Etikettarkiv: elever

Skolan behöver utgå från elevernas intressen och ingen annans! #blogg100

I Jenny Maria Nilssons debattartikel ”Läsrörelsens chocksiffror är mer till för sin egen skull än för eleverna”, där hon argumenterar för att skoldebatten styrs av särintressen och dessa särintressen använder olika metoder för att bevisa sin tes och få sin fråga som huvudsak på agendan.

I Nilssons artikel kommer hon fram till att skolan måste få vara ifred och sköt sitt uppdrag. Det är befriande att hon tittar på de siffror som har presenteras om att:

”För tio år sedan läste 70 procent av föräldrarna dagligen för sina barn, men nu är det bara 35 procent som läser för sina barn”

Dessa siffror kommer från en undersökning som inte uppfyller de krav på statistiskt säkerställt underlag menar Nilsson och vi behöver titta på skoldebatten med kritiska ögon, vem säger vad och varför? Vad är det för myter och föreställningar som förekommer i skoldebatten och varför ifrågasätts de inte. Jag tycker också om att Nilsson tittar på myterna som sprids om lärare och deras kompetens. Det är skönt att höra en debattör som möter argument om att lärare skulle vara verktygslösa i arbetat med sin profession med ord som dessa:

/…/lärare är hjälplösa? Cirka fem år på lärarutbildningen, praktik, verksamhet som lärare och den uppsjö litteratur som finns angående läsinlärning är inte tillräckligt för att någon ska behärska det centrala i sin profession? Men en fortbildningskurs, av slaget Widmarks organisation ger, ska ordna det? [hon hänvisar till Martin Widmarks artikel i DN Jag skäms över hur vi har svikit barnen i skolan]

Naturligtvis behövs insatser för att främja läsförmågan bland barn och unga, det vet jag med, men frågan är vem som ska får beskriva problemet och vem som ska få komma med lösningen? Är det de som står utanför skolan och som står för ett särintresse eller de som tillhör skolan och skolans profession. Jag instämmer med Nilsson skolan har kompetensen att sköta sitt uppdrag, låt dem gör det.

 

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.

Första hjälpen för den källkritiske på Internet! #blogg100

Källkritik är något som vi ofta pratar om när det kommer till att använda Internet. Det är en färdighet som är viktig och som alla behöver använda och många av oss behöver tänka kring hur vi värderar källor och vilka frågor som vi ska ställa.

För att hjälpa er har vi på Webbstjärnan tagit fram en ”infografik” som kan fungera som första hjälpen för den som vill och ska göra en källkritisk analys. Naturligvis är den tillgänglig under Creative Commons Erkännande – Dela lika. Fri att bearbeta, fri att sprida, ladda ner och sätta upp i klassrummet.

forsta-hjalpen-infografik

Om man vill få mer kött på bena rekommenderar jag att man laddar ner .SE:s internetguide Källkritik på Internet, som jag är författare till ;)

Vi har utgått från de frågor som vi bör ställa om källor, som vilken sorts källa det handlar, vem som står bakom den och om det är en person eller en organisation. Det är ett frågebatteri, men för att du ska göra analysen måste du ta ställning till alla svar och fundera på hur källan fungerar för den uppgift som du har att lösa.

Livet i molnet – vad innebär det för barnen?

Molntjänster är fantastiska. Vi kan spara allt vi vill och till en kostnad som vi upplever som försvinnande liten. Kostnaden är så liten att vi inte ens räknar med den. Det tillsammans med att molnet finns ständigt tillgängligt, ständigt närvarande genom våra uppkopplade prylar gör att det blir naturligt att använda molntjänster av olika slag för att skapa och spara våra minnen.

Men att placera minnet i molnet ställer också krav på oss. Kanske måste vi vara lyhörda för andras behov och önskningar. Jag var på en skola i förra veckan och pratade med en grupp föräldrar där en av pedagogerna berättade följande:

- Min sons kompisar leker en lek som bygger på att de Googlar varandras namn på Google och sedan ser de vad de hittar. När de Googlade på min sons namn kom alla bebisbilderna upp och det tyckte vår pojk var genant, och jobbigt.

Det fick oss att inse att vi kanske delat lite för mycket utan att tänka på honom, sedan fick vi försöka rensa bland bilderna som kopplades till hans namn.

Att minnas på nätet kräver eftertanke och kanske lite kunskaper, kring hur digitala tjänster fungerar och samt en eftertanke om vad vi delar, samt hur. Kanske inte allt ska vara sökbart, och hur gör man när barnen vill ta bort bebisbilderna från Google? Kan man det?

Ska vi lära barn att hantera ”copyright”?

Lessig #ind12 by K.Alexanderson CC (by)

Det var en av många frågor som ställdes till Lawrence Lessig i tisdags förmiddag på Internetdagarna. Lawrence Lessig är en av de fäderna till Creative Commons. Under sitt key-note-anförande pratade Lessig om upphovsrätten/copyrighten måste justeras för en tid där Internet finns, och fungera så att barn inte kriminaliseras genom sitt agerande på Internet, genom att de remixar, delar och skapar utifrån andras skapande. Ett argumentet som Lessig framförde var att en förändring av upphovsrätten behövs för att den ska fungera så att 15-åring kan förstå den.

Med bakgrund av detta var det intressant att få Lessig svar på frågan om och eventuellt hans insikter om eller hur upphovsrätt/copyright ska läras ut till barn.

copyright-hacking by entapir (Jesper Wallerborg) cc (by)

Svaret som vi fick var, att det inte är upphovsrätt som ska läras ut, utan förståelse och kunskap om konstnärernas kunskaper och deras arbete. Istället för att lära ut ”lag” så bör vi lära ut en förståelse för den arbetsinsats som konstnärerna lagt ner för att skapa ett verk. Lessig menade att detta kunde ske genom att låta elever arbeta med att skapa parafraser, försöka att skapa ett eget ”konstnärligt verk” med utgångspunkt i en konstnärs verk. Jag förstod det så att elever/barn/ungdomar kan lära sig att förstå Pollocks storhet och hans arbetsinsats genom att inom ramen för skolan göra en egen Pollock. Genom att söka skapa ett eget konstnärligt verk så kommer eleverna förstå att det kräver mycket arbete och en rejäl insats, och då kommer eleverna också utveckla en förståelse och respekt för den arbetsinsats som finns bakom andras skapande.

Jag tror att lärande sker genom imitation, genom att härma, och jag tror att elever/barn/ungdomar kan få insikt om hur mycket arbete som ligger bakom ett verk genom att själva söka skapa en kopia. Jag tror också att barn genom insikten om den arbetsinsats som ligger bakom ett verk lär sig respektera konstnärens kunskaper. Sedan behöver vi lära ut att de ska erkänna upphovsmannen.

Jag instämmer i Lessigs slutsats att upphovsrätten behöver fungera för barn där Internet är en naturlig del. Jag instämmer också i att skolan kan lära ut respekt för andras skapande. Jag tycker att barn ska få sprida sina parafraser, sina försök, de ska lära sig vara stolta över sitt skapande och stolt få sprida de förebilder som de har för sitt lärande, och det kan inte alltid ske i med den lagstiftning som finns, och i förhållande till det behöver skolan lära ut de grundläggande reglerna som finns kring upphovsrätten, åtminstone så länge lagstiftningen inte revideras för en vardag där Internet är en naturlig del i skolan och vardagen.

Du kan ta del av Lessigs keynote via Youtube, eller här nedan.

Crowdsourca skolarbetet – i sydtillnorr.se

I skolan är ord som samarbete, lära tillsammans något som lärare återkommer till. När jag tar del av webbplatsen sydtillnorr.se, och deras idé om att göra en sajt om Sverige tillsammans med de som vill vara med. Så här beskriver de sin idé:

Vi Löderups fyror startar Sverigeresan genom att berätta om platsen vi bor på, Skåne och Österlen. Detta gör vi i text, bilder och film. Vi berättar om sevärdheter, kända platser, några okända platser, skånska djur, vad spettekaka är för något och så en hel del annat smått och gott som vi tycker att ni bör veta.

 

Därefter lämnar vi över stafettpinnen för Sverigeresan till er därute i landet. Vi vill lära oss av er! Snälla ni kan väl berätta något om platserna ni bor på för oss.

Hur lite eller mycket ni berättar spelar ingen roll. Ni kanske kan berätta om er skola och byn eller staden den ligger i, städer som ligger nära, ni kanske vill berätta om ert landskap, vilken mat man äter hos er, vilka djur som finns, ovanliga traditioner eller annat smått och gott som ni tycker att vi ska ha koll på. Sedan skickar ni det till oss så publicerar vi det här på Sydtillnorr.se. Hur ni berättar är helt upp till er, blanda gärna text och bilder eller varför inte lite film.

Wow, vilket underbart fint exempel på att använda Internet och de möjligheter till att samarbeta med andra i stort och smått. Jag undrar om jag också kan vara med, eller om samarbetet bara är till för de som går i skolan…

Du vet väl att alla lärare och elever som ingår i svenska skolan också kan skapa en webbplats som Löderups fyror genom att vara med i Webbstjärnan, .SE:s skolsatsning för att utveckla och bredda kunskaperna om Internet i skolan. Jag ser fram att ta del av hur deras idé tar form och ser fram emot att ta del av deras arbete och era bidrag till att kartlägga Sverige.

 

Fungerar Wikipedia? Och om, hur då?

Tanken på att frivilliga skulle kunna skapa en encyklopedi vars syfte är att samla vårt vetande, vårt gemensamma kunnande, och att det kan ske öppet så att alla kan bidra, det är i sig en hissnande tanke.

Wikipedia bygger på den idéen och har funnit sedan 2001, i mer än elva år…

Kan det verkligen fungera? Är det säkert? Blir det rätt då? Eller vilken information kommer vi att få ta del av? Bidrar alla?

Det är hissnande att Wikipedia är en webbplats (i olika språkversioner) eller flera på olika språk där alla kan bidra, alla kan vara med och skapa innehåll, alla får vara med och bestämma om vilket innehåll som ska finnas med… Det är än mer spännande att det tycks fungera och att ”folk”, människor, du och jag, bidrar, eller är det bara Wikipedianer?

Vi på Webbstjärnan vet att det finns massor med frågor som Wikipedia som källa och idé väcker för att få svar på några har vi ett frukostseminarium på onsdag med Jan Ainali från Wikimedia Sverige som ska prata om Wikipedia och hur Wikipedia fungerar. Seminariet är öppet för alla och vi vet att de som kommer kommer få kunskaper om hur Wikipedia fungerar, grundtankarna bakom Wikipedia samt hur du kan arbeta med Wikipedia i skolan.

Anmäl här och nu, för än finns det platser…

Polisen på Facebook – hur tänkte ni här?

I diskussionen kring sociala medier och hur samt varför myndigheter ska använda sociala medier är polisen ett intressant exempel. I min facebook ström delades följande uppdatering från Polisen i Växjö/Alvesta, från kronbergs län

En liten ankedot från en polistjänstman, som berättar ett litet tips till ungdomar. Det går ut på att ungdomar inte ska dricka, och sedan skrika på polisen och om de gör det så ska de kunna springa så snabbt att de kommer undan en 40-årig polis i full mundering.

På ett sätt kan man kanske säga att polisen har förstått precis vad sociala medier handlar om, det handlar om att vara personlig, och komma med tips. Och det stämmer säkerligen överens med syftet som polisen har med sin närvaro i sociala medier:

Vi vill dela brottsförebyggande information och tips för att minska brottsligheten. Genom att berätta om polisens arbete vill vi bidra till ökad trygghet.

Men jag ställer mig frågan vilka effekter får en sån här statusuppdatering för allmänhetens sätt att se på polisen, och vad säger det här tipset om polisens sätt att se på våra unga medborgare?

Det tycks vara många som tycker att det här är värt att dela vidare, kanske tycker de att det är ett gott tips, eller att det är en rolig historia, sedelärande, eller så vill de diskutera polisens agerande. Jag vet inte och har inte undersökt frågan närmare.

Jag kan inte låta bli att undrar om någon skulle acceptera att en kommun, eller en skola eller en enskild lärare i tjänsten skulle göra samma uppdatering om ungdomarna i skolan och beskrev deras beteende, som min elev är ”inte är särskilt smart”. Ordvalet och tonläget i inlägget får mig att ifrågasätta polisens synsätt på sitt uppdrag.

Angående kritik mot polisens närvaro på Facebook vill jag också rekommendera Mathias Klangs inlägg Fem problem med polisnärvaro på Facebook.

Några tips till er som vill blogga tillsammans med era elever..

Jag ska hålla i en workshop i Ronneby kring WordPress som bloggverktyg, och i arbetet med att förbereda den så har jag tittat igenom alla mina gamla skolbloggar för att se vilka tips som jag gav mina elever.

Det första kravet som jag ställde på mina elever när de skulle skapa en gemensam blogg var att de:

När du ska börja blogga och då bör du börja med ett introduktionsinlägg som innebäratt du kort presenterar dig:

Vem är du?

Varför bloggar du här?

Vilka är dina erfarenheter av bloggosfären?

Vad vill du uppnå med ditt bloggande?

När jag läser det här inlägget så slår det mig finns det någon bloggosfär? Jag vet att det pratades om det 2009, när jag skrev detta inlägg, men hur är det idag?

I en annan skolblogg kom jag med följande goda råd, som jag tror kan vara användbara även idag om man som lärare ska blogga med elever:

Mina bästa bloggtips är att du

-länkar till de källor som du använder,

-gör rättvisa källhänvisningar,

-citerar och länkar till källan för att få stöd när det behövs

-inte använder material som andra skapat utan tillstånd

-förhåller dig kritisk/medveten i valet av källor

Sedan hade jag en idé om att det kunde vara svårt att blogga så i ett annat inlägg på samma blogg finns följande råd:

  • blogga om en sak i varje inlägg
  • gör korta inlägg och många
  • tveka inte och våga göra fel – det går att ändra, vi lär oss via våra misstag
  • hjälp varandra, kommentera det blir roligare då!

Sedan önskar jag att få lägga till ett tips idag 2012 till alla lärare som vill arbeta med webbpublicering, bloggar eller webbplatser i skolan. Kolla in Webbstjärnan, både vårt erbjudande och våra grymma filmer.

Några korta reflektioner kring plagiat och undervisningens syfte

Jag har varit i Sundsvall och pratat om källor, källkritik och Internet för en grupp gymnasielärare. Det är alltid spännande att stanna av och fundera. Idag har mina tankar fastnat kring att hanterar plagiat, och jag vet att det är fel, fult och hemskt att plagiera. Men lättheten i att ”kopiera” gör det till en utmaning. Vad kan vi lära av att härma? Frågan är om vi kan lära utan att kopiera? Utan att härma? Utan att göra lika som de vi beundrar?

Hur ska man förhålla sig att elever plagierar, eller bara klipper och klistrar ihop sitt skolarbete med hjälp av andras arbete, utan att ange de källor som de använder? Kan elever lär sig något på det?

Lite har jag tänkt att Olof Sundins sentens om Wikipedia:

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt. Om det är svaret på allt, är det kanske snararefel på frågan!

Jag har tänkt mycket om svaret på min uppgift redan finns på Internet, skrivet av någon annan kanske det är viktigare att uppgiften handlar om lära sig hitta svaret, eller för mig att formulera en fråga som gör att mina elever kan använda andras svar, andras lösningar för att själva växa, lära sig, få insikter och kunskaper. Allt skapande bygger på andras skapande. Vi lär oss genom att plagiera, härma, bygga vidare på andras idéer. Det är så lärande går till.

Jag tror inte att kraven på eleverna kan vara att de ska skapa allt själva utan att de ska kunna använda andras material och tydligt redogöra för hur de använder andras idéer, material och vara tydliga med vad de själva bidrar med eller inte.