Etikettarkiv: elever

Ska vi lära barn att hantera ”copyright”?

Lessig #ind12 by K.Alexanderson CC (by)

Det var en av många frågor som ställdes till Lawrence Lessig i tisdags förmiddag på Internetdagarna. Lawrence Lessig är en av de fäderna till Creative Commons. Under sitt key-note-anförande pratade Lessig om upphovsrätten/copyrighten måste justeras för en tid där Internet finns, och fungera så att barn inte kriminaliseras genom sitt agerande på Internet, genom att de remixar, delar och skapar utifrån andras skapande. Ett argumentet som Lessig framförde var att en förändring av upphovsrätten behövs för att den ska fungera så att 15-åring kan förstå den.

Med bakgrund av detta var det intressant att få Lessig svar på frågan om och eventuellt hans insikter om eller hur upphovsrätt/copyright ska läras ut till barn.

copyright-hacking by entapir (Jesper Wallerborg) cc (by)

Svaret som vi fick var, att det inte är upphovsrätt som ska läras ut, utan förståelse och kunskap om konstnärernas kunskaper och deras arbete. Istället för att lära ut ”lag” så bör vi lära ut en förståelse för den arbetsinsats som konstnärerna lagt ner för att skapa ett verk. Lessig menade att detta kunde ske genom att låta elever arbeta med att skapa parafraser, försöka att skapa ett eget ”konstnärligt verk” med utgångspunkt i en konstnärs verk. Jag förstod det så att elever/barn/ungdomar kan lära sig att förstå Pollocks storhet och hans arbetsinsats genom att inom ramen för skolan göra en egen Pollock. Genom att söka skapa ett eget konstnärligt verk så kommer eleverna förstå att det kräver mycket arbete och en rejäl insats, och då kommer eleverna också utveckla en förståelse och respekt för den arbetsinsats som finns bakom andras skapande.

Jag tror att lärande sker genom imitation, genom att härma, och jag tror att elever/barn/ungdomar kan få insikt om hur mycket arbete som ligger bakom ett verk genom att själva söka skapa en kopia. Jag tror också att barn genom insikten om den arbetsinsats som ligger bakom ett verk lär sig respektera konstnärens kunskaper. Sedan behöver vi lära ut att de ska erkänna upphovsmannen.

Jag instämmer i Lessigs slutsats att upphovsrätten behöver fungera för barn där Internet är en naturlig del. Jag instämmer också i att skolan kan lära ut respekt för andras skapande. Jag tycker att barn ska få sprida sina parafraser, sina försök, de ska lära sig vara stolta över sitt skapande och stolt få sprida de förebilder som de har för sitt lärande, och det kan inte alltid ske i med den lagstiftning som finns, och i förhållande till det behöver skolan lära ut de grundläggande reglerna som finns kring upphovsrätten, åtminstone så länge lagstiftningen inte revideras för en vardag där Internet är en naturlig del i skolan och vardagen.

Du kan ta del av Lessigs keynote via Youtube, eller här nedan.

Crowdsourca skolarbetet – i sydtillnorr.se

I skolan är ord som samarbete, lära tillsammans något som lärare återkommer till. När jag tar del av webbplatsen sydtillnorr.se, och deras idé om att göra en sajt om Sverige tillsammans med de som vill vara med. Så här beskriver de sin idé:

Vi Löderups fyror startar Sverigeresan genom att berätta om platsen vi bor på, Skåne och Österlen. Detta gör vi i text, bilder och film. Vi berättar om sevärdheter, kända platser, några okända platser, skånska djur, vad spettekaka är för något och så en hel del annat smått och gott som vi tycker att ni bör veta.

 

Därefter lämnar vi över stafettpinnen för Sverigeresan till er därute i landet. Vi vill lära oss av er! Snälla ni kan väl berätta något om platserna ni bor på för oss.

Hur lite eller mycket ni berättar spelar ingen roll. Ni kanske kan berätta om er skola och byn eller staden den ligger i, städer som ligger nära, ni kanske vill berätta om ert landskap, vilken mat man äter hos er, vilka djur som finns, ovanliga traditioner eller annat smått och gott som ni tycker att vi ska ha koll på. Sedan skickar ni det till oss så publicerar vi det här på Sydtillnorr.se. Hur ni berättar är helt upp till er, blanda gärna text och bilder eller varför inte lite film.

Wow, vilket underbart fint exempel på att använda Internet och de möjligheter till att samarbeta med andra i stort och smått. Jag undrar om jag också kan vara med, eller om samarbetet bara är till för de som går i skolan…

Du vet väl att alla lärare och elever som ingår i svenska skolan också kan skapa en webbplats som Löderups fyror genom att vara med i Webbstjärnan, .SE:s skolsatsning för att utveckla och bredda kunskaperna om Internet i skolan. Jag ser fram att ta del av hur deras idé tar form och ser fram emot att ta del av deras arbete och era bidrag till att kartlägga Sverige.

 

Fungerar Wikipedia? Och om, hur då?

Tanken på att frivilliga skulle kunna skapa en encyklopedi vars syfte är att samla vårt vetande, vårt gemensamma kunnande, och att det kan ske öppet så att alla kan bidra, det är i sig en hissnande tanke.

Wikipedia bygger på den idéen och har funnit sedan 2001, i mer än elva år…

Kan det verkligen fungera? Är det säkert? Blir det rätt då? Eller vilken information kommer vi att få ta del av? Bidrar alla?

Det är hissnande att Wikipedia är en webbplats (i olika språkversioner) eller flera på olika språk där alla kan bidra, alla kan vara med och skapa innehåll, alla får vara med och bestämma om vilket innehåll som ska finnas med… Det är än mer spännande att det tycks fungera och att ”folk”, människor, du och jag, bidrar, eller är det bara Wikipedianer?

Vi på Webbstjärnan vet att det finns massor med frågor som Wikipedia som källa och idé väcker för att få svar på några har vi ett frukostseminarium på onsdag med Jan Ainali från Wikimedia Sverige som ska prata om Wikipedia och hur Wikipedia fungerar. Seminariet är öppet för alla och vi vet att de som kommer kommer få kunskaper om hur Wikipedia fungerar, grundtankarna bakom Wikipedia samt hur du kan arbeta med Wikipedia i skolan.

Anmäl här och nu, för än finns det platser…

Polisen på Facebook – hur tänkte ni här?

I diskussionen kring sociala medier och hur samt varför myndigheter ska använda sociala medier är polisen ett intressant exempel. I min facebook ström delades följande uppdatering från Polisen i Växjö/Alvesta, från kronbergs län

En liten ankedot från en polistjänstman, som berättar ett litet tips till ungdomar. Det går ut på att ungdomar inte ska dricka, och sedan skrika på polisen och om de gör det så ska de kunna springa så snabbt att de kommer undan en 40-årig polis i full mundering.

På ett sätt kan man kanske säga att polisen har förstått precis vad sociala medier handlar om, det handlar om att vara personlig, och komma med tips. Och det stämmer säkerligen överens med syftet som polisen har med sin närvaro i sociala medier:

Vi vill dela brottsförebyggande information och tips för att minska brottsligheten. Genom att berätta om polisens arbete vill vi bidra till ökad trygghet.

Men jag ställer mig frågan vilka effekter får en sån här statusuppdatering för allmänhetens sätt att se på polisen, och vad säger det här tipset om polisens sätt att se på våra unga medborgare?

Det tycks vara många som tycker att det här är värt att dela vidare, kanske tycker de att det är ett gott tips, eller att det är en rolig historia, sedelärande, eller så vill de diskutera polisens agerande. Jag vet inte och har inte undersökt frågan närmare.

Jag kan inte låta bli att undrar om någon skulle acceptera att en kommun, eller en skola eller en enskild lärare i tjänsten skulle göra samma uppdatering om ungdomarna i skolan och beskrev deras beteende, som min elev är ”inte är särskilt smart”. Ordvalet och tonläget i inlägget får mig att ifrågasätta polisens synsätt på sitt uppdrag.

Angående kritik mot polisens närvaro på Facebook vill jag också rekommendera Mathias Klangs inlägg Fem problem med polisnärvaro på Facebook.

Några tips till er som vill blogga tillsammans med era elever..

Jag ska hålla i en workshop i Ronneby kring WordPress som bloggverktyg, och i arbetet med att förbereda den så har jag tittat igenom alla mina gamla skolbloggar för att se vilka tips som jag gav mina elever.

Det första kravet som jag ställde på mina elever när de skulle skapa en gemensam blogg var att de:

När du ska börja blogga och då bör du börja med ett introduktionsinlägg som innebäratt du kort presenterar dig:

Vem är du?

Varför bloggar du här?

Vilka är dina erfarenheter av bloggosfären?

Vad vill du uppnå med ditt bloggande?

När jag läser det här inlägget så slår det mig finns det någon bloggosfär? Jag vet att det pratades om det 2009, när jag skrev detta inlägg, men hur är det idag?

I en annan skolblogg kom jag med följande goda råd, som jag tror kan vara användbara även idag om man som lärare ska blogga med elever:

Mina bästa bloggtips är att du

-länkar till de källor som du använder,

-gör rättvisa källhänvisningar,

-citerar och länkar till källan för att få stöd när det behövs

-inte använder material som andra skapat utan tillstånd

-förhåller dig kritisk/medveten i valet av källor

Sedan hade jag en idé om att det kunde vara svårt att blogga så i ett annat inlägg på samma blogg finns följande råd:

  • blogga om en sak i varje inlägg
  • gör korta inlägg och många
  • tveka inte och våga göra fel – det går att ändra, vi lär oss via våra misstag
  • hjälp varandra, kommentera det blir roligare då!

Sedan önskar jag att få lägga till ett tips idag 2012 till alla lärare som vill arbeta med webbpublicering, bloggar eller webbplatser i skolan. Kolla in Webbstjärnan, både vårt erbjudande och våra grymma filmer.

Några korta reflektioner kring plagiat och undervisningens syfte

Jag har varit i Sundsvall och pratat om källor, källkritik och Internet för en grupp gymnasielärare. Det är alltid spännande att stanna av och fundera. Idag har mina tankar fastnat kring att hanterar plagiat, och jag vet att det är fel, fult och hemskt att plagiera. Men lättheten i att ”kopiera” gör det till en utmaning. Vad kan vi lära av att härma? Frågan är om vi kan lära utan att kopiera? Utan att härma? Utan att göra lika som de vi beundrar?

Hur ska man förhålla sig att elever plagierar, eller bara klipper och klistrar ihop sitt skolarbete med hjälp av andras arbete, utan att ange de källor som de använder? Kan elever lär sig något på det?

Lite har jag tänkt att Olof Sundins sentens om Wikipedia:

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt. Om det är svaret på allt, är det kanske snararefel på frågan!

Jag har tänkt mycket om svaret på min uppgift redan finns på Internet, skrivet av någon annan kanske det är viktigare att uppgiften handlar om lära sig hitta svaret, eller för mig att formulera en fråga som gör att mina elever kan använda andras svar, andras lösningar för att själva växa, lära sig, få insikter och kunskaper. Allt skapande bygger på andras skapande. Vi lär oss genom att plagiera, härma, bygga vidare på andras idéer. Det är så lärande går till.

Jag tror inte att kraven på eleverna kan vara att de ska skapa allt själva utan att de ska kunna använda andras material och tydligt redogöra för hur de använder andras idéer, material och vara tydliga med vad de själva bidrar med eller inte.

Du lär väl dina elever Googla?

Det har varit ett samtal som pågått ett tag, kring Googles nya användaravtal, att de samkör all data mellan olika tjänster allt för att du ska kunna få de bäst anpassade annonserna efter dina intressen och behov. Enligt Mashable (via SVT så innebär det följande)

1. Google kan samköra personlig information från en tjänst med personlig information från en annan. Till exempel kan Google kombinera dina Youtube-vanor med dina nätsökningar och filtrera fram lämpliga personaliserade sökträffar.

2. För att dra full nytta av Googles tjänster måste du upprätta en publik Google-profil med bild och namn. Användare som redan har din mejladress eller annan information som identifierar dig kommer att få se din Google-profil, komplett med bild och namn.

3. Sökträffarna styrs av ditt sökbeteende. Har du bloggat om att du inte köper det där gymkortet i januari i alla fall? Google kommer att ta bort dessa annonser. Mejlat en kompis om att du tänker köpa en hundvalp? Google lägger in annonser om kennlar i närheten.

4. Ditt nätbeteende hamnar i händerna på annonsörer. Google säljer inte identifierbar personlig information direkt till annonsörer, men de massiva mängderna av information om hur användarna beter sig delas med annonsörer så att dessa kan bli vassare och mer målgruppsinriktade i sin reklam.

5. Din personliga information lagras för evigt. Meddelanden, surfning, aktivitet…allt sparas och kan användas för senare analys.

Jag säger bara det, Du lär väl dina elever att Googla! Att vi är medvetna om att det vi Googlar är kopplat till den data som vi lämnat till Google tidigare, eftersom alla våra Googlingar kommer att styras av vårt tidigare sökbeetende och de kunskaper som Google har om dig som användare utifrån den data som du medvetet eller omedvetet lämnat över till Google och alla deras tjänster.

Så lär dina elever att Googla, jämföra sökresultat från olika datorer, googla hemma, och googla samma sak i skolan jämför sedan sökresultaten, skiljer de sig åt? Om så vad beror det på? Bra övning, spännande och utmanande.

Sedan kan ni prata kring vilken betydelse ett individualiserat sökresultat har för vår sätt att se på världen, om det påverkar vår världsbild och om så hur.

Låt diskussionen kring Facebook i skolan få ett pedagogiskt perspektiv

Tidigare idag läste jag Jockes post om Lärare, elever och Facebook- hur hänger det ihop? och jag håller med honom. Det handlar inte om online kontra offline, det handlar om att vara 100% människa. Skolan, lärare och elever bör kunna förhålla sig till Facebook och samtalet kring om lärare kan vara vänner med sina elever är begränsande. Därefter borde jag inte behöva kommentera skola och Facebook mer. Men jag vill gärna komma med ett perspektiv på frågan, en aspekt, min sida av myntet, där jag står idag.

Facebook liksom många andra sociala plattformar används i skolan, eller inte används i skolan av olika skäl. Men diskussionen kring skola, sociala medier och lärande behöver komma till en annan nivå. Jag tycker att det pedagogiska samtalet kring sociala medier bör handlar om just lärande, kring vilka pedagogiska för och nackdelar olika sociala plattformar medför för lärandet. Vilka är begränsningarna? Vilka är förtjänsterna? Samtalet slutar nästan alltid i en diksussion kring om vi kan vara vänner eller inte, vilket ansvar en ”vänskapsrelation” mellan elever och lärare medför eller inte medför.

I bästa fall kommer samtalet till slutsatsen att Facebook är en grym plattform för där finns eleverna och då blir det lättare att motivera eleverna att göra skolarbetet.

Jag skulle vilja att samtalet kom längre, och kanske kan samtalet göra det om vi börja titta på Facebook och andra sociala plattformar mer nyanserat. Vad fungerar och vad fungerar inte? Sedan behöver vi fundera kring hur vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg, och kanske om vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg? Är Facebook ett pedagogiskt verktyg? Om ja, när? Alltid, ibland eller aldrig och om så för vilka syften?

I mina ögon kan skolarbete ske på alla delar av Internet så länge pedagogen som leder skolarbetet medvetet gör ett val utifrån de syften och de mål som arbetet i skolan har.

Jag kan ha invändningar mot Facebooks affärsmodell och därför tycka att det är olämpligt att skolarbetet sker inom ramen för den plattformen. Mina invändningar mot Facebooks affärsmodell är att den liksom Facebook eller Googles bygger på att mitt innehåll kopplas till ett tydlig annonsinnehåll. Mina invändningar mot att använda Facebook, handlar också om att jag inte tycker att skolarbete ska ske på de villkor där jag jag förväntar mig att eleverna skapar ett avtal med en tredje part för att jag ska kunna ta del av deras skolarbete.

Men samtidigt kan jag se pedagogiska förtjänster med att använda Facebook som utgångspunkt för att arbeta med just samma perspektiv.

Jag tycker att affärsmodellen i sig är intressant för att titta på den och se hur annonser kopplas till skolarbetet på Facebook, för jag tycker att vi behöver diskutera och medvetandegöra oss själva och eleverna kring hur Facebooks affärsmodell ser ut. Att skolarbetet används för att profilera dig för eventuella annonser, eller för att du ska köpa annonser. Det är ett samtal som vi vuxna bör föra, som kan undersökas med hjälpa av Facebook. Sedan tycker jag att allt skolarbete på Facebook bör diskutera vilka effekter ”facebooks vokabulär” spelar för skolarbetets insats och innehåll. Vi vill bli gillade, vi vill bli omtyckta, att ”gilla” är gilla och inte rekommendera, och kanske bör lärare diskutera skillnaden, skulle det innebära en skillnad i vår förhållningssätt om vi rekommenderade bilder som vi klickar på istället för att vi som nu är ”gillar” dem.

Jag önskar att samtalet kring Facebook och skolan skulle handla mer om när, hur och i vilken omfattning Facebook ska vara ett pedagogiskt verktyg, och att diskussionen kring att göra skolarbete på Facebook handlade de pedagogiska syftena, och om målen och effekterna. Jag önskar att samtalet om Facebook i skolan handlade om avtal, övervakning och vilka effekter det kan ha. Jag anser att Facebook är en utmärkt plattform för att arbeta med källkritik till exempel, så låt samtalet kring skola och Facebook lämna vänstadiet för att komma in på ett samtal kring pedagogiska vinster/förluster som Facebook eventuellt medför i det pedagogiska arbetet.

De digitalt kompetenta eleverna – vad medför den retoriken?

I många sammanhang beskrivs elever som digitalt kompetenta. Väldigt kunniga i att använda digitala medier. De kan hantera Internet, de har kunskaper, färdigheter och är väldigt kompetenta. Barn börjar använda Internet vid en tidig ålder redan häften av alla treåringar i Sverige har någon gång använt Internet.

Visst är det så att de unga som växer upp med digitala medier som en naturlig del av sin uppväxt de är kunniga, de kan. De förstår och ser de digitala medierna som självklara och naturliga, men frågan är vad digital kompetens innebär och vad vi som växt upp i en analog värld kan/bör tillföra.

Frågan som jag ofta ställer mig är: vad innebär beskrivningen av alla unga/ungdomar som digitalt födda, kompetenta för skolan/läraren/vuxna inställning och sätt att se på sig själva. Ger vi upp där? Kastar vi in handduken? Och säger:

-Äsch, det där med digitala medier det kan ju barnen redan.

I beskrivningen av de unga som kompetenta och kunniga glömmer vi att det finns aspekter på Internet som medium som vi behöver arbeta med tillsammans. Att det finns kunskaper, färdigheter som vi genom vår ålder, våra erfarenheter, våra misstag behöver förmedla till våra barn/elever.

Jag tror att i mötet med digitala medier behöver vi lära av varandra, tillsammans.

Statistiken som både lockar och skrämmer…

En av de saker som jag funderar mycket kring är all statistik som vi kan få i förhållande till vår närvaro på Internet,, min blogg, de till olika tjänsterna som jag använder. Alla dessa views, klicks, likes, impressions, sökord, retweets etc. Det är fantastiskt att se att man får genomslag, att det jag skriver blir läst, det jag fotograferar blir sett, och uppskattas genom att jag kan mäta genomslag i

likes på Facebook
views på flickr
kommentarer eller avsaknaden av desamma på bloggen
retweets på twitter 

 

Innan har jag aldrig haft den möjligheten att ta del av vad andra gillar, i alla fall inte så enkelt och inte så lättåtkomligt. Här ser jag reaktionerna i realtid.

Det är fantastiskt, om jag säger det med ett ord, och lockande, vi kan ge återkoppling på engång, eller inte. I skolan ger Internet som medium lärare möjligheten att inte vara den enda som tar del av skolarbetet, inte vara den enda som återkopplar. En effekt som är önskvärd, och användbar. Med hjälp av statistik kan du som lärare mäta effekten av elevernas arbete. Utan krav kan du lätt se om någon tar del av det. De får kommentarer, de får statistik, de kan mäta, du som lärare kan mäta.

Lärare kan med hjälp av kommentarerna också vidga klassrummet, få mer input, mer kunskaper, pröva olika källor, träna källkritik etc.

Men Samtidigt undrar jag vad som händer om vi låter det vi gör styras av siffror, av algoritmer, av gillanden, av views? Av utomståendes kommentarer, som kan ämnesplaner, centralt innehåll etc.

Jag tänker ibland att min blogg lätt skulle kunna bli en bildblogg, när jag försjunker in i statistiken och inser att sökningarna på mig är inte kopplade till skola och Kristina Alexanderson utan snarare

– Kristina Alexanderson och Star Wars

Vem frågar efter skola? Vem söker efter Creative Commons här? Få, eller ingen kommer hit för det, ska jag då skriva om det? Att se effekten av det man gör är positivt men den styr också mig och mitt sätt att skriva, positivt och negativt. Den gör det lätt att strunta i att skriva om statistik, tvivel och svårigheter, eftersom ingen tycks efterfråga det. Mina tvivel kvarstår, min lust att prata om digital kompetens finns kvar, men jag kanske inte ska skriva om det här.

Det är värt att tänka på när man arbetar med Internet i skolan, fundera på hur statistiken och kommentarerna eller de uteblivna kommentarerna påverkar arbetet, era elever och deras arbete. Samt hur lärare ska förhålla sig till kommentarer eller brist på sådana.