Etikettarkiv: Facebook

Sociala medier är kommersiella aktörer, påverkar det lärandet?

Igår läste jag Lars Erik Jonssons inlägg är Facebook och andra sociala medier  värdelösa i högre utbildningen? som i sig till stora delar är ett referat av en intressant artikel av Friesen Education and the social web Connective learning and the commercial imperativ.

Friesen presenteras som:

Dr. Norm Friesen is Canada Research Chair in E–Learning Practices at Thompson Rivers University in Kamloops, British Columbia, Canada.

Uppsatsen av Friesen är i sig intressant och belyser intressanta aspekter på sociala medier, som handlar om det kommersiella syftet och hur det begränsar möjligheterna att använda dessa för utbildning och för lärande. I mina ögon belyser och tar han fram många intressanta referenser och aspekter som alla användare både i och utanför utbildningssektorn bör fundera kring, samt förhålla sig till.

Till exempel sanningen om att inget är gratis…

Steve Greenberg quote

Du är inte konsumenten av varan Facebook utan du är själva produkten som Facebook säljer till de som köper marknadsföring på sajten. Frisen menar att svagheten i många sociala medier bygger på att vi ska uttrycka gillanden, och använder Facebook som utgångspunkt.

Algorithmically–defined audiences

This is perhaps easiest to illustrate with the example of Facebook, but it applies also to a wide range of services — and generally the more “social” their emphasis, the clearer the influence. Users of Facebook are sure to have been struck by the numerous and varied ways in which it cultivates gregarity and interaction, the way in which it relentlessly structures and supports sociality and connection. Looking at my Facebook page, I am not only asked “what’s on my mind,” I am also asked whether I might know users who are currently not friends, I am requested to help a friend find other friends, I am told which friends have become friends of others, and I am recommended to visit pages that my friends have liked or recommended. It is common to observe that the term “friend” itself is emptied of meaning by this incessant use and quantification; but the point here is to see how Facebook is very carefully and consistently structured to support certain kinds of interaction and attention, and to exclude others.

Facebook exemplifies a way of generating and circulating information that encourages the expansion of interconnections between users (rather than discretion and selectivity), that fosters the disclosure of concerns of favourable interest to those already in relation (rather than the articulation of internal dissent and difference), that facilitates the expression of likes and invitations (but not dislikes and disinclinations), and that foregrounds every new friendship and connection (while suppressing news of severance and deletion). Facebook is in this sense above all convivial. This is a term whose meaning and etymology both suggest a celebration of togetherness, as would happen at a social event like a feast. Expressions of reservation, nuance and qualification are made difficult if not impossible; and negativity, in both its everyday and dialectical senses is avoided. There are few if any invitations to express dislike or disinclination to the items appearing on one’s homepage and there are even fewer ways to note that which is “not” — to register an absence, to observe an omission or to be faced with exclusion in general. This is all the result of myriad and careful design decisions: algorithms for selecting likely candidate friends, for identifying friends in need of further connections, and for featuring appropriate items “liked” by others. Of course, at the same time, any of these calculated processes of selection, identification and foregrounding also necessarily involves exclusion, suppression and elimination of other possibilities. However, these “negative” processes are relegated to the software behind the system, and are not readily accessible to users; all one sees is more and more potential friends, and ongoing opportunities for conviviality. /…/

Figure 5: quote

Friesen har en poäng i att flödet i sociala medier kan bli enhanda, och att vi söker oss till likasinnade, svårt att hitta de som lämnar nätverket, eller de som ogillar det.

Men jag saknar flera kritiska apsekter i förhållande till just lärande och sociala medier, vilken funktion har t.ex. lärare i utbildningssystemet om inte att lära oss ställa frågor, att pröva andra infallsvinklar. Kanske är inte Facebook eller Twitter nätverk för lärande, utan för kommunikation, för samtal, för att prata kring olika sätt att se på lärande? Lärare kanske behövs för att få studenter/elever att pröva olika infallsvinklar? Sociala medier är en plattform för att mötas för att kommunicera kring olika sätt att se på en företeelse.

Jag tycker att artikeln i sig visar på en annan aspekt till nämligen behovet av att ha kunskaper om hur dessa nätverk, dessa sociala medier påverkar vårt sätt att se världen, det vi erfar, så att vi kan och lär oss förhålla oss kritiskt i förhållande till dem. Helt enkelt bli medvetna som användare.

Jag som kommer från skolan kan säga att det är befriande att uppleva och ta del av kommunikation som bygger på gillande, på tummen upp, istället för att någon ständigt säger, äsch det där var väl ingenting, eller åh ,kände du inte redan till det. Men jag förstår och tar med mig Friesens brister och instämmer i att samtalet kanske kan bli endimensionellt, men jag tror ingen säger att alla samtal kring kunskap ska ske i sociala medier.

Alltså det här med Facebook, funderar jag kring…

Jag gillar sociala medier, jag gillar de möjligheter som sociala medier skapar, men samtidigt undrar jag en del kring vad och var kostnaderna finns.

Facebook är på många sätt som vår tids telefonkatalog, och ändå inte. Facebook är en plats/ett nätverk där du hittar dina kontakter, personliga såväl som professionella, vi nätverkar med våra kontakter/vänner. Jag hänger på Facebook för att det är en plattform där jag når många delar av mitt kontaktnät, personligt såväl som professionellt. Det kan tyckas enkelt och okomplicerat, men det finns många dimensioner på det, och alla tycks falla tillbaka på frågan om

  • integritet

Facebook skapar och utmanar i sin konstruktion intergritetsbegreppet, på många sätt ett är i själva i ”vänskapsbegreppet”, en vän var pre-facebook-eran, en konfident, en som jag delade förtrolig information med, litar på, anförtror, som anförtror mig saker men med Facebook, vad blir en vän då?? Något annat… inte sämre bara annorlunda…

En annan aspekt handlar om jag ska vara ”privat” eller inte, på Facebook. Ska ”vardagen” vara en del av Facebook, eller inte?Ska jag låta min chef få veta om att jag tycker om att fotografera eller inte? Ska jag låta mamma vara en del av mitt professionella liv eller inte? Ska mina kollegor vara mina vänner? Eller bara de ”närmaste”? Om jag blandar friskt, som är det enklaste alternativet och låter bekanta och f.d. elever vara mina vänner på Facebook, hur påverkar det andras beslut och strategier kring Facebook? Hur ser de på mig? Är de medvetna om sina säkerhetsinställningar? Om mina? Och har jag ett ansvar?

Har jag ett ansvar?

På Facebook precis som i alla annan samvaro sker det missförstånd, vi har olika koder, erfarenheter och referenser, ser olika på Facebook, som plattform och missförstånd sker, jag blir upprörd, någon annan ledsen, en tredje glad etc. Ja, ni vet hur det är.

Det är svårt med sociala relationer, men det som Facebook gör är att säga sig vara en plattform där :

Giving people the power to share and make the world more open and connected.

Men handen på hjärtat är det så? Eller är det inte så att Facebook vill och bygger på att vi ska lämna ut så mycket information som möjligt om oss själva för det är deras affärsidé. På den information som Facebook sedan får, och få använda hur de vill enligt det ”sagolika avtal” som vi skrivit under som de tjänar pengar genom att sälja annonser.

Det är så endel av ekonomin på nätet se ut, är uppbyggd och jag har tänk på frågan ända sedan jag skrev inlägget här om dagen om barn, avtal och Facebook. Facebooks avtal får mig att fundera mycket kring vad ett medlemskap i Facebook egentligen innebär, för Facebook är ett nätverk inte för att vi ska hålla kontakt med våra vänner?

Javisst, men i första hand är det inte det utan en affärsidé, ett sätt att tjäna pengar på annonser och och på vårt beteende och för att kunna göra det så använde de och samlar på all information som vi lämnar ifrån oss, sedan säljer Facebook annonsplatser till företag som kan rikta in sig mot vissa målgrupper.

Enligt artikeln i Affärsvärlden Trasslig juridik i sociala nätverk så gör Facebook ingen hemlighet av det, eller ens tycker att de är konstigt.

Skulle Facebook kunna sälja användarnas bilder till bildbyråer?

– Så står det i licensen. Facebook gör vad de vill med materialet, säger Jan Rosén.

Och de har även rätt att använda all användargenererad text?

– Definitionen i avtalet är IP-content. Det är allt som skyddas av upphovsrätten. Det är utan tvekan text. Det är inget diskussionsämne, säger Jan Rosén.

På Facebook finns en funktion som gör att användare kan skicka privata meddelanden till varandra. En funktion som starkt påminner om en mejlklient. Även dessa meddelanden går under definitionen IP-content, vilket innebär att Facebook har rätt att ta del av dem.

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda.

– Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Det fick mig att ladda ner all den information som jag skrivit på Facebook, och när jag läser igenom den information som jag har lämnat frivilligt på Facebook så inser jag att det är mängder, jag menar verkligen mängder så mycket att jag inte själv tycker att jag kan få överblick, och jag vet jag är aktiv i sociala medier, jag vet… Men ändå tänker jag:

”jag skriver inte så mycket”,

”jag är inte på Facebook så mycket”

Kanske är jag mer aktiv på Facebook i och med att jag har automatisk uppdatering av min blogg, min fotoström till Facebook, men inte trodde jag det skulle vara så mycket… det är så mycket mer än jag tror… Lite spännande också, det är som att läsa en personlig dagbok under de senaste året typ, så ladda ner och kolla, men tänk också på det sagolika avtalet, och på att det kanske är mer än du tror, kanske säger du mer än du tror om dig själv och ditt sätt att leva. Kanske får du fler annonser som riktas mot dina intressen…

Integritet är inte lätt…

Avtal, barn, integritet och Facebook

Jag tycker att det är svårt med all juridik. Det är svårt att kunna och förstå allt och på nätet känns det om något än krångligare. Alla dessa avtal som vi ska skriva under. Allt som vi ska ha koll på, allt vi ska tänka på och helst innan. Allt som jag ska förstå, skrivet på ett sätt som jag inte riktigt har koll på, men avtal som är skrivna för att min, eller för företagens skull.

Jag ska läsa i förväg innan det händer något, innan jag gör något dumt, eller jag tabbar till det. När jag tänker på allt det där som jag ska tänka på innan, så inser jag snart, att det är lättare att låta bli, leva safe, och hålla sig till sin lärobok, till sitt
”klassrum”, men så vaknar väpnaren i mig, kämpen och jag tänker, vi måste ju våga, vilja vara de som vill gå före, som vågar pröva för hur ska det annars gå?

Vad säger vi annars?

Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan faktiskt inte blundar för den verklighet som är vår och våra ungdomar eller våra barns, eller elever för all del. Det krävs dock kunskap och stöd för att lärare i skolan ska våga gå före, stöd och vi behöver hjälpa varandra. Igår postade jag ett inlägg om avtal och Creative Commons. Slutsatsen var väl i korthet att ett beslut om att licensiera sina eller att låta elever licensiera sina verk kräver kunskap, bland annat om att barn inte får ingå avtal, utan föräldrars tillstånd innan de är 16 år.
Frågan fick mig att fundera kring Facebook, och de avtal som vi ingår med Facebook när man blir ”medlem” användare av Facebook. Om jag har förstått det rätt kan man skaffa sig ett konto från det att man är 13 år, men hur ser då avtalet ut? I mitt sökande efter svar hittar jag en artikel från Affärsvärlden som heter Trasslig juridik i sociala nätverk. En spännande artikel där Affärsvärlden låtit professorn i juridik Hans Rosen gå igenom avtalet som vi signerar för att bli medlemmar i Facebook. Följande sanningar angående upphovsrätt och Facebook och mig som användare får man ta del av i artikeln:

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort. Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta
Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

– Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

– Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att
vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det.

Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan
Fredriksson.

Men om det är så att Facebook har rätt att använda mitt upphovsrättsligt skyddad material som jag
laddar upp på sajten, hur är det då med barn? I slutet av artikeln berörs frågan:

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook
är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

– Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén. Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande.

Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är
amerikansk lag som gäller.

– En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är
att backa ut, säger Jan Rosén

Ja, det finns mycket att tänka på, och det lilla som jag saxat ur artikeln är bara det lilla, läs även om dina små cookiesar som Facebook glatt får ta del av och använda och varför? Det blir så himla tydligt så himla klart:

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda. – Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Ja, det är inte lätt livet online, men det är en realitet som vi måste hantera och relatera till. Det går inte att bara stoppa huvudet i sanden, eller gömma sig bakom traditioner eller kadern.

Att vara på Facebook är det att arbeta för Mark Zuckerberg?

På Göteborgs Konsthall pågår en utställning som heter Everything under heaven is total Chaos och frågeställningen för utställningen att undersöka:

På vilket sätt vittnar den samtida konstinstitutionen om samhällets framsteg och motgångar? En generaliserad sammanfattning skulle kunna vara att museet under 1800-talet hyllade nationen och under 1900-talet industrisamhället – men vad hyllar dagens konstinstitution?

Som svar på dessa frågeställningar har International Festival skapat en installation som konfronterar, inte bara besökaren utan även Göteborgs Konsthall med det kapitalistiska system som genomsyrar livets alla aspekter på 2000-talet. Idag fungerar även den enskilda individen eller konsumenten som arbetare, då oftast ofrivilligt eller genom ett utbyte av tillgångar, t.ex. genom ett socialt nätverk – varje gång du loggar in på ditt Facebook-konto, arbetar du för webbplatsens ägare Mark Zuckerberg. På så sätt har kroppen i dess globalitet blivit handelsvara, livet som sådant har blivit ekonomi.

Just tanken att varje gång vi loggar in på Facebook så jobbar vi för Mark Zuckenberg, tänk den tanken. Är det så att livet är en handelsvara, livet som sådant ekonomi och konsumtion? Har sociala relationer som att hålla kontakt med mina vänner, via Facebook, som den som Mathias Klang så precist beskriver i inlägget Meningen i sociala medier som jag återpublicerar under CC(by,nc,sa):

När jag pratar om sociala medier möter jag inte sällan kritiken om hur det är enbart en poänglös slöseri med tid. Ibland försöker jag förklara hur viktiga dessa nya verktyg kan vara – jag teoretiserar och exemplifierar – ibland bryr jag mig inte om att försöka att öppna en sluten världsbild.

Idag fick jag en otroligt påminnelse om kraften i social media. En vän till mig har ett mycket sjukt barn och de har kämpat länge. Idag har hon skrivit en kort statusuppdatering i Facebook: IVA

Hjärtat sjunker och vännerna samlas att visa sin stöd. Så mycket känslor i en media kan inte vara meningslöst.

bara är en arbetsuppgift för Zuckenberg? Det känns syniskt och hårt, och jag tänker genast på Marxismen, och bild av proletariatet som sugs ut på sin arbetskraft, men vill inte tro på den determinismen som Marx pratar om, frågan kvarstår: Är vi sociala medier för att arbeta för Zuckerberg eller att vara människa, och i förlängningen är att konsumera att vara människa på 2000-talet?

Om jag var i Göteborg skulle jag ta mig till Konsthallen och se utställningen för att bilda mig en egen uppfattning.

Act! Is the key words for FSCONS

Act

så avslutar Torsten Grote sin session Centralised Internet Services and Problems of PowerFscons. En session som handlade om Cloud-computing. Clound Computing är enkelt uttryck är alla de tjänster som vi använder på internet, som vi inte laddar ner på våra hårddiskar, såsom Facebook, Google eller twitter. Ofta hör jag begreppet molntjänster när man pratar om dessa som tjänster. Vi använder sessa tjänster för att de är:

  • närvarande överallt
  • lätta att använda,
  • vi behöver inte installera dem eller uppdatera dem
  • fungerar för alla operativsystem

Det är otroligt bra, men Torstens Grotes ville medvetandegöra oss användare om att vi när vi använder dessa tjänster också lägger väldigt mycket makt i hos dem som ”äger dessa tjänster” och att det behöver vi fundera kring och vad det innebär.

Grotes menar att tjänster i molnet bygger på centraliserad kommunikation. All kommunikation från person A till person B måste gå igenom samma punkt. Den i mitten (twitter, Facebook, Google). Och det gör att den som äger tjänsten Facebook eller Google har alltså kontroll eller ”makt” över all kommunikation som sker mellan A och B. Ägaren av framgångsrika molntjänster får genom många användare också mycket makt. I form av:

  • Kontroll
  • Data
  • Failure
  • Exclusion

Kontroll

Grote menar att de som har kontroll, i och med att de vet hur du använder den, vilken information du tar del av i tjänsten. Vilket resulterar i bl.a. personliga annonser. De använder sin kontroll över dig och låser in dig.

Data

Datan som finns i dessa tjänster kan gå förlorad. Google lovar inte att alla dina gmail kommer att alltid vara där. De (twitter, google, Facebook m.fl.) lovar inget. Vi vet att Facebook säljer datan och inte bara den data som du lämnar in utan även det som de kan samla om dig, genom ditt användande s.k. datamining. Och om du vill klaga, vill opponera dig, vilken lagstiftning gäller då?

Failure

Vad händer när vi inte kan komma åt tjänsten. Du är inlåst hos operatören. Om tjänsten blir uppköpt av någon annan, som inte är lika generös vad gör du då? Eller om de som äger tjänsten går i konkurs, blir bankrup vad gör du då?

Exklusion

Grote pratade också om att företagen som har kontroll exkluderar användare, som de i Syrien och Nordkorea (ondskans axelmakter). De får inte använda komma åt tjänsterna, inte använda servern. Tjänsterna exkluderar de som inte kan språket, om du inte gillar reglerna så är du även exkluderad.

Grote menar att makten på internet ska inte ska vara centraliserad, utan makten måste distribueras ut. I stater har vi fördelat makten på olika organ, och vi måste göra samma sak på internet, vi kan inte låta några få tjänster/tjänsteleverantörer inneha all makt. Vi måste:

  • Use
  • Study
  • Share
  • Improve

Tjänsterna måste gå att använda hur som helst, vi bör studera hur de använder datan, och till vad. Vi behöver Dela så att andra kan använda och lära, för att förbättra.

Torsten Garde menade att samfundet (jag älskar det ordet) måste hitta andra ingångar, vägen är inte sluta använda utan skapa alternativ.

  • Distribuerad mjukvara bör leda till distribuerad makt
  • Egen installation med free software
  • Full data som är det är möjligt att exportera när man vill
  • Öppna standarder, det måste går att läsa datan

Vad säger ni har Grote rätt? Att vi lägger för mycket mat i händerna på Facebook, twitter och Google? Och om så vad bör vi göra?

Hur bör vi som användare agera?

Facebook definierar det som är viktigt för oss, men hur?

Facebook är det sociala medium som fått mest genomslag. Enligt Facebook så har de mer än 500 miljoner aktiva användare, men har du funderat på hur Facebook styr ditt nyhetsflöde. Vi är på Facebook för att:

Facebook hjälper dig att hålla kontakten med vänner och familj.

Eller som en av mina vänner säger idag i sitt nyhetsflöde:

Jag gillar FB eftersom jag får veta vad ni gör, hur ni mår o får se bilder från vardag o fest.

Men hur sorterar Facebook det nyhetsflöde som du får ta del av om dina vänners statusuppdateringar? Jag har alltid trott att genomslaget som nyhetsuppdateringar har på Facebook det beror på att jag är inaktiv och inte riktigt ”hänger” så mycket på Facebook.

När jag läser följande inlägg How Facebook Decides What To Put In Your News Feed – These 10 Secrets Reveal All, skrivet av Thomas E Weber får det mig att fundera kring hur jag låter Facebook av slentrian få bestämma vad jag får reda på om mina vänners vardag, eftersom jag vanligtvis bara följer uppdateringar genom toppnyheter. Det som syns bland toppnyheter beror Facebooks algoritmer inte bara av hur aktiva mina vänner är.

Facebook är likt Google är hemliga och uppger inte öppet vilka algoritmer som styr hur de sorterar det som kommer upp i ditt nyhetsflöde och det gör att i inlägget How Facebook Decides What To Put In Your News Feed har de testat Facebook utifrån följande frågeställningar:

So, with the mystery of that 10th-grade friend in mind, The Daily Beast set out to crack the code of Facebook’s personalized news feed.

  • Why do some friends seem to pop up constantly, while others are seldom seen?
  • How much do the clicks of other friends in your network affect what you’re shown?
  • Does Facebook reward some activities with undue exposure?
  • And can you ”stalk” your way into a friend’s news feed by obsessively viewing their page and photos?

Thomas E Weber kommer fram till att det finns en rad faktorer som avgör hur synliga dina uppdateringar blir och några av de faktorer som påverkar om dina uppdateringar syns hos dina vänner är:

  • Om du är ny på Facebook, eller inte eftersom Facebook ”bias against newcomers”
  • Facebooks moment 22 attdina uppdateringar syns sannolikt mer om du har ”vänner” som interagerar med det du skriver på din vägg, men för att få ”vänner” som reagerar på det du skriver måste du synas och du syns inte om ingen reagerar på det som du skriver.
  • Om du har vänner som stalkar dig, för det ökar din synlighet
  • Om du delar bilder, videos, länkar så ökar det sannolikheten för att synas på andras väggar, för Facebook gillar klick, och om du klickar på en bild i tumnagelstorlek för att se den i fullstorlek generar det klick, och det gillar Facebook.

Men jag tycker att det som är mest intressant i inlägget är slutsatsen om att Facebook påverkar vårt synsätt på vad som är viktigt för oss och vad som är viktigt för andra. Och att jag ganska omedvetet låter Facebook styra det, och hur detta sker är hemlighet av kommersiella orsaker. Kanske är det så att jag inte är ensam i att låta Facebook styra mitt nyhetsflöde.

But it also means that many users may not be aware of how much power they’ve put in the hands of this electronic mediator. (The very concept of the news feed was controversial as soon as it was unveiled, as chronicled in David Kirkpatrick’s The Facebook Effect.)

You might think you’ve shared those adorable new baby photos or the news of your big promotion with all of your friends. Yet not only does Facebook decide who will and won’t see the news, it also keeps the details of its interventions relatively discreet.

All the while, Facebook, like Google, continues to redefine ”what’s important to you” as ”what’s important to other people.” In that framework, the serendipitous belongs to those who connect directly with their friends in the real world—or at least take the time to skip their news feed and go visit their friends’ pages directly once in a while.

Jag tillstår att jag ganska omedvetna låter Facebooks algoritmer styra den information som jag tar del av om mina vänner. Makten över informationsflödet har jag lämnat över till Facebooks programmerare, eller inte.

Och frågan vi måste ställa oss är i vilken grad låter vi tjänster som Google, Facebook avgöra ”vad som är viktigt för mig?”, och ”vad som är viktigt för andra?”. Jag tror att vi måste vara medvetna och ställa frågor om hur mycket vi vill låta tekniken styra vår världsbild.

Vänner eller följare – ett sätt att definiera sociala medier

Sociala medier är precis som ”gammal-media” inte endimensionella och en definition passar inte för alla plattformar, för alla användare eller för vårt sätt att använda de sociala medierna. Wikipdeia definierar därför sociala medier på följande sätt:

Sociala medier betecknar aktiviteter som kombinerar teknologi, social interaktion och användargenererat innehåll. Det kan ta sig uttryck i Internetforum, communities, bloggar, wikier, gruppvara, poddradio och artikelkommentarer. Termen används ofta som slagord för sådana tjänster.

En annan definition är ”Sociala medier är demokratisering av innehåll och förståelse för den roll människor spelar i arbetet med att inte bara läsa och sprida information, utan också hur de delar och skapar innehåll för andra att delta i.”

En tredje definition är ”Sociala Medier definieras av de miljontals samtal som sker på webben varje dag, samt konsten för hur de förs.”

Ben Parr är inne på definitionsproblematiken i sin kolumn Facebook, Twitter and The Two Branches of Social Media [OP-ED]. Där han menar att de finns flera olika användningsområden för sociala medier och utgår från hur olika användare använder Facebook och Twitter. Ofta används Facebook som synonym till sociala medier:

It is the platform for building social connections online and keeping up to date with what’s happening in your social circle. It is one of the two most important platforms in social media.

I sin kolumn vill dock Ben Parr föra ett resonemang kring att olika sociala medier fyller olika syften precis som olika tidningar fyller olika syften, eller olika delar i en tidning tilltalar olika läsare, sportdelen tilltalar en viss läsargrupp, nöjesdelen en annan och ledarsidorna en tredje. Ben Karr diffrentiera Twitter från Facebook i hur vi använder det. Han börjar med de uppenbara skillnaderna om:

On Facebook, you’re supposed to connect with close friends. Becoming friends with someone means he or she gets to see your content, but you also get to see his or her content in return. On Twitter, that’s not the case: you choose what information you want to receive, and you have no obligation to follow anybody. Facebook emphasizes profiles and people, while Twitter emphasizes the actual content (in its case, tweets).

Sedan vill Parr föreslå ett annat begrepp för twitter och hur många använder det. Han pratar om twitter som ett informationsnätverk, till skillnad från Facebook som är ett  ”socialt nätverk”

Social Networks vs. Information Networks

This may seem obvious, but social networks are about your social networks. Specifically, the focus is on your friends, colleagues and personal connections. They are about sharing personal or professional experiences together. They are about keeping in touch with friends rather than discovering news or content. Facebook, LinkedIn, Bebo, MySpace, hi5 and Orkut clearly fall under the “social networking” branch of social media.

The concept of an information network is a more recent phenomenon. Information networks are about leveraging different networks to distribute and consume information. While they may utilize an array social media tools in order to find, curate or deliver content, they focus less on what’s happening in your social graph and more on information you want. Twitter may be the best example of an information network, but YouTube (video), Flickr (photos) and Digg (news) are information networks as well.

Parr menar inte att den ena formen av nätverk utesluter den andra, men att tyngdpunkten i olika sociala medier är olika, vi som använder olika plattformar gör det på olika sätt.

En annan distinktion är i vilken grad och i vilken omfattning informationen i nätverket är tillgänglig eller öppen Parr menar att :

In fact, that may be the biggest differentiating point between social networks and information networks. For the most part, content on Flickr, YouTube or Twitter is public, while content on MySpace, Facebook or Bebo is private. A big reason for that is that the former services utilize the follow or subscription model, while the latter ones utilize the friend model.

Vänner eller följare och Wikipedia?

I sociala nätverk har vi ”vänner” i informationsnätverk har vi ”följare”. Det är en annan utgångspunkt för att definiera olika plattformar i sociala medier. Jag undrar dock över hur ser då Parr på ett socialt medium som Wikipedia, mig veterligt har man inte vänner eller följare där och ändå nätverkar man kring information och informationsutbyte.

Gilla-knapp även på min blogg (för dig Joachim Thornström)

Jag minns TeachMeet i våras så väl, när Joachim pratade sig alldeles varm för Gilla-knappen på Facebook. Han gilla och gilla och gilla. Sedan dess har jag också velat gilla, och att andra ska gilla det jag gör.

Dessvärre är jag en ganska medelmåttig Facebook användare, men jag jobbar på att gilla och hänga på Facebook. Ett steg i mitt gillande är att jag letat efter en gilla knapp som jag kan sätta upp på min blogg. Idag på jakt efter något helt annat hittade jag Hans Kullins enkla beskrivning, som  av hur man sätter dit en ”gilla-knapp” på sin blogg.

Det visade sig inte vara riktigt så en enkelt som jag trodde det skulle vara men med lite genvägar och lite trix så fixa jag det nu, och nu har både min och Creative Commons bloggen en gilla knapp, så nu är det bara upp till er och mig att klicka på gilla.

Så gilla!

Vänner på Facebook?

bok och biblioteksmässan i Göteborg deltog jag som åhörare i ett seminarium som hade titeln Elever online, men var finns lärarna? Det var ett seminarium som i sig väckte många intressanta frågor som vi bör samtala med våra elever kring.

474756808_13f584aafa

Fluffy Head in Pastel Blue from SLR Jester CC (by)

I panelen ingick Björn Ranelid, Metta Fjelkner, Peter Becker och Liza Greczanik. Seminariet hade rapporten Elever och lärare online som utgångspunkt för diskussionerna. Rapporten, som offentliggjordes under bokmässan av Lärarnas Riksförbund (LR), ger en bild av elevers, föräldrars och lärares syn frågor kring integritet och vuxenansvar i sociala medier.

I LR:s rapport finns följande resultat:

  • Eleverna är i större utsträckning villiga att vara ”vänner” med sina lärare i communities än vice versa. 73 procent av eleverna tror att de skulle acceptera en ”vänförfrågan” från en lärare, 47 procent kan själva tänka sig att fråga och 18 procent har själva frågat. Flickorna är mer restriktiva än pojkarna då 68 procent av dem tror att de skulle acceptera en förfrågan till skillnad mot 77 procent av pojkarna.
  • Lärarna är mer tveksamma. 20 procent tror att de skulle acceptera en ”vänförfrågan” från en elev, 7 procent kan själva tänka sig att fråga och endast 2 procent har själva frågat en elev.
  • Föräldrarna är mindre tveksamma om initiativet till en ”vänförfrågan” kommer från en elev. 66 procent tycker att det är okej om eleven har skickat förfrågan och 57 procent om läraren har gjort det.
  • Det främsta skälet som anges av de tillfrågade som är tveksamma till elev- och lärarkontakter via communities är integritetsproblematik, både ur ett elev- och ett lärarperspektiv.

Den centrala frågan om vilken relation en lärare kan ha i förhållande till sina elever i sociala medier var i fokus på seminariet och det är ett samtal som vi lärare också bör föra tillsammans med våra elever.  Det kräver samtidigt att vi funderar kring vad det innebär att vara någons vän på Facebook eller i andra sociala medier. Själv skulle jag inleda med att låta mina elever diskutera följande frågeställningar:

  • Vad innebär det att vara vän med någon på Facebook?
  • Vilka låter du bli dina vänner på Facebook?
    • Bara sådana som du känner?
    • Bara sådana som du har träffat?
    • Sådana som är dina vänners vänner?
    • Alla som skickar en vänförfrågan?
    • Vad innebär det att ha 300 vänner på Facebook?
  • Är vänskap på online samma sak som vänskap offline?
  • Låter du alla dina vänner ta del av allt du skriver på Facebook?

Sedan tycker jag att vi kan närma oss frågan om lärare ska adda elever eller inte, vi behöver också ställa frågan om elever ska adda lärare?

Att vara aktiv i sociala medier innebär att lärare såväl som elever måste ta ställning till frågor som rör såväl integritet och säkerhet som gränsdragningen mellan det personliga och privata.

Ett samtal kring vänskap på Facebook kan alltså vara en bra början till en diskussion om just integritet och säkerhet i sociala medier, på nätet. Samtalet kan utgöra en möjlighet för dig att tillsammans med dina elever lära dig mer om hur Facebook fungerar och hur du kan göra inställningar så att inte alla dina vänner ser allt som du publicerar i sitt nyhetsflöde. Ett tillfälle att prata om begreppet vänskap och vad det betyder i olika sammanhang.

Lärarens yrkesetik och sociala medier

Jag fick häromdagen en kommentar av Pontus från LR på mitt inlägg om ”Vän på Facebook, vad är det?”. Kommentaren i sig är intressant och spetsar till frågan, och belyser problematiken, kring de etiska dilemman, som en arbetsgivare (kanske borde det stå lärare?) kan stå inför om de är vänner med sina arbetstagare (läs elever, kunder) på Facebook. Är Facebookvänskapen ett integritetsintrång eller inte?

I kommentaren kan står följande:

Detta behöver inte vara av ondo i sig, men det ställer STORA krav på yrkesetisk medvetenhet och reflektion. Enligt lärares yrkesetik ska läraren alltid ”bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet”. Gör du det genom att vara vän med dem på Facebook? Kanske, kanske inte säger jag! Läraren skall också ”verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och deras vårdnadshavare”. Gör du det genom att vara vän med dem på Facebook? Kanske, kanske inte säger jag återigen! Summa summarum ser jag det som att det inte finns något rätt eller fel, men läraren måste noggrannt kunna redovisa sina skäl för sitt beslut samt koppla det till yrkesetiken, oavsett vad beslutet är.

Det som också är spännande är att tolka de yrkesetiska reglerna som Pontus i sin kommentar citerar, delar av:

Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning

  • alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier
  • inte diskriminera någon med avseende på kön, sexuell identitet, etnisk, politisk och religiös tillhörighet eller social och kulturell bakgrund, inte heller p.g.a. förmåga eller prestation
  • stödja elevernas rätt till inflytande över sin utbildning och stärka deras ansvarstagande för sina studier
  • vid utvärdering, bedömning och betygssättning vara sakliga och rättvisa och därvid motstå otillbörlig påverkan
  • verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och med deras föräldrar/vårdnadshavare och vara lyhörda för deras synpunkter
  • vara varsam med information om eleverna och ej vidarebefordra information som mottagits i tjänsten om det inte är nödvändigt för elevens bästa.

Vänskap på Facebook, är det ett integritetsintrång, ett övertramp av en lärare? Eller är det en möjlighet att skapa en närmare relation, en möjlighet att vara lyhörd, kanske är det så att läraren i sitt etiska ställningstagande vill ”skydda individerna mot skada, kränkningar och trakasserier?” Sedan undrar jag hur ska jag kunna ”vara lyhörd för deras synpunkter” om jag inte är närvarande och lyssnar?

Det kräver inte att man, som lärare är vän med sina elever på Facebook, men det kräver åtminstone närvaro.

Sedan ställer jag den fråga som följer mig: Hur ser vi då på möjligheten som vi ger framtida arbetgivare respektive nuvarande arbetsgivare rätten att ta del av vår vardag? Att de är vän till oss på Facebook? Hur ser vi på den ”rätt” som en chef har att säga nej, jag vill inte vara vän med dig på Facebook, eftersom det skulle innebär ett etiskt dilemma, en problematik för mig som arbetsgivare att rättvist kunna bedöma dina insatser på arbetet?