Etikettarkiv: fel

Hur når vi dem som inte är här? Hur, hur… vet du hur?

A Sleeping Coltsfoot in the garden/ En sovande Tussilago i trädgården

En sovande Tussilago i trädgården av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag läser Marie Anderssons inlägg Tveka inte – sätt igång, ett spännande inlägg om webbpublicering om att använda webben i klassrummet, vad det ger och hur det skapar mersmak. Marie skriver:

Tvekar du inför att webbpublicera tillsammans med dina elever? Gör inte det, fundera inte så mycket på OM du ska sätta igång att blogga tillsammans med dina elever. Släpp den sk ”lärarkontrollen” och se vad som händer och vad bloggen fylls med för innehåll. Det finns lärare som tänker: Men inte ska väl jag, vad har jag att ”visa upp”? ”Nej, jag kan inte, det är så tekniskt och krångligt”. Jag och andra lärare bloggar inte med våra elever för att ”visa upp oss”, vi bloggar tillsammans med våra elever för vi öppnar upp vårt klassrum och flyttar undervisningen till en ny arena. Vi kommunicerar, skriver till ”riktiga mottagare”, låter skolarbetet få en chans att möta nya läsare utanför klassrummets väggar, inspireras av varandra, får möjlighet att titta in i varandras klassrum (det är det vi gör när vi bloggar om vår undervisning) och vi utvecklar vår undervisning – TILLSAMMANS. Och det är absolut inte tekniskt och krångligt. Om du tvekar finns  t ex Webbstjärnan som supportar och hjälper till i starten och även under resans gång.

Underbart, fint, och klokt. Jag förstå lärares kontrollbehov, vem har inte behov av kontroll. Vem är inte rädd för det okända, för att det ska bli fel, men vad är det värsta som kan hända? Jag tror jag var mest rädd för att jag skulle se ut som en ”dålig lärare”, en sådan där lärare som gör att skolan inte fungerar, inte är bra. Tänk om alla skulle förstå att det egentligen är mitt fel att skolan inte fungerar, när jag tillsammans med mina elever visade vad vi gjorde i skolan.

Hur blev det då? Förlorade jag kontrollen?

Ja, det gjorde jag, frågan är om jag någonsin hade haft den. Om jag någonsin hade kunnat kontrollera undervisningssituationen tidigare? Troligen inte, det var nog bara en illusion.

Gick något fel då? När jag började arbeta med webben i undervisningen? Klart det gjorde, men det som gick fel lärde vi oss av, fick oss att inse att det fanns andra vägar som vi måste går, samtal som vi måste föra, insikter som vi inte hade.

Marie avslutar sitt inlägg med en än viktigare fråga:

vem skriver jag det här för? Ni som tittar in här har redan fattat vitsen med att blogga – själva eller tillsammans med eleverna. Så en viktig fråga för oss som redan är här är: Hur når vi dem som inte är här?

Hur når vi dem? Hjälper du mig? Stöttar du dessa lärare när de ska ta sina första tangenttryck ut på webben tillsammans med sina elever. Tipsar du dem om att vi finns här och hjälper stöttar, kommer med hejar-rop, vill väl och är nyfikna…

Varför ska bokstäverna skrivas så?

Igår stod jag i skolan och pratade med en lärare. Vi pratade om hur vi skriver bokstäver, att jag inte gör som som ”man” ska, inte börjar uppe och drar strecken neråt. Jag har skrivit sedan jag var sju år, och det är en lång tid, ett helt liv. På pappret, som jag sett, en kopia av en kopia som gått i generation efter generation på skolan ser jag att det finns ett rätt, ett sätt.

Ett rätt!

Jag med tiden lärt mig ett eget sätt, att göra bokstäver så att det är läsbart, men mest för mig, ibland för andra. Men mest skriver jag med datorn, mindre med penna och om jag skriver med penna är det det mest för min egen del för att jag tycker om raspet av pennan mot pappret, tycker om att forma bokstäver, rita rutor, figurer.

Läraren som står framför mig tillstår att hon också gör ”fel”, eller snarare på ett eget sätt, men frågar jag då varför ska barnen lära sig att skriva just så, uppifrån ner? Varför ska de lära sig att det bara finns ett sätt att forma bokstäver? Som svar får jag de underlättar när de ska lära sig skriva skrivstil…

Men avbryter jag, tror du att dessa barn kommer att använda skrivstil? Kommer de skriva på något annat än datorer? Kanske behöver de lära sig tangentsättningen, före skrivstilen? Då skrattar läraren lite generat och säger jo, det är kanske så…

Samtalet, anekdoten illustrerar en av de svårigheter som skolan står inför närmligen traditionen, normen, rättet och felet, att läraren tror att den ska lära ut ett rätt… Stig Roland Rask formulerar några av skolans problem i sin krönika i DIU Framtiden börjar i  klassrummet:

Skolans problem är sällan att den förändras för mycket

Dess stora problem är att den är sig lik