Etikettarkiv: fildelning

vill statuera exempel – fildela inte lille vän

Nyheten om femtonåringen som åtalas få mig att fundera. I mina ögon är åtalet ett till för att statuera exempel. Lagstiftaren har ett behov av att visa att det här är allvarliga saker, och att kränka upphovsrätten. Det är förbjudet, och om du gör det så blir det konsekvenser.

Men även skolan vill vill statuera ett exempel, ni får inte ladda ner upphovsrättsskyddat material på skolans datorer, om ni gör det polisanmäler vi er. Sagt och gjort. Sedan kan man ju diskutera uppsåtet. Har den åtalade haft uppsåt att fildela? Eller inte? I Fildelningsåtal ett olycksfall i arbetet en debattartikel i GP, skriver Måns Svensson, Marcin de Kaminski och Stefan Larsson att de gjort intervjuer med niondeklassare i Linköping så framkommer det att elever i den ålder anser följande i hänvisning till fildelningsfrågan

ungdomarna i allmänhet inte är särskilt intresserade av att distribuera upphovsrättsligt skyddade mediefiler. Däremot är det tydligt att de flesta ungdomarna på ett eller annat sätt regelbundet ser till att skaffa sig kopior av filmer eller musik som de vill titta eller lyssna på. Man bryr sig inte särskilt mycket om att vara del av någon slags dela-med-sig-kultur. Man skulle kunna säga att 15-åringarna hellre är vad man i samhällsvetenskapliga sammanhang brukar kalla för free riders.

Själva fildelningen är alltså inte själva målet utan att få ta del av kultur, film, musik och annat upphovsrättskyddat material gratis/fritt. Fildelning är en del av tekniken som man inte bryr sig om, men här gäller det att statuera exempel, dels från skolans håll och dels från samhällets håll. Det här med att ladda ner upphovsrättsskyddat material det är allvarliga saker.

Om artikelförfattarna har rätt så är det alltså inte fildelning som är målet utan att få ta del av kulturyttringarna, och free rider problemet är ett marknadsmisslyckande som vi troligen inte kan lösa genom att åtala de som utnyttjar den möjligheten, men vi har ju försökt tidigare genom att till exempel döma vapenvägrare till fängelse, vet inte om de hjälpte till för att stärka den allmänna värnplikten. Men det är ju inte min sak att avgöra.

Personligen ser jag många möjligheter för lärare i skolan att diskutera just normer, lagar, rättmedvetande och beteende samt om dessa samspelar i just frågan om fildelning och upphovsrättsintrång.

Upphovsrätten, skolan, webben, elever och CC – eller nått

Teaching Walt the web thing #cc
Jag har ägnat min arbetsdag åt att fundera kring upphovsrätten. Hur får vi elever/användare på nätet att respektera upphovsrätten? Vad krävs för att elever ska förstå och respektera andras verk? Vad innebär det att respektera andras skapande? Det är frågor som vi på Webbstjärnan har ställt oss?

Jag hade i mitt liv pre-digitala-sociala-medier-i-skolan aldrig ens funderat i termer att inte upphovsrätten är något som alla bör förhålla mig till. Det är liksom bara självklart. Har du skapat något, så ska du få ersättning och bli erkänd för det. Kan jag betala så gör jag det, och erkänner dig som skapat verket. Så naturligt, så självklart… naturligtvis.

Men att vara på webben är som att hamna i en överfull godisbutik. Det är så lätt att bara förföras. Det finns så mycket som man vill smaka, lukta på, ta en bit av, verk som man vill använda, inspireras av, bygga vidare på. Men det mesta skyddas av upphovsrätten. Det gör det svårt, och frestelserna är stora, för man vill ju gärna, så gärna…

Upphovsrätten som ytligt sett verkar så enkel. Den som ger mig rätt att bestämma över mitt verk som skapare. Eller som det står i Mathias Klangs artikel på Kolla Källan:

Reglerna inom upphovsrätten ger tonsättare, kompositörer, konstnärer och en hel rad andra kreativa skapare, i lagen kallas de upphovsmän, rätten att bestämma hur deras verk får användas. Detta innebär att en upphovsman kan ensam bestämma om, när eller hur verket ska användas.

Det tycks enkelt, jag har ENSAM rätt att bestämma över hur mitt verk får användas, och om du ska få använda det måste du be om lov. Men webben i sin konstruktion gör verken så lätt tillgängliga, så lätta att dela, så lätta att bearbeta, att sprida, utan att fråga, utan att det märks.

Idag har vi på Webbstjärnan alltså ställt oss frågan hur lärare ska motivera elever att förhålla sig till upphovsrätten, i synnerhet då hela nätet kan tyckas vara en plats där ”alla” fildelar, och använder andras verk utan att fråga om lov. Det fick oss att försöka fundera på hur ska vi motivera att eleverna ska förhålla sig vi kom inte särskilt långt, men en bit på vägen.

Tre skäl kom vi fram till för att respektera upphovsrätten:

  • LAGEN
    det är en lag, vi kan inte på några sätt uppmana/eller tillåta lagbrott
    dessutom upphovsrättsligt intrång kan leda till fasansfulla skadestånd typ Pirate Bay
  • ETIK-MORAL
    det är moralisk fel, att bara använda utan att fråga, det har mamma lärt oss…
  • TÄNK OM DET VAR DITT VERK
    skulle inte du vilja vilja bli tillfrågad, innan någon använde ditt verk?

Ingen av argumenten föll riktigt på läppen, så vårt svar blev istället, att vi bör uppmana alla lärare att lära sina elever hur Creative Commons fungerar, då slår vi två flugor i en smäll. Med Creative Commons blir det som tidigare var förbjudet tillåtet, godiset blir tillgängligt.

Det blir tillåtet att

  • klippa och klistra
  • använd andras verk
  • sprida verk
  • publicera och återpublicera

Det som krävs är att du, som användare, berättar namnet på verket, vem som är skapare av verket samt under vilka villkor du och andra får sprida, använda det. (Precis som med upphovsrätten, bara att villkoren följer med verket).

Med hjälp av Creative Commons kan elever respektera upphovsrätten, samtidigt som de får alla fördelar av webben. De får fritt kopiera, ladda ner, i vissa fall bearbeta och sedan publicera verk som inte är deras egna.

LÄR dina elever om CC, om upphovsrätt och vikten av att berätta vem som skapat verket och under vilka villkor det får spridas.

Glöm inte att berätta att du använt verket, för den som har skapat det ursprungligen. Det uppskattas.