Etikettarkiv: föräldrar

Lyckan i att få ett samtal från skolan!

Jag har haft min äldsta barn i skolan i sju år. Under dessa sju år har jag fått ett telefonsamtal från skolans lärare som handlar om mitt barn. Och ett mejl!

Tur tänker du, då är ditt barn skötsamt.

Kanske, kanske inte, jag tror det, men vet faktiskt inte. De samtal som jag har haft med skolan har handlat om utvecklingssamtal, eller samtal som jag initierat kring hur vi här hemma uppfattar vårt barns situation i skolan, socialt och kunskapsutvecklingsmässigt. När mitt barn gick i sexan fick jag ett mejl från mentorn för mitt barn om en sjölduppgift som inte blivit så som barnet hade tänkt sig. Men under alla dessa år har skolan aldrig ringt, i stort sett aldrig tagit kontakt för att prata om mitt barn.

I fredags hände det, skolan ringde. Mitt barns mentor ringde för att kontrollera att barnet inte hittade på, att vi skulle träffas om en stund, hos tandläkaren. Jag försäkrade läraren i andra sidan av telefonen att jag visst skulle träffa barnet snart, att jag var på väg.

När vi lagt på, tänkte jag. Åh va skönt att barnets mentor, lärare, tog ansvar, tog sig den extra stund det tog att ringa ett samtal för att fråga. I debatten om att vi föräldrar inte ska störa, att vi ska låta skolan sköta sitt arbete, så visst vi ska inte störa, ni ska få arbetsro, men komihåg att när vi stör kan det vara för att vi inte vet, vi vet bara det som våra barn berättar. Och det kan vara mindre än du tror.

Så när en förälder ringer, mejlar eller knackar på dig som är lärare, är det kanske inte för att ifrågasätta, eller för att kritisera. Det kan ju handla om något så enkelt att vi inte vet, och du som träffar mitt barn i skolan kan ge mig en bild av det, som mitt barn inte alltid kan. Det kan också vara så att vi som föräldrar kan ge en bild av hur våra barn upplever skolan som de inte förmår berätta för dig som arbetar i skolan. Vi vuxna runt barnen är och behöver ibland vara deras språkrör, även när barnen blir större, äldre och ska ta mer ansvar.

Den goda lärplattformens syfte är väl att sprida skolmaterial? #blogg100

I Göteborg träffade jag förra veckan en grupp pedagoger för att prata om upphovsrätt och en av de frågor som de upplevde som svår var hur de skulle hhantera lärplattform som de använder. I den gruppen ansåg de att lärplattformen bland annat hade som syfte att visa upp skolarbete och ge föräldrar möjlighet att titta på det och ta del av det, som sker i skolan, men ett problem som de upplevde var svårigheterna att skydda skolmaterialet som de presenterade eller visade upp inom ramen för plattformen. De ville veta hur de skulle skydda det så att föräldrar inte spred det vidare, för mycket av det pedagogiska materialet eftersom det bara var tänkt att det skulle visas upp. Förälder ska få titta men inte sprida.

Jag tittade på gruppen med pedagoger som jag hade framför mig och frågade:

-Men om de bara ska titta varför lägger ni det i lärplattformen om det inte får användas, och spridas på internet? Om inte vill att andra ska använda det, om ni inte vill att andra ska sprida det så ska ni väl ändå inte dela det på internet? På internet har vi en tendens att sprida saker som vi gillar, och om föräldrar/barn/kollegor gillar det ni gör så kommer de sprida det. Att sprida och använda är ett betyg på att du gjort något som andra kan använda och som andra tycker om. Om ni inte är säkra på att de som har tillgång till materialet förstå hur det får användas så får ni väl se till att ni bara delar material som föräldrar och andra pedagoger i sin tur får sprida och använda, bearbeta och bygga vidare på, eller?

Tanken är väl inte att skolan och skolarbete bara är något som elever och föräldrar bara ska titta på. Tanken är väl ändå att det som skapas i skolan ska användas, spridas och visst är väl den bästa av alla belöningar när elever och föräldrar berättar om det som sker i skolan. Om lärplattformen inte är till för att skapa ett pedagogisk samtal kring det som sker i skolan, så tycker inte jag att den ska användas för det heller, men om den är tänkt att användas för att vi ska kunna lära tillsammans, så måste det som delas där också bygga på de villkor som lärande sker under, nämligen att man få använda, och bygga vidare på, sprida och göra om.

Diskutera bildpublicering utifrån familjebloggar

Precis som i många andra frågor som berör nätet finns det tydliga läger när det kommer till bildpublicering. Antingen är du för eller så är du emot. De som är emot, förfasas ofta över att barn och ungdomar lägger upp så många bilder på nätet. Ofta hörs förmaningen att alla bilder som du lägger upp kommer din framtida arbetsgivare kunna ta del av.  De som är för bildpublicering ser möjligheterna att dela, låta andra ta del av bilder av sin, barnens och deras gemensamma vardag.

***

Dagens inlägg handlar om hur vi kan föra ett samtal kring integritet utifrån en diskussion om föräldrars bildpublicering.

Familjebloggar

Ett av alla fenomen som finns i vår digitala vardag är att föräldrar skriver eller har olika sorters familjebloggar. Föräldrar använder nätet för att berätta om sitt föräldraskap och om sina barns framsteg. De använder nätet för att publicera och dela med sig av bilder på barnen till släktingar och vänner som man håller kontakt med genom internet och sociala medier som bloggar och Facebook.

me and mom, circa 1977

me and mom, circa 1977 av ~Asturnut~ CC (by, nc, sa)

För någon vecka sedan hamnade jag i ett samtal kring just föräldrabloggar och bilder av yngre barn på nätet. Vi diskuterade om föräldrars publicering av bilder på sina egna barn var ett tydligt intrång i barnens integritet. Har inte små barn lika stor rätt som vi vuxna att få avgöra hur de skildras på nätet? I samtalet deltog en mamma som berättade att hon och hennes man hade en blogg för sitt barn, där de berättade om sitt barns framsteg och utveckling. De lade också upp bilder för att vänner, släkt och andra som inte är en del av vardagen ska kunna ta del av barnets utveckling. Mamman med familjebloggen berättade att hon och hennes man hade haft samtal och gemensamt skapat tydliga gränser för vilka bilder som var OK att lägga ut på nätet. Det fick inte vara bilder där deras barn var ledsen eller kände sig kränkt, och inte heller några bilder av barnet då det var naket.

Prata om integritet

Det här väckte många funderingar hos mig kring bilder, integritet och barn.  Jag tror att ett samtal kring familjebloggar och föräldrars ansvar för den bild som de ger av sitt barn på nätet kan vara en bra utgångspunkt för att prata om integritet, bildpublicering och skolans policy för publicering av bilder.

Ett sådant samtal kan gärna börja med att vi gemensamt definierar vad integritet är, att det handlar om människovärde och respekt för människovärde. Viktiga frågor att beröra är:

  • Har föräldrar rätt att publicera bilder av sina barn på nätet?  Om ja, när? Och under vilka omständigheter? Om inte, varför inte?
  • Har skolan rätt att publicera bilder på elever? Om inte, varför är det så?

Och genom dessa frågor kan vi komma in på skolans bildpubliceringspolicy. De flesta skolor som jag känner till skickar ut en blankett där de begär föräldrars medgivande för att få lägga ut bilder av elever på nätet.

När blir en bild en personuppgift?

När vi diskuterar bildpublicering och skolans policy kan det vara bra att upplysa om att frågan om när en bild blir en personuppgift, inte riktigt är så enkel, som att en bild av mig på internet är en personuppgift. För att en bild ska anses vara en personuppgift ska den också tydligt kunna kopplas till mig som person. För att tydliggöra om jag på skolans webbplats publicerar en bild av en elev utan att ange namn, är det bara en bild av en elev. Men om jag som bildtext skriver barnets namn då blir bilden plötsligt en personuppgift. När en bild av en elev blir en personuppgift då måste skolan ha föräldrarnas tillstånd för att få publicera bilden.

Barn och integritet

Det samtal som jag hade kring föräldrabloggar och bilder på nätet resulterade i en diskussion kring barn och integritet. Det väckte tankar kring frågor om barns rättigheter i förhållande till vuxnas önskan att få vara delaktiga, hur vi ska förhålla oss till bebisbilder och föräldrars beskrivningar av sina barn, samt hur digitala medier påverkar vårt sätt att se på det som är privat kontra det som är offentligt.