Etikettarkiv: Google

Filterbubblan har du koll på den? #blogg100

I veckan blev min krönika ”När jag säger Google vad tänker du då?” för Stockholm stads utbildningsförvaltning om filterbubblan publicerad på pedagogstockholm. I den skriver jag bland annat om de risker som jag kan se med att vi våra sökningar beror på våra tidigare sökningar…

Risken är stor att jag inte får tillgång till alternativa perspektiv utan hamnar i en ekokammare, som gör att jag inte ifrågasätter det som jag redan känner till och är bekväm med. Googles tjänst bygger på att förstärka de föreställningar som vi redan har och göra dem än mer förankrade och på så sätt stärka vår världsbild. När jag googlar får jag ta del av det som jag redan känner till och tidigare varit intresserad av.

Idag ramlade jag på Don’t bubbla us som tydligt illustrerar filter bubblan. Kolla mina sökningar beror på:

Vem du är, som bestäms av dina tidigare sökningar och mina tidigare klick, och eftersom du klickar på saker som du gillar/tycker är viktiga och då filtreras det övriga bort…

Så fungerar sociala medier, som Google, Facebook och Amazon… Vad missar vi? Och hur påverkar det vår världsbild och vår förmåga att vara förstående för oliktänkande, andra som tar del av andra världsbilder som bygger på deras intressen, sökningar och klick?

Om lyckan att bli hittad på Internet – är jag känd nu?

scottmcnee1

Bild av (c) Scott McNee

Det kom som ett mejl. Ett ganska kort med en kort presentation:

I am a 6th year pupil at Bearsden academy and I’m interested in your work, I find it interesting how you can show emotion in the toys with the natural light. Can you please take the time to answer a few questions?

och därpå en rad frågor korta, tydliga och fokuserade:

1)    What got you interested in photography?

2)    What got you interested in toy photography?

3)    What techniques you use?

4)    What make of camera you use?

Jag log och tänkte på alla de elever som jag gett skoluppgifter, och som sedan skickat iväg mejl till främmande människor i hopp om att få svar. Jag tänkte på den besvikelse som mina elever känt när den de frågat av nyfikenhet, av beundran inte svarat. Jag brukar tänka att varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar, och får den inget så slutar den som frågar att undra, eller att fråga. Det gör i alla fall jag.

Jag tog mig den tid det tar och svarade så tydligt jag förmådde på Scotts frågor. Jag försökte att inte bli för teknisk, prata om bländare, slutartid, objektiv, kamera etc, utan ge tydliga och konkreta svar, jag skrev följande i mitt svar:

1)    What got you interested in photography?

I have always loved photography. And I have always taken pictures. Love working with people, trying to capture the moment, it all stated with me taking pictures of friends and family. I can’t get enough of my motive :)

2)    What got you interested in toy photography?

I found the genre online, a friend oft mine used pictures of toys on his blog, and in his presentation.

3)    What techniques you use?

I work with a macro lens, and mostly in natural light, outdoor. Backlight if I can. I love working early in the day or just before sunset.

4)    What make of camera you use?

I use a Nikon D800

Sedan avslutade jag mitt mejl med att söka stilla min nyfikenhet och ställde följande fråga:

Can I ask you how did you find my work? And do you take pictures of toys as well?

Och hoppades innerligt att jag skulle få svar, varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar… Och ett svar kom:

i found your work from searching toy photogrphy and it came up, i am taking photos of toys as part of my final photogrpy project

Och här kunde den här historien ha slutat. Med att jag kom till insikt om att via Internet så hade en pojke hittat mina bilder, min blogg, min e-postadress och skickat iväg ett mejl i förhoppning om att kunna lära sig mer, om hur jag gör och varför jag gör det jag gör.

Men idag kom ett nytt mejl från Scott med ämnesraden ”toy photogrphy” och följande förklaring:

hi here is some test photos iv done ive use a small photogrphy studio to get the lighting and a peice of cardboard to cast the shadows

Internet är fantastiskt. Jag blir hittad och får frågan och tänk här får jag se hur hans projekt landar, och jag får ta del av två underbara bilder av en robot. Det är så grymt! Så underbart, och jag minns inte ens om jag frågade om jag skulle få se resultatet…  Lyckan är min!

Jag svarade och tackade, berättade att tycker om ljussättningen, om siluettbilden. Jag frågade också om jag fick dela hans bilder och berättelsen kring bilderna på min blogg, skulle det kunna gå bra? Om jag erkände honom som upphovsman? Och det dröjde inte länge förens jag fick det underbara svaret:

Yes I would like that and thank for your thoughts on my photos

scottmcnee2Bild av (c) Scott McNee

Du lär väl dina elever Googla?

Det har varit ett samtal som pågått ett tag, kring Googles nya användaravtal, att de samkör all data mellan olika tjänster allt för att du ska kunna få de bäst anpassade annonserna efter dina intressen och behov. Enligt Mashable (via SVT så innebär det följande)

1. Google kan samköra personlig information från en tjänst med personlig information från en annan. Till exempel kan Google kombinera dina Youtube-vanor med dina nätsökningar och filtrera fram lämpliga personaliserade sökträffar.

2. För att dra full nytta av Googles tjänster måste du upprätta en publik Google-profil med bild och namn. Användare som redan har din mejladress eller annan information som identifierar dig kommer att få se din Google-profil, komplett med bild och namn.

3. Sökträffarna styrs av ditt sökbeteende. Har du bloggat om att du inte köper det där gymkortet i januari i alla fall? Google kommer att ta bort dessa annonser. Mejlat en kompis om att du tänker köpa en hundvalp? Google lägger in annonser om kennlar i närheten.

4. Ditt nätbeteende hamnar i händerna på annonsörer. Google säljer inte identifierbar personlig information direkt till annonsörer, men de massiva mängderna av information om hur användarna beter sig delas med annonsörer så att dessa kan bli vassare och mer målgruppsinriktade i sin reklam.

5. Din personliga information lagras för evigt. Meddelanden, surfning, aktivitet…allt sparas och kan användas för senare analys.

Jag säger bara det, Du lär väl dina elever att Googla! Att vi är medvetna om att det vi Googlar är kopplat till den data som vi lämnat till Google tidigare, eftersom alla våra Googlingar kommer att styras av vårt tidigare sökbeetende och de kunskaper som Google har om dig som användare utifrån den data som du medvetet eller omedvetet lämnat över till Google och alla deras tjänster.

Så lär dina elever att Googla, jämföra sökresultat från olika datorer, googla hemma, och googla samma sak i skolan jämför sedan sökresultaten, skiljer de sig åt? Om så vad beror det på? Bra övning, spännande och utmanande.

Sedan kan ni prata kring vilken betydelse ett individualiserat sökresultat har för vår sätt att se på världen, om det påverkar vår världsbild och om så hur.

Vad är egentligen personlig information på Internet?

I mina nätverk ringlar nyheten om att Google spårar oss som använder Safari och som valt att spärra tredje parts cookies. Och här har jag tappat några av mina läsare, så jag tar lite bakgrund innan mina funderingar.

Vad är en cookie? (kaka)

Enkelt uttryckt är en cookie är liten liten bit information som sparas i din webbläsare. Den gör till exempel att du kan logga in på flickr och sedan lämna webbplatsen för att återkomma och fortfarande vara inloggad. Cookies eller kakor som det kallas på svenska används också för att spåra ditt surfbeteende på nätet, så att annonsörer, så som Google eller Facebook kan sälja skräddarsydda annonser gentemot dig och utifrån den webbhistorik som din webbläsare ger om dig.

I Safari är det automatiskt inställt så att jag som användare spärrar cookies från tredje part. Google ska alltså inte kunna lämna en cookie/kaka i min webbläsare för att kunna spåra hur jag rör mig på webben.

Vad har Google gjort?

Nu har det visat sig att Google utnyttjat ett känt kryphål som finns i Safaris webbläsare för att ändå spåra hur Safari användare rör sig på webben. Och sedan förklarar Google att de bara:

the company used the information mainly to tailor ads based on the websites you visited. The cookie doesn’t track personal information, such as your address or phone number.

De har bara samlat information för att skräddarsy annonser, baserat på vilka webbplatser jag besöker. Kakorna spårar ingen personlig information, såsom din adress eller ditt telefonnummer.

Jag undrar stilla är inte vilka webbplatser som jag besöker personlig information? Berättar inte min surf-historia vem jag är som person, vilka intressen jag har, vilket arbete jag har? Innebär inte ett insamlande av information om hur jag surfar också att Google samlar in personlig information? I mitt tycke är det så, men det tycks inte Google tycka.

I min värld blir problemet med Google, Facebook, är inte annonserna utan all den information som jag knappt vet att dessa företag samlar om mig och mitt beteende på nätet.

Klargörande: jag anser att okunskapen om insamlandet och användandet av informationen  är det stora problemet, annonser har vi sett och hanterat tidigare. Informationen som samlas in om mitt/ditt surfande-dina närvanor används sedan inte bara till att styra annonserna som vi ser utan även vilken världsbild vi får ta del av och det skrämmer mig.

Så var det där med utseende, funktion och design…

Jag läser Mathias Klangs inlägg om god design, och funderar kring hans fråga om exempel på god design. Är bra design det som är funktionsdugligt, snyggt, roligt eller vad vi nu går igång på. Inlägget fick mig att tänka på den design som omger oss på nätet, att vi är omgivna av design, wordpress har en design, facebook en annan, wikipedia (mediawikiw) en tredje etc.

När jag och Pernilla vara i San Francisco träffade vi en av Facebooks designers och det fick mig att ofrånkomligt ställa frågan om varför de har en så ful design. Varför kan de inte göra Facebook snyggare? Kanske lite mer tilltalande, men designern menade att det är medvetet avskalat för att det ska vara enkelt att kommunicera och lätt att fokusera dialogen.

Syniskt tänkte jag, aha de vill bara att jag ska ”lämna” ifrån mig än mer information, men å andra sidan fungerar Google på samma sätt, den avskalade designen gör det lätt att förstå och använda tjänsten. Den störst inte av några störande element etc.

”Bra” design vad är det? Och utifrån vilket perspektiv pratar vi om god design? Jag tänker det är tur att Internet Archive finns så att vi kan gå tillbaka till tidigare versioner av webbplatser (titta på Aftonbladet, t.ex), och se att designen utvecklas, förändras och vårt sätt att se på design. Tänker just att det kanske är tur det, fast jag älskar 50-tals design och funktionalitet, nej 30-talet. Hmmm…

Tål att tänka på vad är God Design och för vem samt i vilka sammanhang.

Gratis är gott, men inget är väl gratis

Färg - Fotosöndag /color - Photo Sunday
Färg av Kristina Alexanderson CC (by, sa)

Jag har funderat mycket kring gratis och vad det innebär. Vilka krav jag kan ställa på en tjänst som är gratis. Jag vet att det är gratis eftersom Facebook, Google etc tjänar pengar på att sälja annonser och att det är annonsörerna som betalar och då kan det vara gratis för mig som användare. Och jag förstår att om jag inte är nöjd kan välja bort, säga, jag slutar med Facebook, jag slutar googla, men går det? Kan jag välja bort Facebook om jag inte är nöjd… men kan jag välja att stå själva när ingen annan är där, väljer vi socialt utanförskap… Jag tror inte det, men valet finns där, jag vet.

Men om de som annonserar betalar för att jag ska kunna använda Facebook, vad styr då det jag får ta del av?

Vad styr vilka toppnyheter som jag får ta del av?

Jag funderar mycket kring är hur Facebooks och Googles affärsidé med att sälja annonser påverkar deras tjänster. Jag vet att både Google och Facebook samlar information om mig och mitt beteende på nätet, inte för att hålla det emot mig, eller för att säga att nu var du bra dum Kristina, utanför att de ska kunna rikta just ”rätt” annonser gentemot mig, så att jag alltid kan köpa varor/tjänster som jag är intresserad av. 

Men det jag har funderat mycket kring är hur denna affärsidé påverkar den informationen som jag får ta del av, när jag googlar eller när jag Facebookar. Vad är det som styr resultaten när jag googlar? Länkar, och/eller pengar, men hur vet jag att resultaten efter de sponsrade länkarna beror på det som Facebook och Google säger att de gör, antalet länkar, nyckelord etc, men hur placeras de i sökningen för att resultatet ska vara relevant och vad är ett relevant sökresultat för ett multinationellt företag som lever på annonsintäkter. Vill de inte alltid att jag ska sök än en gång, så att de får möjlighet att få mig att klicka på ännu en annonslänk. Jag tänker att Google i sin design ger mig precis lagom mycket information för att jag ska kunna avgöra om det är bland de första tio länkarna som jag kommer att hitta svaret, för annars googlar jag väl igen. För det är väl det som Google lever på, och det är så de kan skapa en tjänst som inte kostar något annat än lite information. 

Jag undrar samma sak på Facebook, vad är det som blir ”toppnyheter” på Facebook? Och hur designen styr oss, att vi får reda på lite mer än vi kanske behöver men det får oss också att stanna kvar, och kanske lockade av att klicka på en annons eller två i högermenyn.

Jag har inte undersökt saken närmare, men bilder tycks hamna högt upp bland mina toppnyheter och inlägg som får mycket kommentarer, likes etc. Ju fler ju längre tycks inlägget vara en toppnyhet. Varför är det så?

Jag undrar också ofta hur Facebook påverkar vårt sätt att vara tillsammans med andra. Jag vet att jag väljer vad jag delar på Facebook och att det bitvis beror på vad mina vänner gillar och inte gillar… Men vad får oss att gilla? Vad får oss att kommentera? Sedan kopplas naturligtvis annonserna efter det. Krasst är det ju vi som skapar innehållet som Facebook, Google sedan tjänar sina pengar på. Facebook lever på att jag loggar in och ”håller kontakt med mina vänner”, skapar innehåll, delar bilder, länkar, information både om mig själv och mina relationer, samt mitt beteende som sedan Facebook kan sälja annonser kring och med hjälp av.

Krasst så kanske jag skulle vara avlönad av Facebook, vi borde i alla fall fundera på hur Facebook och Googles affärsmodeller används, och vad de innebär, samt vilken information vi får ta del av genom Facebook och vilka sökresultat vi får genom Google och varför det är så…

En podcast om behovet av en kritisk blick på Google

Google, vår allas ingång till information på nätet. En självklarhet som vi kan behöva diskutera, förhålla oss kritiska till samt ta ställning till. Jag har just lyssnat på en intressant podcast med en intervju av författaren till boken Googlization of everything. Siva Vaidhyanathan (författaren till boken) menar att vi behöver se på Google med kritiska ögon, och se företaget för vad det är och för vad det gör.

Själv fick jag många tankar kring hur Googles sökmotor fungerar och de problem som sökmotorn skapar genom det sätt den fungerar.I podcasten pratar de också om att Googles sökresultat är individualiserade utifrån ditt sökbeteende och dina tidigare sökningar. Att Googles sökresultat är alltför bekväma. De hjälper oss när vi ska kunna köpa rätt skor, men att vi borde vara mer kritiska mot dem när vi använder sökmotorn för lärande.

Gör vi det? Lär vi våra elever att göra det? Har du lärt dig det?

Visste du att Googles sökresultat är resultatet av ditt tidigare sökbeteende, av den information som google samlar om dig och andras som söker på liknande sökord. Resultatet av vårt beteende på nätet. Det är ju grymt och bra för det ger oss bra resultat, men vi behöver också förhålla oss kritiskt till dem. Siva Vaidhyanathan menar att vi behöver förhålla oss till sökresultaten. Att det kan vara bra att jämföra sökresultaten i Google med de som du får i en annan sökmotor då du ska undersöka ett komplext ämne, och sist men inte minst viktigt att det är en god idé att söka professionell hjälp när man ska söka källor för mer komplexa ämnen. Då är biblioteket och bibliotekarien fortfarande den bästa utgångspunkten för att hitta relevanta och trovärdiga källor.

Mer om Googles individualiserade sökfunktioner kan du ta del av i följande TED-talk om Filter Bubble och tankar kring det diskuterar även min kollega Lennart Bonnevie i inlägget fördummande filtrering. Kolla även in Eli Parisers blogg The Filter bubble

Googles tio budord – och allt för att ge dig det du söker

Ten things we know to be true

“The perfect search engine,” says co-founder Larry Page, “would understand exactly what you mean and give back exactly what you want.”

Jag sitter och skriver i veckan om källor, källkritik och hamnade på Google som är så spännande som fenomen och tjänst. Svår att ta på, svår att förhålla sig till och så intressant.

De har tio saker som de vet är sanna och som de bygger sin idé på, lite som

De tio budorden, och ändå inte…

  1. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
  2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.
  3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.
  5. Du ska inte dräpa.
  6. Du ska inte begå äktenskapsbrott.
  7. Du ska inte stjäla.
  8. Du ska inte vittna falskt mot din nästa.
  9. Du ska inte ha begär till din nästas hus.
  10. Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna, eller något annat som tillhör honom.

Googles filosofi är inte att säga till oss vad vi ska göra för dem utan vad de ska göra för oss:

1. Focus on the user and all else will follow.

Since the beginning, we’ve focused on providing the best user experience possible. Whether we’re designing a new Internet browser or a new tweak to the look of the homepage, we take great care to ensure that they will ultimately serve you, rather than our own internal goal or bottom line. /…/

2. It’s best to do one thing really, really well.

We do search. With one of the world‘s largest research groups focused exclusively on solving search problems, we know what we do well, and how we could do it better. Through continued iteration on difficult problems, we’ve been able to solve complex issues and provide continuous improvements to a service that already makes finding information a fast and seamless experience for millions of people. Our dedication to improving search helps us apply what we‘ve learned to new products, like Gmail and Google Maps. Our hope is to bring the power of search to previously unexplored areas, and to help people access and use even more of the ever-expanding information in their lives.

3. Fast is better than slow.

We know your time is valuable, so when you’re seeking an answer on the web you want it right away–and we aim to please. We may be the only people in the world who can say our goal is to have people leave our homepage as quickly as possible. By shaving excess bits and bytes from our pages and increasing the efficiency of our serving environment, we’ve broken our own speed records many times over, so that the average response time on a search result is a fraction of a second. We keep speed in mind with each new product we release, whether it’s a mobile application or Google Chrome, a browser designed to be fast enough for the modern web. And we continue to work on making it all go even faster.

4. Democracy on the web works.

Google search works because it relies on the millions of individuals posting links on websites to help determine which other sites offer content of value. We assess the importance of every web page using more than 200 signals and a variety of techniques, including our patented PageRank™ algorithm, which analyzes which sites have been “voted” to be the best sources of information by other pages across the web. As the web gets bigger, this approach actually improves, as each new site is another point of information and another vote to be counted. In the same vein, we are active in open source software development, where innovation takes place through the collective effort of many programmers.

5. You don’t need to be at your desk to need an answer.

The world is increasingly mobile: people want access to information wherever they are, whenever they need it. We’re pioneering new technologies and offering new solutions for mobile services that help people all over the globe to do any number of tasks on their phone, from checking email and calendar events to watching videos, not to mention the several different ways to access Google search on a phone. In addition, we’re hoping to fuel greater innovation for mobile users everywhere with Android, a free, open source mobile platform. Android brings the openness that shaped the Internet to the mobile world. Not only does Android benefit consumers, who have more choice and innovative new mobile experiences, but it opens up revenue opportunities for carriers, manufacturers and developers.

6. You can make money without doing evil.

Google is a business. The revenue we generate is derived from offering search technology to companies and from the sale of advertising displayed on our site and on other sites across the web. Hundreds of thousands of advertisers worldwide use AdWords to promote their products; hundreds of thousands of publishers take advantage of our AdSense program to deliver ads relevant to their site content. To ensure that we’re ultimately serving all our users (whether they are advertisers or not), we have a set of guiding principles for our advertising programs and practices:

We don’t allow ads to be displayed on our results pages unless they are relevant where they are shown. And we firmly believe that ads can provide useful information if, and only if, they are relevant to what you wish to find–so it‘s possible that certain searches won’t lead to any ads at all.

/…/

7.There’s always more information out there.

Once we’d indexed more of the HTML pages on the Internet than any other search service, our engineers turned their attention to information that was not as readily accessible. Sometimes it was just a matter of integrating new databases into search, such as adding a phone number and address lookup and a business directory. Other efforts required a bit more creativity, like adding the ability to search news archives, patents, academic journals, billions of images and millions of books. And our researchers continue looking into ways to bring all the world‘s information to people seeking answers.

8. The need for information crosses all borders.

Our company was founded in California, but our mission is to facilitate access to information for the entire world, and in every language. To that end, we have offices in more than 60 countries, maintain more than 180 Internet domains, and serve more than half of our results to people living outside the United States. We offer Google‘s search interface in more than 130 languages, offer people the ability to restrict results to content written in their own language, and aim to provide the rest of our applications and products in as many languages and accessible formats as possible. Using our translation tools, people can discover content written on the other side of the world in languages they don‘t speak. With these tools and the help of volunteer translators, we have been able to greatly improve both the variety and quality of services we can offer in even the most far–flung corners of the globe.

9. You can be serious without a suit.

Our founders built Google around the idea that work should be challenging, and the challenge should be fun. We believe that great, creative things are more likely to happen with the right company culture–and that doesn‘t just mean lava lamps and rubber balls. There is an emphasis on team achievements and pride in individual accomplishments that contribute to our overall success. We put great stock in our employees–energetic, passionate people from diverse backgrounds with creative approaches to work, play and life. Our atmosphere may be casual, but as new ideas emerge in a café line, at a team meeting or at the gym, they are traded, tested and put into practice with dizzying speed–and they may be the launch pad for a new project destined for worldwide use.

10. Great just isn’t good enough.

We see being great at something as a starting point, not an endpoint. We set ourselves goals we know we can’t reach yet, because we know that by stretching to meet them we can get further than we expected. Through innovation and iteration, we aim to take things that work well and improve upon them in unexpected ways. For example, when one of our engineers saw that search worked well for properly spelled words, he wondered about how it handled typos. That led him to create an intuitive and more helpful spell checker.

Even if you don’t know exactly what you’re looking for, finding an answer on the web is our problem, not yours. We try to anticipate needs not yet articulated by our global audience, and meet them with products and services that set new standards. When we launched Gmail, it had more storage space than any email service available. In retrospect offering that seems obvious–but that’s because now we have new standards for email storage. Those are the kinds of changes we seek to make, and we’re always looking for new places where we can make a difference. Ultimately, our constant dissatisfaction with the way things are becomes the driving force behind everything we do.

Det är så man bygger ett rike omkring sig, 10 ledord.

Reklam på Googles första sida- varför då?

TechCrunch läser jag att Google påminner om Farsdag, på sin startsida. När jag läste inlägget tänkte jag so what:

If you click on the message, you are taken to a page that shows you how you can call your Dad for free (in the U.S. and Canada) from Gmail. Google has even added a note in your Gmail chat roster, right under the “Call phone” link, to remind users to call their Dad.

Och lite längre ner står det om att Google till morsdag gjorde en speciell hyllning via Doodle, men inte att de marknadsförde en google-relaterad-produkt, som att du kan ringa med Google.

Jag funderar om det här är något nytt för Google att marknadsföra sina egna produkter på första sidan, kanske kommer vi se annonser för andra än Google på första sidan också? Frågan hur det påverkar vårt sätt att se på Google som det naturliga sättet att hitta information på nätet?

Skulle annonser på första sidan påverka vårt sätt att se på Google? Jag tror det, vad tror du?

Hur fungerar egentligen Google och deras söktjänst?

He's drowning in the Jelly Belly
He’s drowning in the Jelly Belly by Kalexanderson CC (by, nc, sa)

Förra söndagen läste jag en post på Techcrunch som heter ”Search still suchs” som handlade om bristerna i att söka med Google. En intressant post om början till fallet för det så självklara varumärket på nätet. I posten hänvisas till en artikel i NY Times om The Dirty Little Secrets of Search. det är en spännande historia om företaget JC Penney som toppade Googles sökresultat i månader:

The company bested millions of sites — and not just in searches for dresses, bedding and area rugs. For months, it was consistently at or near the top in searches for “skinny jeans,” “home decor,” “comforter sets,” “furniture” and dozens of other words and phrases, from the blandly generic (“tablecloths”) to the strangely specific (“grommet top curtains”).

This striking performance lasted for months, most crucially through the holiday season, when there is a huge spike in online shopping. J. C. Penney even beat out the sites of manufacturers in searches for the products of those manufacturers. Type in “Samsonite carry on luggage,” for instance, and Penney for months was first on the list, ahead of Samsonite.com.

Men hur är detta möjligt? Jo det förklaras i artikeln:

TO understand the strategy that kept J. C. Penney in the pole position for so many searches, you need to know how Web sites rise to the top of Google’s results. We’re talking, to be clear, about the “organic” results — in other words, the ones that are not paid advertisements. In deriving organic results, Google’s algorithm takes into account dozens of criteria, many of which the company will not discuss.

But it has described one crucial factor in detail: links from one site to another.

If you own a Web site, for instance, about Chinese cooking, your site’s Google ranking will improve as other sites link to it. The more links to your site, especially those from other Chinese cooking-related sites, the higher your ranking. In a way, what Google is measuring is your site’s popularity by polling the best-informed online fans of Chinese cooking and counting their links to your site as votes of approval.

But even links that have nothing to do with Chinese cooking can bolster your profile if your site is barnacled with enough of them. And here’s where the strategy that aided Penney comes in. Someone paid to have thousands of links placed on hundreds of sites scattered around the Web, all of which lead directly to JCPenney.com.

De betalade alltså för länkar, inte till Google utan för att andra skulle länka till deras sajt, men JCPenney säger att de inte betalat något alls. Men historien i sig visar på vikten att förstå Google, och jag fick vatten på min kvarn när Jonas Gardell på twitter i offentligt klagade på Google och deras sökresultat när han sökte information om en staty på Maria Torget.

Jonas Gardell sammanfattar på några tweets de problem som vi stöter på när vi lämnar all informationssökning i händerna på Google, han skrev så här på twitter:

I en timme har jag försökt googla fram info om statyn på Mariatorget. Får veta mer om smaker på mjukglass än om statyn. Hatar Google! #fb

Sedan kommer han till följande slutsats:

Google är SÅ värdelöst som sökverktyg. Google leder bara till en massa skitbloggar och skräp och aldrig till relevanta artiklar. #fb

Men det vet vi ju att Google inte sorterar sökresultaten efter relevans, eller efter vad vi egentligen vill ha information om, de gissar utifrån tidigare sökningar. Sedan beror det organiska sökresultatet på länkar, och nyckelord. Personligen kan jag tycka att det är grundläggande kunskaper som vi behöver förhålla oss till för att kunna värdera sökresultatet.

Sedan kommer Jonas Gardell fram till att Google gärna hänvisar till WikiPedia, och att han kanske lika gärna skulle ha börjat där.

Google hänvisar dessutom i stort sett alltid först till Wikipedia så varför över huvud taget gå omvägen via Google? #fb1:34 PM Feb 16th via web

Personligen tänker jag att båda historierna visar på vikten att elever/vi vuxna lär oss flera strategier för att söka, så att vi inte bara kan ”googla” för att hitta information. I skolan skulle man kunna använda Gardells utbrott på Google för att prata om just sökning på nätet, för han belyser många av de brister, eller de aspekter som vi behöver ha med oss när vi söker på nätet.

Om man sedan lägger till inlägget om Search still suchs som handlar om hur ett företag i USA manipulerade Googles organiska sökresultat. Och naturligtvis kommer det att ske, i en värld där marknadskrafterna styr och man kan köpa sig ett bättre sökresultat kommer det att ske. Det finns massor med pengar att tjäna, och då söker man kryphål, och kanske är det vi ser början på fallet för internets jätte-numero-uno Google, det lär framtiden visa.