Etikettarkiv: Hack4europe

Hackaton – några korta intryck #hack4europe

Karin presenterar dagens program av Henrik Löwenhamn CC (by) hämtad från riksantikvarieambetet fotoström på flickr

Idag startade det svenska Hacket på kulturarvet och hacket går ut på att:

I detta hackathon kommer upp till 30 utvecklare från Sverige, Norge och Danmark delta. De kommer att ha tillgång till Europeanas stora databaser med över 17 miljoner poster via deras Europeana Search API (inklusive teknisk dokumentation) och även Europeana Linked Open Data Pilot som har cirka tre miljoner poster licensierade under  Creative Commons.

Tanken är att deltagarna ska testa sina kreativa lösningar för att visa de ekonomiska och sociala fördelarna med öppen kulturarvsdata.

Idag startade själva arbetet och i samband med det var det ett antal miniseminarier som gav mersmak och gjorde intryck, eftersom de gav perspektiv kulturarv och öppen data. Först ut var David Haskyia som pratade om Europeana och syftet med de Hackaton som de arrangerar.

Sedan var det Johanna Berg från Riksankavierämbetet pratade om Fritt fram! Om att släppa Riksantikvarieämbetets information fri (som är så klok, så genomtänkt och hela hennes presentation skulle jag vilja sammanfatta med hennes sentens som var:

En nyckel är att gå från det enkla  till det svåra

Tänk om vi alltid bar med oss det att starta i det enkla och sedan gå till det svåra, om vi använde det som redan finns och bygger vidare på det det, istället för att uppfinna hjulet igen, eller börja om från början. I sin presentation tog hon upp frågor kring upphovsrätt och de problem som finns med det och sa, vi börjar där det är enkelt, annars händer det ingenting. Och det är också tydligt uttalat som en policy för Riksantikvarieämbetet och deras digitaliseringstrategi. Sedan pratade även Johanna om otåligheten hos oss som användare, bara för att man säger att man ska innebär inte att min har gjort det, det tar tid, och det måste få ta tid att digitalisera 4 miljoner bilder.

Jag pratade om behovet att frigöra kulturarvet, för att ge en bild av vår historia, vår kultur utifrån ett skolperspektiv. Jag hämtade exempel från Webbstjärnan och visade på hur fritt material används och skapas av elever. För att avsluta med att visa på den positiva kraft som finns i att material på nätet är fritt, men att bristen på material också skapar en skev bild, och det kan bara rättas till genom att dela, genom att hacka-frigöra kulturarvet.

Jocke pratade sedan utifrån Aristotelse, och kunskapen som vi hämtar och tar som given genom våra maskiner. Han ställde frågan om svaret inte finns i maskinen finns då kunskapen? En intressant fråga, och ett intressant perspektiv. Väl värt att fundera kring, en annan tanke som Jocke sådde var hur vi förändrat bilden av hur vi ser på maskinerna, från att vara något vi ska förstöra till något som vi älskar och inte kan vara utan.

Miniseminarierna avslutades med Jonas Söderström, som pratade om att låta användarna hjälpa till och bidra, att öppna upp kulturarvet och ta hjälp av användarna i förhållande till kulturarvet. Otroligt spännande och givande.

Du kan lätt ta del av miniseminarierna i efterhand genom att titta på bambuser-inspelningen. Sedan kan du följa resultatet av hacken imorgon klockan 12-13, för det ska bli så spännande att ta del av det som hackarna arbetar med nu i kväll och imorgon förmiddag.

I del 1 möter du David och Johanna

I del 2 möter du mig, Jocke och Johan

Ett hack för kulturarvet – Hack4Europe

Jag tycker att jag lever i den mest spännande av alla världar för imorgon och på lördag ska jag få vara med i juryn för Hack4europe, som kommer att ske i Stockholm. Vad är egentligen ett hack, och behövs det ett hack på kulturarvet?

En hackare beskrivs i Wikipedia som:

En hackare eller hacker är en datorentusiast med stort intresse av att få en fullständig förståelse av tekniska system, till exempel datorutrustning./…/

Från ordet hackare kommer verbet hacka. Det används ofta i betydelsen programmera eller lösa problem.

Från mitt perspektiv är det solklart varför.

För om vårt gemensamma kulturarv inte används, inte är tillgängligt, inte delas, inte sprids fritt och tillgängligt av många och genom så många och öppna alternativ som möjligt, hur länge är det då vårt kulturarv något som vi värdesätter, som vi ser som vårt, som vi tar del av och använder?

Vi behöver skapa relationer till kulturarvet för att det ska kännas levande!

Så jag ser med spänning fram emot fredagen och lördagen och vad som ska komma ut av Hack4Europe, eller årets häftigaste hackevent som Jocke valde att kalla det :)