Etikettarkiv: hur?

Elevdatorer i klassrummet – hur fungerar det? #blogg100

När vi pratar om att it och digitala verktyg ska göra verksamheter mer effektiva, mer fokuserade och mer produktiva. Samtidigt har jag vänner som säger:

-Allt med datorer är så tidskonusumerande. Allt jag ska göra med datorn tar ”extra” lång tid, för det är som jag tappar bort tiden.

Frågan man kan ställa sig är om datorer är verktyget i alla sammanhang. Jag läste artikeln i The New Yorker ”The case of banning Laptops in the classroom” en intressant artikel som belyser några av de dilemman som kan finnas med laptops i lärande situationer.

Främst kanske distraktionseffekten att elever gör annat än följa undervisningen.  Enligt artikelförfattaren är det lättare att bli distraherad med hjälp av en laptop än att använda den som ett arbetsverktyg för lärande i undervisningen

Personligen tycker jag att ett exempel är spännande att lyfta i samband med diskussionen kring hur datorer ska användas i skolan är den studie ”laptops and lectures” som Dan Rockmore hänvisar till från 2003 där resultatet säger att de studenter som antecknar på ett mer ”gammalmodigt” sätt med papper och penna ”minns” mer av föreläsningen, jämfört med de studenter som antecknar med laptops. Kanske är det så att vi förhåller oss till materialet enklare när vi ska sammanfatta det som sägs på ett ”långsammare” sätt än det som sker med laptopen. För mig är det ofta så att jag skriver ner exakt det som sägs när jag antecknar med laptopen, medan när jag antecknar med penna och papper då sammanfattar jag, drar slutsatser, fokuserar på det som jag uppfattar som sentenser.

Men kanske är det så att föreläsningen som metod inte fungerar när vi ska använda verktyg som laptops och att vi behöver hitta andra sätt att förmedla det stoff som eleverna ska bearbeta, förstå och ta till sig. I artikeln in The New Yorker kommer Dan Rockmore fram till att han ofta låter studenter ta del av föreläsningar med stängda laptops och att de ska få ta del av studier som visar på de svårigheter som laptops/digital teknik i undervisningen och anledningen är följande:

/…/ to help them understand why I’m doing what I’m doing and to get them to think critically about the use of technology in their lives and their education.

Jag vill instämma i den slutsatsen vi behöver arbeta med att få studenter och elever att tänka kritiskt på användningen av teknik i våra liv och i deras undervisning. Så att de använder datorer och annan teknik när den ger mest effekt.

Hur får du någon att läsa dina bloggposter? #blogg100

Wordcamp i Norrköping i fredags satt jag med på en session kring att skriva så att någon läser. Kontentan av sessionen är att du som skribent på webben måste skriva så att någon bry sig. När du skriver texter på webben måste du alltid tänka på läsaren, kort och gott. Sedan finns det några enkla regler som alla som publicerar text behöver ta med sig:

-börja med det viktigaste
-skriv kort
-använd mellanrubriker
-skriv rubriker som är ”klick-vänliga”
-skriv enkelt

Men framförallt ska du skriva om saker som du bryr dig om, med hjärtat, men inte för dig själv utan för läsaren.

Jag kan tipsa om Webbstjärnans infografik för webbtext, gjord av Linda Svanberg. Webbtext var för övrigt ett begrepp som föreläsaren smulade sönder med argument som finns det boktexter? Äsch det handlar om att skriva så att någon vill läsa.

hur_du_skriver_webbtext_bild-460x606

Nationella prov, för vem och varför har vi det? #blogg100

De senaste åren har antalet nationella prov blivit fler i skolan. Elever har numera nationella prov i årskurs tre, sex, nio och på gymnasiet. På Skolverkets webbplats framgår det att syftet med nationella prov är:

-stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
-ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå

Sedan säger Skolverket att de nationella proven också kan bidra till:

-att konkretisera kursplanerna och ämnesplanerna
-en ökad måluppfyllelse för eleverna.

Jag vet att det pågår en debatt bland pedagoger kring den arbetsbörda som proven innebär, och att det troligen också pågår ett samtal kring deras funktion och deras värde för bedömning både summativt och formativt.

Min invändning mot de nationella proven är den kunskapssyn som ”prov i sig” förmedlar om att det finns ett ”rätt” svar, och det svaret är det som eleverna ska redovisa. Oavsett om proven tillåter flera olika lösningar eller flera utvägar så finns det i provformen som verktyg implicit en föreställning om att det handlar om ”rätt och fel” och inte eleverna förstår uppgiften ”rätt” så kan de inte heller komma till det rätta svaret, och jag skulle vilja att den skola som vi skickar våra barn till byggde på en annan kunskapssyn, en som handlar om att det finns flera svar, flera möjliga vägar till målet, flera möjliga tolkningar till uppgiften och hur den ska tolka och förstå uppgiften och dess funktion.  Jag tycker inte om ”prov” som verktyg för att styra skolan, eller skolans verksamhet. Jag tror inte på att prov ska användas som ett styrverktyg för att få skolan att göra ”rätt” saker. Och jag tycker att vi borde fundera en gång till på vilken kunskapssyn som vi vill förmedla till de barn som går i skolan.

Varför Creative Commons?

Jag tycker om att fotografera, hänger på flickr och fotobloggar på kral.se. Mest för att det är skoj, lärorikt men också för att det är en utmaning och för återkopplingen. Flickr, som är ett socialt nätverk gör att jag vill och tar mig tid att dela mina bilder med fler än bara hårddisken.

Eftersom jag använder flickr för att utmana mig och min hobby så deltar jag i olika grupper och fotograferar på olika teman, sedan tittar vi på varandras bilder, njuter, skrattar, upprörs, berörs är likgiltiga eller oförstående. På måndagar har jag deltagit några gånger i Macro Monday, och temat i går var personliga drömmar.

Jag valde att fotografera följande bild:

Creative Commons av Kristina Alexanderson CC (by,sa)

Med en text om att min personliga dröm är att jag ska sprida kunskap om Creative Commons och möjligheterna att dela, sprida och använda andras skapande lagligt.

I samtalet kring min bild och min dröm kom många spännande kommentarer som fått mig att fundera mycket och länge, som:

that’s cool… although i’m the ”all rights reserved” kinda guy

Men den vackraste kommentaren för Creative Commons kom ändå med följande ord från Reign 60 med följande visdom:

“Thousands of candles can be lit from a single candle, and the life of the candle will not be shortened. Happiness never decreases by being shared”

Buddah

Så är det… så låt oss dela, och sprida och ge andra möjligheter att utvecklas, skapa.

Kunskapsfrågan börjar med VAD? sedan kommer HUR!

Left for the summer?

Left for the summer? av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Tekniken påverkar vårt samhälle, skapar andra möjligheter, det uppstår konflikter, den får oss att se andra dilemman. Digital teknik är en självklarhet i vårt samhälle och jag klarar mig inte utan den. I diskussionen kring tekniken i skolan finns många spännande tankar, idéer och föreställningar. Det tog Annika Lantz-Andersson upp i sin föreläsning igår på NIK:s årliga konferens, som gick på temat digital kompetens och utmaningar inför GY11.

Annika menade att i skolan behöver tekniken ses som ett självklart verktyg, som ett verktyg som vi använder för att lösa uppgifter, för att söka svar på frågor som vi möter i vår vardag, lösa problem som vi arbetar med i skolan. Digital kompetens ska i skolan inte handla om tillgång. Tillgång bör vara en självklarhet, den centrala frågan som skolan behöver ägna sig åt är:

– Vad är viktig kunskap?

Den frågan behöver vi alla ställa oss vilka kunskaper är viktiga, vilka kunskaper behövs och vilka ska vi fokusera på. Är det Hallands fyra floder eller handlar det om något annat. När vi funderat kring vad vi tycker att eleverna/barnen ska kunna så kan vi tänka på hur.

Vi använder tekniken som ett redskap för att lära, barnen använder tekniken för att lära, och lär med hjälp av tekniken, frågan skolan behöver ställa sig är Vad vi vill att barnen i skolan ska lära sig, Vad är viktig kunskap sedan kan vi börjar prata om hur.

Är prov det bästa HUR:et för att lära sig en viss uppgift? Är utantill rabblande är en färdighet som behövs?

Det är pedagogens vägval: Vad är viktig kunskap idag, i vår vardag? Och Hur förmedlar vi den? Samt vilken roll spelar olika hjälpmedel, verktyg, som datorn, pennan, pappret, smartboarden etc.

Att börja blogga, hur gör man det?

Idag ringde det, en kollega ringde och vi pratade länge om allt mellan himmel och jord, och om skolan och om att börja, hur gör man egentligen det? Hur börjar man? Var börjar man? Hur börjar man ett skolarbete på nätet?

Det fick mig att inse att jag tillsammans med mina elever alltid börjar på samma sätt, vi börjar med ett introduktionsinlägg. Det låter tråkigt, formellt och stelt, men jag har insett att det är lättare att börja om någon har ger en en tydlig uppgift så här gör du, så här ska du börja och sedan är man bara igång och då flyter det på.

Och resultatet kan se ut som Camillas första inlägg som bloggare i romanbloggen om Bestarium:

En till romanbloggare -Camilla

Hej!

Jag heter Camilla Odenberg och går, tillsammans med de andra bloggarna på den här sidan, andra året på Enskilda Gymnasiet.

I kursen Svenska B har vår lärare, Kristina Alexanderson, gett oss uppgiften att under de närmaste fem veckorna diskutera romanen Bestiarium av Mare Kandre. Vi kommer använda oss av de kategorier som Louise räknade upp.

Tidigare erfarenhet?

Hösten 2008 arbetade vi tillsammans med ett projekt i Svenska B som till viss del redovisades på internet. Utifrån romanen Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist skapade vi egna hemsidor. Det är den enda egentliga erfarenhet av bloggosfären som jag har i bagaget, hitills det vill säga; det här projektet har ju bara börjat…

Under det tidigare projektet använde vi oss av Erik Geijers guide Hur man skriver för webben, den ger en bra grund att stå på.

Vad vill jag då ha ut av vår diskussion?

Vi är sex bloggare och eftersom vi är helt olika individer läser vi romanen på olika sätt, uppfattar olika detaljer, ja, vi tolkar det vi läser på olika sätt helt enkelt.

Det ska bli riktigt intressant att se vart det här leder, jag tror att vi kommer ha sett många olika aspekter av Bestiarium innan vi är färdiga.

//Camilla

PS. Om ni tycker att vårt litterära samtal är intressant kan ni även titta in på våra klasskamraters bloggar. De diskuterar romanerna Sandmannen, Frankenstein, Dr. Jekyll och Mr. Hyde, Dorian Greys porträtt och Värddjuret.

Sedan börjar Camilla igen och då låter det så här:

Läsare och bloggerskor

Hej

Jag heter Camilla Odenberg och går andra året på Enskilda Gymnasiet i Stockholm. Jag går samhällsvetenskapliga linjen tillsammans med de andra bloggerskorna här, och som de ”sammare” vi är ska vi analysera finanskrisen. Vår grupp ska lägga extra fokus på Japan, men det här har en av mina ”bloggarkollegor”, Louise Genétay, redan berättat om i sitt första inlägg. I listan till höger kan de som vill läsa vad vår lärarinna Kristina Alexanderson har sagt om uppgiften.

Gamla erfarenheter…

Vi i klass S2 har jobbat med internet en hel del förut; i höstas skapade vi webbsidor och nu på våren har vi bloggat, och precis som på de tidigare bloggarna ska vi diskutera. Det kommer att bli intressant.

… och nya

Vår första deluppgift är att definiera finanskrisen, men nu är klockan för mycket för att tänka i BNP, så det ska jag ta itu med först imorgon.

God natt

/Camilla

Sedan börjar alltså jag mina blogguppgifter och alla skriver ett introduktionsinlägg precis som Camilla gör. Det vi ser i båda texterna ovan är att hon utgår från samma uppgift:

  • presentera dig
  • dina tidigare erfarenheter av att arbeta med nätet och
  • din uppgift i den här bloggen

Det stora är inte uppgiften i sig utan vad den gör med mina elever, för eftersom uppgiften är skapad av mig, och jag vet tydligen vad de ska göra, så fyller introduktionsinlägget egentligen inget syfte för mig, mer än att det är en sorts enkel kick-off som alla klarar av. För alla elever klarar att presentera sig själv och sina erfarenheter av att arbeta med nätet/webbpublicering i skolan. Introduktionsinlägget gör att alla kommer igång, och det som syfte räcker gott, men denna enkla uppgift gör det också väldigt tydligt för eleverna att de inte längre bara skriver bara för mig, sina klasskamrater utan även för en läsare utanför klassrummet, och de måste förhålla sig till denne okände läsaren, se till att han/hon också kan och vill följa med i samtalet.

Det häftiga är att det gör de också, mina elever skriver när de bloggar inte längre bara för mig (som lärare) sina kamrater (som samtalspartners) utan även för de en okänd (riktig läsare) som vill och bör lyssna. Det är häftigt!

Mina funderingar kring twitter utifrån en twittrande elevs reflektioner

Det är spännande att läsa hur andra ser på sitt twittrande, och jag känner att jag just nu är i en loop, en twitterloop, så det blir en del inlägg om twitter (jag bara varnar).

Jag avslutat min undervisning, lämnat en grupp och som deras sista uppgifter tillsammans med mig fick de skriva om nätet, sociala medier, och alla vet vid det här laget att jag gillar twitter, men vad säger mina elever. Jag har idag valt att citera en del av Paulinas twitteranalys. Den är spännande av många skäl, men jag tycker att det är extra spännande det hon säger om hur hon använder, vad hon säger på twitter och med vilka hon samtalar med på twitter…

Lite roligt att ordet ”haha” (vilket inte är ett riktigt ord ens tycker jag) befinner sig bland de ord jag ofta använder. Men jag antar att det är lite som jag antog gällandemina smilisar, jag använder mig av olika ”glada” symboler för att inte bli missförstådd. ”Haha” och glada smilisar hjälper mig att ge en bild av ungefär vilket tonläge jag använder mig av när jag twittrar (ironi, glädje etc.) Det känns dessutom som att det är lätt att missuppfatta folk när man kommunicerar via internet och då är smilisarna och ”haha” ett sätt att undvika denna missuppfattning och visa på att man menar väl. Fast just på twitter kanske det inte är lika relevant att använda sig av sådana symboler med tanke på att man (eller i alla fall jag) för det mesta ”tänker högt” snarare än konverserar med någon.

Jag som twittrare
Jag för en diskussion med ytterst få twittermedlemmar ( 5 st ) och det beror nog mycket på det jag tidigare nämnde, nämligen att jag använder twitter om jag behöver ”tänka högt” eller snarare skriva ner någon tanke kring en händelse. Ofta twittrar jag om sådant som gör mig glad, saker som inte händer i min vardag vanligtvis eller så kommenterar jag någon annans twittrande. Men samtliga som jag har någon twitterkontakt med har jag även någon form av kontakt med i verkligheten. Förmodligen är det just därför jag twittrar när jag är glad eller om något ovanligt händer, dels för att skriva det någonstans för då känns det mer verkligt (som en digital dagbok kanske?) och dels för att jag vet att mina vänner kommer se det . Man skulle kunna se twitter som ett substitut till sms: man kan skicka ut ett meddelande till flera samtidigt och dessutom gratis, men då får man räkna med att detta ”sms” blir tillgängligt för offentligheten.

Vad folk twittrar till mig
Ofta får jag kommentarer kring vad jag twittrat om eller frågor gällande något skolarbete från mina twitterkompisar. Konversationerna blir ofta spretiga och det kan gå ett tag innan man svarar på varandras frågor eller kommenterar. När jag är inne på twitter kanske jag fångar upp någon mening som låter intressant och då twittrar jag till personen för att få veta mer och när jag läser vad folk twittrar till mig så känns det som att de fungerar likadant.

Paulina får mig att fundera mycket kring hur jag använder twitter, när twittrar jag? Om vad? (Allt?!) Men det som jag finner som mest spännande med verktyget, är att det är så svårt att få syn på helheten, det är bara delar som skymtar förbi, samtalen är lösryckta, sporadiska, trådar lämnas, plockas upp.

Samtal kan pågå i timmar, delar av samtal kan plockas upp leda till nya samtal, en del saker sägs bara rakt ut i ingenting. Twitter är kommunikation i sin kärna. Jag tror det är därför jag är så förtjust i verktyget, enkelt men med väldiga möjligheter, och väldigt diffust, flyktigt, och samtidigt väldigt närvarande, aktuellt…