Etikettarkiv: integritet

”Gratis är gott” – Hur förhåller du dig till den frågan?

Jag älskar Internet, och de möjligheter som Internet innebär. Samtidigt är jag fascinerad över hur ekonomin på Internet fungerar. Att vi betalar med information, med data om oss själva, vårt beteende, för att det sedan ska kunna riktas annonser mot oss. Och när jag pratar om det säger alla, men jag klickar aldrig på annonserna, ok, men någon måste ju klicka annars skulle inte ekonomin gå ihop, tänker jag. Hur skulle annars Google få in sina pengar, Facebook sina, etc. Men en sak som jag ofta undrar över och det är hur resonerar skolor kring dessa frågor, kring information, integritetsaspekter, och personlig data. Hur skolor arbetar kring aspekter som att tjänster på Internet kostar gratis.

Jag läser just nu Fredrik Alveréns bok Såld på nätet, och undrar: Har inte skolan något sorts ansvar vid användande av tjänster som kostar ”gratis på Internet”?

Jag undrar hur och vilka diskussioner förs kring den personliga data som läses av tjänster för att kunna rikta reklam till oss? Hur förhåller sig skolan till att lära barn hantera ”gratis” när skolan tillhandahåller personliga enheter som är uppkopplade, och som följer eleverna under skoldagen? Hur informerar skolan kring det? Hur arbetar skolor kring att medvetandegöra och höja kunskapsnivån om hur och varför tjänster på nätet är ”gratis”?(fast skolan kanske inte använder gratis-tjänster eller så är det bara jag som är gammaldags). Hur resonerar man kring filter-bubblor och att informationen som vi får genom sökmotorerna som Google är personligt inriktade, styrda av våra tidigare sökningar och vårt agerande på nätet?

Jag bara undrar, och gärna vill veta… var lär vi oss hur tjänsterna på Internet fungerar, vi som användare kan behöva lära oss och söka förstå för bli bättre på att hantera ”gratis på nätet”. Så vi vet vad vi betalar med när vi använder dessa tjänster på nätet.

Vad vet ditt mobilföretag om dig?

Har du funderat på frågan: Vad vet ditt mobilföretag om dig?

Igår tittade jag igenom Malte Spitz TED-talk kring mobilen. Denna lilla ”dator” som ger oss så mycket frihet, men frågan Malte Spitz ställer sig är om vi verkligen är fria… Om mobilen i sig ger oss frihet, eller om den innebär något annat.

Se hans talk. Det handlar effekterna av datalagringsdirektivet, som innebär att alla mobiltelefonoperatörer måste spara data om mitt mobilanvändare i minst sex månader upp till två år. Och varför? Syftet är att:

politiker hoppas ska ge upphov till en effektivare brottsbekämpning samt innebära brottspreventiva effekter

Och medlet för det är att vi alla ska övervakas innan vi ens gjort en brottslig handling, sedan när är det så att jag genom att vara mobilinnehavare potentiellt kommer att begå brott? Du tänker nu, men om jag inte har gjort något olagligt har jag ju inget att oroa mig för, men vilket samhälle bygger vi upp där alla är övervakade, och där allt vi gör registreras, vem skyddar vi och varför?

Är vi fria? Och vad vet mobilföretagen om oss och vad kan den information som de samlar om oss komma att användas till?

Data, data och vår data, vem lär oss hantera data?

Gratis, heter det, men samtidigt vet vi att ekonomin på Internet bygger på annonser och att det är vi som betalar för annonserna genom produkterna/tjänsterna som vi köper. Men på Internet används sociala medie-tjänster för att samla data om oss som användare, vi delar glatt med oss data genom att vi har en profil-sida på Facebook. Men det vi kanske inte tänker på till vardags är hur dessa olika sociala medietjänster samlar data om oss och vårt beteende på nätet.

Via Mashables artikel Here’s What Social Networks Know About You får man en inblick i vilken data som dessa sociala medier samlar om oss. Titta på illustrationen så får du en inblick i hur dessa tjänster samlar data om oss.

Jag hade till exempel inte insikt om att Facebook hade mitt mobilnummer, men har förstått att det är data som Facebook samlar in genom sin Facebook app. [Jag har väl inte läst avtalet tillräckligt ordentligt ]

Det kan vara bra att veta att Facebook också kan ändra den data som andra användare på Facebook kan ta del kring dig. I juni pratades det mycket om att facebook bytt min ”offentliga” e-post adress till en som kopplas till Facebook. (du kan läsa mer om hur du ändrar det här)

Jag tycker att sociala medier bör och kan informera mer öppet och tydligt vilken data de samlar om mig samt hur de gör för att samla data om mig. Jag vill gärna veta, och försöka förstå.

Vad är egentligen personlig information på Internet?

I mina nätverk ringlar nyheten om att Google spårar oss som använder Safari och som valt att spärra tredje parts cookies. Och här har jag tappat några av mina läsare, så jag tar lite bakgrund innan mina funderingar.

Vad är en cookie? (kaka)

Enkelt uttryckt är en cookie är liten liten bit information som sparas i din webbläsare. Den gör till exempel att du kan logga in på flickr och sedan lämna webbplatsen för att återkomma och fortfarande vara inloggad. Cookies eller kakor som det kallas på svenska används också för att spåra ditt surfbeteende på nätet, så att annonsörer, så som Google eller Facebook kan sälja skräddarsydda annonser gentemot dig och utifrån den webbhistorik som din webbläsare ger om dig.

I Safari är det automatiskt inställt så att jag som användare spärrar cookies från tredje part. Google ska alltså inte kunna lämna en cookie/kaka i min webbläsare för att kunna spåra hur jag rör mig på webben.

Vad har Google gjort?

Nu har det visat sig att Google utnyttjat ett känt kryphål som finns i Safaris webbläsare för att ändå spåra hur Safari användare rör sig på webben. Och sedan förklarar Google att de bara:

the company used the information mainly to tailor ads based on the websites you visited. The cookie doesn’t track personal information, such as your address or phone number.

De har bara samlat information för att skräddarsy annonser, baserat på vilka webbplatser jag besöker. Kakorna spårar ingen personlig information, såsom din adress eller ditt telefonnummer.

Jag undrar stilla är inte vilka webbplatser som jag besöker personlig information? Berättar inte min surf-historia vem jag är som person, vilka intressen jag har, vilket arbete jag har? Innebär inte ett insamlande av information om hur jag surfar också att Google samlar in personlig information? I mitt tycke är det så, men det tycks inte Google tycka.

I min värld blir problemet med Google, Facebook, är inte annonserna utan all den information som jag knappt vet att dessa företag samlar om mig och mitt beteende på nätet.

Klargörande: jag anser att okunskapen om insamlandet och användandet av informationen är det stora problemet, annonser har vi sett och hanterat tidigare. Informationen som samlas in om mitt/ditt surfande-dina närvanor används sedan inte bara till att styra annonserna som vi ser utan även vilken världsbild vi får ta del av och det skrämmer mig.

Skolan och barns integritet på Internet – hur gör man?

Integritetsfrågorna är bland det svåraste svåra när det kommer till Internet. Vi är inte riktigt medvetna om effekterna av all den information som vi lämnar ut om oss själva. Vi vet att vi har behov av olika ”jag”, vi vet att vi troligen inte vill att ”alla” ska veta allt, och på internet är det svårt, om inte omöjligt att veta vem som tar del av det du skrivit, facebookat, bloggat, twittrat, g +:at. Det gäller att tänka efter före, men när gör vi det? Frågan är så komplex och svår, men hur ska vi förhålla oss till den? Hur ska skolan förhålla sig till integritetsfrågan?

Naturligtvis finns det många sätt, många olika lösningar.

I mitt arbete med att stötta elever och lärare i deras arbete med att använda Internet i skolan möter vi många frågor som rör integritet och unga. Hur ska skolan förhålla sig till Internet som medium? Hur ska elever/lärare arbeta med Internet i skolan? Vad ska Internet vara i skolarbetet? Hur ska skolan förhålla sig till de kommersiella tjänsterna som alla är ”gratis”? Kan skolarbete ske på facebook? Ska elever publicera sitt skolarbete på Internet?

Personligen tror jag att kunskap om Internet får vi genom att använda mediet. Jag tror på att digital kompetens får du genom att arbeta i de digitala medierna. Jag tror att vi behöver kunskaper och vägledning i förhållande till de tjänster som finns på Internet. Jag vet att integritetsfrågorna är komplexa svåra och att tjänster på Internet som Facebook eller Google gör det svårt för oss som användare att förstå vad vi ger upp av vår integritet, av vår information. Det är svårt att förstå affärsmodellerna bakom gratis…

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Skolan roll? Internet är inget för skolan? Men hur ska vi kunna bli medvetna internetanvändare om vi inte lär oss använda och skapa på Internet?

Jag tror att Internet ska användas i skolan. Jag tror att vi behöver lära oss att förhålla oss kritiska gentemot det digitala medielandskapet. Skolan roll i den digitala vardagen kan inte vara att säga Nej, ni får inte, utan den måste vara en annan.

Vem äger din identitet på nätet?

Vem äger din identitet på nätet? Har du ställt dig frågan? Jag fick mig en funderare igår när jag läste Jockes inlägg på Mindpark från 2009 ”Vem äger ditt twitter-konto”. Inlägget handlar om vem som äger din identitet, som skapas i förhållande till vårt arbete. En spännande och intressant fråga, och som vanligt svår.

Det handlar om att skilja mellan individer och roller. Till exempel har vi givetvis alltid haft ett antal mailadresser under @mindpark.se. info@mindpark.se, ekonomi@mindpark.se, rubbt@mindpark.se för att nämna några. Men när du velat maila med mig så bad jag dig skicka mailet till joakim@jardenberg.com och ville du ha tag på Daniel så var det daniel@nuud.se som gällde. På samma sätt borde det vara självklart att jag kommunicerar med chefred@aftonbladet.se om jag vill diskutera aftonbladets senaste felsteg och med Jan Helins privata mailadress om jag vill få med honom i Mindparks Bloggteam.

Men hur är det i sociala nätverk, vem äger din identitet? Och vilka rättigheter har du? Handlar det om roller, individer och vad säger egentligen avtalen som vi ingår? Det är en fråga som de undersöker i podcasten Who owns your Social Identity. I podcasten diskuteras vad vi som användare har för rättigheter gentemot den identitet som vi skapar genom de konton som vi använder i sociala nätverk.

Det är en spännande podcast som handlar om vem som äger vår identitet på nätet och de diskuterar olika strategier som man kan ha gentemot sin digitala identitet. Insikten är att:

Identity online has become a lot more complicated. We have accounts not only with our Internet provider but at Facebook and LinkedIn and Gmail and Twitter and The New York Times and Amazon and iTunes and Netflix and our bank and our airline and our blog hosting service. And for every app on our smartphone and almost every website we go we have an account as well. And it’s all become so complicated that a lot of websites now want you to log in with your Facebook or Twitter account, and that makes it simpler but it also makes those accounts all the more important.

And as important as they are, what protects our accounts are the terms of service agreements. If you read them—and who does?—you’d learn, probably to no surprise, that they protect the provider a lot more then they protect you.

Det är inte lätt att veta hur man ska göra. Kontentan tycks vara att det är en avvägning. Du kan skapa en identitet online genom olika sociala nätverk, men enligt de avtal som du ingått med tex. Twitter, så har du som användare inte så mycket rättigheter i förhållande till den identitet som du bygger upp, utan twitter kan om jag förstår det rätt välja att sälja den till högstbjudande och då har du inget att sätta emot. Avtalet ger dig inte så mycket skydd, utan ger twitter mycket möjligheter.

Men hur ska man då göra? Ska man avstå från att använda sociala nätverk för att, men att avstå från att skapa ett eget avtryck innebär att du låter andra skapa en bild av dig, kanske skapas ett konto i ditt namn som ger en bild av dig. Och vilken kontroll har du då över din identitet? I podcasten beskrivs vår identitet på nätet som resultatet av det sökresultatet som finns i Google. Har du Googlat dig själv på senaste tiden? Vad har du egentligen för digital identitet och styr du över den? Och det är sant att sökresultatet i Google ger en bild av vilka vi är så anser jag att man behöver ta kontroll över sitt digitala avtryck, och sociala nätverkstjänster kanske inte ska vara ens enda utgångspunkt, när man skapar en digital identitet. Men hur ska man då göra?

Slutsatsen i den podcast som jag tycker att du ska lyssna igenom själv är att du bör skaffa dig ett eget ankare för din identitet på nätet genom att köpa dig ett eget domännamn, en egen social nätverksplats från vilken du länkar till dina sociala nätverk. Vid en konflikt kring domännamn så är lagrummet tydligare och tvistelösningen är mer reglerad.

Personligen tycker jag att det är tänkvärt svårt och spännande. För hur har du tänkt kring din digitala identitet och de rättigheter som du har i förhållande till den. De sociala nätverken vad äger de egentligen av vår identitet och vad händer med den när vi byter roller, skiljer du på identitet och roll? Samt äger du din identitet på nätet eller har du lämnat över det till de sociala nätverken?

Kommersiella aktörer hotar internet – hur förhåller sig skolan till det?

Internet som medium styrs av många intressen bland annat, stora kommersiella företag vars syfte är att vara lönsamma och tjäna pengar. Deras intressen och värden sammanfattas till lönsamhet, och gång på gång får vi rapporter om att deras värden bara stavas lönsamhet. Lyssna på Konflikt Kampen om den fria informationen från förra lördagen, så ger de många exempel.

Vi använder dessa företags tjänster för att dessa är gratis. Men det som vi upplever som gratis är inte alls gratis utan tjänster på internet bygger på en annan ekonomi än den som vi känner igen, där vi betalar för varan, istället betalar företag för information om oss.

I DN:s artikelserie Vårt internet publicerades det häromdagen en artikel Kommersiella aktörer hotar internet precis som FRA. När jag läser igenom den och fastnar för följande:

Ett fjärde exempel gäller just denna artikel. Redan innan den är skriven eller någon läst den har de kommersiella aktörerna på ett eller annat sätt kommit över innehållet.

/…/

– Allt lagras. Det är vad det handlar om. Användaren förleds att tro att det är en gratistjänst men egentligen är det fråga om att användare skänker bort sin identitet, sina kontakter, sina nätbeteenden, sökningar, chatt med vänner till ett företag. Det användaren tror är skänk från ovan är egentligen en vara som företaget kan sälja vidare, säger Jon Karlung.

– För mig är internets kommersiella aktörer ett lika stort hot som FRA och olika staters ambitioner att övervaka privatpersoners liv på nätet. Twitter, Paypal, Google – de känner till vad som är politiskt korrekt. Många av de här storföretagen, vars meterlånga avtal som ska godkännas av varje användare, har fullständig beslutanderätt. Medlemmar kan kastas ut när som helst.

Om Jon Karlung har rätt att kommersiella aktörer är ett lika stort hot genom att de övervakar våra liv på nätet. Hur ska skolan förhålla sig till det? Är det ok att använda gratistjänster, om så i vilken omfattning? Vad innebär det? Ska skolan uppmana elever att ingå avtal med kommersiella aktörer? Innebär det att skolan/skolarbetet blir kommersiellt? Vad blir kostnaden för elever att gå i skolan, när skolarbetet och elevers beteende på nätet är själva varan som företag sedan tjänar pengar på? Vem har ansvar?

Frågan om hur skolan ska förhålla sig till Google, Twitter, Facebook, Flickr och alla andra nätbaserade tjänster och de avtal som barn (under 16 år) i skolans tjänst måste ingå, behöver belysas och diskuteras. Frågan om det är det rimligt att barn under 16 år ingår avtal för att kunna arbeta i skolan behöver vi i och utanför skolan diskutera? För skolan samtal kring det?

Jag hoppas att det ska komma läsbara avtal som vi som användare av dessa tjänster kan få en överblick över vad avtalet som vi signerar innebär. Det vore underbart med ett symboler som bygger på ett samförstånd och som kan förstås av alla även när vi ingår avtal om olika nätbaserade tjänster.

Men fram till det sker behöver vi som vuxna fundera och ta ställning till och i vilken omfattning vi vill att de barn som vi har i skolan ska ingå avtal för att kunna delta i skolarbete. I vilket fall som helst behövs det föras ett samtal kring dessa frågor och vad de innebär.

Alltså det här med Facebook, funderar jag kring…

Jag gillar sociala medier, jag gillar de möjligheter som sociala medier skapar, men samtidigt undrar jag en del kring vad och var kostnaderna finns.

Facebook är på många sätt som vår tids telefonkatalog, och ändå inte. Facebook är en plats/ett nätverk där du hittar dina kontakter, personliga såväl som professionella, vi nätverkar med våra kontakter/vänner. Jag hänger på Facebook för att det är en plattform där jag når många delar av mitt kontaktnät, personligt såväl som professionellt. Det kan tyckas enkelt och okomplicerat, men det finns många dimensioner på det, och alla tycks falla tillbaka på frågan om

integritet

Facebook skapar och utmanar i sin konstruktion intergritetsbegreppet, på många sätt ett är i själva i ”vänskapsbegreppet”, en vän var pre-facebook-eran, en konfident, en som jag delade förtrolig information med, litar på, anförtror, som anförtror mig saker men med Facebook, vad blir en vän då?? Något annat… inte sämre bara annorlunda…

En annan aspekt handlar om jag ska vara ”privat” eller inte, på Facebook. Ska ”vardagen” vara en del av Facebook, eller inte?Ska jag låta min chef få veta om att jag tycker om att fotografera eller inte? Ska jag låta mamma vara en del av mitt professionella liv eller inte? Ska mina kollegor vara mina vänner? Eller bara de ”närmaste”? Om jag blandar friskt, som är det enklaste alternativet och låter bekanta och f.d. elever vara mina vänner på Facebook, hur påverkar det andras beslut och strategier kring Facebook? Hur ser de på mig? Är de medvetna om sina säkerhetsinställningar? Om mina? Och har jag ett ansvar?

Har jag ett ansvar?

På Facebook precis som i alla annan samvaro sker det missförstånd, vi har olika koder, erfarenheter och referenser, ser olika på Facebook, som plattform och missförstånd sker, jag blir upprörd, någon annan ledsen, en tredje glad etc. Ja, ni vet hur det är.

Det är svårt med sociala relationer, men det som Facebook gör är att säga sig vara en plattform där :

Giving people the power to share and make the world more open and connected.

Men handen på hjärtat är det så? Eller är det inte så att Facebook vill och bygger på att vi ska lämna ut så mycket information som möjligt om oss själva för det är deras affärsidé. På den information som Facebook sedan får, och få använda hur de vill enligt det ”sagolika avtal” som vi skrivit under som de tjänar pengar genom att sälja annonser.

Det är så endel av ekonomin på nätet se ut, är uppbyggd och jag har tänk på frågan ända sedan jag skrev inlägget här om dagen om barn, avtal och Facebook. Facebooks avtal får mig att fundera mycket kring vad ett medlemskap i Facebook egentligen innebär, för Facebook är ett nätverk inte för att vi ska hålla kontakt med våra vänner?

Javisst, men i första hand är det inte det utan en affärsidé, ett sätt att tjäna pengar på annonser och och på vårt beteende och för att kunna göra det så använde de och samlar på all information som vi lämnar ifrån oss, sedan säljer Facebook annonsplatser till företag som kan rikta in sig mot vissa målgrupper.

Enligt artikeln i Affärsvärlden Trasslig juridik i sociala nätverk så gör Facebook ingen hemlighet av det, eller ens tycker att de är konstigt.

Skulle Facebook kunna sälja användarnas bilder till bildbyråer?

- Så står det i licensen. Facebook gör vad de vill med materialet, säger Jan Rosén.

Och de har även rätt att använda all användargenererad text?

- Definitionen i avtalet är IP-content. Det är allt som skyddas av upphovsrätten. Det är utan tvekan text. Det är inget diskussionsämne, säger Jan Rosén.

På Facebook finns en funktion som gör att användare kan skicka privata meddelanden till varandra. En funktion som starkt påminner om en mejlklient. Även dessa meddelanden går under definitionen IP-content, vilket innebär att Facebook har rätt att ta del av dem.

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda.

- Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Det fick mig att ladda ner all den information som jag skrivit på Facebook, och när jag läser igenom den information som jag har lämnat frivilligt på Facebook så inser jag att det är mängder, jag menar verkligen mängder så mycket att jag inte själv tycker att jag kan få överblick, och jag vet jag är aktiv i sociala medier, jag vet… Men ändå tänker jag:

”jag skriver inte så mycket”,

”jag är inte på Facebook så mycket”

Kanske är jag mer aktiv på Facebook i och med att jag har automatisk uppdatering av min blogg, min fotoström till Facebook, men inte trodde jag det skulle vara så mycket… det är så mycket mer än jag tror… Lite spännande också, det är som att läsa en personlig dagbok under de senaste året typ, så ladda ner och kolla, men tänk också på det sagolika avtalet, och på att det kanske är mer än du tror, kanske säger du mer än du tror om dig själv och ditt sätt att leva. Kanske får du fler annonser som riktas mot dina intressen…

Integritet är inte lätt…

Avtal, barn, integritet och Facebook

Jag tycker att det är svårt med all juridik. Det är svårt att kunna och förstå allt och på nätet känns det om något än krångligare. Alla dessa avtal som vi ska skriva under. Allt som vi ska ha koll på, allt vi ska tänka på och helst innan. Allt som jag ska förstå, skrivet på ett sätt som jag inte riktigt har koll på, men avtal som är skrivna för att min, eller för företagens skull.

Jag ska läsa i förväg innan det händer något, innan jag gör något dumt, eller jag tabbar till det. När jag tänker på allt det där som jag ska tänka på innan, så inser jag snart, att det är lättare att låta bli, leva safe, och hålla sig till sin lärobok, till sitt
”klassrum”, men så vaknar väpnaren i mig, kämpen och jag tänker, vi måste ju våga, vilja vara de som vill gå före, som vågar pröva för hur ska det annars gå?

Vad säger vi annars?

Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan faktiskt inte blundar för den verklighet som är vår och våra ungdomar eller våra barns, eller elever för all del. Det krävs dock kunskap och stöd för att lärare i skolan ska våga gå före, stöd och vi behöver hjälpa varandra. Igår postade jag ett inlägg om avtal och Creative Commons. Slutsatsen var väl i korthet att ett beslut om att licensiera sina eller att låta elever licensiera sina verk kräver kunskap, bland annat om att barn inte får ingå avtal, utan föräldrars tillstånd innan de är 16 år.
Frågan fick mig att fundera kring Facebook, och de avtal som vi ingår med Facebook när man blir ”medlem” användare av Facebook. Om jag har förstått det rätt kan man skaffa sig ett konto från det att man är 13 år, men hur ser då avtalet ut? I mitt sökande efter svar hittar jag en artikel från Affärsvärlden som heter Trasslig juridik i sociala nätverk. En spännande artikel där Affärsvärlden låtit professorn i juridik Hans Rosen gå igenom avtalet som vi signerar för att bli medlemmar i Facebook. Följande sanningar angående upphovsrätt och Facebook och mig som användare får man ta del av i artikeln:

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort. Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta
Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

- Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

- Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att
vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det.

Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan
Fredriksson.

Men om det är så att Facebook har rätt att använda mitt upphovsrättsligt skyddad material som jag
laddar upp på sajten, hur är det då med barn? I slutet av artikeln berörs frågan:

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook
är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

- Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén. Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande.

Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är
amerikansk lag som gäller.

- En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är
att backa ut, säger Jan Rosén

Ja, det finns mycket att tänka på, och det lilla som jag saxat ur artikeln är bara det lilla, läs även om dina små cookiesar som Facebook glatt får ta del av och använda och varför? Det blir så himla tydligt så himla klart:

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda. – Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Ja, det är inte lätt livet online, men det är en realitet som vi måste hantera och relatera till. Det går inte att bara stoppa huvudet i sanden, eller gömma sig bakom traditioner eller kadern.

Bilden av en plats och bilden av dig

Det är viktigt att föra samtal kring de digitala avtryck som vi och våra elever lämnar efter oss, eftersom de med största sannolikhet kommer att finnas kvar länge och kanske användas i sammanhang som vi inte hade tänkt oss.

NMA.0028732 (Ingrid Bergman av KW Gullers) by Nordiska museet CC (by, nc, nd)

Vilka avtryck lämnar vi efter oss på nätet?

I Datainspektionens senaste tidning om Integritet i fokus läser jag att Rädda Barnen har lanserat en ny tjänst som heter Bildkollen. Bildkollen är en bildsökningstjänst som gör det möjligt för dig att ta reda på om och hur dina bilder sprids av andra på nätet.

På Bildkollens sida ”om bilder på nätet” har Rädda barnen också gjort en liten checklista över vad vi ska tänka på innan, om och när vi publicerar bilder av oss själva på nätet. Den checklistan är utgångspunkten för dagens inlägg. I checklistan står det:

Tänk på detta innan du lägger ut bilder på dig själv:

Kan jag stå för bilden om flera år?
Hur uppfattar andra mig när de ser bilden?
Finns det saker i bakgrunden som andra inte borde se?
Bryter bilden mot personuppgiftslagen (läs mer på datainspektionen.se)?

Men min erfarenhet är att det ofta är lättare att prata om checklistor med hjälp av ett konkret exempel. När det kommer till att välja exempel är det viktigt att välja ett som eleverna kan relatera till, och ett som gör att de kan pröva checklistans olika punkter.

Välj en plats

Jag tycker att du ska välja en plats som utgångspunkt för er bildsökning. Det ska vara en plats som du och dina elever känner till väl. Det kan vara er stad, stadsdel eller er skola. Använd platsen som utgångspunkt för er bildsökning och för att prata om checklistan.

Innan du, tillsammans med dina elever, gör er bildsökning bör du fråga dina elever vilka bilder de tror att de kommer att få upp på sökordet, samt varför. När ni sedan gjort sökningen tycker jag att du ska fråga dem:

Hur många bildträffar fick de?
Vilka bildträffar får de och varför?

Prata sedan om vilken bild, som sökningen ger av sökordet. Hur uppfattar de platsen? Hur tror de att andra uppfattar platsen? Samt varför? Undersök också hur bilder kopplas till platser, genom att fråga dina elever varför de tror att dessa bilder kommer upp när ni gör en sökning på sökordet. Hur kopplas bilder till sökord på nätet?

Kan man styra bilden av en plats på nätet?

Diskutera med dina elever om de tror att det finns möjligheter att styra vilken bild som ges av en plats, av ett sökord, av en person på nätet?

Låt sedan samtalet komma in på hur dina elever tänker kring de bilder som de publicerar av sig själva på nätet. Vilken bild ger de av sig själva genom de bilder som de sprider? Fråga också dina elever hur länge tror de att den bild som de ger av sig själv idag, kommer att följa dem på nätet.

Tipsa om Bildkollen

Glöm inte att tipsa och pröva bildkollen som ett verktyg för att undersöka var de bilder som du och dina elever publicerar hamnar.