Etikettarkiv: integritet

Tips till dig som vill fördjupa dig i begreppet personlig integritet!

Integritetsfrågorna är svåra att överblicka och ta ställning till, speciellt på nätet. Många av oss som använder internet har svårt att överblicka hur den information som vi delar används och vem och var den sparas. Vi använder tjänster utan att fundera på hur internet fungerar, eller hur sociala medietjänster använder vår information, sparar den och sedan delar med sig av den. Det är en av anledningarna till att vi på Webbstjärnan valde att lyfta just integritetsfrågor på Internetdagarna i år.

I debatten om rätten till integritet på nätet finns det många saker som kan vara värda att fundera kring. Vi lyfter några i Webbstjärnans film om integritet, men på internetdagarna lanserade även Markus Bylund (forskare på Sics) sin bok Personlig integritet (boken som pdf) (pdf) som är en tydlig genomgång av vad personlig integritet innebär, och hur internet påverkar vår integritet. Han lyfter många intressanta aspekter på frågan och ger en bild av debatten samt lyfter frågor som vi som användare av olika tjänster på nätet kan behöva ha kunskaper om.

Jag vill verkligen rekommendera alla som är intresserad av integritetsfrågor att ta del av boken, den finns tillgänglig på nätet som en pdf, fri att ladda ner och sprida eftersom den är tillgänglig under en Creative Commons licens (erkännande, icke-kommersiell- inga bearbetningar).

Läs den, sprid den, debattera den. Och vet du vad, till boken finns också en hel webbplats som lyfter innehållet i boken, den heter såklart personlig integritet.

Webbstjärnans film hittar du här:

Hur gör man en riskbedömning av molntjänster i skolan?

Den 25 november (i måndags) hade vi på Webbstjärnan ett spår på Internetdagarna, som handlade om ”Elevers integritet på nätet”. En dag om integritet kommer naturligtvis in på PUL, samt de krav som finns på skolhuvudmän att skydda integriteten hos elever. Samt hur man gör det i molntjänster.

Förmiddagen hade ett övergripande perspektiv, Skolverket fick genom Anette Holmqvist en möjlighet att visa på hur de stöttar pedagoger och rektorer i arbetet med IT i skolan. Edvard Jensinger pratade om hur han som rektor i Malmö gjort för att få tillstånd ett avtal med Google, för att använda Google Apps for Education och SKL (som inte pratade) berättade i en bisats att de kommer med ett stödmaterial för skolhuvudmän för att de ska kunna göra en riskbedömning vid valet av tjänster som de använder och som kräver att de ska lämna ut personuppgifter. Förmiddagen var fylld med juridik och ganska långt från klassrummet.

Jag upplevde förmiddagen som spännande och innehållsrik, den visade på de svårigheter som internet innebär i att få tillstånd avtal som är kopplade till svensk lagstiftning. Förmiddagen pratade om ledning och styrning av skolan, hur och vilka verktyg ska skolan använda var väl egentligen inte en fråga som lyftes, men att det kan vara kontroversiellt att välja verktyg. Men den frågan som lyftes var vikten av att göra en riskbedömning, hur ser den ut och vilket stöd finns för de som ska göra sådana.

Som sagt SKL kommer att komma med sådan verktyg och ett stödmaterial för skolhuvudmän för att värdera riskerna i valet av molntjänster. I samtalet kring riskerna med molntjänsterna fanns eleverna långt bort, och i centrum var lagstiftningen som ställde krav på verkligheten. Det var spännande och någon, jag tror det var Edvard Jensinger som lyfte att denna riskbedömning som Datainspektionen kräver av skolhuvdmännen också är viktig att göra i förhållande till andra digital tjänster, inte bara Google, utan även när man upphandlar andra system och han undrade stilla om det skedde, eller om andra ”molntjänster” upphandlades mer i slentrian…

I min värld är det bara början att välja verktyg, sedan startar det svåra att fundera på hur man kan använda detta verktyg, hur det fungerar och hur man i dessa sammanhang ska ta hänsyn till elevers integritet – men det var mer min del av dagen. Den får jag återkomma till i ett annat inlägg.

Vill du ta del av Edavard Jensingers prat i efterhand så finns den tillgänglig här:

uppdaterad 2013-12-01 med länk till SKL:s stödmaterial

Vad gillar du, vill du göra du reklam för det du gillar?

Vad gillar du och hur används dina gillanden på Facebook?

Facebooks har en ny integritetspolicy på G, eller om den är genomförd osäker på vilket. Den nya integritetpolicy innebär att Facebook kan skapa annonser och använda min profilbild och mitt namn som utgångspunkt för reklam.

Jag läste om det förra veckan i samband med att den diskuteras och det pratades om att den skulle senareläggas. Men de nya integritetsinställningarna kommer att innebär att:

Once updated, the policy will make it clear when users have given Facebook blanket permission to use their likenesses, names and personal information to endorse products and services. (BBC News Call to stop Facebooks privacy policy change)

Jag som är lite tveksam till vad mitt namn ska användas till, tänker att det kanske kommer att se ut som det gjorde ikväll på min Facebook-vägg där en väns namn och bild förekom i samband med följande annons:

Skärmavbild 2013-09-12 kl. 20.20.19

Jag tänkte att jag måste se över vad jag gillat så att jag verkligen tycker att de varumärkena ska få använda mitt namn och min bild för marknadsföring och då upptäcker jag att jag inte kan få en överblick på vad jag egentligen har gillat. Det var så lätt att lägga till, men hur gör jag för att ta bort, för att titta igenom… förvirrad gav jag upp och skrev denna bloggpost istället.

Jag förstår att det kan vara lockande för varumärken att köpa ”reklam” genom att använda sina sina fans ”gillanden”, men vill inte varumärken/produkter/tjänster att de som är ”fans” ska sprida och visa sitt gillande öppet, frivilligt… med Facebooks nya integritetspolicy blir det oklart…

”Gratis är gott” – Hur förhåller du dig till den frågan?

Jag älskar Internet, och de möjligheter som Internet innebär. Samtidigt är jag fascinerad över hur ekonomin på Internet fungerar. Att vi betalar med information, med data om oss själva, vårt beteende, för att det sedan ska kunna riktas annonser mot oss. Och när jag pratar om det säger alla, men jag klickar aldrig på annonserna, ok, men någon måste ju klicka annars skulle inte ekonomin gå ihop, tänker jag. Hur skulle annars Google få in sina pengar, Facebook sina, etc. Men en sak som jag ofta undrar över och det är hur resonerar skolor kring dessa frågor, kring information, integritetsaspekter, och personlig data. Hur skolor arbetar kring aspekter som att tjänster på Internet kostar gratis.

Jag läser just nu Fredrik Alveréns bok Såld på nätet, och undrar: Har inte skolan något sorts ansvar vid användande av tjänster som kostar ”gratis på Internet”?

Jag undrar hur och vilka diskussioner förs kring den personliga data som läses av tjänster för att kunna rikta reklam till oss? Hur förhåller sig skolan till att lära barn hantera ”gratis” när skolan tillhandahåller personliga enheter som är uppkopplade, och som följer eleverna under skoldagen? Hur informerar skolan kring det?  Hur arbetar skolor kring att medvetandegöra och höja kunskapsnivån om hur och varför tjänster på nätet är ”gratis”?(fast skolan kanske inte använder gratis-tjänster eller så är det bara jag som är gammaldags). Hur resonerar man kring filter-bubblor och att informationen som vi får genom sökmotorerna som Google är personligt inriktade, styrda av våra tidigare sökningar och vårt agerande på nätet?

Jag bara undrar, och gärna vill veta… var lär vi oss hur tjänsterna på Internet fungerar, vi som användare kan behöva lära oss och söka förstå för bli bättre på att hantera ”gratis på nätet”. Så vi vet vad vi betalar med när vi använder dessa tjänster på nätet.

Vad vet ditt mobilföretag om dig?

Har du funderat på frågan: Vad vet ditt mobilföretag om dig?

Igår tittade jag igenom Malte Spitz TED-talk kring mobilen. Denna lilla ”dator” som ger oss så mycket frihet, men frågan Malte Spitz ställer sig är om vi verkligen är fria… Om mobilen i sig ger oss frihet, eller om den innebär något annat.


Se hans talk. Det handlar effekterna av datalagringsdirektivet, som innebär att alla mobiltelefonoperatörer måste spara data om mitt mobilanvändare i minst sex månader upp till två år. Och varför? Syftet är att:

politiker hoppas ska ge upphov till en effektivare brottsbekämpning samt innebära brottspreventiva effekter

Och medlet för det är att vi alla ska övervakas innan vi ens gjort en brottslig handling, sedan när är det så att jag genom att vara mobilinnehavare potentiellt kommer att begå brott? Du tänker nu, men om jag inte har gjort något olagligt har jag ju inget att oroa mig för, men vilket samhälle bygger vi upp där alla är övervakade, och där allt vi gör registreras, vem skyddar vi och varför?

Är vi fria? Och vad vet mobilföretagen om oss och vad kan den information som de samlar om oss komma att användas till?

Data, data och vår data, vem lär oss hantera data?

Gratis, heter det, men samtidigt vet vi att ekonomin på Internet bygger på annonser och att det är vi som betalar för annonserna genom produkterna/tjänsterna som vi köper. Men på Internet används sociala medie-tjänster för att samla data om oss som användare, vi delar glatt med oss data genom att vi har en profil-sida på Facebook. Men det vi kanske inte tänker på till vardags är hur dessa olika sociala medietjänster samlar data om oss och vårt beteende på nätet.

Via Mashables artikel Here’s What Social Networks Know About You får man en inblick i vilken data som dessa sociala medier samlar om oss. Titta på illustrationen så får du en inblick i hur dessa tjänster samlar data om oss.

Jag hade till exempel inte insikt om att Facebook hade mitt mobilnummer, men har förstått att det är data som Facebook samlar in genom sin Facebook app. [Jag har väl inte läst avtalet tillräckligt ordentligt ;)]

Det kan vara bra att veta att Facebook också kan ändra den data som andra användare på Facebook kan ta del kring dig. I juni pratades det mycket om att facebook bytt min ”offentliga” e-post adress till en som kopplas till Facebook. (du kan läsa mer om hur du ändrar det här)

Jag tycker att sociala medier bör och kan informera mer öppet och tydligt vilken data de samlar om mig samt hur de gör för att samla data om mig. Jag vill gärna veta, och försöka förstå.

Vad är egentligen personlig information på Internet?

I mina nätverk ringlar nyheten om att Google spårar oss som använder Safari och som valt att spärra tredje parts cookies. Och här har jag tappat några av mina läsare, så jag tar lite bakgrund innan mina funderingar.

Vad är en cookie? (kaka)

Enkelt uttryckt är en cookie är liten liten bit information som sparas i din webbläsare. Den gör till exempel att du kan logga in på flickr och sedan lämna webbplatsen för att återkomma och fortfarande vara inloggad. Cookies eller kakor som det kallas på svenska används också för att spåra ditt surfbeteende på nätet, så att annonsörer, så som Google eller Facebook kan sälja skräddarsydda annonser gentemot dig och utifrån den webbhistorik som din webbläsare ger om dig.

I Safari är det automatiskt inställt så att jag som användare spärrar cookies från tredje part. Google ska alltså inte kunna lämna en cookie/kaka i min webbläsare för att kunna spåra hur jag rör mig på webben.

Vad har Google gjort?

Nu har det visat sig att Google utnyttjat ett känt kryphål som finns i Safaris webbläsare för att ändå spåra hur Safari användare rör sig på webben. Och sedan förklarar Google att de bara:

the company used the information mainly to tailor ads based on the websites you visited. The cookie doesn’t track personal information, such as your address or phone number.

De har bara samlat information för att skräddarsy annonser, baserat på vilka webbplatser jag besöker. Kakorna spårar ingen personlig information, såsom din adress eller ditt telefonnummer.

Jag undrar stilla är inte vilka webbplatser som jag besöker personlig information? Berättar inte min surf-historia vem jag är som person, vilka intressen jag har, vilket arbete jag har? Innebär inte ett insamlande av information om hur jag surfar också att Google samlar in personlig information? I mitt tycke är det så, men det tycks inte Google tycka.

I min värld blir problemet med Google, Facebook, är inte annonserna utan all den information som jag knappt vet att dessa företag samlar om mig och mitt beteende på nätet.

Klargörande: jag anser att okunskapen om insamlandet och användandet av informationen  är det stora problemet, annonser har vi sett och hanterat tidigare. Informationen som samlas in om mitt/ditt surfande-dina närvanor används sedan inte bara till att styra annonserna som vi ser utan även vilken världsbild vi får ta del av och det skrämmer mig.

Skolan och barns integritet på Internet – hur gör man?

Integritetsfrågorna är bland det svåraste svåra när det kommer till Internet. Vi är inte riktigt medvetna om effekterna av all den information som vi lämnar ut om oss själva. Vi vet att vi har behov av olika ”jag”, vi vet att vi troligen inte vill att ”alla” ska veta allt, och på internet är det svårt, om inte omöjligt att veta vem som tar del av det du skrivit, facebookat, bloggat, twittrat, g +:at. Det gäller att tänka efter före, men när gör vi det? Frågan är så komplex och svår, men hur ska vi förhålla oss till den? Hur ska skolan förhålla sig till integritetsfrågan?

Naturligtvis finns det många sätt, många olika lösningar.

I mitt arbete med att stötta elever och lärare i deras arbete med att använda Internet i skolan möter vi många frågor som rör integritet och unga. Hur ska skolan förhålla sig till Internet som medium? Hur ska elever/lärare arbeta med Internet i skolan? Vad ska Internet vara i skolarbetet? Hur ska skolan förhålla sig till de kommersiella tjänsterna som alla är ”gratis”? Kan skolarbete ske på facebook? Ska elever publicera sitt skolarbete på Internet?

Personligen tror jag att kunskap om Internet får vi genom att använda mediet. Jag tror på att digital kompetens får du genom att arbeta i de digitala medierna. Jag tror att vi behöver kunskaper och vägledning i förhållande till de tjänster som finns på Internet. Jag vet att integritetsfrågorna är komplexa svåra och att tjänster på Internet som Facebook eller Google gör det svårt för oss som användare att förstå vad vi ger upp av vår integritet, av vår information. Det är svårt att förstå affärsmodellerna bakom gratis…

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Skolan roll? Internet är inget för skolan? Men hur ska vi kunna bli medvetna internetanvändare om vi inte lär oss använda och skapa på Internet?

Jag tror att Internet ska användas i skolan. Jag tror att vi behöver lära oss att förhålla oss kritiska gentemot det digitala medielandskapet. Skolan roll i den digitala vardagen kan inte vara att säga Nej, ni får inte, utan den måste vara en annan.

Vem äger din identitet på nätet?

Vem äger din identitet på nätet? Har du ställt dig frågan? Jag fick mig en funderare igår när jag läste Jockes inlägg på Mindpark från 2009 ”Vem äger ditt twitter-konto”. Inlägget handlar om vem som äger din identitet, som skapas i förhållande till vårt arbete. En spännande och intressant fråga, och som vanligt svår.

Det handlar om att skilja mellan individer och roller. Till exempel har vi givetvis alltid haft ett antal mailadresser under @mindpark.se. info@mindpark.se, ekonomi@mindpark.se, rubbt@mindpark.se för att nämna några. Men när du velat maila med mig så bad jag dig skicka mailet till joakim@jardenberg.com och ville du ha tag på Daniel så var det daniel@nuud.se som gällde. På samma sätt borde det vara självklart att jag kommunicerar med chefred@aftonbladet.se om jag vill diskutera aftonbladets senaste felsteg och med Jan Helins privata mailadress om jag vill få med honom i Mindparks Bloggteam.

Men hur är det i sociala nätverk, vem äger din identitet? Och vilka rättigheter har du? Handlar det om roller, individer och vad säger egentligen avtalen som vi ingår? Det är en fråga som de undersöker i podcasten Who owns your Social Identity. I podcasten diskuteras vad vi som användare har för rättigheter gentemot den identitet som vi skapar genom de konton som vi använder i sociala nätverk.

Det är en spännande podcast som handlar om vem som äger vår identitet på nätet och de diskuterar olika strategier som man kan ha gentemot sin digitala identitet. Insikten är att:

Identity online has become a lot more complicated. We have accounts not only with our Internet provider but at Facebook and LinkedIn and Gmail and Twitter and The New York Times and Amazon and iTunes and Netflix and our bank and our airline and our blog hosting service. And for every app on our smartphone and almost every website we go we have an account as well. And it’s all become so complicated that a lot of websites now want you to log in with your Facebook or Twitter account, and that makes it simpler but it also makes those accounts all the more important.

And as important as they are, what protects our accounts are the terms of service agreements. If you read them—and who does?—you’d learn, probably to no surprise, that they protect the provider a lot more then they protect you.

Det är inte lätt att veta hur man ska göra. Kontentan tycks vara att det är en avvägning. Du kan skapa en identitet online genom olika sociala nätverk, men enligt de avtal som du ingått med tex. Twitter, så har du som användare inte så mycket rättigheter i förhållande till den identitet som du bygger upp, utan twitter kan om jag förstår det rätt välja att sälja den till högstbjudande och då har du inget att sätta emot. Avtalet ger dig inte så mycket skydd, utan ger twitter mycket möjligheter.

Men hur ska man då göra? Ska man avstå från att använda sociala nätverk för att, men att avstå från att skapa ett eget avtryck innebär att du låter andra skapa en bild av dig, kanske skapas ett konto i ditt namn som ger en bild av dig. Och vilken kontroll har du då över din identitet? I podcasten beskrivs vår identitet på nätet som resultatet av det sökresultatet som finns i Google. Har du Googlat dig själv på senaste tiden? Vad har du egentligen för digital identitet och styr du över den?  Och det är sant att sökresultatet i Google ger en bild av vilka vi är så anser jag att man behöver ta kontroll över sitt digitala avtryck, och sociala nätverkstjänster kanske inte ska vara ens enda utgångspunkt, när man skapar en digital identitet. Men hur ska man då göra?

Slutsatsen i den podcast som jag tycker att du ska lyssna igenom själv är att du bör skaffa dig ett eget ankare för din identitet  på nätet genom att köpa dig ett eget domännamn, en egen social nätverksplats från vilken du länkar till dina sociala nätverk. Vid en konflikt kring domännamn så är lagrummet tydligare och tvistelösningen är mer reglerad.

Personligen tycker jag att det är tänkvärt svårt och spännande. För hur har du tänkt kring din digitala identitet och de rättigheter som du har i förhållande till den. De sociala nätverken vad äger de egentligen av vår identitet och vad händer med den när vi byter roller, skiljer du på identitet och roll? Samt äger du din identitet på nätet eller har du lämnat över det till de sociala nätverken?