Etikettarkiv: integritet

Kommersiella aktörer hotar internet – hur förhåller sig skolan till det?

Internet som medium styrs av många intressen bland annat, stora kommersiella företag vars syfte är att vara lönsamma och tjäna pengar. Deras intressen och värden sammanfattas till lönsamhet, och gång på gång får vi rapporter om att deras värden bara stavas lönsamhet. Lyssna på Konflikt Kampen om den fria informationen från förra lördagen, så ger de många exempel.

Vi använder dessa företags tjänster för att dessa är gratis. Men det som vi upplever som gratis är inte alls gratis utan tjänster på internet bygger på en annan ekonomi än den som vi känner igen, där vi betalar för varan, istället betalar företag för information om oss.

I DN:s artikelserie Vårt internet publicerades det häromdagen en artikel Kommersiella aktörer hotar internet precis som FRA. När jag läser igenom den och fastnar för följande:

Ett fjärde exempel gäller just denna artikel. Redan innan den är skriven eller någon läst den har de kommersiella aktörerna på ett eller annat sätt kommit över innehållet.

/…/

– Allt lagras. Det är vad det handlar om. Användaren förleds att tro att det är en gratistjänst men egentligen är det fråga om att användare skänker bort sin identitet, sina kontakter, sina nätbeteenden, sökningar, chatt med vänner till ett företag. Det användaren tror är skänk från ovan är egentligen en vara som företaget kan sälja vidare, säger Jon Karlung.

– För mig är internets kommersiella aktörer ett lika stort hot som FRA och olika staters ambitioner att övervaka privatpersoners liv på nätet. Twitter, Paypal, Google – de känner till vad som är politiskt korrekt. Många av de här storföretagen, vars meterlånga avtal som ska godkännas av varje användare, har fullständig beslutanderätt. Medlemmar kan kastas ut när som helst.

Om Jon Karlung har rätt att kommersiella aktörer är ett lika stort hot genom att de övervakar våra liv på nätet. Hur ska skolan förhålla sig till det? Är det ok att använda gratistjänster, om så i vilken omfattning? Vad innebär det? Ska skolan uppmana elever att ingå avtal med kommersiella aktörer? Innebär det att skolan/skolarbetet blir kommersiellt? Vad blir kostnaden för elever att gå i skolan, när skolarbetet och elevers beteende på nätet är själva varan som företag sedan tjänar pengar på? Vem har ansvar?

Frågan om hur skolan ska förhålla sig till Google, Twitter, Facebook, Flickr och alla andra nätbaserade tjänster och de avtal som barn (under 16 år) i skolans tjänst måste ingå, behöver belysas och diskuteras. Frågan om det är det rimligt att barn under 16 år ingår avtal för att kunna arbeta i skolan behöver vi i och utanför skolan diskutera? För skolan samtal kring det?

Jag hoppas att det ska komma läsbara avtal som vi som användare av dessa tjänster kan få en överblick över vad avtalet som vi signerar innebär. Det vore underbart med ett symboler som bygger på ett samförstånd och som kan förstås av alla även när vi ingår avtal om olika nätbaserade tjänster.

Men fram till det sker behöver vi som vuxna fundera och ta ställning till och i vilken omfattning vi vill att de barn som vi har i skolan ska ingå avtal för att kunna delta i skolarbete. I vilket fall som helst behövs det föras ett samtal kring dessa frågor och vad de innebär.

Alltså det här med Facebook, funderar jag kring…

Jag gillar sociala medier, jag gillar de möjligheter som sociala medier skapar, men samtidigt undrar jag en del kring vad och var kostnaderna finns.

Facebook är på många sätt som vår tids telefonkatalog, och ändå inte. Facebook är en plats/ett nätverk där du hittar dina kontakter, personliga såväl som professionella, vi nätverkar med våra kontakter/vänner. Jag hänger på Facebook för att det är en plattform där jag når många delar av mitt kontaktnät, personligt såväl som professionellt. Det kan tyckas enkelt och okomplicerat, men det finns många dimensioner på det, och alla tycks falla tillbaka på frågan om

  • integritet

Facebook skapar och utmanar i sin konstruktion intergritetsbegreppet, på många sätt ett är i själva i ”vänskapsbegreppet”, en vän var pre-facebook-eran, en konfident, en som jag delade förtrolig information med, litar på, anförtror, som anförtror mig saker men med Facebook, vad blir en vän då?? Något annat… inte sämre bara annorlunda…

En annan aspekt handlar om jag ska vara ”privat” eller inte, på Facebook. Ska ”vardagen” vara en del av Facebook, eller inte?Ska jag låta min chef få veta om att jag tycker om att fotografera eller inte? Ska jag låta mamma vara en del av mitt professionella liv eller inte? Ska mina kollegor vara mina vänner? Eller bara de ”närmaste”? Om jag blandar friskt, som är det enklaste alternativet och låter bekanta och f.d. elever vara mina vänner på Facebook, hur påverkar det andras beslut och strategier kring Facebook? Hur ser de på mig? Är de medvetna om sina säkerhetsinställningar? Om mina? Och har jag ett ansvar?

Har jag ett ansvar?

På Facebook precis som i alla annan samvaro sker det missförstånd, vi har olika koder, erfarenheter och referenser, ser olika på Facebook, som plattform och missförstånd sker, jag blir upprörd, någon annan ledsen, en tredje glad etc. Ja, ni vet hur det är.

Det är svårt med sociala relationer, men det som Facebook gör är att säga sig vara en plattform där :

Giving people the power to share and make the world more open and connected.

Men handen på hjärtat är det så? Eller är det inte så att Facebook vill och bygger på att vi ska lämna ut så mycket information som möjligt om oss själva för det är deras affärsidé. På den information som Facebook sedan får, och få använda hur de vill enligt det ”sagolika avtal” som vi skrivit under som de tjänar pengar genom att sälja annonser.

Det är så endel av ekonomin på nätet se ut, är uppbyggd och jag har tänk på frågan ända sedan jag skrev inlägget här om dagen om barn, avtal och Facebook. Facebooks avtal får mig att fundera mycket kring vad ett medlemskap i Facebook egentligen innebär, för Facebook är ett nätverk inte för att vi ska hålla kontakt med våra vänner?

Javisst, men i första hand är det inte det utan en affärsidé, ett sätt att tjäna pengar på annonser och och på vårt beteende och för att kunna göra det så använde de och samlar på all information som vi lämnar ifrån oss, sedan säljer Facebook annonsplatser till företag som kan rikta in sig mot vissa målgrupper.

Enligt artikeln i Affärsvärlden Trasslig juridik i sociala nätverk så gör Facebook ingen hemlighet av det, eller ens tycker att de är konstigt.

Skulle Facebook kunna sälja användarnas bilder till bildbyråer?

– Så står det i licensen. Facebook gör vad de vill med materialet, säger Jan Rosén.

Och de har även rätt att använda all användargenererad text?

– Definitionen i avtalet är IP-content. Det är allt som skyddas av upphovsrätten. Det är utan tvekan text. Det är inget diskussionsämne, säger Jan Rosén.

På Facebook finns en funktion som gör att användare kan skicka privata meddelanden till varandra. En funktion som starkt påminner om en mejlklient. Även dessa meddelanden går under definitionen IP-content, vilket innebär att Facebook har rätt att ta del av dem.

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda.

– Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Det fick mig att ladda ner all den information som jag skrivit på Facebook, och när jag läser igenom den information som jag har lämnat frivilligt på Facebook så inser jag att det är mängder, jag menar verkligen mängder så mycket att jag inte själv tycker att jag kan få överblick, och jag vet jag är aktiv i sociala medier, jag vet… Men ändå tänker jag:

”jag skriver inte så mycket”,

”jag är inte på Facebook så mycket”

Kanske är jag mer aktiv på Facebook i och med att jag har automatisk uppdatering av min blogg, min fotoström till Facebook, men inte trodde jag det skulle vara så mycket… det är så mycket mer än jag tror… Lite spännande också, det är som att läsa en personlig dagbok under de senaste året typ, så ladda ner och kolla, men tänk också på det sagolika avtalet, och på att det kanske är mer än du tror, kanske säger du mer än du tror om dig själv och ditt sätt att leva. Kanske får du fler annonser som riktas mot dina intressen…

Integritet är inte lätt…

Avtal, barn, integritet och Facebook

Jag tycker att det är svårt med all juridik. Det är svårt att kunna och förstå allt och på nätet känns det om något än krångligare. Alla dessa avtal som vi ska skriva under. Allt som vi ska ha koll på, allt vi ska tänka på och helst innan. Allt som jag ska förstå, skrivet på ett sätt som jag inte riktigt har koll på, men avtal som är skrivna för att min, eller för företagens skull.

Jag ska läsa i förväg innan det händer något, innan jag gör något dumt, eller jag tabbar till det. När jag tänker på allt det där som jag ska tänka på innan, så inser jag snart, att det är lättare att låta bli, leva safe, och hålla sig till sin lärobok, till sitt
”klassrum”, men så vaknar väpnaren i mig, kämpen och jag tänker, vi måste ju våga, vilja vara de som vill gå före, som vågar pröva för hur ska det annars gå?

Vad säger vi annars?

Jag tycker att det är viktigt att vi i skolan faktiskt inte blundar för den verklighet som är vår och våra ungdomar eller våra barns, eller elever för all del. Det krävs dock kunskap och stöd för att lärare i skolan ska våga gå före, stöd och vi behöver hjälpa varandra. Igår postade jag ett inlägg om avtal och Creative Commons. Slutsatsen var väl i korthet att ett beslut om att licensiera sina eller att låta elever licensiera sina verk kräver kunskap, bland annat om att barn inte får ingå avtal, utan föräldrars tillstånd innan de är 16 år.
Frågan fick mig att fundera kring Facebook, och de avtal som vi ingår med Facebook när man blir ”medlem” användare av Facebook. Om jag har förstått det rätt kan man skaffa sig ett konto från det att man är 13 år, men hur ser då avtalet ut? I mitt sökande efter svar hittar jag en artikel från Affärsvärlden som heter Trasslig juridik i sociala nätverk. En spännande artikel där Affärsvärlden låtit professorn i juridik Hans Rosen gå igenom avtalet som vi signerar för att bli medlemmar i Facebook. Följande sanningar angående upphovsrätt och Facebook och mig som användare får man ta del av i artikeln:

Affärsvärlden har även pratat med Jan Fredriksson, talesperson för Facebook i Norden, som inte har några invändningar mot de tolkningar Jan Rosén gör av avtalet.

Upphovsrätt är en form av äganderätt. Allt som sker på Facebook skyddas av upphovsrätten. Men upphovsrätten är till stora delar dispositiv, vilket innebär att den går överlåta och avtala bort. Varje användare som går med i forumet delar med sig av sin upphovsrätt till Facebook. Alla användare går även med på att låta
Facebook, i kommersiellt syfte, samla information om deras beteende.

– Man ger verkligen Facebook ett mandat att i princip gör vad de vill med informationen. Det enda sättet att komma bort från det är att radera det man laddat upp, säger Jan Rosén.

Jan Fredriksson håller med.

– Är man väldigt orolig och tror att Facebook har någon baktanke då kanske det inte är rätt forum att
vara i. Men Facebook är väldigt öppna med vad de gör med materialet och kommer att fortsätta att vara det.

Man vet att det är viktigt för användarna att ha kontroll över sin information, säger Jan
Fredriksson.

Men om det är så att Facebook har rätt att använda mitt upphovsrättsligt skyddad material som jag
laddar upp på sajten, hur är det då med barn? I slutet av artikeln berörs frågan:

De som kan ha svårast att förstå den affärsförbindelse man ingår när man går med i Facebook
är barnen. För att vistas på forumet måste man vara minst 13 år.

– Avtalet är inte helt oviktigt till sitt innehåll. Det handlar mycket om integritet och privatliv. Jag tycker att det är problematiskt att man träffar sådana här avtal med minderåriga, det vill säga barn, säger Jan Rosén. Enligt svensk lag kan inte en 13-åring ingå en rättshandling för egen räkning. Inte ens namn och bild får förekomma i kommersiella sammanhang utan upphovsmannens medgivande.

Även frågan hur Facebook lagrar personuppgifter och om detta överensstämmer med Personuppgiftslagen är problematisk ur ett svenskt perspektiv. Men alla dessa invändningar saknar relevans. För om det är något i avtalet som är tydligt, så är att det att alIa eventuella tvister med Facebook sker i USA och att det är
amerikansk lag som gäller.

– En svensk Facebook-användare kan inte luta sig mot svensk rätt. Det enda man som användare kan göra är
att backa ut, säger Jan Rosén

Ja, det finns mycket att tänka på, och det lilla som jag saxat ur artikeln är bara det lilla, läs även om dina små cookiesar som Facebook glatt får ta del av och använda och varför? Det blir så himla tydligt så himla klart:

Jan Fredriksson bekräftar att Facebook kan ta del av allt som sker på sajten, men menar att intentionerna är goda. – Det är för att ge användarna en så bra upplevelse som möjligt, säger han och syftar på den riktade reklam som dyker upp på varje användares skärm.

Ja, det är inte lätt livet online, men det är en realitet som vi måste hantera och relatera till. Det går inte att bara stoppa huvudet i sanden, eller gömma sig bakom traditioner eller kadern.

Bilden av en plats och bilden av dig

Det är viktigt att föra samtal kring de digitala avtryck som vi och våra elever lämnar efter oss, eftersom de med största sannolikhet kommer att finnas kvar länge och kanske användas i sammanhang som vi inte hade tänkt oss.

NMA.0028732

NMA.0028732 (Ingrid Bergman av KW Gullers) by Nordiska museet CC (by, nc, nd)

Vilka avtryck lämnar vi efter oss på nätet?

I Datainspektionens senaste tidning om Integritet i fokus läser jag att Rädda Barnen har lanserat en ny tjänst som heter Bildkollen. Bildkollen är en bildsökningstjänst som gör det möjligt för dig att ta reda på om och hur dina bilder sprids av andra på nätet.

På Bildkollens sida ”om bilder på nätet” har Rädda barnen också gjort en liten checklista över vad vi ska tänka på innan, om och när vi publicerar bilder av oss själva på nätet. Den checklistan är utgångspunkten för dagens inlägg. I checklistan står det:

Tänk på detta innan du lägger ut bilder på dig själv:

  • Kan jag stå för bilden om flera år?
  • Hur uppfattar andra mig när de ser bilden?
  • Finns det saker i bakgrunden som andra inte borde se?
  • Bryter bilden mot personuppgiftslagen (läs mer på datainspektionen.se)?

Men min erfarenhet är att det ofta är lättare att prata om checklistor med hjälp av ett konkret exempel. När det kommer till att välja exempel är det viktigt att välja ett som eleverna kan relatera till, och ett som gör att de kan pröva checklistans olika punkter.

Välj en plats

Jag tycker att du ska välja en plats som utgångspunkt för er bildsökning. Det ska vara en plats som du och dina elever känner till väl. Det kan vara er stad, stadsdel eller er skola. Använd platsen som utgångspunkt för er bildsökning och för att prata om checklistan.

Innan du, tillsammans med dina elever, gör er bildsökning bör du fråga dina elever vilka bilder de tror att de kommer att få upp på sökordet, samt varför. När ni sedan gjort sökningen tycker jag att du ska fråga dem:

  • Hur många bildträffar fick de?
  • Vilka bildträffar får de och varför?

Prata sedan om vilken bild, som sökningen ger av sökordet. Hur uppfattar de platsen? Hur tror de att andra uppfattar platsen? Samt varför? Undersök också hur bilder kopplas till platser, genom att fråga dina elever varför de tror att dessa bilder kommer upp när ni gör en sökning på sökordet. Hur kopplas bilder till sökord på nätet?

Kan man styra bilden av en plats på nätet?

Diskutera med dina elever om de tror att det finns möjligheter att styra vilken bild som ges av en plats, av ett sökord, av en person på nätet?

Låt sedan samtalet komma in på hur dina elever tänker kring de bilder som de publicerar av sig själva på nätet. Vilken bild ger de av sig själva genom de bilder som de sprider? Fråga också dina elever hur länge tror de att den bild som de ger av sig själv idag, kommer att följa dem på nätet.

Tipsa om Bildkollen

Glöm inte att tipsa och pröva bildkollen som ett verktyg för att undersöka var de bilder som du och dina elever publicerar hamnar.

Vad är privat online?

Vad är känsligt att berätta om på nätet?

Memories.
Memories. by Insomnia CC (by, nd)

I rapporten EU kids online som släpptes i samband med Internet Safer Forum den 22-23 oktober 2010 och kan vi läsa om Europas barn och unga att

57% of 9-16 year olds have a social networking profile – including 24% aged 9-10, 48% aged 11-12, 72% aged 13-14 and 81% aged 15-16.

Ser vi till svenska förhållanden så har vi genom Medierådets rapport Unga och Medier se att svenska ungdomar mer ofta träffar vänner på nätet än i verkliga livet. Samt att 2/3 av dem använder sociala nätverkssajter.

Hur är det med dina elever? Använder de sociala medier, och om så i vilken omfattning och till vad? Dagens inlägg ska handla om sociala medier som på Kolla Källans webbsidor om sociala medier beskrivs som tjänster vars funktion är:

/…/kommunikation och dialog med en eller flera användare i en gemensam kanal. En annan viktig funktion är att användarna ska kunna samarbeta för att skapa innehåll och information på en webbplats. Kontakterna kan hittas på olika sätt, ofta genom att lägga till vänners vänner eller hitta användare inom samma yrke eller intresseområde som du själv befinner dig i.

I dagens inlägg vill jag ge en handfast utgångspunkt för ett samtal kring sociala medier och den information som användare i dessa delar med varandra och ge dina elever en möjlighet att diskutera i vilken omfattning de delar med sig av privat information. Det kan mynna ut i ett samtal kring sociala medier och deras betydelse, såväl som ett samtal kring vad som är privat i sociala medier.

I samtal kring personlig information på nätet brukar jag börja med att fråga mina elever vad de anser är mest känsligt att delge/berätta om sig själva i sociala medier.

  • Är det känsligt att berätta vilket politiskt parti de stödjer?
  • Eller vem de är förälskade i?
  • Är det mer känsligt att berätta i vilken skola går i?
  • Eller är det känsligt att berätta att man tror på Gud?

Sedan brukar jag fråga mina elever om de anser att det är lika känsligt att låta sin mamma läsa sin Facebook-status som att veta att hon läser deras dagbok? Finns det någon skillnad och om så vad beror det på? Vad berättar de i dagboken som de inte berättar på Facebook? Är det skillnad på vad som är känsligt att publicera på nätet jämfört med det som elever berättar för kompisar i verkliga livet? Ser vi på samma sätt när det kommer till vad som är privat och känsligt online såväl som offline?

Som stöd för ditt samtal med dina elever kring vad de uppfattar som privat kan du använda rapporten Ungdomar och integritet 2009 från Datainspektionen i resultaten framgår det:

De uppgifter som bedöms vara mest privata, vem man är kär i, den ekonomiska situationen och var man bor kan ungefär en tredjedel av ungdomarna tänka sig att lämna ut till någon annan. Uppgifter om hälsa och politisk tillhörighet kan ungefär hälften tänka sig att dela med sig. Favoritlaget, den religiösa tron och var man går i skolan/arbetar kan en övertygande majoritet uppge för någon annan. Generellt föreligger små skillnader mellan könen, mellan åldersgrupper, samt mellan större och mindre orter.

Berätta om rapportens resultat för dina elever och fråga dem sedan om det stämmer, om de har samma upplevelse av vad som är privat information.

Du kan nog skruva till det ytterligare genom att berätta lite om hur unga tänkte när du var ung, vad höll man hemligt då och vad betraktades som allmängods? Det kan ju vara roligt att jämföra skillnaderna, t ex att många vuxna inte kan förstå att unga pratar så högt i mobiltelefon, men å andra sidan kanske vår generation berättade saker som dagens unga aldrig skulle göra.


Hur ser elever på smygfilmning?

Idag är kameror i mobiler och i datorer vardagsmat. I vår vardag finns övervakningskameror i överflöd i taxibilarna, i t-banan, på spårvägen, och i skolmatsalen. De är så vanliga att vi inte ens tänker på dem. Det är också enkelt att filma med sin mobil och sedan gör tekniken det enkelt att filma och sedan publicera filmen på t.ex. YouTube eller Vimeo.

The Girl With the Sun in Her Head

The Girl With the Sun in Her Head by Peter Keyngnaert (pkeyn) CC (by, nc, nd)

I våras när jag lät mina elever hålla tal inför klassen så erbjöd jag några av de elever som inte kunde närvara att filma sina tal och sedan publicera dem på nätet. Ingen av eleverna opponerade sig mot förslaget, utan tyckte att de var ett bra alternativ. Det enda de var noga med var att be mig säga till när jag sett filmen så att de skulle kunna ta bort den från nätet. Ända sedan dess har frågan följt mig kring vem som har ansvar för filmat material som publiceras på nätet? Är det jag, som har bett eleverna filma sina tal? Är det eleverna som har lagt ut dem eller har vi ett gemensamt ansvar?

Dagens inlägg handlar om hur du skulle kunna föra ett samtal kring filmpublicering på nätet och det ansvar som följer av detta.

På Dagens Nyheters ledarsida läser jag Henrik Berggrens ledare Cybermobbing: Kan få tragiska konsekvenser som han inleder med en berättelse från Bok och biblioteksmässan, då han efter en intervju fick veta att han blivit filmad och att filmen hade lagts ut på nätet.

Men även om jag inte konsulterat Magdalena Ribbing verkar det som en god etikettsregel att den som filmar folk talar om det i förväg. Om inte annat bör man få en chans att dra en kam genom håret, särskilt om man är tunnhårig.

Med Henrik Berggrens anekdot som bakgrund skulle jag ställa följande frågor till mina elever:

  • Hur ser ni på att bli filmade?
  • Hur skulle du ha reagerat om du var Henrik Berggren?
  • Är det ok att jag som lärare filmar er och sedan lägger upp filmen på nätet utan att fråga er? Om inte, varför inte?
  • Hur ser ni på smygfilmning?
  • Är det ok att filma någon utan tillstånd? Om så, var är det ok? I datasalen? I spårvagnen? I T-banan? I matsalen? Eller i sovrummet?

Henrik Berggren fortsätter sin ledare med att berätta en smygfilmning som amerikanska medier har rapporterat om.

Amerikanska medier rapporterade i går om en blyg 18-årig collegestudent i New Jersey som begått självmord efter att en video som dokumenterade hans sexuella möte med en annan manlig student lagts ut på nätet. Smygfilmaren var en kamrat som placerat en webbkamera i deras gemensamma studentrum.

I det senare exemplet får smygfilmningen oanade konsekvenser och frågan som följer är vem bär ansvar för den skada som filmen orsakar? Frågan om ansvar för det som publiceras och de följder som en publicering anser jag är viktigt att vi pratar med eleverna om.

Vänner på Facebook?

bok och biblioteksmässan i Göteborg deltog jag som åhörare i ett seminarium som hade titeln Elever online, men var finns lärarna? Det var ett seminarium som i sig väckte många intressanta frågor som vi bör samtala med våra elever kring.

474756808_13f584aafa

Fluffy Head in Pastel Blue from SLR Jester CC (by)

I panelen ingick Björn Ranelid, Metta Fjelkner, Peter Becker och Liza Greczanik. Seminariet hade rapporten Elever och lärare online som utgångspunkt för diskussionerna. Rapporten, som offentliggjordes under bokmässan av Lärarnas Riksförbund (LR), ger en bild av elevers, föräldrars och lärares syn frågor kring integritet och vuxenansvar i sociala medier.

I LR:s rapport finns följande resultat:

  • Eleverna är i större utsträckning villiga att vara ”vänner” med sina lärare i communities än vice versa. 73 procent av eleverna tror att de skulle acceptera en ”vänförfrågan” från en lärare, 47 procent kan själva tänka sig att fråga och 18 procent har själva frågat. Flickorna är mer restriktiva än pojkarna då 68 procent av dem tror att de skulle acceptera en förfrågan till skillnad mot 77 procent av pojkarna.
  • Lärarna är mer tveksamma. 20 procent tror att de skulle acceptera en ”vänförfrågan” från en elev, 7 procent kan själva tänka sig att fråga och endast 2 procent har själva frågat en elev.
  • Föräldrarna är mindre tveksamma om initiativet till en ”vänförfrågan” kommer från en elev. 66 procent tycker att det är okej om eleven har skickat förfrågan och 57 procent om läraren har gjort det.
  • Det främsta skälet som anges av de tillfrågade som är tveksamma till elev- och lärarkontakter via communities är integritetsproblematik, både ur ett elev- och ett lärarperspektiv.

Den centrala frågan om vilken relation en lärare kan ha i förhållande till sina elever i sociala medier var i fokus på seminariet och det är ett samtal som vi lärare också bör föra tillsammans med våra elever.  Det kräver samtidigt att vi funderar kring vad det innebär att vara någons vän på Facebook eller i andra sociala medier. Själv skulle jag inleda med att låta mina elever diskutera följande frågeställningar:

  • Vad innebär det att vara vän med någon på Facebook?
  • Vilka låter du bli dina vänner på Facebook?
    • Bara sådana som du känner?
    • Bara sådana som du har träffat?
    • Sådana som är dina vänners vänner?
    • Alla som skickar en vänförfrågan?
    • Vad innebär det att ha 300 vänner på Facebook?
  • Är vänskap på online samma sak som vänskap offline?
  • Låter du alla dina vänner ta del av allt du skriver på Facebook?

Sedan tycker jag att vi kan närma oss frågan om lärare ska adda elever eller inte, vi behöver också ställa frågan om elever ska adda lärare?

Att vara aktiv i sociala medier innebär att lärare såväl som elever måste ta ställning till frågor som rör såväl integritet och säkerhet som gränsdragningen mellan det personliga och privata.

Ett samtal kring vänskap på Facebook kan alltså vara en bra början till en diskussion om just integritet och säkerhet i sociala medier, på nätet. Samtalet kan utgöra en möjlighet för dig att tillsammans med dina elever lära dig mer om hur Facebook fungerar och hur du kan göra inställningar så att inte alla dina vänner ser allt som du publicerar i sitt nyhetsflöde. Ett tillfälle att prata om begreppet vänskap och vad det betyder i olika sammanhang.

Lärarens yrkesetik och sociala medier

Jag fick häromdagen en kommentar av Pontus från LR på mitt inlägg om ”Vän på Facebook, vad är det?”. Kommentaren i sig är intressant och spetsar till frågan, och belyser problematiken, kring de etiska dilemman, som en arbetsgivare (kanske borde det stå lärare?) kan stå inför om de är vänner med sina arbetstagare (läs elever, kunder) på Facebook. Är Facebookvänskapen ett integritetsintrång eller inte?

I kommentaren kan står följande:

Detta behöver inte vara av ondo i sig, men det ställer STORA krav på yrkesetisk medvetenhet och reflektion. Enligt lärares yrkesetik ska läraren alltid ”bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet”. Gör du det genom att vara vän med dem på Facebook? Kanske, kanske inte säger jag! Läraren skall också ”verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och deras vårdnadshavare”. Gör du det genom att vara vän med dem på Facebook? Kanske, kanske inte säger jag återigen! Summa summarum ser jag det som att det inte finns något rätt eller fel, men läraren måste noggrannt kunna redovisa sina skäl för sitt beslut samt koppla det till yrkesetiken, oavsett vad beslutet är.

Det som också är spännande är att tolka de yrkesetiska reglerna som Pontus i sin kommentar citerar, delar av:

Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning

  • alltid bemöta eleverna med respekt för deras person och integritet samt skydda varje individ mot skada, kränkning och trakasserier
  • inte diskriminera någon med avseende på kön, sexuell identitet, etnisk, politisk och religiös tillhörighet eller social och kulturell bakgrund, inte heller p.g.a. förmåga eller prestation
  • stödja elevernas rätt till inflytande över sin utbildning och stärka deras ansvarstagande för sina studier
  • vid utvärdering, bedömning och betygssättning vara sakliga och rättvisa och därvid motstå otillbörlig påverkan
  • verka för att upprätthålla förtroendefulla relationer med eleverna och med deras föräldrar/vårdnadshavare och vara lyhörda för deras synpunkter
  • vara varsam med information om eleverna och ej vidarebefordra information som mottagits i tjänsten om det inte är nödvändigt för elevens bästa.

Vänskap på Facebook, är det ett integritetsintrång, ett övertramp av en lärare? Eller är det en möjlighet att skapa en närmare relation, en möjlighet att vara lyhörd, kanske är det så att läraren i sitt etiska ställningstagande vill ”skydda individerna mot skada, kränkningar och trakasserier?” Sedan undrar jag hur ska jag kunna ”vara lyhörd för deras synpunkter” om jag inte är närvarande och lyssnar?

Det kräver inte att man, som lärare är vän med sina elever på Facebook, men det kräver åtminstone närvaro.

Sedan ställer jag den fråga som följer mig: Hur ser vi då på möjligheten som vi ger framtida arbetgivare respektive nuvarande arbetsgivare rätten att ta del av vår vardag? Att de är vän till oss på Facebook? Hur ser vi på den ”rätt” som en chef har att säga nej, jag vill inte vara vän med dig på Facebook, eftersom det skulle innebär ett etiskt dilemma, en problematik för mig som arbetsgivare att rättvist kunna bedöma dina insatser på arbetet?

En liten uppdatering om Kolla Källans blogg

Jag bloggar varje vecka för Kolla Källan idélåda, i våras hade jag lagt till med en god vana att varje vecka göra en liten puyff för de inläggen, det har nu i höst liksom bara fallit bort, så det blir en liten lista över vad jag skrivit på Kolla Källan så här långt.

Idag handlar inlägget om Plagiat och om hur vi kan hantera plagiat, min erfarenhet är att det handlar om synsätt, information och krav. Det är inte alltid våra elever är medvetna om att det är plagiat, trots att det är helt uppenbart för oss.

Förra veckan handlade inlägget om Källkritik på Twitter, om olika kontotyper som gör det möjligt att ha större tilltro till att en kändis faktiskt twittrar i sitt eget namn, och att det inte är någon annan som twittrar. Jag har dock inte hittat några svenska verified accounts, men det kanske ni känner till.

Veckan innan det så skrev jag om upphovsrätten och elever. Att deras arbeten såväl som andras arbeten skyddas av upphovsrätten. Viktigt att tänka på, och berätta för eleverna. Att det inte bara handlar om att de har skyldigheter gentemot andras verk andra har skyldigheter gentemot elevernas också.

Veckan därföre skrev jag om familjebloggar och bildpublicering på barn, en fråga om integritet som vi kan belysa med eleverna.

Sedan har jag skrivit om bildsökande, hur vi behöver hjälpa och vägleda våra elever för att de ska hitta bilder på nätet, som de får använda.

Jag hoppas att de kommer till användning för dig och dina elever, så ska jag försöka komma tillbaka till min goda vana och puffa för inläggen varje vecka.

Diskutera bildpublicering utifrån familjebloggar

Precis som i många andra frågor som berör nätet finns det tydliga läger när det kommer till bildpublicering. Antingen är du för eller så är du emot. De som är emot, förfasas ofta över att barn och ungdomar lägger upp så många bilder på nätet. Ofta hörs förmaningen att alla bilder som du lägger upp kommer din framtida arbetsgivare kunna ta del av.  De som är för bildpublicering ser möjligheterna att dela, låta andra ta del av bilder av sin, barnens och deras gemensamma vardag.

***

Dagens inlägg handlar om hur vi kan föra ett samtal kring integritet utifrån en diskussion om föräldrars bildpublicering.

Familjebloggar

Ett av alla fenomen som finns i vår digitala vardag är att föräldrar skriver eller har olika sorters familjebloggar. Föräldrar använder nätet för att berätta om sitt föräldraskap och om sina barns framsteg. De använder nätet för att publicera och dela med sig av bilder på barnen till släktingar och vänner som man håller kontakt med genom internet och sociala medier som bloggar och Facebook.

me and mom, circa 1977

me and mom, circa 1977 av ~Asturnut~ CC (by, nc, sa)

För någon vecka sedan hamnade jag i ett samtal kring just föräldrabloggar och bilder av yngre barn på nätet. Vi diskuterade om föräldrars publicering av bilder på sina egna barn var ett tydligt intrång i barnens integritet. Har inte små barn lika stor rätt som vi vuxna att få avgöra hur de skildras på nätet? I samtalet deltog en mamma som berättade att hon och hennes man hade en blogg för sitt barn, där de berättade om sitt barns framsteg och utveckling. De lade också upp bilder för att vänner, släkt och andra som inte är en del av vardagen ska kunna ta del av barnets utveckling. Mamman med familjebloggen berättade att hon och hennes man hade haft samtal och gemensamt skapat tydliga gränser för vilka bilder som var OK att lägga ut på nätet. Det fick inte vara bilder där deras barn var ledsen eller kände sig kränkt, och inte heller några bilder av barnet då det var naket.

Prata om integritet

Det här väckte många funderingar hos mig kring bilder, integritet och barn.  Jag tror att ett samtal kring familjebloggar och föräldrars ansvar för den bild som de ger av sitt barn på nätet kan vara en bra utgångspunkt för att prata om integritet, bildpublicering och skolans policy för publicering av bilder.

Ett sådant samtal kan gärna börja med att vi gemensamt definierar vad integritet är, att det handlar om människovärde och respekt för människovärde. Viktiga frågor att beröra är:

  • Har föräldrar rätt att publicera bilder av sina barn på nätet?  Om ja, när? Och under vilka omständigheter? Om inte, varför inte?
  • Har skolan rätt att publicera bilder på elever? Om inte, varför är det så?

Och genom dessa frågor kan vi komma in på skolans bildpubliceringspolicy. De flesta skolor som jag känner till skickar ut en blankett där de begär föräldrars medgivande för att få lägga ut bilder av elever på nätet.

När blir en bild en personuppgift?

När vi diskuterar bildpublicering och skolans policy kan det vara bra att upplysa om att frågan om när en bild blir en personuppgift, inte riktigt är så enkel, som att en bild av mig på internet är en personuppgift. För att en bild ska anses vara en personuppgift ska den också tydligt kunna kopplas till mig som person. För att tydliggöra om jag på skolans webbplats publicerar en bild av en elev utan att ange namn, är det bara en bild av en elev. Men om jag som bildtext skriver barnets namn då blir bilden plötsligt en personuppgift. När en bild av en elev blir en personuppgift då måste skolan ha föräldrarnas tillstånd för att få publicera bilden.

Barn och integritet

Det samtal som jag hade kring föräldrabloggar och bilder på nätet resulterade i en diskussion kring barn och integritet. Det väckte tankar kring frågor om barns rättigheter i förhållande till vuxnas önskan att få vara delaktiga, hur vi ska förhålla oss till bebisbilder och föräldrars beskrivningar av sina barn, samt hur digitala medier påverkar vårt sätt att se på det som är privat kontra det som är offentligt.