Etikettarkiv: Internet i skolan

Tankar inför år tre av SETT #blogg100

Det är ganska precis en månad kvar till SETT, och jag ska prata där för tredje året i rad. Jag funderar på vad jag ska ha för perspektiv på Internet i skolan på årets SETT-dagar. I år funderar jag på om jag skulle göra en mer tydlig vinkling kring de svårigheter som internet innebär för skolan och hur pedagoger tar sig an dessa utmanar dem och hittar vägar för att göra dessa till styrkor för det lärande som sker med hjälp av webben.

Å andra sidan skulle jag vilja prata om vikten av källkritik och vikten av att ständigt ställa frågor varför är det så? Vem vill vad? och Varför fungerar Internet så? Varför är internettjänster gratis? Och vad innebär det att vara fri på internet?

En tredje idé jag har är att prata om vikten av digital kompetens och vad det i realiteten innebär och hur pedagoger tillsammans med sina elever kan utveckla och vässa sina digitala färdigheter om de arbetar tillsammans.

Vilket fall som helst så kommer alla mina tankar idéer för SETT 2014 att samlas under rubriken ”Internet i skolvardagen- varför och hur?” Jag hoppas att vi ses där, och om inte så ska jag i alla fall berätta vilket temat blev ;)

teknikskiftet med Internet och skolan – några korta reflektioner #blogg100

Jag läser Stig Roland Rasks krönika om Internets intåg i skolan och funderar på beskrivningen av detta teknikskifte.

Det är spännande att minnas när nätet kom till skolan. Inte minst är det intressant att notera hur anspråkslöst allting började. En morgon när man öppnade institutionens dator fanns det en ny ikon på skrivbordet. Man uppfattade den som ett nytt program som skolans tekniker hade installerat. Sakta förstod man att det var någonting annat. När man klickade på den öppnade sig inte ett datorprogram, utan hela världen. Taket på skolan lyftes av och väggarna raserades. Hela världen låg öppen och tillgänglig. En växande mängd information sökte sig in i skolans miljöer. Internet hade gjort sin entré.

Jag minns också teknikskiftet med internets intåg, som något fantastiskt. Att man kunde hitta information via datorn och det tycktes finnas oändligt med information och möjligheter.

Visst förändrade internet skolan vårt sätt att arbeta med källor, med att hitta information, men sedan har förändringen egentligen inte tagit fart, eller fått vingar. Jag skulle vilja säga att det som skedde med internet i skolan var att det blev ett sätt att enkelt tillgå digitala källor. Och det understryker även studiers som Skolverkets rapport ”It-användning och it-kompetens i skolan” eller vår (.SE:s) rapport Eleverna och internet. I skolan pågår verksamheten som förut och framför allt uppmanas skolan mäta vi lärande på samma sätt som förut, genom de nationella proven. Visst mäts kunskap på andra sätt, men skolan styrs genom de nationella proven som har en ohotad status för att ge en tydligt bild av hur mycket eleverna lärt sig och att de uppnått de nationella mål som skolan har.

Webbstjärnan handlar om att lära sig mer om Internet

Jag arbetar som chef för Internet i skolan på .SE. Mitt arbete innebär i korthet att jag har lyckan att får vara ansvarig för .SE:s satsning för att utveckla Internetanvändningen i skolan, vi gör det främst genom skoltävling Webbstjärnan, som handlar om att publicera skolarbete på Internet.

Om jag får säga det själv är Webbstjärnan en grym verksamhet, som är skapad för skolan. Vi ger de lärare som deltar i Webbstjärnan valfri .SE-adress och webhotell, samt support och webbpubliceringsverktyg som behövs för att lärare ska kunna, men samtidigt vill vi sprida kunskaper om Internet och hur Internet fungerar.

Vi arbetar med öka kunskaper kring Internet och några frågor som vi vill att lärare tillsammans med sina elever ska närma sig är:

-Vad är Internet?
-Hur fungerar Internet?
-Vem/vilka bestämmer över Internet?
-Hur skapas innehållet på Internet?
-Vem äger innehållet på Internet?
-Hur agerar vi på Internet?
-Vilka rättigheter/skyldigheter har vi på Internet?

Alla dessa frågor är stora, svåra och de är knappast de första som man tänker på när man väljer att publicera skolarbete på Internet tillsammans med elever, men vi på Webbstjärnan tänker oss att det är bara genom ett arbete på Internet som vi kan börja förstå hur Internet fungerar.

Idag är det exakt 10 dagar för dig som vill delta och blogga, eller göra en webbplats inom ramen för skolarbetet och delta i Webbstjärnan 2013, sedan stänger vi anmälan och öppnar först i augusti, då möjligheten att starta nya webbprojekt finns för elever och lärare i svenska ungdomsskolan.

Spännande läsning – ett bemötande av en kritisk läsning av jantelagen och skolan

skoljante

Jag läser Jan Svärdhagens inlägg ”Jantelagen och skolan – ett kritiskt inlägg”, som handlar om den bloggserie som Webbstjärnan har kring lärares upplevelse av kollegors inställning till deras arbete med att blogga som en del av skolarbetet. Det är en bloggserie som handlar om den kultur som finns i vissa skolor om att kollegor kommer med syrliga kommentarer, som lägger locket på lusten och viljan att vara entusiastisk för sitt arbete, att få brinna för sitt arbete. Och frågan vi ställde var hittar man stöd om man upplever att man möter en inställning som

”Du ska inte tro att du är något”

Jan Svärdhagen gör i mina ögon en spännande läsning av syftet med bloggserien. Han läser in att det som vi vill säga med de tre inlägg som skrivits på temat handlar om det större temat skolutveckling. Jan Svärdhagen skriver:

 Jag /…/ har svårt att sälla mig till dessa tankar då jag inte är säker på att det alla gånger handlar om Jante. Jag har själv bedrivit utvecklingsarbete under många år i motvind och många gånger har det känts som att man är motarbetad. Men att skylla detta på Jantelagen är för enkelt. Det är ungefär lika enkelt som att alltid skylla allt på Luther för att man har prestationsångest. Försök att tänka er att en religiös person skall förmå dig att tänka om totalt så även du så småningom uppbär samma religiösa patos. Tanken är för dig mer eller mindre otänkbar…lika otänkbart kan det vara för en kollega att nyttja ny teknik, särskilt då man faktiskt har prövat men misslyckats (av olika anledningar). Vi som driver frågor om IT i skolan eller i mitt fall inom högre utbildning vi är inte gemene man, vi har fått ett nytt språk som ibland tar sig uttryck som en religiös övertygelse och vem blir väl inte rädd för en sådan?

Om jag förstår hans läsning rätt så läser han inläggen som en del av debatten kring skolans ovilja till att ta till sig ny teknik, och här skiljer sig vår läsning av texterna. Jag ser dem inte som att de handlar enbart om skolutveckling, utan de handlar om skolklimat, om en önskan att kollegier ska vara generösa gentemot varandra och olikheter som finns i valet av metod och sätt att arbeta.

Min läsning grundar sig i att bloggserien uppkom utifrån de historier som vi mötte av lärare som mötte en avvisande inställning till sitt arbete med elever och i vårt fall Internet, men jag tror inte att beteendet handlar om teknik, utan om en kulturfråga… och det är den som vi söker belysa. Frågan om varför skolutveckling inte går framåt, och varför IT-inte tar plats är en annan bloggserie, som vi gärna tar upp, och där Jantelagen kanske inte är den centrala förklaringen.

Men den här serien läser jag som en serie kring var du hittar stöd när du möter syrlig kommentarer, var vänder du dig? Till Anne-Marie Körlings tio råd, eller till Katarina Lyckens utvidgade lärarkollegium

 

Tänk om alla förlag använde Creative Commons…

Webbstjärnan har vi under två veckors tid väntat på svar på frågan om elever får publicera bokomslag på bokbloggar eller inte. När vi inledde arbetet så hade vi en föreställning om att det skulle vara ganska enkelt och att vi skulle få svaret att det går nog bra…

Vi tänkte att det finns en gemensam standard eftersom det på många förlags webbplatser finns omslagsbilder som fritt får användas i redaktionell text. På Semic står det följande:

Observera att pressbilderna bara får publiceras i samband med redaktionell text om respektive bok!

Till lärare finns det till och med en lärarhandledning om romanen Bronsdolken som de kan ladda ner, men hur är det med omslagsbilderna och räknas elevers texter/recensioner kring böcker som redaktionell text? Det framgår inte, och det var den frågan som vi på Webbstjärnan ställde oss. Vilka svar fick vi?

Svaret vi fick är att det inte är så enkelt, och att alla förlag gör olika. Läs inlägget: Bokomslag på bloggen- vad får vi publicera?.  Att det finns många intressenter. Personligen tycker jag att svaret från Bonniersförlagens svar är mest spännande:

Det är inte tillåtet att publicera omslagen, utan att först fråga formgivaren om lov. Däremot får man, enligt Bonnier, fotografera av boken – exempelvis när den ligger på ett bord eller när någon håller i den – och använda det materialet fritt. Skillnaden är att man då återger ”boken som bok”, och inte omslaget (verket) som sådant.

Jag tänker bara, tänk om alla förlag använde Creative Commons som verktyg för att sprida sina omslag på webben, så mycket enklare det skulle vara. Då skulle elever fritt kunna använda omslagsbilderna. Ett härligt exempel på användning av en Creative Commons bild på ett omslag är Pelle Stens berättelse om ”från höstsemester till bokomslag” om hur bilder under Creative Commons kan komma till användning. Eller tänk om det i svensk upphovsrättslagstiftning fanns ”fair use”, då skulle omslagsbilderna få användas…

Till min stora lycka insåg vi dock att Bonniers hade ett samarbete med Wikimedia och att en del av deras författarbilder delas fritt på Wikimedia Commons under en Creative Commons licens, mer sånt önskar jag av jultomten.

Klassbloggen – en möjlighet att följa barnens vardag i skolan

Dagarna går så fort, men det finns intryck som består. Den tredje dagen på Internetdagarna hade jag äran att moderera en session kring den öppna skolan och vem som efterfrågar den. I panelen satt Johan Ronnestam och Eva Lilliestierna. Båda två var lysande och gav personliga och insiktsfulla perspektiv på skolan och Internet i skolan.

Johan pratade om vikten av att ha aktuell teknik, att våga byta, våga se nya möjligheter, att inte låsa sig vid ett system. Eva rörde alla besökare och mig fullständigt genom sin berättelse om hur hon arbetat med sina elever. Hon presenterade sig själv och sin relation till datorer på följande sätt:

Min relation med datorer och internet var långtifrån lättsam. Jag kunde nog skriva ett mail och skicka det, men definitivt inte bifoga något. Kort sagt: Jag gillade inte datorer. Jag hade faktiskt rykte om mig på skolan att det räckte med att jag kom in i ett rum så strejkade datamaskiner. Med det utgångsläget kändes det knappast självklart att starta en blogg.

Men efter tjat från hennes dotter, en av mina underbara kollegor så bestämde sig Eva för att delat i Webbstjärnan och skapade en klassblogg tillsammans med sina elever och ta in Evas ord när hon beskriver sin och elevernas relation till sitt skolarbete med följande ord:

Tänk er lyckan när de första bilderna hamnade där de skulle, när den första länkningen funkade, att lyckas lägga in en filmsnutt med ljud. Det är fantastiskt att lära sig saker som man trott varit omöjligt.

Jag var omåttligt stolt och tvingade alla i bekantskapskretsen att lotsas av mig genom sidorna i vår blogg.

Jag blev nog till och med lite asocial under en period, satt hemma på helger och kvällar och fixade med vår sida. Min man gick omkring därhemma och muttrade: internet connecting people! Men det var ju så himla roligt! Och det var inte bara jag som tyckte det utan även barnen, deras föräldrar och deras släktingar.

Ungarna var otroligt stolta när de hade skrivit och ritat eller fotat något som de kunde lägga ut på bloggen. De började tänka blogg i alla olika sammanhang och påminde om att kameran skulle med varje gång vi gjorde något kul. Mitt i en aktivitet kunde någon säga; det här ska jag skriva om på bloggen.

Så ska det vara att arbeta med Internet i skolan, att arbeta med skolarbete i skolan. I Evas ord skiner det av stolthet, en lärares stolthet, och sedan fångar hon barnens stolthet och samt hur den sammansvetsade föräldrarna.

Något som överraskade oss var gensvaret vi fick från föräldrar och anhöriga. Helt otroligt! Jag tror att vi fick från februari till början av juni, alltså fyra månader, nästan 300 kommentarer. Mammor och pappor, deras far- och morföräldrar, kusiner, mostrar och morbröder alla möjliga lämnade kommentarer och glada tillrop. De kände väl att de nu hade möjlighet att följa barnens vardag i skolan.

Jag önskar att alla, och då menar jag alla skulle kunna få möjlighet att ta del av Evas berättelse, om klassbloggen, om skolarbetet, om deras arbete. Möjligheten finns genom att du tar del av vår gerilla-sändning från Internetdagarna. Se längst ner eller klicka på länken till Bambuser, men du kan också läsa Evas egna ord om sitt arbete, för nedan finns Evas presentation (som jag har fått tillstånd att publicera.)

Eva ä snel åocså jälpsam ho ä gråhåri .

Eva ä bra som lärare och ho ser te at vi jör vårat jobb

Eva ä tjöti och snäl sköji och roli och ho hitar på så roliga saker heja heja Eva.

 

Så presenterade några av mina skolbarn mig på vår blogg. Själv så skulle jag vilja presentera mig så här:

Jag heter Eva Lilliestierna och arbetar på en liten skola utanför Mariestad i Västergötland. Den lilla byn som skolan ligger i heter Tidavad och vi har 100 barn från förskoleklass till åk 6. Själv är jag klasslärare i en åk 1-2.

 

Att jag står här idag är ett under av mod. Jag menar alltså anledningen till att jag står här. Att jag vågade starta en klassblogg med mina barn.

Det var väl inget tänker ni, men för mig så var det faktiskt det. Min relation med datorer och internet var långtifrån lättsam. Jag kunde nog skriva ett mail och skicka det, men definitivt inte bifoga något. Kort sagt: Jag gillade inte datorer. Jag hade faktiskt rykte om mig på skolan att det räckte med att jag kom in i ett rum så strejkade datamaskiner. Med det utgångsläget kändes det knappast självklart att starta en blogg.

Det var min dotter (hon jobbar på .SE) som la ner timmar på att övertala sin mamma i början på det här året. Hon fick det att låta så enkelt och lovade att ställa upp med support. Nu visade det sig att Webbstjärnan ställde upp med all support man ville ha, men det visste jag ju inte då. Vad jag däremot visste var att jag skulle bli tvungen att ställa de simplaste och mest korkade frågor man kunde tänka sig.

I det här skedet såg jag nog bara en stor vinst med en klassblogg och det var att det antagligen skulle sporra en del elever till att komma igång och skriva lite mer. Jag hade några som tyckte att det var väldigt jobbigt och helst ville göra så lite som möjligt. Så det var nog detta som fick mig att ta steget. Att det sen skulle ge så otroligt mycket mer det hade jag inte en aning om då. Och att jag själv skulle tycka att det var så roligt…..det hade jag ju aldrig trott.

Nåväl var jag övertygad och då återstod det för mig att få min kollega med på noterna också. Det visade sig vara väldigt enkelt. Konstigt att den yngre generationen är så orädd av sig. Hon var ju också långt ifrån någon datanörd, men det bekymrade inte henne. Så då var det bestämt!

Tänk er lyckan när de första bilderna hamnade där de skulle, när den första länkningen funkade, att lyckas lägga in en filmsnutt med ljud. Det är fantastiskt att lära sig saker som man trott varit omöjligt.

Jag var omåttligt stolt och tvingade alla i bekantskapskretsen att lotsas av mig genom sidorna i vår blogg.

Jag blev nog till och med lite asocial under en period, satt hemma på helger och kvällar och fixade med vår sida. Min man gick omkring därhemma och muttrade: internet connecting people! Men det var ju så himla roligt! Och det var inte bara jag som tyckte det utan även barnen, deras föräldrar och deras släktingar.

Ungarna var otroligt stolta när de hade skrivit och ritat eller fotat något som de kunde lägga ut på bloggen. De började tänka blogg i alla olika sammanhang och påminde om att kameran skulle med varje gång vi gjorde något kul. Mitt i en aktivitet kunde någon säga; det här ska jag skriva om på bloggen.

En person på skolan som jag vet uppskattade vår blogg väldigt mycket var vår kock. Han är mycket uppskattad av barnen för att han lagar så god mat och självklart ville de skriva om honom. Våran kok heter Peter, han ä den bästa koken., Jag tror jag sprengs av Peters goa mat, och andra liknade kommentarer gjorde förstås honom till en av våra trogna supportrar.

Jag vet att även hela hans bekantskapskets fick stå ut med guidning genom våra sidor.

Något som överraskade oss var gensvaret vi fick från föräldrar och anhöriga. Helt otroligt! Jag tror att vi fick från februari till början av juni, alltså fyra månader, nästan 300 kommentarer. Mammor och pappor, deras far- och morföräldrar, kusiner, mostrar och morbröder alla möjliga lämnade kommentarer och glada tillrop. De kände väl att de nu hade möjlighet att följa barnens vardag i skolan.

Redan några månader efter att vi startat så började föräldrarna komma med förslag att vi skulle kunna förbättra sidan så att den blev mer lättillgänglig för dem att läsa. Många kom också och uttryckte sin glädje över att äntligen kunna följa med på allt som barnen gjorde i skolan. Det är ju så att många glömmer vad som hänt under dagen när de kommer hem på kvällen.

Jag tror att deras engagemang, föräldrarnas alltså, kom sig av att barnen var så himla stolta över sin blogg. Och att de var det, berodde säkert på att vi lärare var så himla stolta. Vi hade alla fått något gemensamt som vi arbetade kring.

Naturligtvis sporrade själva tävlingen ganska mycket också men egentligen kom det först på slutet. Vi trodde ju inte att vi skulle gå vidare.

Jag har haft många klasser men jag har aldrig tidigare känt att pedagoger, barn och föräldrar varit ett så´nt starkt team som alla strävat mot ett gemensamt mål. Nämligen vinst i Webbstjärnan.

 

Jag är tjänstledig från skolan i år men vet att klassen kommer fortsätta med sin blogg. Dessutom är det två lärare till på skolan som allvarligt funderar på att börja.

På vår vänskola i nästa lilla by, är det också flera som är intresserade och däribland förskoleklassen.

Man får verkligen säga att det spridit sig som ringar på vattnet.

Ytterligare ett plus med bloggadet var att i våras när vi skulle lämna in vår kvalitetsredovisning hänvisade vi bara till vår sida. Varsågoda alla som är intresserade av vad vi gjort. Gå in på tidavadsbarn.se, där står allt.

Det kändes otroligt skönt att slippa lägga tid på den dokumentationen kan jag säga!!

Vi vet ju, alla vi som jobbar i skolan, att det är tillräckligt mycket av den varan ändå.

I april månad blev det riktigt spännande när det hade gjorts två gallringar och vi fortfarande var kvar i tävlingen. Jag fick rapporter från barnen att det ibland var lite svårt att sova eftersom det killade så i magen. Och det gjorde det på mig också. Jag fick nypa mig för att förstå att det faktiskt var sant. Vi i lilla Tidavad skulle åka till den stora kungliga huvudstaden och kanske vinna ett pris.

Vad var det som var så bra med vår blogg??

Vi tittade förstås på många av de andra lagen och tyckte att alla bidrag var väldigt proffsiga. Mycket snitsigare än vårt. Men kanske var det glädjen med arbetet som lyste igenom. Jag vet fortfarande inte.

I alla fall så slutade det med att jag och min kollega fick ta med oss två sjuåringar och åka x-2000 till Stockholm. Det var inga problem, rektor betalade gärna. Det var ju jättebra reklam för skolan!

Väl i Stockholm så vann vi allmänhetens pris, tack vare våra engagerade föräldrar, plus priset för att vi blivit nominerade. Men framför allt så vann vi all den ära som det innebar att ha kommit så långt i tävlingen som de nybörjare vi var.

Vinstpengarna finns fortfarande kvar men jag vet att klassen planerar en spännande resa nu i höst.

 

Tack för att ni har lyssnat, men nu tror jag att ni är mätta på mig och på tal om att vara mätt så ska jag be att få avsluta med några visdomsord från en sjuåring som jag satt bredvid i matsalen en gång.

Han hade ganska mycket mat kvar på tallriken och jag undrade om han inte skulle äta upp. Han svarade: hä när ja ä mätter så är jag mätter. Dä ä me mek som ena resväska. Dä ä så möe en vill ha å en plöckar på å plöckar på. Å sän går´nte löcket på. Å så ä dä mä mek öj, när ja ä mätter så ä jag mätter.

Kloka ord eller hur?

Tack för mig!

Internetdagarna 2012 – vad finns där att se fram emot?

Jag brukar säga att Internetdagarna är de mest hektiska dagarna på hela hösten. Internetdagarna 2012 håller på i dagarna tre, vi på Internet i skolan inleder veckan med en heldag kring frågor som rör Internet i skolan och Entreprenöriellt lärande. Personligen tror jag att det kommer att bli en grym dag, en dag om de möjligheter som Internet kan medföra för undervisningen, men även om de utmaningar som Internet medför, i form av att skolan ställ inför elever som likt Isabella Löwengrip väljer att hoppa av för att satsa på sitt entreprenörskap, de möjligheter som Internet medför och som skolan kanske inte alltid klarar av att hantera eller ta till vara på.

Vår Internetdag den 22 oktober inleds med Isabella Löwengrip som ska tala om entreprenörskap och Internet, sedan följs hon upp av Carl Heath som kommer att prata om innovation och Internet.

Efter lunchen kommer vi att ha ett pass kring öppna resurser, där Erik Fichtelius (VD för UR), Peter Leth (Creative Commons Danmark) och Ylva Pettersson (styrelseledamot för Wikimedia Sverige, lärare i svenska och historia) ska ge sina perspektiv på de möjligheter och utmaningar som öppna resurser innebär för skolan. Passet kommer att avslutas med ett samtal lett av Pernilla Liljeberg (biträdande rektor på Mikael Elias Gymnasium i Göteborg)

Sedan avslutar vi dagen med en panel som ska lyfta blicken och se vad händer med skolan efter apparaten, den panelen leds av Ewa Thorslund direktör för Medierådet och i panelen sitter:

Johan Wahlström (SKL); Johan Grafström (UR), Pernilla Liljeberg (bitr. rektor Mikael Elias Gymnasium) Eva-Lis Siren (lärarförbundet) och Carl Heath (forskare Interaktiv media)

Jag kan med lätthet säga att jag ser fram emot dagen, med spänning och förväntan. Men sedan är det två Internetdagar till, vad ser jag fram emot där?

-Lessig såklart
-Jillian York 

Men även mycket mer, återkommer till det imorgon.

Crowdsourca skolarbetet – i sydtillnorr.se

I skolan är ord som samarbete, lära tillsammans något som lärare återkommer till. När jag tar del av webbplatsen sydtillnorr.se, och deras idé om att göra en sajt om Sverige tillsammans med de som vill vara med. Så här beskriver de sin idé:

Vi Löderups fyror startar Sverigeresan genom att berätta om platsen vi bor på, Skåne och Österlen. Detta gör vi i text, bilder och film. Vi berättar om sevärdheter, kända platser, några okända platser, skånska djur, vad spettekaka är för något och så en hel del annat smått och gott som vi tycker att ni bör veta.

 

Därefter lämnar vi över stafettpinnen för Sverigeresan till er därute i landet. Vi vill lära oss av er! Snälla ni kan väl berätta något om platserna ni bor på för oss.

Hur lite eller mycket ni berättar spelar ingen roll. Ni kanske kan berätta om er skola och byn eller staden den ligger i, städer som ligger nära, ni kanske vill berätta om ert landskap, vilken mat man äter hos er, vilka djur som finns, ovanliga traditioner eller annat smått och gott som ni tycker att vi ska ha koll på. Sedan skickar ni det till oss så publicerar vi det här på Sydtillnorr.se. Hur ni berättar är helt upp till er, blanda gärna text och bilder eller varför inte lite film.

Wow, vilket underbart fint exempel på att använda Internet och de möjligheter till att samarbeta med andra i stort och smått. Jag undrar om jag också kan vara med, eller om samarbetet bara är till för de som går i skolan…

Du vet väl att alla lärare och elever som ingår i svenska skolan också kan skapa en webbplats som Löderups fyror genom att vara med i Webbstjärnan, .SE:s skolsatsning för att utveckla och bredda kunskaperna om Internet i skolan. Jag ser fram att ta del av hur deras idé tar form och ser fram emot att ta del av deras arbete och era bidrag till att kartlägga Sverige.

 

En personlig sammanfattning av Webbstjärnan så här långt

Hösten 2008 bestämde jag mig för att pröva något nytt. Jag skulle göra webbplatser tillsammans med mina elever. Det skulle vara lätt och jag hade bilden klar för mig. Genom mina elevers skolarbete skulle vi förändra sättet som man ser på Blackeberg. Jag gick på ett workshop på .SE om webbpublicering i skolan, för att lära mig hur man gjorde fick reda på att det vara en enkel match.

Det var inte riktigt så enkelt som jag trott, men med hjälp av .SE:s wordpressguide, Webbstjärnans erbjudande och med en grupp elever som arbetade med mig så gick det vägen. Lagom till jul, (tre månader efter jag lanserat idéen stod vi där med 10 webbplatser som handlade mer eller mindre om Blackeberg). Jag tror att det var det snyggaste skolarbetet jag sett. Det såg proffsigt ut, innehållet presenterades på webben, med bilder och massor med text.

Men en hel termin tog det, och det innebar massor med arbete, resultatet var snyggt, och det var ett gott skolarbete. Mina elever hade lärt sig massor kring webbpublicering. Hur en webbplats struktureras, skapas. Hur innehåll skapas på webben, samt att egentligen kan vem som helst skapa en webbplats. Vi hade varit tvungna att ställa frågor kring vilka vi var, samt varför andra skulle läsa det vi skrev, eller det vi publicerade. Vi hade lärt oss att en webbplats, gör ingen skillnad, vi hade inte ändrat bilden av Blackeberg, för det krävdes något mer, kunskaper kring hur Google fungerar. Vi hade lärt oss hantera wordpress, ett verktyg för att publicera skolarbete på webben. Mina elever hade lärt sig att upphovsrätten finns och spelar roll, vi fick inte använda vilka bilder vi ville och inte heller fick andra fritt använda våra bilder hur som helst.

Vi hade lärt oss saker som jag egentligen inte tänkt mig, och vi hade lärt oss saker som vi traditionellt förknippar med svenskämnet, som att läsa, skriva, tala och analysera text. Mycket av tiden hade vi ägnat oss åt att söka bli trovärdiga som skribenter, som publicister, för det som skedde när mitt och mina elevers skolarbete flyttade ut på webben var att det skulle ha möjligheten att möta många fler mottagare.

WordPress förknippas vanligtvis med att det är ett bloggverktyg, så väl klara med våra webbplatser bestämde jag att vi skulle testa att blogga. Om en blogg skulle kunna fungera som ett pedagogiskt verktyg i skolan. De frågor som jag ställde var: vad tillför bloggplattformen och bloggformatet till skolarbetet? Synliggör det elevers lärande?

Våren 2009 valde jag att låta mina elever blogga som en del av min undervisning. Mycket på vinst och förlust, utmaningen låg i att se om bloggen kunde vara ett pedagogiskt verktyg. Mina elever var skeptiska och frågade:

”ska vi bli Blondinbella, eller?”

Med bloggen som verktyg så fick jag ett pedagogiskt verktyg som gav mer än bara ett gott och snyggt resultat. Jag fick ett verktyg som fångade en process, mina elevers lärande, jag kunde följa den utveckling och process som skedde när de i grupp lärde tillsammans med hjälp av bloggen som ett verktyg för att föra samtal.

Det läsåret 2008-2009 hade jag inom ramen för Webbstjärnan 26 webbplatser, sammanlagt deltog ca 800 webbplatser. Jag minns hur stolt jag var att jag tillsammans med mina elever lyckas med bedriften att få ihop 26 webbplatser kring deras skolarbete. Jag fick till och med ett pris för mitt arbete juryns specialpris i Webbstjärnan 09 med motiveringen ”för ett beundransvärt lärararbete med acceleration från 0-100 på ett läsår”. När läsåret 08-09 var slut stod jag där med insikten om att jag som lärare fått ytterligare ett pedagogiskt verktyg.

I dagens blogginlägg på .SE-bloggen har jag just summerat årets version av Webbstjärnan den för läsåret 2011-2012 och vi har just avslutat ett rekordår. I år deltog hela 2135 webbplatser, vi delade ut 10 000 elevdiplom. När vi skulle summera året som var så frågade vi alla lärare varit med i Webbstjärnan varför de deltar i Webbstjärnan och 97% av de som deltog i enkäten sa att de använder Webbstjärnan och Internet för att de är bra pedagogiska verktyg. Jag inser att det inte bara är jag som ser vinsterna med att arbeta med Internet i skolan, genom att lära elever skapa innehåll på webben. Det är så coolt.

Jag har många att tacka för Webbstjärnans framgångar. Alla lärare som deltagit och genom sitt arbete med sina elever visat att Internet i skolan är ett bra och användbart pedagogiskt verktyg.

Men jag ska också namnge några av de som gjort det möjligt:

-Therese Tjernström och Love Nyberg utan er hade vi inte kunna hjälpt alla de lärare som vill så mycket, Rebecka Gustafson, Gabriella Lönnroos, Jessica Bäck utan er hade kommunikationen aldrig fungerat. Pernilla Rydmark, du som trodde på att jag skulle kunna göra skillnad. Men jag vill även rikta ett speciellt tack till Ingela Clarin, Marie Andersson, Josef Sahlin och Christina Löfving för ert arbete och er insats att utbilda lärare i wordpress.

Är nyfiken på hur du kan arbeta med webbpublicering i skolan?

Jag är ansvarig till vardags med att stötta och leda arbetet som .SE gör för att lärare och elever i den svenska skolan ska lära sig att publicera skolarbete på Internet. Vårt främsta verktyg i det arbetet är tävlingen Webbstjärnan, som ger lärare och elever tillgång till allt de behöver för att kunna publicera sitt skolarbete på Internet.

Därför ger vi alla de som deltar i Webbstjärnan få en egen .SE-adress, med ett eget webbhotell gratis under ett år, medan de tävlar.

Vi ger även kontinuerligt stöd till de som deltar i Webbstjärnan, genom att vi har support som hjälper lärare, som kör fast, eller som av en eller annan anledning inte kommer vidare.

Varför gör vi det här? Svaret från .SE:s sida är enkelt. Vi vill att fler ska kunna, förstå och på ett lagligt och säkert sätt kunna bidra till innehåll på Internet. Att fler i skolan ska lära sig hur det går till att skapa en blogg, en webbplats. Att fler ska lära sig mer om Internet och hur Internet fungerar. Vi vill att fler ska lära sig hantera andras material på nätet, komma i kontakt med Creative Commons, skriva för riktiga mottagare.

Vi vill helt enkelt att skolarbete ska kunna ske på riktigt på Internet för att det är viktigt :)

Vill du veta mer om Webbstjärnan, eller hur du som lärare eller elev kan arbeta med webbpublicering i skolan så finns nog svaret på Webbstjärnan. Vill du veta mer så kan du  intresseanmäla dig.