Etikettarkiv: Internet i skolan

BETT – teknik i skolan – några korta reflektioner

Jag har varit på BETT, tredje året i rad. BETT är en teknikmässa i London för skolan, främst riktad mot det brittiska skolsystemet och i fokus står tekniken, Smartboards, 3D-animationer, ipads, datormöbler, skåp, filterlösningar för skolan. Mässan i sig är spännande för den ger en bild av vad som är det senaste som branschen vill sälja på skolan, och det är hårdvara, olika tekniska lösningar och sedan fungerar allt som det ska. Sedan har vi en skola i tiden, som stimulerar och motiverar barn och vuxna.

För tredje året i rad undrar jag var är innehållet? Var är hur:et? Hur ska tekniken användas, varför? Men också vilka utmaningar skapar tekniken, vilka didaktiska utmaningar möter lärarna, skolledarna, eleverna? Hur löser de dem? Och vilket stöd finns då i tekniken?

Mässan är till för att sälja, men jag tror att många skeptiska lärare skulle man vinna över om vi ganska förutsättningslöst pratade om hur:et, problemen, frågorna och de svar som vi söker, kanske inte har men får.

Kring BETT-mässan anordnas en rad seminarier riktade mot den svenska skolan och de fyller säker igen en del av de luckorna, men jag tror att det didaktiska samtalet kring teknikens roll i skolan måste föras dagligen, i skolvardagen, förutsättningslöst och med fokus i läroplanens mål och ämnesplaner.

Skolan och barns integritet på Internet – hur gör man?

Integritetsfrågorna är bland det svåraste svåra när det kommer till Internet. Vi är inte riktigt medvetna om effekterna av all den information som vi lämnar ut om oss själva. Vi vet att vi har behov av olika ”jag”, vi vet att vi troligen inte vill att ”alla” ska veta allt, och på internet är det svårt, om inte omöjligt att veta vem som tar del av det du skrivit, facebookat, bloggat, twittrat, g +:at. Det gäller att tänka efter före, men när gör vi det? Frågan är så komplex och svår, men hur ska vi förhålla oss till den? Hur ska skolan förhålla sig till integritetsfrågan?

Naturligtvis finns det många sätt, många olika lösningar.

I mitt arbete med att stötta elever och lärare i deras arbete med att använda Internet i skolan möter vi många frågor som rör integritet och unga. Hur ska skolan förhålla sig till Internet som medium? Hur ska elever/lärare arbeta med Internet i skolan? Vad ska Internet vara i skolarbetet? Hur ska skolan förhålla sig till de kommersiella tjänsterna som alla är ”gratis”? Kan skolarbete ske på facebook? Ska elever publicera sitt skolarbete på Internet?

Personligen tror jag att kunskap om Internet får vi genom att använda mediet. Jag tror på att digital kompetens får du genom att arbeta i de digitala medierna. Jag tror att vi behöver kunskaper och vägledning i förhållande till de tjänster som finns på Internet. Jag vet att integritetsfrågorna är komplexa svåra och att tjänster på Internet som Facebook eller Google gör det svårt för oss som användare att förstå vad vi ger upp av vår integritet, av vår information. Det är svårt att förstå affärsmodellerna bakom gratis…

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold.

Skolan roll? Internet är inget för skolan? Men hur ska vi kunna bli medvetna internetanvändare om vi inte lär oss använda och skapa på Internet?

Jag tror att Internet ska användas i skolan. Jag tror att vi behöver lära oss att förhålla oss kritiska gentemot det digitala medielandskapet. Skolan roll i den digitala vardagen kan inte vara att säga Nej, ni får inte, utan den måste vara en annan.

Hur utvecklar du din digitala kompetens?

foto: Kristina Alexanderson CC(by,nc, sa)

Jag sitter och skriver för företagsbloggen på .SE ska blogga och skriver om Internet i skolan. Temat för inlägget är hur vi på .SE möter oro och frågor kring rädslor kring Internet som arena för skolarbetet, för vi möter en del sådana frågor.

I skrivandet så tänker jag på det som Marie Andersson (Öpedagogen) skrivit om sin Internetresa- hur hon tillsammans med sina elever utvecklar sin digitala kompetens. Hon har formulerat det så här:

Jag börjar förstå att mina elever håller på att utveckla en digital kompetens – de håller på att bli medvetna om mycket som vuxna inte har en aning om. De börjar bli medvetna om sin närvaro på Internet. De håller på att arbeta fram ett källkritiskt förhållningssätt till det innehåll som de möter och producerar på olika webbsidor.

Och inte nog med det. Jag håller också på att utveckla min digitala kompetens eftersom jag arbetar med dessa frågor tillsammans med mina elever. Utan eleverna hade jag inte kunnat det jag kan idag.

Lite krasst så är det väl så att vi inte kan utveckla vår digitala kompetens om vi inte använder mediet, ställer frågor kring det och hur det fungerar. Ett utmärkt sätt att göra det tillsammans med sina elever. Vi på .SE erbjuder alla lärare och elever möjligheten att delta i Webbstjärnan och skapa en webbplats tillsammans med dina elever. Det ger dig och dina elever tillfället att utveckla er digitala kompetens, tillsammans.

De digitalt kompetenta eleverna – vad medför den retoriken?

I många sammanhang beskrivs elever som digitalt kompetenta. Väldigt kunniga i att använda digitala medier. De kan hantera Internet, de har kunskaper, färdigheter och är väldigt kompetenta. Barn börjar använda Internet vid en tidig ålder redan häften av alla treåringar i Sverige har någon gång använt Internet.

Visst är det så att de unga som växer upp med digitala medier som en naturlig del av sin uppväxt de är kunniga, de kan. De förstår och ser de digitala medierna som självklara och naturliga, men frågan är vad digital kompetens innebär och vad vi som växt upp i en analog värld kan/bör tillföra.

Frågan som jag ofta ställer mig är: vad innebär beskrivningen av alla unga/ungdomar som digitalt födda, kompetenta för skolan/läraren/vuxna inställning och sätt att se på sig själva. Ger vi upp där? Kastar vi in handduken? Och säger:

-Äsch, det där med digitala medier det kan ju barnen redan.

I beskrivningen av de unga som kompetenta och kunniga glömmer vi att det finns aspekter på Internet som medium som vi behöver arbeta med tillsammans. Att det finns kunskaper, färdigheter som vi genom vår ålder, våra erfarenheter, våra misstag behöver förmedla till våra barn/elever.

Jag tror att i mötet med digitala medier behöver vi lära av varandra, tillsammans.

Lärare imponerar på mig, om och om igen…

Jag har lyckan att få arbeta med något som jag tycker är spännande, utmanande och roligt. Jag får vara med och se hur elever tillsammans med sina lärare använder Internet i sin undervisning, för att presentera sitt skolarbete.

Internet är en så naturlig del av vår vardag, och ändå är det så mycket som vi kanske inte tänkt på. Jag vet att många av de lärare som deltar i Webbstjärnan får arbeta mycket med frågor som rör källor och upphovsrätten. Vi får ofta frågor om Creative Commons kommer också, som i söndags då Anki Demred efterlyste en enkel förklaring av villkoren och licenserna för hennes elever.

Ankis elever bloggar om sitt NO-arbete på bloggen i vår kikare, en underbar klassblogg. Det härligaste med Internet är att jag som inte är i skolan kan se hur eleverna arbetar, vad de gör och vad de funderar kring.

I inlägget om Pärluggan står det:

Pärlugglan är 24-26 cm lång. Den är brun på åvansidan och vita prikar på axlarna den har gula ögon. Den äter sorkar, små dägg djur och små fåglaar.

 

Jag har läst på wikipedia.se.

 

Jag njuter av att eleven angett källan, och i samband med bilden anges upphovsmannen med en länk till dennes flickr-ström. Det är så stort och härligt, att se elever som lär sig hur de ska förhålla sig till källor och andras material. Genom deras arbete lär de sig vikten av att berätta om källan, och förväntar sig samma respekt tillbaka.

Statistiken som både lockar och skrämmer…

En av de saker som jag funderar mycket kring är all statistik som vi kan få i förhållande till vår närvaro på Internet,, min blogg, de till olika tjänsterna som jag använder. Alla dessa views, klicks, likes, impressions, sökord, retweets etc. Det är fantastiskt att se att man får genomslag, att det jag skriver blir läst, det jag fotograferar blir sett, och uppskattas genom att jag kan mäta genomslag i

likes på Facebook
views på flickr
kommentarer eller avsaknaden av desamma på bloggen
retweets på twitter 

 

Innan har jag aldrig haft den möjligheten att ta del av vad andra gillar, i alla fall inte så enkelt och inte så lättåtkomligt. Här ser jag reaktionerna i realtid.

Det är fantastiskt, om jag säger det med ett ord, och lockande, vi kan ge återkoppling på engång, eller inte. I skolan ger Internet som medium lärare möjligheten att inte vara den enda som tar del av skolarbetet, inte vara den enda som återkopplar. En effekt som är önskvärd, och användbar. Med hjälp av statistik kan du som lärare mäta effekten av elevernas arbete. Utan krav kan du lätt se om någon tar del av det. De får kommentarer, de får statistik, de kan mäta, du som lärare kan mäta.

Lärare kan med hjälp av kommentarerna också vidga klassrummet, få mer input, mer kunskaper, pröva olika källor, träna källkritik etc.

Men Samtidigt undrar jag vad som händer om vi låter det vi gör styras av siffror, av algoritmer, av gillanden, av views? Av utomståendes kommentarer, som kan ämnesplaner, centralt innehåll etc.

Jag tänker ibland att min blogg lätt skulle kunna bli en bildblogg, när jag försjunker in i statistiken och inser att sökningarna på mig är inte kopplade till skola och Kristina Alexanderson utan snarare

– Kristina Alexanderson och Star Wars

Vem frågar efter skola? Vem söker efter Creative Commons här? Få, eller ingen kommer hit för det, ska jag då skriva om det? Att se effekten av det man gör är positivt men den styr också mig och mitt sätt att skriva, positivt och negativt. Den gör det lätt att strunta i att skriva om statistik, tvivel och svårigheter, eftersom ingen tycks efterfråga det. Mina tvivel kvarstår, min lust att prata om digital kompetens finns kvar, men jag kanske inte ska skriva om det här.

Det är värt att tänka på när man arbetar med Internet i skolan, fundera på hur statistiken och kommentarerna eller de uteblivna kommentarerna påverkar arbetet, era elever och deras arbete. Samt hur lärare ska förhålla sig till kommentarer eller brist på sådana.

Hur är det att arbeta med webben i skolan?

I mitt arbete på Webbstjärnan har jag lyckan att träffa lärare som arbetar med Internet tillsammans med sina elever. För någon vecka sedan var jag i Göteborg och träffade Pernilla Liljeberg som arbetar med sina elever med Internet i skolan.

De som inte arbetar med elever har ofta en bild av att arbetet med Internet ska vara enkelt och ske lätt men den här bilden ger Pernilla på sin blogg i inlägget ”Skam den som ger sig” av att arbeta med Internet tillsammans med elever:

I augusti kom jag på den enastående idén; alla elever i årskurs 3 på Mikael Elias gymnasium i Göteborg ska skapa en hemsida i kursen Projektarbete. Det finns självklart många fördelar med att jobba på webben, inte minst i den här kursen. Att dessutom Webbstjärnan står för både kostnader och support gör inte saken sämre. Sagt och gjort, 130 elever fick i uppgiften att skapa varsin hemsida. Hur de skulle använda hemsidorna skilde sig åt beroende av projektets syfte och mål, men alla skulle ha en blogg där processen dokumenteras. /…/

 

hur svårt kan det vara; ungdomar är ju uppvuxna med webb, bloggar och Facebook. Det har inte varit lätt, men skam den som ger sig!

Som jag och eleverna har kämpat, med subdomäner, WordPress och e-handel. Jag har ofta blivit förvånad över att jag är den som kan mest, som vågar prova mig fram och leta efter svar. Jag inser nu att jag missbedömde mina elevers förkunskaper.

Tyvärr tror jag att det är något som ofta sker i skolan. Lärare som tror att eleverna redan kan allt, och att deras egen kunskap inte räcker till. Men där har lärarna fel, och genom att inte undervisa om webb och digital kompetens missar eleverna grundläggande kunskaper för den värld de lever i. Och lärare, i sin rädsla att inte veta mest eller kunna allt, glömmer bort att lärande är ett samspel, en gemensam resa, i vilket vi hela tiden måste prova nya vägar.

Att arbeta med Internet i skolan är att göra en resa tillsammans med sina elever och det ger möjligheter att utvecklas tillsammans.

 

Hjälp mig att hjälpa! En nalle vill ut i skolsverige…

Vi på Webbstjärnan sitter just och tittar igenom alla bidrag, för att få en tydlig överblick över hur många lag som kommit igång, vilka som kan tävla om 20 000 kr, vilka lag som redan nu vet att de kommer att få ett fint diplom i början av maj.

I samband med det arbetet klickade jag in på Nalleresan, en webbplats om en nalles resa genom Skolsverige. Och jag läser följande på om-sidan:

Klass 3a och 3b på Sofielundsskolan i Malmö syr tillsammans en nalle, som ska skickas iväg på en upptäcksfärd genom Sverige i ett egentillverkat hus. Vi vill berätta om oss, vår skola och stad, och vill i utbyte lära känna nya platser och skolbarn i Sverige genom nallens slumpmässiga färd. /…/

 

Vår blogg vänder sig främst till skolelever i årskurs 3 och 4 som nallen möter på sin färd genom Sverige. Förhoppningen är också att andra skolor ska kunna ta del av äventyret. Vi hoppas att barn runt om i landet får nys om nallens framfart och skickar meddelande som ska locka den till just deras skola.

Eftersom jag såg det som en uppmaning tänkte jag, det måste jag skicka vidare, till mina barns lärare, till grannarna, till er kanske känner ni er manade att ta emot en färdigsydd Nalle som vill upptäcka Sverige.

Jag ber dig om hjälp att hjälpa, kanske vill dina elever skicka ett meddelande så att ni får ta emot nallen. Passa på och så spännande det kan bli att ta del av nallens äventyr.

Hur presenterar du din klassblogg?

 

Lilla Stjärnan

Bilden är hämtad från Stjärnan och publiceras med tillstånd av ansvarig lärare för bloggen

Hur presenterar man sin klassblogg? Hur möter man sina besökare? Idag har jag tittat igenom alla Webbstjärnans bidrag och speciellt på klassbloggarna. På ett sätt är de lika och samtidigt olika. De är personliga, uttrycksfulla och ger en god inblick i vad som sker i skolan.

Jag gillar Stjärnans sidhuvud för det är så uttrycksfullt och visar precis så mycket att jag kan läsa lappen, förstå vad barnhänderna gör och sedan fylla resten med skola. Så som en bra klassblogg också är.

Spana in de grymma klassbloggarna i Webbstjärnan. De förtjänar att ni tittar in dem, och njut av hur de med enkla medel presenterar sitt skolarbete på webben.

Skolan är viktigare än någonsin på Internet

 

The Keys av Peter Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag är barnsligt förtjust i sociala medier, för att de skapar möjligheter för kommunikation i flera led och med människor som jag med största sannolikhet aldrig träffat annars. Sociala medier skapar genom sitt sätt att fungera möjligheter för mig att lära, förstå och utveckla nya färdigheter. Det tilltalar mig. Samtidigt är jag skrämd av den förförelsekraft som finns i dessa verktyg, att de kan konsumenera hela mig, min vardag och jag kan om jag vill ägna hela min vakna tid till att bara hänga med människor som är intresserade av Star Wars, av fotografi och aldrig ta in något av det som sker i ”vardagen”, det som sker i riksdagen, ute på gatan, etc. Jag skräms av min vilja att tillhöra och tillföra något som andra tycker om, att jag styrs av siffror som inte har någon betydelse. Att min skrivande reduceras till att antalet klick, att mina motivval blir dem som får flest klick på flickr. Vad blir då kvar av mig, av min utveckling? Blir inte jag bara resultatet av det som andra vill veta, höra, se, läsa. Sedan undrar jag naturligtvis vad blir kvar av oss som samhälle om vi inte tar del av samma intryck, inte värderar samma viktigheter… etc

I en värld där vi alla kan skapa oss ett eget nyhetsflöde, där vi inte automatiskt tar del av den utveckling som sker i mellanöstern, eftersom vi inte lyssnar på samma radiokanal, tittar på samma TV-kanal eller läser samma tidning. Vilken roll spelar skolan där? Personligen tror jag att skolans roll är avgörande för att de som växer upp ska få en gemensam kunskapsbas, och för att alla oavsett bakgrund och socialgrupp ska få samma möjligheter. Skolan behöver ge barnen kunskaper i att förhålla sig till den medievärld som de växer upp i på gott och ont.

Vi som arbetar i skolan måste också lära och hantera sociala medier, de fördelar och nackdelar som finns med kanalerna. Skolan måste kunna lära ut hur vi ska hantera dessa medier, lära ut hur dessa medier hanterar oss, visa affärsmodellerna som finns och som inte är att allt är gratis, utan som bygger på idéen om att sälja data, kunskaper om oss och våra beteenden.

I mitt arbete på Webbstjärnan vill vi hjälpa skolor och lärare att ta sig an den komplexa medievardag som vi lever i. Vi vill att lärare och elever ska lära sig hantera den, och vi gör det genom att vi vill förmedla kunskap och skapa förutsättningar för lärare och elever att få digitala kunskaper i förhållande till mediet, förstå Internet. Vi gör det genom vår tävling Webbstjärnan och genom att vi bjuder in till en föreläsningsserie kring Internet:

Alla våra föreläsningar är dessutom gratis det är bara att anmäla sig på Webbstjärnan sajt.