Etikettarkiv: internet

Född i en digital vardag och myten om de digitala infödingarna #blogg100

Jag tänker ofta att ingen tror på idéen om de digitalt infödda som automatiskt är digitalt kompetenta, men samtidigt möter jag med jämna mellanrum begreppet om att barn och unga idag är digitalt infödda, och i samband med det finns en implicit antagande om att de födda med internet har kunskaper eller förståelse för de regler och den verklighet som finns i den digitala vardagen. Det tror som sagt inte jag. Lika lite som jag visste eller förstod TV:s möjligheter när jag växte upp.

Naturligtvis är Internet som teknik en självklarhet för dagens unga, precis som Tv:n var för mig när jag växte upp. Den hade alltid funnit och naturligtvis var den självklar, och det var omöjligt för mig att förstå hur det hade varit att växa upp utan TV. Men inte förstod eller kunde jag allt om TV:n möjligheter bara för att den var en del av min vardag när jag växte upp. Jag fick med mig kunskaper om mediet, TV problematiserade i skolan, vi pratade om förtjänster och vinster med TV och andra medier. Vi pratade om hur affärsmodellerna såg ut och varför. Vi fick grundläggande kunskaper för att förstå medierna och hur de fungerade.

Jag vet inte hur det ser ut när det kommer till internet, men jag hoppas att det är internet och hur internet fungerar är en självklar del av samhällskunskapen idag, så att barn och unga som växer upp idag får en grundläggande förståelse för tekniken och hur den fungerar. Vilka som är de stora förtjänsterna, vilka som är bristerna. Vilka möjligheter internet medför, men även vilka risker som finns.

I mitt arbete på Webbstjärnan har vi tagit fram en enkel presentation kring Internet för dig som vill lära dig lite mer. Kolla in, läs och lär dig kanske lite mer om internet.

 

Källkritiska övningar till internetguiden ”Källkritik på Internet” #blogg100

Vi pratar ständigt om vikten att vara källkritisk, att öva denna färdighet. På Internet är det inte alltid så lätt att vet vem som står bakom en källa, vilket syftet är och om, eller när man ska dela vidare. Vi vill vara hjälpsamma, vi vill sprida information som kan vara till nytta för andra, som är roligt, underhållande och allt annat, men vem kan man lita på?

Är är den ”rara” filmen det vi vill tro att den utger sig för att vara eller är den något annat, och hur vet man skillnaden? Hur vet man egentligen vem som ligger bakom all information som förekommer på nätet? I det allmänna samtalet sägs det när vi alla är publicister så har vi också alla ett ansvar för vilken information vi sprider, men för att vi ska kunna axla det ansvaret behöver vi kunskaper.

.SE har gett ut en guide som heter Källkritik på Internet, som kan vara en startpunkt för att lära sig mer om hur internet fungerar samt hur källkritik på internet fungerar. Till min guide om källkritik har vi gjort övningar för lärare så att lärare tillsammans med sina elever kan närma sig och arbeta med källkritiska uppgifter och frågor. Övningarna hade fått några år på nacken så därför valde vi att uppdatera dem. Så kolla in.

Till guiden källkritik på Internet har vi också en infografik, som man kan ladda ner och ha som stöd när man ska ställa källkritiska frågor till information som man tar del av på nätet.

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.

När slutar en teknik vara ”ny” och bli självklar? #blogg100

Jag har ställt frågan tidigare, och då handlade det om Youtube och smygfilmning och behovet av etikettsregler, diskussionen förekommer idag också och vi pratar om behovet av nät-etikett. Den här gången fick jag en kommentar om att ”ny teknik” skapar rädsla och det utifrån mitt inlägg om eldsjälar som behöver stöd, oss och att vi står upp för dem och deras arbete i skolan.

En teknik som är en självklarhet för alla som vuxit upp sedan 1996, då Internet var årets julklapp (källa SVT, via Youtube). Det är 18 år sedan, vilken arton åring kallar vi ”ny”.

 

Selfies som pedagogiskt verktyg #blogg100

När det kommer till självporträtt eller selfies finns det många åsikter, tankar och funderingar. Just nu har Friends en kampanj mot selfin som uttryckssätt. Jag under om var problemet med självporträttet som uttryck finns, är det inte fint nog?

Mina barn har i de tidiga skolåren alla fått i uppgift att rita av sig själva, ofta i samband med föräldrasamtal, eller som en del av en introduktion i samband med nya lärare. Eller som en del av ett projekt som handlar om människan. Det senaste självporträttet tog jag del av på min yngsta pojkes utvecklingssamtal, och jag frågade honom då om  teckningen var en bild av honom. Han tittade underfundigt upp på mig och sagt:

- Ja

En annan gång var en annan teckning utgångspunkt för ett annat skolsamtal, än en gång en teckning gjord av ett av mina barn, ett självporträtt och jag sa:

Vilken fin, är det du? Fick som svar:

-Det är inte särskilt likt!

I dessa exempel har självporträttet fungerat som ett verktyg i skolan, ett verktyg för att ge en bild av mig själv, vara en utgångspunkt för ett samtal, ett skolarbete eller något annat. Jag minns hur svårt jag tyckte det var att teckna av sig själv, när vi fick uppgifter att ge en bild av oss själva i skolan. Och än idag tycker jag att det är väldigt svårt det är att ge en bild av mig själv, en som stämmer överens med den jag vill vara som också kan ge en bild av hur andra ser på en.

I skolan används självporträttet som en genre att arbeta med, kanske mest i de tidiga skolåren, innan eleverna har mobiltelefoner och själva producerar selfies. När de har mobiltelefoner och själva frivilligt skapar självporträtt tycks dessa väcka en diskussion om att barnen är självupptagna och inte intresserade av sin omgivning. Jag undrar när blir det så att självporträttet slutar att presentera personen som avporträtterar sig, till att illustrera en generations självupptagenhet, något som vi (vuxna) ska se ner på… Blir självporträtt mindre värda när de tas med hjälp av mobiltelefoner med plutande läppar, jämfört när de skapas med pennor på papper, med en tunga som tittar fram i en leende mun?

I diskussionen kring selfies, finns det delade meningar, var jag stå är inte så svårt att gissa, men jag undrar ofta om de lärare som ber sina elever att göra självporträtt funderar på om de själva inte borde gör ett eget självporträtt också. Eller kanske använda mobilen som verktyg, för att den bild som skapas ska vara så lik som möjligt den man har av sig själv. Men de vuxna som ser ner på barn och ungdomars vilja att avporträttera sig själva borde fråga sig hur ser din självbild ut, hur ser du på barnen som finns runt om oss? Jag skulle vilja se fler pedagoger och vuxna som delade sina självporträtt med barnen, det ser jag alltför sällan.

En it-strategi för skolan kräver ett tydligt uttalat mål…

Vi jublar över nyheterna att Björklund bestämt sig för att skolan behöver en it-strategi. Bra där, men inte för att vara den som ser smolk i bägaren? Men, det är ju så att en strategi, endast är en beskrivning av vägen till ett tänkt mål, så återigen undrar jag om målet? Vilket är målet med it-i-skolan? Vad ska strategin leda till för mål?

Är målet att få in burkar för att effektivisera administrationen (inte alltför sällan har dessa burkar med sina system lett till merarbete… eftersom systemen sällan är anpassade för skolans vardag…, men det är ju en annan fråga) eller ska målet med it-strategin handla om skolans övergripande mål, funktion och stödja lärande, göra verksamheten meningsfull och förberedande för vår samtid. Ska en it-strategi för skolan leda till att skolan blir relevant och viktig och riktig för våra barns vardag…

Jag jublar när jag vet målet som strategin ska leda till, utan mål blir prat om strategi bara en slag i luften. Vad vill du nå för mål med dina tankar om en it-strategi, Björklund?

Konsumentupplysning om mobildata på .SE-bloggen #blogg100

Jag vet inte om du läser .SE-bloggen, eller om du ens vet vad du betalar för din mobila data. Jag ska tillstå att jag inte har haft så mycket koll, men min kollega Richard Dahlstrand har bloggat om jämförelsefriser på vad mobilt bredband, och skillnaderna är häpnadsväckande. Läs hans blogginlägg ”Dags för jämförpriser i bredbandsbranschen”.

Låt oss prata pedagogik istället för teknik… #blogg100

Jag sitter på ett intressant möte kring internet och de digitala verktygens användning i skolan. Hur skolor/kommuner/huvudmän har gått från att köpa ”apparater” – en till en – till att de inte riktigt vet vad de ska göra härnäst. Ska de köpa två datorer per elev, eller en dator och en padda, eller vad ska de göra, hur ska de få skolan, pedagogerna att använda verktygen. Frågorna som samtalet handlar om är: Hur ser det digitala landskapet ut för skolan? Hur navigerar pedagogen bland de digitala resurserna, vilken handledning finns det?

Någonstans mitt i mötet kommer följande statement:

-Alla säger låt oss sluta prata om tekniken och få samtalet att handla om pedagogiken, och när vi ska göra det så blir det alldeles tyst, för det finns så lite pedagogiska erfarenheter att dela och prata om.

Jag sitter tyst, tänker. Men jag har ända sedan 2008 inte pratat om annat än metodik, didaktik och kanske även om pedagogik. Jag vill bara prata om de didaktiska frågorna:

Vem ska lära sig?
Vad ska individen lära sig?
När ska individen lära sig?
Med vem ska individen lära sig?
Var ska individen lära sig?
Hur ska individen lära sig?
Genom vad ska individen lära sig?
Varför ska individen lära sig?
För vad ska individen lära sig?

Sedan fråga mig vilka verktyg ska pedagogen använda och varför? Hur använder vi dem för att på bästa sätt nå de mål som finns för skolans verksamhet. Jag har pratat, och jag har lyckan att få leda och utveckla en verksamhet som handlar om att använda ett digitalt verktyg för att arbeta som pedagog, vi ser massor med pedagogisk tillämpning av webbpublicering i skolan. Men sedan måste jag tillstå att jag mest tar del av ett samtal kring hur dessa verktyg fungerar. Men det är ett samtal kring hur pedagoger ska arbeta för att få verktyget att fungera för den pedagogiska situationen, för ett arbete med eleverna.

Jag tycker att vi behöver prata mer om metodik, och prata än mer om de didaktiska frågorna. Hur använder vi dessa verktyg för lärande i klassrummet tillsammans med eleverna, vad krävs, och vad kan vi som pedagoger kräva. Pedagogen ska inte vara den som styrs av tekniken, det är tekniken som ska styras av pedagogen för de syften som pedagogiken har. Men jag måste fråga er är det så: Att så fort vi slutar prata om teknik och ska prata om pedagogik så tystnar samtalet…

Några korta reflektioner kring IT och internet i skolan

Jag var i Uppsala i tisdags för att träffa en grupp skolledare som går en kurs kring It och it-användning i skolan. Jag hade blivit inbjuden för att prata om

fokus på internet som verktyg, sociala medier och berätta om vilket stöd som Internetguiderna kan vara för kunskap. Vad innebär det att kommunicera via olika sociala medier/publicera på Internet? Vilka möjligheter/svårigheter finns? Vilka lagar och regler behöver vi känna till/förhålla oss till?

Jag tänkte, hmm detta blir spännande, alla mina favoritämnen. Internet och kunskaperna vurmar jag för, eftersom jag tror att det är kunskaper som gör att vi kan förstå vad vi förstår och inte förstår. Jag undrar ofta över följande frågor som rör internet. Känner vi till hur lätt eller svårt det är att avsluta konton? (om du inte har koll, så kolla in sajten just delete me). Men vi kanske inte ska avsluta konton, men hur används den data som vi lämnar efter oss, hur används elevernas e-postadresser, t.ex. Funderar vi på hur den information, det skolarbete som elever delar via sociala medier får användas av de som driver de sociala medierna. Har skolan ett ansvar för det? Läser vi avtalen, och funderar på vad de egentligen innebär? Funderar vi på hur filterbubblan fungerar när vi använder sociala medier för informationssökning och kunskapande.

Alla de frågorna och många fler ägnade jag min föreläsning åt. Presentationen finns nu även på Slideshare.

Internetsäkerhet för privatpersoner – en ny Internetguide!

29112013-KRI_9174

.SE har just gett ut en ny Internetguide som heter IT-säkerhet för privatpersoner och som är skriven av Daniel Goldberg och Linus Larsson. Det är en guide som alla som använder internet behöver ta del av. I guiden finns det tips för de flesta situationer, och du får råd för hur du ska slippa bli lurad på nätet. Ingången är bred, allt från virus till hur du ska förhålla dig till öppna nätverk på stan till hur öppet innehållet i en e-post är. Lika lätt att läsa som ett vykort, visste du det?

Guiden finns tillgänglig för läsning på nätet om man vill det, eller som pdf (it säkerhet för privatpersoner) om man vill ladda hem den och läsa den på sin egen dator, padda eller telefon. Så förbättra din it-säkerhet genom att läsa .SE:s internetguide IT-säkerhet för privatpersoner.