Etikettarkiv: internet

En ny rapport ”eleverna och internet 2014″ – #lästips

Återigen var det dags för årets upplaga av Eleverna och internet, andra året i rad och om jag får säga det själv så är den kanske än bättre i år. Det finns massor med spännande statisk om hur elever använder internet, hur många procent av sjuåringarna som har en egen mobil etc.

Att arbeta med statistiken och siffrorna har varit ett fantastiskt arbete och nästa vecka på Bokmässan presenterar jag lite mer ingående statistik om flickor och pojkars tillgång till teknik och deras sätt att se på hur kunnig de är. Om du inte är där kan du läsa rapporten och ta del av resultatet här :)

Vikten av att prata integritet -ofta och från många perspektiv

Jag träffade Annelie Drewsen från pedagog Stockholm och vi kom att prata om upphovsrätt och om det är en fråga för skolan eller inte. I slutet av samtalet kom vi in på andra frågor som alla pedagoger, skolor som arbetar med digitala tjänster behöver dryfta, prata kring och arbeta med. Bland annat landade vi en stund i Creative Commons, men vi stannade i ett samtal kring vikten att prata om integritet, och hur vi närma oss frågor som inte har ett tydligt och enkelt svar.

Men vi behöver prata om hur integritetsfrågor ska hanteras i sociala medier, skolan behöver närma sig dessa svåra frågor och fundera på hur vi stöttar de som till skillnad från oss har saker som de vill dölja, saker som de inte vill att andra ska känna till. Kanske kan Cory Doctorows ord vara en tankeställare:

Not necessarily because you have any reason to fear surveillance although you might, and its hard to know until after the fact what will get you in trouble but because if it costs more to surveil us all then mass surveillance is a dead letter.
And I think that especially for those of us who really do feel we’ve got nothing to hide its really incumbent on us to take steps because, y’know, through no fault of their own we have brothers and sisters and cousins and friends and people out there who are perfectly innocent, who have good reasons to want to hide the fact they’re HIV positive or that they married in a way that would displease their parents because of sectarian prejudice, or because they’re gay and in the closet, or because they have a disability they don’t want an employer to know about.
And if you through the great good fortune of randomness are born with the privilege of having nothing to hide, you have a duty on their behalf to help change the privacy landscape so that they don’t have to fear disclosure, that they don’t deserve any more than you do.

En badge som bevis för mina kunskaper i källkritik #ftw #blogg100

Jag var i Chicago för ett år sedan och på var och vartannat seminarium pratade de om badgar hit och badgar dit. De pratade om vikten att få ett märke som bevis för sina kunskaper.

Jag var imponerad av digitala skollyftet, som hade en cool badge för de pedagoger som genomgick den kursen. Vi på Webbstjärnan ville inte vara sämre så vi gjorde också badgar som den som fått godkänt på t.ex. källkritikskursen, eller Creative Commons kursen kan sätta på sin webbplats. Jag fick min idag :)

Född i en digital vardag och myten om de digitala infödingarna #blogg100

Jag tänker ofta att ingen tror på idéen om de digitalt infödda som automatiskt är digitalt kompetenta, men samtidigt möter jag med jämna mellanrum begreppet om att barn och unga idag är digitalt infödda, och i samband med det finns en implicit antagande om att de födda med internet har kunskaper eller förståelse för de regler och den verklighet som finns i den digitala vardagen. Det tror som sagt inte jag. Lika lite som jag visste eller förstod TV:s möjligheter när jag växte upp.

Naturligtvis är Internet som teknik en självklarhet för dagens unga, precis som Tv:n var för mig när jag växte upp. Den hade alltid funnit och naturligtvis var den självklar, och det var omöjligt för mig att förstå hur det hade varit att växa upp utan TV. Men inte förstod eller kunde jag allt om TV:n möjligheter bara för att den var en del av min vardag när jag växte upp. Jag fick med mig kunskaper om mediet, TV problematiserade i skolan, vi pratade om förtjänster och vinster med TV och andra medier. Vi pratade om hur affärsmodellerna såg ut och varför. Vi fick grundläggande kunskaper för att förstå medierna och hur de fungerade.

Jag vet inte hur det ser ut när det kommer till internet, men jag hoppas att det är internet och hur internet fungerar är en självklar del av samhällskunskapen idag, så att barn och unga som växer upp idag får en grundläggande förståelse för tekniken och hur den fungerar. Vilka som är de stora förtjänsterna, vilka som är bristerna. Vilka möjligheter internet medför, men även vilka risker som finns.

I mitt arbete på Webbstjärnan har vi tagit fram en enkel presentation kring Internet för dig som vill lära dig lite mer. Kolla in, läs och lär dig kanske lite mer om internet.

 

Källkritiska övningar till internetguiden ”Källkritik på Internet” #blogg100

Vi pratar ständigt om vikten att vara källkritisk, att öva denna färdighet. På Internet är det inte alltid så lätt att vet vem som står bakom en källa, vilket syftet är och om, eller när man ska dela vidare. Vi vill vara hjälpsamma, vi vill sprida information som kan vara till nytta för andra, som är roligt, underhållande och allt annat, men vem kan man lita på?

Är är den ”rara” filmen det vi vill tro att den utger sig för att vara eller är den något annat, och hur vet man skillnaden? Hur vet man egentligen vem som ligger bakom all information som förekommer på nätet? I det allmänna samtalet sägs det när vi alla är publicister så har vi också alla ett ansvar för vilken information vi sprider, men för att vi ska kunna axla det ansvaret behöver vi kunskaper.

.SE har gett ut en guide som heter Källkritik på Internet, som kan vara en startpunkt för att lära sig mer om hur internet fungerar samt hur källkritik på internet fungerar. Till min guide om källkritik har vi gjort övningar för lärare så att lärare tillsammans med sina elever kan närma sig och arbeta med källkritiska uppgifter och frågor. Övningarna hade fått några år på nacken så därför valde vi att uppdatera dem. Så kolla in.

Till guiden källkritik på Internet har vi också en infografik, som man kan ladda ner och ha som stöd när man ska ställa källkritiska frågor till information som man tar del av på nätet.

Bloggar du med dina elever, och om så hur gör du med opassande inlägg? #blogg100

EN fråga som jag ofta får är hur ska lärare/pedagoger göra om och när eleverna publicerar inlägg som inte kanske är i enlighet med god etikett, eller som kanske inte ens är kopplat till ämnet. Vad gör man då? Hur ska man som bloggansvarig pedagog förhålla sig till inlägg som inte hör till ämnet eller som är rent uppåt väggarna?

Alla pedagoger som bloggar med elever känner inte igen dessa situationer, det är många som ser helt oförstående ut, och som brukar intyga att det har aldrig hänt dem. Men det har hänt mig. Jag har haft elever som publicerat opassande inlägg, som med en väldigt välvillig tolkning kan uppfattas som kopplat till ämnet. Hur gör man då? Första gången det skedde var jag helt oförberedd, min första instinkt var att avpublicera materialet. Jag la skulden på mig själv, jag borde följt upp bättre, jag borde ha gett tydligare direktiv.

Det slutade med att jag kommenterade blogginlägget, med frågor om hur de tänkt kring bildval och ordval. Hur de trodde att det uppfattades av mig som pedagog, och hur de tyckte att det avspeglade dem de ville vara. Jag ville förstå mina elevers arbete som en vilja att bli sedda, få en reaktion. Och det kan fungera i vissa sammanhang, men i förhållande till skolarbete på nätet är jag mer tveksam till om det hör hemma.

Mina elever fick naturligtvis förklara sig både i cyberspace och i köttvärlden och jag försökte förstå deras perspektiv och de fick försöka förstå mitt. I slutändan blev det en kompromiss som kom att bli lösningen. Vissa saker kunde de förstå att jag reagerade på andra inte, men tillsammans kunde vi prata om syftet med deras skolarbete, och frågan som jag återkom till var, hur tror ni att de som kommer in på den här bloggen och inte känner er kommer att se på er? Kommer de att förstå ironin, eller skämtet… Om de inte gör det så måste ni antingen bli tydligare eller så får ni ta bort det.

Hur agerar du? Hur lär du elever net-etikett?

Har du sett Webbstjärnans material Schyssta stjärnor ett lärarmaterial för att arbeta med nät-etikett, om du inte har sett det så rekommenderar jag det. Jag kan också rekommendera Medierådets utbildning för unga bloggare och moderatorer.

När slutar en teknik vara ”ny” och bli självklar? #blogg100

Jag har ställt frågan tidigare, och då handlade det om Youtube och smygfilmning och behovet av etikettsregler, diskussionen förekommer idag också och vi pratar om behovet av nät-etikett. Den här gången fick jag en kommentar om att ”ny teknik” skapar rädsla och det utifrån mitt inlägg om eldsjälar som behöver stöd, oss och att vi står upp för dem och deras arbete i skolan.

En teknik som är en självklarhet för alla som vuxit upp sedan 1996, då Internet var årets julklapp (källa SVT, via Youtube). Det är 18 år sedan, vilken arton åring kallar vi ”ny”.

 

Selfies som pedagogiskt verktyg #blogg100

När det kommer till självporträtt eller selfies finns det många åsikter, tankar och funderingar. Just nu har Friends en kampanj mot selfin som uttryckssätt. Jag under om var problemet med självporträttet som uttryck finns, är det inte fint nog?

Mina barn har i de tidiga skolåren alla fått i uppgift att rita av sig själva, ofta i samband med föräldrasamtal, eller som en del av en introduktion i samband med nya lärare. Eller som en del av ett projekt som handlar om människan. Det senaste självporträttet tog jag del av på min yngsta pojkes utvecklingssamtal, och jag frågade honom då om  teckningen var en bild av honom. Han tittade underfundigt upp på mig och sagt:

- Ja

En annan gång var en annan teckning utgångspunkt för ett annat skolsamtal, än en gång en teckning gjord av ett av mina barn, ett självporträtt och jag sa:

Vilken fin, är det du? Fick som svar:

-Det är inte särskilt likt!

I dessa exempel har självporträttet fungerat som ett verktyg i skolan, ett verktyg för att ge en bild av mig själv, vara en utgångspunkt för ett samtal, ett skolarbete eller något annat. Jag minns hur svårt jag tyckte det var att teckna av sig själv, när vi fick uppgifter att ge en bild av oss själva i skolan. Och än idag tycker jag att det är väldigt svårt det är att ge en bild av mig själv, en som stämmer överens med den jag vill vara som också kan ge en bild av hur andra ser på en.

I skolan används självporträttet som en genre att arbeta med, kanske mest i de tidiga skolåren, innan eleverna har mobiltelefoner och själva producerar selfies. När de har mobiltelefoner och själva frivilligt skapar självporträtt tycks dessa väcka en diskussion om att barnen är självupptagna och inte intresserade av sin omgivning. Jag undrar när blir det så att självporträttet slutar att presentera personen som avporträtterar sig, till att illustrera en generations självupptagenhet, något som vi (vuxna) ska se ner på… Blir självporträtt mindre värda när de tas med hjälp av mobiltelefoner med plutande läppar, jämfört när de skapas med pennor på papper, med en tunga som tittar fram i en leende mun?

I diskussionen kring selfies, finns det delade meningar, var jag stå är inte så svårt att gissa, men jag undrar ofta om de lärare som ber sina elever att göra självporträtt funderar på om de själva inte borde gör ett eget självporträtt också. Eller kanske använda mobilen som verktyg, för att den bild som skapas ska vara så lik som möjligt den man har av sig själv. Men de vuxna som ser ner på barn och ungdomars vilja att avporträttera sig själva borde fråga sig hur ser din självbild ut, hur ser du på barnen som finns runt om oss? Jag skulle vilja se fler pedagoger och vuxna som delade sina självporträtt med barnen, det ser jag alltför sällan.

En it-strategi för skolan kräver ett tydligt uttalat mål…

Vi jublar över nyheterna att Björklund bestämt sig för att skolan behöver en it-strategi. Bra där, men inte för att vara den som ser smolk i bägaren? Men, det är ju så att en strategi, endast är en beskrivning av vägen till ett tänkt mål, så återigen undrar jag om målet? Vilket är målet med it-i-skolan? Vad ska strategin leda till för mål?

Är målet att få in burkar för att effektivisera administrationen (inte alltför sällan har dessa burkar med sina system lett till merarbete… eftersom systemen sällan är anpassade för skolans vardag…, men det är ju en annan fråga) eller ska målet med it-strategin handla om skolans övergripande mål, funktion och stödja lärande, göra verksamheten meningsfull och förberedande för vår samtid. Ska en it-strategi för skolan leda till att skolan blir relevant och viktig och riktig för våra barns vardag…

Jag jublar när jag vet målet som strategin ska leda till, utan mål blir prat om strategi bara en slag i luften. Vad vill du nå för mål med dina tankar om en it-strategi, Björklund?