Etikettarkiv: internet

Har du koll på Internetfondens publikation? – Klassen i dialog med omvärlden

Skärmavbild 2013-05-20 kl. 20.50.21

.SE har genom Internetfonden gett ut en publikation Med klassen i dialog med omvärlden som Dan Åkerlund har skrivit. Den finns att ladda ner kostnadsfritt på Internetfondens webbplats, och är tillgänglig under Creative Commons.

Publikationen handlar om och ger verktyg för lärare att arbeta med Internet som ett medium i skolarbetet. Dan går i sin publikation igenom olika sätt som skolan kan arbeta med Internet, motiverar tydligt vad ett arbete med digitala medier kan medföra och angriper enkelt och tydligt frågor som lagar och avtal.

En enkel ingång som du kan läsa, eller ge till en kollega som vill arbeta med Internet som ett verktyg i undervisningen, och en text som ger motiv till vilka vinster ett sånt arbetssätt kan medföra.

”If we teach today’s students as we taught yesterday’s, we rob them of tomorrow.” Dewey, J. (1944). Democracy and education. New York, NY: Macmillan. sid. 167

Om lyckan att bli hittad på Internet – är jag känd nu?

scottmcnee1

Bild av (c) Scott McNee

Det kom som ett mejl. Ett ganska kort med en kort presentation:

I am a 6th year pupil at Bearsden academy and I’m interested in your work, I find it interesting how you can show emotion in the toys with the natural light. Can you please take the time to answer a few questions?

och därpå en rad frågor korta, tydliga och fokuserade:

1)    What got you interested in photography?

2)    What got you interested in toy photography?

3)    What techniques you use?

4)    What make of camera you use?

Jag log och tänkte på alla de elever som jag gett skoluppgifter, och som sedan skickat iväg mejl till främmande människor i hopp om att få svar. Jag tänkte på den besvikelse som mina elever känt när den de frågat av nyfikenhet, av beundran inte svarat. Jag brukar tänka att varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar, och får den inget så slutar den som frågar att undra, eller att fråga. Det gör i alla fall jag.

Jag tog mig den tid det tar och svarade så tydligt jag förmådde på Scotts frågor. Jag försökte att inte bli för teknisk, prata om bländare, slutartid, objektiv, kamera etc, utan ge tydliga och konkreta svar, jag skrev följande i mitt svar:

1)    What got you interested in photography?

I have always loved photography. And I have always taken pictures. Love working with people, trying to capture the moment, it all stated with me taking pictures of friends and family. I can’t get enough of my motive :)

2)    What got you interested in toy photography?

I found the genre online, a friend oft mine used pictures of toys on his blog, and in his presentation.

3)    What techniques you use?

I work with a macro lens, and mostly in natural light, outdoor. Backlight if I can. I love working early in the day or just before sunset.

4)    What make of camera you use?

I use a Nikon D800

Sedan avslutade jag mitt mejl med att söka stilla min nyfikenhet och ställde följande fråga:

Can I ask you how did you find my work? And do you take pictures of toys as well?

Och hoppades innerligt att jag skulle få svar, varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar… Och ett svar kom:

i found your work from searching toy photogrphy and it came up, i am taking photos of toys as part of my final photogrpy project

Och här kunde den här historien ha slutat. Med att jag kom till insikt om att via Internet så hade en pojke hittat mina bilder, min blogg, min e-postadress och skickat iväg ett mejl i förhoppning om att kunna lära sig mer, om hur jag gör och varför jag gör det jag gör.

Men idag kom ett nytt mejl från Scott med ämnesraden ”toy photogrphy” och följande förklaring:

hi here is some test photos iv done ive use a small photogrphy studio to get the lighting and a peice of cardboard to cast the shadows

Internet är fantastiskt. Jag blir hittad och får frågan och tänk här får jag se hur hans projekt landar, och jag får ta del av två underbara bilder av en robot. Det är så grymt! Så underbart, och jag minns inte ens om jag frågade om jag skulle få se resultatet…  Lyckan är min!

Jag svarade och tackade, berättade att tycker om ljussättningen, om siluettbilden. Jag frågade också om jag fick dela hans bilder och berättelsen kring bilderna på min blogg, skulle det kunna gå bra? Om jag erkände honom som upphovsman? Och det dröjde inte länge förens jag fick det underbara svaret:

Yes I would like that and thank for your thoughts on my photos

scottmcnee2Bild av (c) Scott McNee

”Gratis är gott” – Hur förhåller du dig till den frågan?

Jag älskar Internet, och de möjligheter som Internet innebär. Samtidigt är jag fascinerad över hur ekonomin på Internet fungerar. Att vi betalar med information, med data om oss själva, vårt beteende, för att det sedan ska kunna riktas annonser mot oss. Och när jag pratar om det säger alla, men jag klickar aldrig på annonserna, ok, men någon måste ju klicka annars skulle inte ekonomin gå ihop, tänker jag. Hur skulle annars Google få in sina pengar, Facebook sina, etc. Men en sak som jag ofta undrar över och det är hur resonerar skolor kring dessa frågor, kring information, integritetsaspekter, och personlig data. Hur skolor arbetar kring aspekter som att tjänster på Internet kostar gratis.

Jag läser just nu Fredrik Alveréns bok Såld på nätet, och undrar: Har inte skolan något sorts ansvar vid användande av tjänster som kostar ”gratis på Internet”?

Jag undrar hur och vilka diskussioner förs kring den personliga data som läses av tjänster för att kunna rikta reklam till oss? Hur förhåller sig skolan till att lära barn hantera ”gratis” när skolan tillhandahåller personliga enheter som är uppkopplade, och som följer eleverna under skoldagen? Hur informerar skolan kring det?  Hur arbetar skolor kring att medvetandegöra och höja kunskapsnivån om hur och varför tjänster på nätet är ”gratis”?(fast skolan kanske inte använder gratis-tjänster eller så är det bara jag som är gammaldags). Hur resonerar man kring filter-bubblor och att informationen som vi får genom sökmotorerna som Google är personligt inriktade, styrda av våra tidigare sökningar och vårt agerande på nätet?

Jag bara undrar, och gärna vill veta… var lär vi oss hur tjänsterna på Internet fungerar, vi som användare kan behöva lära oss och söka förstå för bli bättre på att hantera ”gratis på nätet”. Så vi vet vad vi betalar med när vi använder dessa tjänster på nätet.

Varför sprider du det du gör? #CreativeCommons

Att välja att dela det du skapar är i sig ett stort beslut. Att bestämma sig för att låta andra ta del av det man gjort, det man tycker om, det man har lagt ner tid på, det är i sig ett stort beslut. Men när du fattat det beslutet kanske du bör fundera på om inte Creative Commons kan vara ett verktyg som hjälper dig att dela det du skapar. Att använda Creative Commons är inte särskilt krångligt, men stort!

Varför du väljer att dela det du gör på Internet? Vilket är syftet?

Om syftet med att använda Internet som arena för att sprida kunskap, kultur eller vetenskap, behöver du ta ställning till om du ge andra de möjligheter som Internet innebär för att använda/ eventuellt bearbeta och dela vidare det du gjort? Vill du låta andra hjälpa dig att sprida det du gjort?

Med ”vanlig” upphovsrätt behöver de som vill använda ditt material, ditt skapande, de som vill sprida ditt skapande/ditt material be dig om lov innan de har rätt att använda, sprida det vidare på Internet.

Med en Creative Commons licens, ger du andra rätten att använda/sprida ditt material, utan att de behöver fråga dig om lov innan de använder ditt material. Creative commons gör att du kan berätta att du vill låta andra använda och sprida det du skapat, samt i vilken omfattning och/eller i vilka sammanhang.

Vilket är syftet till att du sprider det du gör? Om syftet med att dela det du skapat är att berika andra, för att ge andra möjligheter att lära och ta del samt växa med det som du kan, eller det som du gör, då är Creative Commons ett alternativ, som gör att du kan få spridning på det du skapat långt, längre än du kunde tro.

Du kanske har andra syften… som inte är förenliga med Creative Commons idé om att utnyttja Internet som en arena för att sprida kunskap, vetenskap och kultur, och då ska du naturligtvis inte använda Creative Commons. Men vill du utnyttja Internets kommunikationsmöjligheter… och utnyttja Internets fördelar samt göra det enkelt för andra att använda det du skapat, då är Creative Commons är ett utmärkt medel för att sprida det som man skapat och som man vill att andra ska kunna få använda, bearbeta och bygga vidare på.

Det visar om inte annat Wikipedia cc (by,sa), eller Tray Radcliff som använder CC (by, nc), eller Hanna Sköld (filmskapare) att Creative Commons fungerar.

Lite material som kan hjälpa dig i valet av licens, titta på den Infografic som .SE gjort tillsammans med oss på Creative Commons - Välj rätt licens, eller på den kortfilm som förklarar vad Creative Commons är, gjord för Webbstjärnan (.SE:s skoltävling för att utveckla internetanvändningen i skolan), eller läsa den Internetguide som heter Copyright-Copyleft och som är skriven av Mathias Klang. Skolverkets guide Creative Commons för lärare är också en användbar resurs.

Fan fiction -är det att stjäla någon annans kreativitet?

Fan fiction in the making ?

Fan fiction in the making -Thank you, Mathias Klang, for sharing your work under Creative Commons Attribution, Non Commercial in the photo: Reaching for my morning fix

Som svensklärare ägnade jag alltid tid åt att låta mina elever skriva, fan-fiction. Det var ett enkelt sätt att hjälpa dem att förstå hur litterär text skapas. Vi tittade på olika texter, på karaktärer plockade isär litterära karaktärer i syfte att söka förstå hur berättelser skapas. Vi utgick från en text som eleverna sedan fick skriva ett alternativt slut till, eller så fick de ta en karaktär och skriva denna karaktärs berättelse, eller historien från den karaktärens perspektiv. Jag tror aldrig att jag introducerade begreppet fan-fiction för mina elever, men inom ramen för svenskundervisningen var det fan-fiction, det som mina elever skrev och skapade.

Deras kreativitet och deras skapande hade sin utgångspunkt i någon annans idé, text eller skapande. Jag har aldrig sett det som att vi gjorde ett intrång, eller att vi gjorde något fel. Att jag som lärare skulle ha kontaktat upphovsmannen för att fråga om lov, för att mina elever skulle kunna få möjlighet att bearbeta verket. Tanken föll mig aldrig in. Jag såg det texten som ett medel för lärande, ett sätt att förstå hur text skapas, hur en fungerande text ser ut och blir till. Nu är det ju inte så att elevers alster fick någon egentlig spridning. De skapas för ett klassrum, för en uppgift läses, ibland bedöms. Men när vi bestämde oss för att sprida dessa verk, och i och med att vi använde Internet för att publicera dessa texter, (som t.ex webbtidningen, som skapades utifrån Låt den rätte komma in) borde vi ha bett om lov innan? Fick vi göra så? Eller var denna bearbetning ett intrång på en John Ajvide Lindqvists författarskap? Och hans upphovsrätt?

När jag läser artikeln The fine points of Fan Fiction så slås jag av att det inte är så enkelt, att man få göra och hantera andras skapande som man vill, i alla fall så får man inte sprida sina bearbetningar av andras skapande fritt.

Fan fiction exists in a legal gray area; it appears to violate copyright law, but it’s a labor of love, not avarice.

I artikeln så citeras också en rad författare och deras sätt att se på fan-fiction:

Daniel Defoe, on the other hand, was incensed. Literary characters were ”children of our heads,” ”the brats of our brains,” he wrote. What was the difference between a sequel and highway robbery? His creations were ”seiz’d, captivated, spirited away, and carry’d into captivity, and there is none to redeem them.”

 

Many contemporary fiction writers agree. George R.R. Martin (”A Song of Ice and Fire”) dismisses fan fiction as ”unauthorized, derivative” work. He argues that it’s tough inventing characters whose fate readers care about. Invent your own! Annie Proulx has said that fan fiction inspired by her ”Brokeback Mountain” is written by people who don’t understand either the original story or intellectual property rights. Anne Rice states simply: ”I do not allow fan fiction…. It upsets me terribly to even think about fan fiction with my characters.”

Jag förstår poängen att författaren upplever att han/hon äger sin figur, men är det så enkelt? Och vad är originellt skapande? Kan man skapa något eget med utgångspunkt från någon annans karaktär? Enligt min uppfattning ja, det kan du. Jag delar nog följande uppfattning kring just skapande och idéer, från samma artikel som den ovan:

To Michael Chabon, all fiction is fan fiction. ”There is a degree to which…all literature, highbrow or low, from the Aeneid onward, is fan fiction,” he writes. ”Through parody and pastiche, allusion and homage, retelling and reimagining the stories that were told before us…we proceed, seeking out the blank places in the map that our favorite writers, in their greatness and negligence, have left for us, hoping to pass on to our own readers—should we be lucky enough to find any—some of the pleasure that we ourselves have taken in the stuff we love: to get in on the game. All novels are sequels; influence is bliss.”

I min värld där jag tycker att elever ska använda Internet för att sprida sitt arbete, sina kunskaper, sina idéer blir bara tanken på att fan-fiction inte skulle vara ok, så begränsande, för hur ska elever, skribenter kunna lära sig om de inte får hämta inspiration, idéer, karaktärer från andra, som de älskar och som sätter igång fantasin. Tänk vilken tur att vi har ett kulturarv av fritt material, som skolan fritt får bearbeta och fritt skapa utifrån.

Men jag inser också att det finns många aspekter på skolarbete och Internet som är svåra att hantera och förhålla sig till. Skolarbete handlar om att göra kopior, pastischer, parafraser, hyllningar, allusioner på andras arbeten, för det är så vi lär… Alla kanske inte ska spridas på Internet, men de kan bli en utgångspunkt för att prata om frågor som rör skapande, upphovsrätt och rättigheter samt skyldigheter på Internet. De ger oss en möjlighet att prata om skapande, kreativitet och inspiration, samt originalitet. Och så länge man följer det första budordet för fan-fiction så är det kanske även ok att sprida även dessa alster som befinner sig i upphovsrättens gråzon.

”The Fanfic Writer’s First Rule,” writes a blogger and former fan fiction writer: ”Thou Shalt Not Make Money, Or Causeth Me to Lose Money.”

Lärande bygger på imitation, på att man bygger vidare, det borde vara berikande och det som elever får skapa utifrån får de en relation till på gott och ont.

Är att skärmdumpa – ett sorts fotografi eller är det bara en kopia (ett plagiat)?

Via PetaPixel tar jag del av Jon Rafman spännande foto-projekt 9 eyes.com. I korthet innebär hans fotoprojekt att Jon genom Google Street View tar han skärmdumpar på platser i Street View. Hans metod är att titta igenom bildmaterialet och sedan välja ut bilder som han tar skärmdumpar på platser som fångast av Googles kameror. Ett projekt som han i en artikel i Independent beskriver med följande ord:

”There’s also an excitement in possibly being the first person to ever gaze upon a scene,” Rafman says, sounding for a moment like Cecil Rhodes. He describes his project as a poor relation of the Romantic quest: ”A virtual search for the sublime.”

Personligen fascineras jag av flera saker, och ställer mig flera frågor kring hans sätt att arbeta, vad innebär fotografi på Internet? Är en skärmdump ett sätt att fotografera, i Jon Rafmans projekt kan man säga att det blir det, eftersom han reser genom Google Street View med syftet att finna de bilder som talar till honom och till oss. Vad är skapande? Vad är fotografi? Vad är mitt skapande? Är Jon fotografen eller är det Google?

Kolla in hans tumblr, den är hur cool som helst.

Var går gränsen, när blir min skärmdump, ett eget skapande, och när är den bara en ren kopia, ett rent plagiat av någon annans bild. Är han skapare, eller är han bara den som tar sig tid att se? För att sedan dokumentera? Och blir det konst först om man är den förste som gör detta? Alla andra som kommer efter gör bara billiga plagiat?

Om jag förstår artikeln i Independent rätt så finns det ett visst mått av crowd-sourcing bakom detta sätt att arbeta:

 But when the images he’d collected went viral online, he began to take submissions from other users, too. Some had collected images of prostitutes at work, others presented car accidents, even dead bodies left by the side of the road – and, presumably, ignored by Google’s drivers.

Det får mig än en gång fundera kring hur vi ser på artisten, skaparen, som en ensam, person som skapar utifrån sin egen fantasi. Min upplevelse är att skapande sker i sammanhang, tillsammans med andra och det är genom att ta del av andras intryck, upplevelser som vi växer som människor och skapare. Vi behöver samarbeta.

Men det som jag tycker är mest spännande är hur han beskriver sig själv, som en artist på Internet:

As might be expected of an artist whose medium is the internet, Rafman found an enthusiastic following for his work not in any one city, but online. ”I’m not known in Montreal as a famous international artist,” he says. ”I’m famous with Tumblr kids; they’re my demographic.”

Varför bloggar? Varför ska du blogga?

Det finns frågor som jag återkommer till, en är: Varför bloggar jag? Varför tycker jag att du ska blogga? Via Elisabeth hittade jag följande klipp, som ger en fingervisning på Seth Gordind svar på frågan.

Sedan hittade jag följande bloggpost som uppmanar pedagoger att blogga, inte bara läsa bloggar utan faktiskt blogga och i inlägget möter Silvia Rosenthal Tolisano alla de vanligaste invändningarna till att pedagoger inte bloggar, som:

  • Inte har jag något att skriva som skulle intressera någon annan…
  • Inte kan jag skriva inte…
  • Inte har jag tid med det…

Alla värda att ta del av.

Så varför bloggar jag? Det återkommer jag till i ett annat inlägg…

Vill du lära dig mer om Internet? Använd .SE:s Internetguider

Igår var jag på Offentliga rummet för att prata om .SE och .SE:s Internetguider. .SE ger varje år ut ett antal guider som gör att vi som internetanvändare kan få mer kunskaper om Internet, hur Internet fungerar rent tekniskt, eller juridiska aspekter på Internet. Bland guiderna finns guider som hjälper dig att kunna publicera innehåll med hjälp av verktyg som WordPress, Mediawiki eller Joomla. Eller hur du kan hålla koll på olika flöden på Internet. Guiderna är alla gratis att ta del av. De finns att läsa online eller så finns det möjlighet att ladda ner dem som pdf-er online. Du kan också prenumerera och få ett ex hemskickat av nyutgivna guider.

Personligen tycker jag en av de finaste sakerna är att de är tillgängliga under Creative Commons licensen Creative Commons [Erkännande], vilket gör att du kan bearbeta innehållet och fritt sprida det vidare i det format, eller i den form som du vill. Du kan med lätthet plocka russinen i kakan och sedan sprida kunskapen vidare.

Igår fick jag en möjlighet att prata om bredden i Internetguidernas utgivningen, men även om .SE och vårt arbete, vår vision samt våra värderingar. I mötet med de som lyssnade insåg jag att det finns kanske fler som inte känner till .SE:s guider, och att jag inte kan ta för givet att alla vet att du med några klick kan ta del av guiderna och lära dig mer om Internet och hur Internet fungerar utifrån olika aspekter. Gör det, ladda ner, sprid, bearbeta, använd och lär dig mer om Internet med hjälp av Internetguiderna.

Min presentation finns att ladda ner på Slideshare, eller titta igenom inbäddad här nedan.

Maktförhållanden på Wikipedia kan de påverka innehållet?

Jag träffade som sagt två grymt spännade män häromdagen för att prata om Wiki-skills. Vi kom att prata en hel del kring Wikipedia och vilka kunskaper som du som medborgare behöver för att hantera Wikipedia, jag skrev om mitt perspektiv på samtalet i en bloggpost på temat wikipediakunskap medborgarskap häromdagen.

En annan fråga som vi också närmade oss var frågan kring makt, vem som har makt över innehållet på Wikipedia, är det vi som användare, eller de som aktivt redigerar, bygger och skapar innehåll på Wikipedia? Visst båda grupperna beror av varandra, utan användare har inte de som skriver på wikipedia lika mycket makt. Men onekligen har de som bidrar mer makt över innehållet än jag som bara redigerar i mån av lust och tid. Så frågan vi måste ställa oss är vilka är det som redigerar Wikipedia och varför? Vad krävs för att man ska kunna bli en aktiv del av Wikipedia? Är det lätt eller svårt att bli en aktiv, och vad krävs det för kunskaper eller egenskaper?

Jag tror att det är viktigt att belysa maktfrågan stort, för det är bara när fler blir medvetna om att det är en liten, ganska homogen grupp [yngre - män -medelklass] som aktivt skapar och underhåller Wikipedia. Jag tror att det är viktigt att prata om att det kan troligen har betydelse för innehållet, och för återväxten av nya wikipedianer. I synnerhet när Wikipedia är en så självklar del av vår vardag på Internet.

Sedan undrar jag ofta om inte tröskeln ökar för de som vill bli en del av projekt Wikipedia, jag bär på en känsla av att de enkla artiklarna redan är skapade, och då blir svårigheterna: Var ska jag börja? Hur börjar jag? I vilken ände. Wikipedia säger börja som användare – sedan i sandlådan, jag säger i din vardag. Bidra med kunskaper, med innehåll och utgå från din vardag, börja med att skapa artiklar som du känner till, det som brinner för och ta hjälp av de befintliga strukturer och wikipedianer [de är vänliga].

Jag vet att Wikipedia och Wikimedia Sverige arbetar med att få in andra grupper som redigerare, och som bidragsgivare till Wikipedia. Jag vet att vi har ett gemensamt ansvar, men för att det ska ske någon förändring krävs det att vi agerar.

Kunskap om hur Wikipedia fungerar är makt. Här kan skolan göra skillnad. Min största rädsla är att maktförhållandena på Wikipedia förstärker de rådande maktstrukturerna och vårt traditionella sätt att se på kunskap, och vad som är viktigt eller vem som är betydelsefull. Internet och kunskap kring Internet, samt vilken kunskap och perspektiv som delas ska inte begränsas till en liten grupp som tidigt sett fördelarna med att engagera sig i att skapa vår gemensamma encyklopedi, på Internet.

Ett bildprojekt som ger mersmak

104/366 (För K) av nefasth (c)

Jag följer några fotoprojekt på flickr, ett som jag hittade genom mitt intresse för lego är Nefasth. Han gör under 2012 ett grymt spännande 365-projekt som bygger på den enkla idéen att ha ska ta en bild om dan på ett lego-bygge som han har gjort med samma lego-set. (LEGO 5549 set).

Enkelt kan ju tyckas, i min värld är det en STOR utmaning. Varje dag ett nytt bygge, nya former, nya uttryck. Idéen är underbar, utmanande och otrolig. Jag följer hans projekt på flickr, det är spännande att se vad som kommer härnäst. Idag var det bild 104 och den är för K :)

Thanks for the great pic, Nefasth, I love your project :)

Bilden är publicerad med tillstånd av upphovsmannen.