Etikettarkiv: internet

Fan fiction -är det att stjäla någon annans kreativitet?

Fan fiction in the making ?

Fan fiction in the making -Thank you, Mathias Klang, for sharing your work under Creative Commons Attribution, Non Commercial in the photo: Reaching for my morning fix

Som svensklärare ägnade jag alltid tid åt att låta mina elever skriva, fan-fiction. Det var ett enkelt sätt att hjälpa dem att förstå hur litterär text skapas. Vi tittade på olika texter, på karaktärer plockade isär litterära karaktärer i syfte att söka förstå hur berättelser skapas. Vi utgick från en text som eleverna sedan fick skriva ett alternativt slut till, eller så fick de ta en karaktär och skriva denna karaktärs berättelse, eller historien från den karaktärens perspektiv. Jag tror aldrig att jag introducerade begreppet fan-fiction för mina elever, men inom ramen för svenskundervisningen var det fan-fiction, det som mina elever skrev och skapade.

Deras kreativitet och deras skapande hade sin utgångspunkt i någon annans idé, text eller skapande. Jag har aldrig sett det som att vi gjorde ett intrång, eller att vi gjorde något fel. Att jag som lärare skulle ha kontaktat upphovsmannen för att fråga om lov, för att mina elever skulle kunna få möjlighet att bearbeta verket. Tanken föll mig aldrig in. Jag såg det texten som ett medel för lärande, ett sätt att förstå hur text skapas, hur en fungerande text ser ut och blir till. Nu är det ju inte så att elevers alster fick någon egentlig spridning. De skapas för ett klassrum, för en uppgift läses, ibland bedöms. Men när vi bestämde oss för att sprida dessa verk, och i och med att vi använde Internet för att publicera dessa texter, (som t.ex webbtidningen, som skapades utifrån Låt den rätte komma in) borde vi ha bett om lov innan? Fick vi göra så? Eller var denna bearbetning ett intrång på en John Ajvide Lindqvists författarskap? Och hans upphovsrätt?

När jag läser artikeln The fine points of Fan Fiction så slås jag av att det inte är så enkelt, att man få göra och hantera andras skapande som man vill, i alla fall så får man inte sprida sina bearbetningar av andras skapande fritt.

Fan fiction exists in a legal gray area; it appears to violate copyright law, but it’s a labor of love, not avarice.

I artikeln så citeras också en rad författare och deras sätt att se på fan-fiction:

Daniel Defoe, on the other hand, was incensed. Literary characters were ”children of our heads,” ”the brats of our brains,” he wrote. What was the difference between a sequel and highway robbery? His creations were ”seiz’d, captivated, spirited away, and carry’d into captivity, and there is none to redeem them.”

 

Many contemporary fiction writers agree. George R.R. Martin (”A Song of Ice and Fire”) dismisses fan fiction as ”unauthorized, derivative” work. He argues that it’s tough inventing characters whose fate readers care about. Invent your own! Annie Proulx has said that fan fiction inspired by her ”Brokeback Mountain” is written by people who don’t understand either the original story or intellectual property rights. Anne Rice states simply: ”I do not allow fan fiction…. It upsets me terribly to even think about fan fiction with my characters.”

Jag förstår poängen att författaren upplever att han/hon äger sin figur, men är det så enkelt? Och vad är originellt skapande? Kan man skapa något eget med utgångspunkt från någon annans karaktär? Enligt min uppfattning ja, det kan du. Jag delar nog följande uppfattning kring just skapande och idéer, från samma artikel som den ovan:

To Michael Chabon, all fiction is fan fiction. ”There is a degree to which…all literature, highbrow or low, from the Aeneid onward, is fan fiction,” he writes. ”Through parody and pastiche, allusion and homage, retelling and reimagining the stories that were told before us…we proceed, seeking out the blank places in the map that our favorite writers, in their greatness and negligence, have left for us, hoping to pass on to our own readers—should we be lucky enough to find any—some of the pleasure that we ourselves have taken in the stuff we love: to get in on the game. All novels are sequels; influence is bliss.”

I min värld där jag tycker att elever ska använda Internet för att sprida sitt arbete, sina kunskaper, sina idéer blir bara tanken på att fan-fiction inte skulle vara ok, så begränsande, för hur ska elever, skribenter kunna lära sig om de inte får hämta inspiration, idéer, karaktärer från andra, som de älskar och som sätter igång fantasin. Tänk vilken tur att vi har ett kulturarv av fritt material, som skolan fritt får bearbeta och fritt skapa utifrån.

Men jag inser också att det finns många aspekter på skolarbete och Internet som är svåra att hantera och förhålla sig till. Skolarbete handlar om att göra kopior, pastischer, parafraser, hyllningar, allusioner på andras arbeten, för det är så vi lär… Alla kanske inte ska spridas på Internet, men de kan bli en utgångspunkt för att prata om frågor som rör skapande, upphovsrätt och rättigheter samt skyldigheter på Internet. De ger oss en möjlighet att prata om skapande, kreativitet och inspiration, samt originalitet. Och så länge man följer det första budordet för fan-fiction så är det kanske även ok att sprida även dessa alster som befinner sig i upphovsrättens gråzon.

”The Fanfic Writer’s First Rule,” writes a blogger and former fan fiction writer: ”Thou Shalt Not Make Money, Or Causeth Me to Lose Money.”

Lärande bygger på imitation, på att man bygger vidare, det borde vara berikande och det som elever får skapa utifrån får de en relation till på gott och ont.

Är att skärmdumpa – ett sorts fotografi eller är det bara en kopia (ett plagiat)?

Via PetaPixel tar jag del av Jon Rafman spännande foto-projekt 9 eyes.com. I korthet innebär hans fotoprojekt att Jon genom Google Street View tar han skärmdumpar på platser i Street View. Hans metod är att titta igenom bildmaterialet och sedan välja ut bilder som han tar skärmdumpar på platser som fångast av Googles kameror. Ett projekt som han i en artikel i Independent beskriver med följande ord:

”There’s also an excitement in possibly being the first person to ever gaze upon a scene,” Rafman says, sounding for a moment like Cecil Rhodes. He describes his project as a poor relation of the Romantic quest: ”A virtual search for the sublime.”

Personligen fascineras jag av flera saker, och ställer mig flera frågor kring hans sätt att arbeta, vad innebär fotografi på Internet? Är en skärmdump ett sätt att fotografera, i Jon Rafmans projekt kan man säga att det blir det, eftersom han reser genom Google Street View med syftet att finna de bilder som talar till honom och till oss. Vad är skapande? Vad är fotografi? Vad är mitt skapande? Är Jon fotografen eller är det Google?

Kolla in hans tumblr, den är hur cool som helst.

Var går gränsen, när blir min skärmdump, ett eget skapande, och när är den bara en ren kopia, ett rent plagiat av någon annans bild. Är han skapare, eller är han bara den som tar sig tid att se? För att sedan dokumentera? Och blir det konst först om man är den förste som gör detta? Alla andra som kommer efter gör bara billiga plagiat?

Om jag förstår artikeln i Independent rätt så finns det ett visst mått av crowd-sourcing bakom detta sätt att arbeta:

 But when the images he’d collected went viral online, he began to take submissions from other users, too. Some had collected images of prostitutes at work, others presented car accidents, even dead bodies left by the side of the road – and, presumably, ignored by Google’s drivers.

Det får mig än en gång fundera kring hur vi ser på artisten, skaparen, som en ensam, person som skapar utifrån sin egen fantasi. Min upplevelse är att skapande sker i sammanhang, tillsammans med andra och det är genom att ta del av andras intryck, upplevelser som vi växer som människor och skapare. Vi behöver samarbeta.

Men det som jag tycker är mest spännande är hur han beskriver sig själv, som en artist på Internet:

As might be expected of an artist whose medium is the internet, Rafman found an enthusiastic following for his work not in any one city, but online. ”I’m not known in Montreal as a famous international artist,” he says. ”I’m famous with Tumblr kids; they’re my demographic.”

Varför bloggar? Varför ska du blogga?

Det finns frågor som jag återkommer till, en är: Varför bloggar jag? Varför tycker jag att du ska blogga? Via Elisabeth hittade jag följande klipp, som ger en fingervisning på Seth Gordind svar på frågan.

Sedan hittade jag följande bloggpost som uppmanar pedagoger att blogga, inte bara läsa bloggar utan faktiskt blogga och i inlägget möter Silvia Rosenthal Tolisano alla de vanligaste invändningarna till att pedagoger inte bloggar, som:

  • Inte har jag något att skriva som skulle intressera någon annan…
  • Inte kan jag skriva inte…
  • Inte har jag tid med det…

Alla värda att ta del av.

Så varför bloggar jag? Det återkommer jag till i ett annat inlägg…

Vill du lära dig mer om Internet? Använd .SE:s Internetguider

Igår var jag på Offentliga rummet för att prata om .SE och .SE:s Internetguider. .SE ger varje år ut ett antal guider som gör att vi som internetanvändare kan få mer kunskaper om Internet, hur Internet fungerar rent tekniskt, eller juridiska aspekter på Internet. Bland guiderna finns guider som hjälper dig att kunna publicera innehåll med hjälp av verktyg som WordPress, Mediawiki eller Joomla. Eller hur du kan hålla koll på olika flöden på Internet. Guiderna är alla gratis att ta del av. De finns att läsa online eller så finns det möjlighet att ladda ner dem som pdf-er online. Du kan också prenumerera och få ett ex hemskickat av nyutgivna guider.

Personligen tycker jag en av de finaste sakerna är att de är tillgängliga under Creative Commons licensen Creative Commons [Erkännande], vilket gör att du kan bearbeta innehållet och fritt sprida det vidare i det format, eller i den form som du vill. Du kan med lätthet plocka russinen i kakan och sedan sprida kunskapen vidare.

Igår fick jag en möjlighet att prata om bredden i Internetguidernas utgivningen, men även om .SE och vårt arbete, vår vision samt våra värderingar. I mötet med de som lyssnade insåg jag att det finns kanske fler som inte känner till .SE:s guider, och att jag inte kan ta för givet att alla vet att du med några klick kan ta del av guiderna och lära dig mer om Internet och hur Internet fungerar utifrån olika aspekter. Gör det, ladda ner, sprid, bearbeta, använd och lär dig mer om Internet med hjälp av Internetguiderna.

Min presentation finns att ladda ner på Slideshare, eller titta igenom inbäddad här nedan.

Maktförhållanden på Wikipedia kan de påverka innehållet?

Jag träffade som sagt två grymt spännade män häromdagen för att prata om Wiki-skills. Vi kom att prata en hel del kring Wikipedia och vilka kunskaper som du som medborgare behöver för att hantera Wikipedia, jag skrev om mitt perspektiv på samtalet i en bloggpost på temat wikipediakunskap medborgarskap häromdagen.

En annan fråga som vi också närmade oss var frågan kring makt, vem som har makt över innehållet på Wikipedia, är det vi som användare, eller de som aktivt redigerar, bygger och skapar innehåll på Wikipedia? Visst båda grupperna beror av varandra, utan användare har inte de som skriver på wikipedia lika mycket makt. Men onekligen har de som bidrar mer makt över innehållet än jag som bara redigerar i mån av lust och tid. Så frågan vi måste ställa oss är vilka är det som redigerar Wikipedia och varför? Vad krävs för att man ska kunna bli en aktiv del av Wikipedia? Är det lätt eller svårt att bli en aktiv, och vad krävs det för kunskaper eller egenskaper?

Jag tror att det är viktigt att belysa maktfrågan stort, för det är bara när fler blir medvetna om att det är en liten, ganska homogen grupp [yngre – män -medelklass] som aktivt skapar och underhåller Wikipedia. Jag tror att det är viktigt att prata om att det kan troligen har betydelse för innehållet, och för återväxten av nya wikipedianer. I synnerhet när Wikipedia är en så självklar del av vår vardag på Internet.

Sedan undrar jag ofta om inte tröskeln ökar för de som vill bli en del av projekt Wikipedia, jag bär på en känsla av att de enkla artiklarna redan är skapade, och då blir svårigheterna: Var ska jag börja? Hur börjar jag? I vilken ände. Wikipedia säger börja som användare – sedan i sandlådan, jag säger i din vardag. Bidra med kunskaper, med innehåll och utgå från din vardag, börja med att skapa artiklar som du känner till, det som brinner för och ta hjälp av de befintliga strukturer och wikipedianer [de är vänliga].

Jag vet att Wikipedia och Wikimedia Sverige arbetar med att få in andra grupper som redigerare, och som bidragsgivare till Wikipedia. Jag vet att vi har ett gemensamt ansvar, men för att det ska ske någon förändring krävs det att vi agerar.

Kunskap om hur Wikipedia fungerar är makt. Här kan skolan göra skillnad. Min största rädsla är att maktförhållandena på Wikipedia förstärker de rådande maktstrukturerna och vårt traditionella sätt att se på kunskap, och vad som är viktigt eller vem som är betydelsefull. Internet och kunskap kring Internet, samt vilken kunskap och perspektiv som delas ska inte begränsas till en liten grupp som tidigt sett fördelarna med att engagera sig i att skapa vår gemensamma encyklopedi, på Internet.

Ett bildprojekt som ger mersmak

104/366 (För K) av nefasth (c)

Jag följer några fotoprojekt på flickr, ett som jag hittade genom mitt intresse för lego är Nefasth. Han gör under 2012 ett grymt spännande 365-projekt som bygger på den enkla idéen att ha ska ta en bild om dan på ett lego-bygge som han har gjort med samma lego-set. (LEGO 5549 set).

Enkelt kan ju tyckas, i min värld är det en STOR utmaning. Varje dag ett nytt bygge, nya former, nya uttryck. Idéen är underbar, utmanande och otrolig. Jag följer hans projekt på flickr, det är spännande att se vad som kommer härnäst. Idag var det bild 104 och den är för K 🙂

Thanks for the great pic, Nefasth, I love your project 🙂

Bilden är publicerad med tillstånd av upphovsmannen.

”det är spännande det där med Internet – du har liksom varit där”

Jag fick äran att prata om Creative Commons och om mitt fotografi på Tekniska Museets Nördcafé. Vilket var grymt kul, utmanande och svårt. Jag pratar ofta om mina bilder, men inte om mitt fotografi, eller om mitt fotoprojekt (det har jag bara gjort på Studiobronx tidigare). Jag tar bilder, använder bilder och jag pratar ibland om Creative Commons. Men att prata om mitt fotoprojekt CClones och betydelsen som Creative Commons har för mitt fotoprojekt är en utmaning, svår men rolig.

Igår tog jag mig an den, och resultatet kan du ta del av på Bambuser.

Det blev nog mest om bilderna  men också om Creative Commons betydelse för projektet. För hur jag än vrider och vänder på saken är Creative Commons helt avgörande som verktyget/redskap för att mina bilder skulle få vingar och spridning.

Personligen tar jag med mig Nils Olanders, som är ansvarig för Nörd-kaféet, sammanfattning:

”det är spännande med Internet – du har liksom varit där”

De orden kommer jag att bära med mig. Internet är spännande, otroligt utmanande och möjligheterna är stora och jag har inte bara varit på Internet, jag är på Internet. Det är även mina bilder och de sprids med hjälp av Creative Commons.

Källkritik på Internet – en ny Internetguide

Den är ute!!!! #ftw
Du kan läsa den online!
Du kan beställa den!
Du kan ladda ner den!
Du kan bearbeta den (texten är under CC (by))!
Du kanske kan lära dig lite genom att läsa den.
Du kan göra övningar i källkritik på Webbstjärnan (för skolan).
Du kan dessutom ladda ner övningar kopplade till guiden skapade speciellt för lärare som vill arbeta med källkritik i skolan.

Läs min guide Källkritik på Internet.

Låt diskussionen kring Facebook i skolan få ett pedagogiskt perspektiv

Tidigare idag läste jag Jockes post om Lärare, elever och Facebook- hur hänger det ihop? och jag håller med honom. Det handlar inte om online kontra offline, det handlar om att vara 100% människa. Skolan, lärare och elever bör kunna förhålla sig till Facebook och samtalet kring om lärare kan vara vänner med sina elever är begränsande. Därefter borde jag inte behöva kommentera skola och Facebook mer. Men jag vill gärna komma med ett perspektiv på frågan, en aspekt, min sida av myntet, där jag står idag.

Facebook liksom många andra sociala plattformar används i skolan, eller inte används i skolan av olika skäl. Men diskussionen kring skola, sociala medier och lärande behöver komma till en annan nivå. Jag tycker att det pedagogiska samtalet kring sociala medier bör handlar om just lärande, kring vilka pedagogiska för och nackdelar olika sociala plattformar medför för lärandet. Vilka är begränsningarna? Vilka är förtjänsterna? Samtalet slutar nästan alltid i en diksussion kring om vi kan vara vänner eller inte, vilket ansvar en ”vänskapsrelation” mellan elever och lärare medför eller inte medför.

I bästa fall kommer samtalet till slutsatsen att Facebook är en grym plattform för där finns eleverna och då blir det lättare att motivera eleverna att göra skolarbetet.

Jag skulle vilja att samtalet kom längre, och kanske kan samtalet göra det om vi börja titta på Facebook och andra sociala plattformar mer nyanserat. Vad fungerar och vad fungerar inte? Sedan behöver vi fundera kring hur vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg, och kanske om vi kan använda Facebook som pedagogiskt verktyg? Är Facebook ett pedagogiskt verktyg? Om ja, när? Alltid, ibland eller aldrig och om så för vilka syften?

I mina ögon kan skolarbete ske på alla delar av Internet så länge pedagogen som leder skolarbetet medvetet gör ett val utifrån de syften och de mål som arbetet i skolan har.

Jag kan ha invändningar mot Facebooks affärsmodell och därför tycka att det är olämpligt att skolarbetet sker inom ramen för den plattformen. Mina invändningar mot Facebooks affärsmodell är att den liksom Facebook eller Googles bygger på att mitt innehåll kopplas till ett tydlig annonsinnehåll. Mina invändningar mot att använda Facebook, handlar också om att jag inte tycker att skolarbete ska ske på de villkor där jag jag förväntar mig att eleverna skapar ett avtal med en tredje part för att jag ska kunna ta del av deras skolarbete.

Men samtidigt kan jag se pedagogiska förtjänster med att använda Facebook som utgångspunkt för att arbeta med just samma perspektiv.

Jag tycker att affärsmodellen i sig är intressant för att titta på den och se hur annonser kopplas till skolarbetet på Facebook, för jag tycker att vi behöver diskutera och medvetandegöra oss själva och eleverna kring hur Facebooks affärsmodell ser ut. Att skolarbetet används för att profilera dig för eventuella annonser, eller för att du ska köpa annonser. Det är ett samtal som vi vuxna bör föra, som kan undersökas med hjälpa av Facebook. Sedan tycker jag att allt skolarbete på Facebook bör diskutera vilka effekter ”facebooks vokabulär” spelar för skolarbetets insats och innehåll. Vi vill bli gillade, vi vill bli omtyckta, att ”gilla” är gilla och inte rekommendera, och kanske bör lärare diskutera skillnaden, skulle det innebära en skillnad i vår förhållningssätt om vi rekommenderade bilder som vi klickar på istället för att vi som nu är ”gillar” dem.

Jag önskar att samtalet kring Facebook och skolan skulle handla mer om när, hur och i vilken omfattning Facebook ska vara ett pedagogiskt verktyg, och att diskussionen kring att göra skolarbete på Facebook handlade de pedagogiska syftena, och om målen och effekterna. Jag önskar att samtalet om Facebook i skolan handlade om avtal, övervakning och vilka effekter det kan ha. Jag anser att Facebook är en utmärkt plattform för att arbeta med källkritik till exempel, så låt samtalet kring skola och Facebook lämna vänstadiet för att komma in på ett samtal kring pedagogiska vinster/förluster som Facebook eventuellt medför i det pedagogiska arbetet.

Internet är som skapat för att tjuvlyssna…

Jag blev bloggad igår, det händer ibland. Den här gången av Jay Mug. Ett collage av några av mina bilder från 2011. Fint 🙂

Bland kommentarerna står följande jag citerar:

Lightroom_rl
-Why no link to kalexanderson at Flickr – as these are her photos? Or at least mention where they come from?

Lame!

Sandra Snan
Wait, these were made by Kristina Alexanderson. Why no link?

Sandra Snan
Guess a lot of people (myself included—I even posted a comment (since deleted) asking for prints to buy) thought you made these since Gruber linked to you—I guess you didn’t mean for that to happen. Again the “via” circus of the modern web—“who told me” becomes more important than “who made it”. http://loldwell.com/?p=1183
http://www.flickr.com/photos/k…

Simon
Hm, I don’t like this: Where is the acknowledgement of the original photographer (K Alexanderson)? I think not including that is bad style, to be honest.

Кабель HDMI
You can’t just take a picture from another site and cut off the bottom.

Me
Wait – everyone calling for kalexanderson to be credited…
That flickr link has the following under the photo:
”Found it on Facebook :)”
Shouldn’t we be calling for attribution to the *original* source???

Ianjulie
The ”Found it on Facebook” just means that someone else made the collage and posted it. The original photos in the collage are all kalexanderson’s. Flickr s

Nofare
Wait a minute – these are Kalexanderson’s photos from Flickr – why didn’t you mention that?

Jag tjuvlyssnar, eftersom jag aldrig vet vad som har hänt utan kommer som bäst sent in i bilden. Jag hittade posten genom att bloggaren länkade upp till min fotoström. Tjuvlyssna är spännande, man får en bild av verkligheten då.