Etikettarkiv: internetta

Nationella provet och internet

Jag har lovat mig själv att jag inte ska ge mig in i den här diskussionen, men jag vet inte riktigt om jag kan låta bli…

Jag undrar egentligen bara några enkla saker:

När du skriver text:

  • skriver du den för hand, med blyerts och suddigum?
  • skriver du med en ordbok (SAOL) bredvid dig?
  • är du begränsad till att bara ha ett begränsat inspirationsmaterial att tillgå (bestämt av någon annan)?
  • har du deadline fem timmar efter du fått uppgiften?

Eller skriver du som jag…

  • med hjälp av en dator
  • med stavningsprogram, och synonymer
  • med inspirationsmaterial (kanske givet utifrån) men även med tillgång till allt material från internet
  • deadline … ja, det har jag allt…

Men det ska ju vara lika för alla…

Ett annat intressant inlägg i frågan är det som finns på IKT-skafferiet

Veckans internetkunskap backup på nätet

Jag tittar på den senaste filmen om Molnet-backup på internet och tycker att den är intressant och lika viktig som alla de övriga filmerna som producerats inom projektet Internetkunskap.

Filmens syfte är att ge en bild av internettjänster som gör att jag kan göra ”backups” av min dators innehåll på nätet. Suveränt att ni tar upp dessa tjänster. I filmen visas tjänsten Dropbox, som en backuptjänst och som ett sätt att nå sitt material från olika datorer. Ett verktyg för att elever ska kunna jobba tillsammans och jag gillar att ni kopplar ihop tjänsten med filmen från förra veckan om att samarbeta online

Sedan nämns tjänster som Flickr, Picasa, och nätbaserade mailsystem, som andra backuptjänster. När det kommer till dessa tjänster så blir jag frågande: Hur gör dessa att mina elever eller jag blir bättre internetanvändare?

Dropbox, en tjänst som gör att jag kan spara filer online, istället för på hårddisken. Gott och jag ser syftet, och jag förstår att användandet av tjänsten gör att eleverna blir bättre på att använda internets möjligheter. Men på vilket sätt gör valet av en nätbaserad mailtjänst mig eller mina elever till en bättre internetanvändare?

Filmen riskerar att ses som en puff för olika internettjänster, och jag saknar en tydlig koppling till ert syfte om att filmen ska hjälpa elever att bli bättre internetanvändare. Tycker också att det är synd att ni inte kopplar mer tydligt till era andra filmer som att tjänsten flickr möjliggör att elever/lärare kan licensera sitt material under Creative Commons, vilket i sin tur gör att de enklare kan dela och samarbeta online.

Personligen skulle jag alltså vilja ha svaret på hur filmen uppnår syftet:

”att öka förståelsen och lära skolungdomar hur man blir en bättre internetanvändare.”

En skola för prosumers?

Jag läser Christina Olin-Scheller and Patrik Wikström studie Literary Prosumers: Young People’s Reading and Writing in a New Media Landscape, slås av följande

The production of culture is today a matter of ‘user generated content’ and young people are vital participants as ‘prosumers’, i.e. both producers and consumers, of cultural products. Among other things, they are busy creating fan works (stories, pictures, films) based on already published material. /…/ fan fiction sites can in many aspects be regarded as informal learning settings.

I mitt klassrum sitter alltså elever som är digitala infödingar och många av dem, (kanske alla) är sk prosumers. Dvs de både konsumerar och producerar kultur, litteratur, film bilder etc online. En annan intressant och oroväckande sak som studien tar upp är att …

The fans we interviewed in our study all agree that writing in school is often difficult. A common statement is that “in school you always have to find out and create everything yourself!”

Det får mig att undra om skrivande i skolan bygger på idéen med autofiktion? (att man bara kan skriva om sådant som man själv upplevt) Jag vill inte tro att det är sant…

Jag slås av vilka färdigheter våra unga har och tänk om vi i skolan också kunde ta tillvara på dem, men det  kräver nog att vi i skolan också tar till oss dessa nya medier, och använder de möjligheter som de ger av samarbete och gemensamt skapande.

Twitter i klassrummet

Twittering Machine by Eshi Otawara by Ravenelle CC (by)

I inlägget How Twitter in the classroom is Boosting Student EngagementMashable, känner jag att mina twitteriakttagelser blir bekräftade. Till att börja så känner jag igen i följande situation:

Classroom shyness is like a blackhole: Once silence takes over, it never lets go. In my own experience, in a class of hundreds, the fraction of students who speak up is small, and a still tinier fraction contribute regularly.

Alla gånger jag har velat att mina elever ska ge en kamrat konstruktiv kritik, då möter jag detta svarta hål, varje gång jag ställer en knivig fråga, då möter jag detta svarta hål, varje gång jag vill att mina elever ska delge mig sina reflektioner om en text vi just läst, möter jag detta svarta hål.

Det var faktiskt först när jag bestämde mig för att pröva att twittra som respons verktyg som jag kände att jag så ljuset på andra sidan det svarta hålet. Plötsligt öppnades klassrummets samtalet upp och samtalet tog fart, fler deltog, och kommentarerna blev mer omedelbara.

I inlägget How Twitter in the classroom is Boosting Student Engagement så beskrivs en liknande effekt:

digital communication helps overcome the shyness barrier. “It’s just an easy way to answer questions in class without embarrassing yourself and raising your hand in a big lecture hall,” said one student. Studies frequently discover that greater participation translates into better academic performance, motivation, and a likelihood of adopting different points of view, which is why it is so striking that Twitter can foster that type of communication.

Sedan lyfts en annan effekt fram som jag också observerat och det är att samtalet som startar i klassrummet slutar inte med lektionen slut utan fortsätter:

“The first thing I noticed when the class started using Twitter was how conversations continued inside and outside of class,” Parry wrote. “Once students started Twittering I think they developed a sense of each other as people beyond the classroom space, rather than just students they saw twice a week for an hour and a half.” As a result, classroom conversation became more productive as “people were more willing to talk, and [be] more respectful of others.”

Det är som Madeleine sa ”Med Twitter kommer alla till tals, samtidigt” och samtalet slutar inte med lektionen utan kan pågå långt efter lektionens slut.

Twitter är ett verktyg som stimulerar kommunikation både i och utanför klassrummet.

Ett argument för Creative Commons

Jag hittade bland mina twittertips så underbara Slideshows som förklarar Creative Commons, och jag blev så inspirerad att göra en själv…

Kan kanske inte hålla mig, får se om jag gör en PowerPoint för att förklara hur Creative Commons fungerar för mina elever, men fram tills dess, får du nöja dig med det här argumentet till varför Creative Commons behövs, det här klippet förklarar allt…

Allt kreativt skapade är resultatet av annat (tidigare) skapande…

Övervakning eller inte, det är frågan, eller?

Jag har funderat i flera dagar på episoden med ”övervakningen” av studenters laptops i Pennsylvania, eller om det var studenterna som övervakades? Jag skrev ett inlägg om det häromdagen. ”En egen laptop en integritetsfråga

Minifig Characters #5: Sherlock Holmes and Dr. Watson by minifig

CC (BY, NC, SA)

Övervakningen skedde genom att skolan kunde aktivera ”webkameran” och ta bilder på studenterna och detta skedde utan studenternas samtycke och kännedom. Hela historien resulterade i en stämning från en student gentemot skoldistriktet, då han fått en anmärkning för sitt agerande utanför skolan.

Historien slutar, dock inte med att stämningen lämnades in och att de berörda parterna väntar på att frågan ska tas upp i rätten, utan har blivit lite av en följetong (som jag följer via twitter och @lillmacho). I ett blogginlägg ”ACLU and EFF Speak Out Against School Webcam Spying”, kommer fortsättningen i och med stämningsansökan kom det nämligen fram att det inte bara var en student som utsatts för övervakning utan flera:

Since then, a number of students have come forward saying that the green lights on their webcams were mysteriously turned on at different times while the school district itself has issued a statement claiming that they only turned on student Webcams 42 times and only to track those which were reported lost or stolen.

”Bara 42 gånger”

Naturligtvis väcks frågor om integritet, rätten till privatliv och om skolan ska och behöver övervaka användningen av datorerna. Jag har svårt för övervakning eftersom det bygger på brist på tilltro, misstro, men det kanske behövs? De som inte gör fel har kanske inget att oroa sig för, eller? Vad vet jag om det? Men jag undrar alltid vad gör att jag/eleverna/föräldrar kan lita på att den som har makten att övervaka alltid gör det av ädla, goda syften?

Vad får då eleverna för stöd? De får följande råd för att undvika ”otillbörlig” övervakning:

If you’re a student who has been issued a laptop by school or an employee who’s gotten one from work, /…/you should be vigilant about protecting your privacy. /…/
He advised users who think they might be potential targets of webcam spying to install security software and to cover their cams with post-it notes. However, he said that audio spying via a notebook’s built-in microphone might be difficult to defeat, because there’s no hardware switch that disables the mic.

Walczak said the key is for parents to ensure that, if their child’s school issues laptops, there are rules in place to protect students’ privacy. “I think parents should demand that their school districts have very clear rules saying that, to the extent such surveillance apparatus is available to them, that it’s not gonna be used.”

Du kan skydda dig mot övervakning genom att:

  • vara noga med att skydda ditt privatliv ”your privacy”
  • installera säkerhetsprogramvara, och
  • täcka webkameran med en ”post-it lapp”,

men du är ändå inte säker och om du som elev/student får en laptop genom skolan bör dina föräldrar/du kräva tydliga regler som säger hur denna övervakning kan komma att användas och i vilka sammanhang.

Alltså ska du lita på att övervakaren följer de regler som den har satt upp, men ta gärna till försiktighetsåtgärder utifall att…

Om it som skolämne

Läser Camilla Lindbergs inlägg på Brännpunkt, Gör It till eget skolämne. Intressant perspektiv att lyfta frågan ur ett klassperspektiv. Jag läser och slås av att det är tekniken som tas fram först, att datorvana är det som ska tränas i teknikämnet.

”IT ska vara en del av teknikämnet i grundskolan och betygsgrundande. Vana och färdighet i att använda datorer är en sak som måste tränas.”

Jag tvivlar mycket på att datorvana ska tränas i ett eget sammanhang. Datorn ska vara ett redskap som används liksom penna och papper i den vanliga undervisningen, i svenska, matematik, musik, so etc. Det ska inte vara något som sker inom ramen för ett ämne, i ett sammanhang. Datorn är ingen symaskin.


Å andra sidan inser jag att om alla ämnen ska ha ansvar för datorfärdighet så kanske färdigheten inte alls övas. Å andra sidan kan inte färdigheten övas om inte elever och lärare har tillgång till datorer. Jag tror dock inte att datorfärdighet ska hamna i ett eget ämne, det känns märkligt, och som om datorn inte är ett redskap utan ett tekniskt ämne. Det känns som min egen skolgång från slutet av 1980-talet… inte nytänkande…

En annan del av artikeln gör mig dock lycklig och jag instämmer fullt ut:

”Men IT måste också själv bli ett läromedel. Spelbaserat lärande – som dessutom övar social interaktion – erbjuder helt nya pedagogiska möjligheter att tillvarata lusten att lära, särskilt bland de yngre barnen.”

Men inte bara för de yngre barnen utan även för de äldre barnen, för alla barn i skolan, det borde vara en rättighet, en del av en skola på 2000-talet.

Om internetkunskap och källkritik…

Jag sitter hemma idag och tittar på den andra filmen om källkritik, och imponeras av arbetet med Internetkunskap. Men när jag har sett nästan hela filmen slås jag av det mest elementära:

  • Vem är han som pratar, och varför pratar han om källkritik?
  • Varför ska jag tro på honom?
  • Vad är han för källa?

Det kommer att bli en spännande lektion i källkritik att bara ta reda på det :) Häftigt, undrar om det är tänkt så…

Projektet Internetkunskap har en god ambition, och syftet är tydligt. Disruptive Media vill genom ett antal filmer

”utbilda kring grundläggande och högaktuella internetämnen såsom sociala medier, sökmotorhantering, upphovsrätt och molnbaserade tjänster. Svårigheten att hitta samlad information gör knappast situationen bättre. Genom detta videoprojekt vill vi på ett tydligt och lättillgängligt sätt hjälpa skolungdomar att bli bättre internetanvändare. Samtidigt ger vi dem en chans att förbereda sig för yrkeslivet där goda internetkunskaper är väsentligt, säger Annika Lidne, VD på Disruptive Media”

Vilket jag upplever som ett bra syfte, tydligt och klokt. Ett projekt som behövs och som fyller ett behov. Målgruppen är högstadie- och gymnasieelever samt deras lärare, och jag ser verkligen fram emot att använda deras filmer i skolan.

***

I The Jennies inlägg om filmen får jag svar på vem han är…

för faktapreson denna gång står PR-konsulten Jerry Silfwer (aka @doktorspinn), även färskkändis från annan webb-tv.

Plagiat, hur ser jag på det?

Internetta 2010 #indpres

Frågan om vad man får och inte får på nätet, är ständigt närvarande för mig som arbetar med webbpublicering tillsammans med mina elever. Jag har valt en väldigt enkel och kategorisk inställning: mina elever får inte använda upphovsskyddat material i sina skolarbeten på nätet, om de inte har upphovsmannens tillstånd, eller använder material som är licensierat under Creative Commons.

Sedan Hej skolan dags att internetta där Mathias Klang i en tweet skrev

Oroväckande: elever vill inte använda material pga upphovsrätts-oro! Har vi lärt dom för mycket?

Har jag funderat mycket kring om jag lär mina elever för mycket eller om jag kräver för mycket. När jag sedan ramlade över Helene Hegemann fallet som jag skriver om i dagens inlägg på Kolla Källans idélåda undrar jag om det skett ett skifte i synsättet på upphovsrätt? Kanske? Har den unga generationen samma synsätt på upphovsrätt som Helene Hegemann de anser sig ha rätt att ”sno från vem de vill och vad de vill”.

Jag undrar, för jag tycker ju att det är fel att sno någon annans texter, bilder, material, och ändå…

Kan jag inte låta bli att tycka att Hegemann genom sitt förhållningssätt är intressant och spännande, att ta en annans roman och ge ut den i sitt eget namn och sedan säga ”javisst det är ett plagiat”, om inte annat för att väcka en debatt.

Frågan är bara om det var syftet till att börja med? Undrar om det spelar någon roll…


Mina elever på Internetta #indpres

Ska man tvinga elever att blogga? Var en av de frågor, som mina elever ville diskutera på Hej skolan dags att Internetta, och jag blev genast generad. Jag känner hur jag rodnade, och helst ville jag gömma mig.

Mötesformen Open Space bygger på att deltagarna väcker de frågor som de vill prata om utifrån ett i förväg bestämt tema. Så naturligtvis ska klart att mina elever ska kunna väcka vilka frågor de vill. Men med Mauritz inlägg Blogg i skolan kräver genomförande med precision i nära minne så inser jag att mina elever inte alls behöver vara lika förtjusta i bloggen som pedagogiskt verktyg som jag är.

Mina elever sätter sig naturligtvis tillsammans i gruppen ”ska man tvinga eleverna att blogga?” Jag står på avstånd och ser dem riktigt gå igång. Jag står där och stolt beundrar dem, där sitter de: Rebecka, Louise, Caroline, Emelie, PaulinaNicole och pratar om fördelar och nackdelar med att använda sociala medier i skolan, och de har själva väckt frågan, det är stort!

Internetta 2010 #indpres

Från diskussionen kommer det fram att de upplever det som väldigt jobbigt när skolan, läs svenskämnet, flyttar in på Facebook. De fick nämligen i uppgift av mig att publicera sina moderna manifest i valfritt socialt medium (twitter, facebook eller blogg), några valde blogg, men de flesta Facebook. Samtalet handlar om att Facebook är privat och kompisar, där ska inte skolan vara. Och det blev för mycket när de skulle stå för så larviga saker som att de tyckte att ”man borde annektera Norge”. Det var att går för långt. Jag lyssnar, ler lite och tänker: Åh, va de är underbara.

Samtalet pågår länge, och väldigt indignerat. På twitter får jag resultatet när Simon Winter(@infontology) twittrar ut ”Är det rätt att tvinga elever att blogga? Ja säger eleverna…”.

Jag lyssnar, när de får en fråga av en lärare om hur han ska göra för att få bra betygsunderlag på sina elever, och svaret som kommer förvånar mig enormt: ”Låt dem blogga, då kan du se vad de gör…”

När jag senare på kvällen ber mina elever om hjälp på vilka infallsvinklar som de anser att mötet belyste så kommer en tweet från Madeleine med följande nyckelord ”kommunikation och förståelse lärare-elever är viktigt… förmedla it-kunskap, hjälpsam, källkritik, fler datorer i skolan”. Det sammanfattar i korthet vad mina elever och andra elever belyste som viktiga aspekter på Intenettandet i skolan.

Naturligtvis var det många andra frågor som diskuterades läs @copylindas inlägg på Stjärnkikarna Hej skolan dags att Internetta- debatten har börjat.