Etikettarkiv: Joakim Jardenberg

Blondinbella en bloggframgång som tänker på sina läsare!!!

Igår hade jag lyckan att få vara inbjuden som talare av Jocke som stod som värd för årets upplaga av New Generation marketing i Helsingborg arrangerad av Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen. Temat för förmiddagen var ”Människor, maskiner, medier och megastjärnor”.

Personligen var jag smickrad över att bara få äran att få höra Katarina Grafman som initierat pratade om generation noll kollAnna Caracolias som pratade så engagerat om mobilitet och appar. De magiska maskinerna, som följer oss över allt. Sedan var det jag som pratade om Creative Commons med så mycket energi som jag kunde uppbåda. Min presentation finns längst ner.  Sist ut var megastjärnan Isabella Löwengrip, eller Blondinbella och jag måste säga att jag är grymt imponerad av henne.

Our hero Blondinbella (Isabella Löwengrip)

Isabella Löwengrip vilket energiknippe. Alla fans som kom till Dunkers i Helsingborg bara för att höra henne, och hur hon svarade på deras engagemang… Hon tog sig tid för alla sina fans, som satt, stod och beundrade fotograferade henne som en superstjärna. Och hon möte alla med en nyfiken blick ett leende och en nyfiken fråga om vem de var, tänk vilket bemötande, vilket tänk på sina läsare.

I Isabellas presentation kring sin framgång stod det klart att hennes framgång bygger på en tydlig strategi, hon tänker på sina läsare, åhörare och bjuder på sig själv, sin text och på sina kunskaper.

Hennes recept till framgång som bloggare bygger på att hon ett genomtänkt mottagartänk. Hon arbetar med att hennes mottagare ska känna att de är viktiga, sedda bekräftade. Isabella säger till Jocke: (se filmen finns nedan Isabella är ungefär 1,55 in i inspelningen)

jag är så nyfiken och läser varje kommentar och svarar på allt. Vi lär känna varandra.

Isabella Löwengrip har en publicist strategi och skapar olika bloggtexter beroende på vem och var hennes läsare befinner sig under dagen:

På morgonen behövs inspiration och då är Dagens Outfit en möjlighet att ge läsarna lite inspiration. Vid lunch hade hon genom statistik en bild av att läsarna var lite äldre, och då skriver hon gärna om saker som hon ska göra, människor som hon ska träffa, då lyfts hon som förebild av sina läsare.

På eftermiddagen så skriver hon ett mer provocerande inlägg som väcker läsarna till liv. Då blir hon i kommentarsfältet ”den blåsta bimbon” Sedan drar hon tillbaka det efter middagen och skriver ett pepp-inlägg. Skapa självkänsla inlägg som bygger på att läsarna har lite mer tid och kan fördjupa sig. För att avsluta dagen på bloggen med ett personligt inlägg som ger läsarna en möjlighet att lära känna Isabella.

Framgången i mottagartänket bygger på att attrahera olika människor och sedan skapa rörelser och motrörelser. Att beröra vem det än är som läser och vilken tid på dagen de läser hennes blogg. Men det jag gillar mest är att hon tänker på igenkänning. Läsaren ska känna igen sig, var sig han/hon läser varje dag eller har ett längre uppehåll. De ska känna igen sig. Låt oss kalla det Glamour tänket, serien som pågått år efter år, men vars historia inte tycks röra sig framåt. Det är viktigt med en igenkänningsfaktor.

Wow vilken tjej, vilken grej, vilket tänk!

 



Creative Commons -ett verktyg för vår medieverklighet?

Eftersom jag ska vara med i Årets bästa lineup – Människor, maskiner, medier och megastjärnor på fredag sitter jag och funderar kring just Creative Commons, vad vill jag förmedla? Varför och vilken är punch-linen?

Det stora med Creative Commons i mina ögon är att det bygger på insikten om att skapande föds i mötet med andras skapande. Att kultur skapas i en kreativ gemenskap där vi lånar friskt från varandra. Den andra delen som verkligen tilltalar mig är att vår samtids verk blir tillgängliga att sprida, använda, bearbeta, lära av om de är licensierade under Creative Commons.

Men, men hur ska man kunna leva på sitt skapande om man ger bort det gratis? Om man låter människor fritt sprida kopiera och bruka en verk? Bra fråga? Jag tycker bitvis att den är felställd, den ger en bild av att de flesta med tidigare teknik och med upphovsrätten som stöd kunde leva på sitt skapande, det är jag osäker på. Det är nog bara ytterst få megastjärnor, som levt gott på sitt originella skapande. Många har nog haft sitt skapande ungefär som jag, som en rekreation, ett sätt för återhämtning, lärande, lek och kreativitet.

Tekniken – mediet – skapar CC? Är CC möjligt utan internet? Är Creative Commons möjligt utan internet? Utan möjligheten för oss alla att vara vår egen distributör av det vi skapar. Jag tror att det som internet skapar är en möjligheterna för fler att få dela, få vara med på arenan. Internet förskjuter maktförhållanden och det skrämmer och skapar vissa motsättningar.

Men, men vilka är avigsidorna?

Men i ett medium där alla fritt kan sprida sitt skapande, vad krävs där för att stå ut? Creative Commons? Hanna Sköld Nasty Old People gjorde det, men när blir det slentrian? Något vi vet att alla gör… Vad gör stor kultur? Vad gör megastjärnor? Det är inte min sak att fundera kring jag lämnar det till Isabella Löwengrip att fundera kring.

Vissa bloggar bör bara vara CC

Min yrkesvardag handlar om att få lärare och elever i skolan att arbeta med webben, att lära sig mer om internet. Jag tror på internet som medium, men inser att internet som medium och dess funktioner ibland krockar med en del av de lagar som skapades för en analog värld, en sådan är upphovsrätten, som begränsar möjligheterna att dela, sprida och bearbeta verk som skapas av andra som gör att jag måste fråga och fråga igen för att få sprida andras verk och mästerverk.

Jag tror på att ”information ska vara fri”, jag tror på att vi ska äga vår infrastruktur, men för att det ska vara möjligt behövs kunskap och för kunskap behövs information och möjligheten för oss som använder informationen att fritt kunna sprida den, och här kommer Creative Commons in! Ett licenssystemet som gör att jag fritt får använda dina verk, fritt får sprida din kunskap, den information som du vill dela på de villkor som du bestämmer.

Varför använder inte alla företagsbloggar Creative Commons? Vad har de att förlora? Vill de inte att deras kunskaper, kunnande ska spridas? Om vi tar Binero, som exempel eftersom de är mitt webbhotell. Binero har nämligen en grym blogg. En blogg för alla som vill lära mer om WordPress, men det är en blogg och jag älskar bloggar, men liksom allt jag älskar är de inte fullkomliga, och en brist med bloggar är att de är snabbt förändliga, så även Bineros så de inlägg som jag vill puffa för finns sällan som aktuella, och en länk är bara en länk, den kräver ett aktivt klick, vilket jag inte kan lova.

Med en CC licens skulle jag med all enkelhet kunna publicera Bineros inlägg på Webbstjärnans sajt och sprida deras kunskaper till mina användare i Webbstjärnan i ett sammanhang där det handlar om att använda WordPress i skolan. Binero skulle med en CC licens kunna sprida sina kunskaper till nya läsare, och de behöver aldrig känna sig sig snuvade på cred eftersom alla licenser kräver att jag erkänner verkets titel och upphovsmannen vid namn och med länk samt anger licens.

Frågan är bara varför inte Bineros blogg är licensierad, innehållet är grymt, se till exempel inlägget om SEO och vad förlorar Binero på spridning? Berätta det för mig?

Om det beslutet att inte använda CC handlar om att man är rädd för att förlora cred. Så tycker jag att man ska se sig om och ta del och lära av andra. Hur gör andra bloggare för att berätta för användarna och hur de ska förhålla sig till Creative Commons? En som är väldigt tydlig och pedagogisk är Joakim Jardenberg på Jardenberg unedited som ligger under CC (by). Han berättar på följande sätt vad vi får använda hans texter till:

Före:

Eller kolla på MindPark som också är extremt tydliga CC-licensen innebär. Det enda som jag eventuellt kan anmärka på är att det bör anges att den som använder material från bloggen också ska tala om att han/hon får gör det eftersom bloggen är licensierad under Creative Commons samt vilken licens som bloggen sprids under. I Jockes fall CC (by), med en länk till licensen i fråga.

Så här ser det ut nu 2010-12-04 19.00:

Det hjälper att vara tydlig och pedagogisk!


Tänk om inte sådana som Joakim fanns

Jag har funderat mycket på mitt bloggande, mina engagemang, min vilja, vad jag vill, och om det leder någonstans. Vad gör jag och varför gör jag det? Och när jag funderar som mest kommer ofta ett svar från Joakim Jardenberg och idag är det min tur att säga tack. Tack för alla underbara ord, tack Joakim för att du den 29 november skriver följande med en länk till Gert:

13. Bloggtips: Jocke och Kristina | Motviktigt

    Made me happy. Jag gillar ju Gert, och håller Kristina extremt högt. Hon är en makalös superstar – så det här var både kul och smart.

Eller när du kallade mig och Grafström för Gröna prickar (den är jag extra stolt över)

Visst blir det självklart. Vi behöver vara den gröna pricken, och vi behöver de som är våra gröna prickar. Jag vet vilka ni är, som hjälper mig genom den röda zonen. Tusen tack!

The bigger your red zone, the louder your green dot needs to be.

För att konkretisera, titta på det här klippet från Sweden Social Webcamp.@grafstrom och @kalexanderson är typiska gröna prickar. Jag tror alla på #sswc är gröna prickar.

Är du?

Eller den grymma film och session om Creative Commons som vi gemensamt skapade på #sswc

Fantastiska @kalexanderson och @grafstrom, tillsammans med en ansenlig delmängd av de 404 nördarna på ön, diskuterar Creative Commons. Avslutas med ett call to action…

Vårt upprop som jag ser resultat av varje vecka, för att inte säga varje dag. Det är otroligt, tack!

Att bli ett bevis för att din spaning om att Open Source och kollaborativt skapande smittar av sig var om något så otroligt. Det har aldrig hänt att jag varit ett exempel för att belägga ett argument.

I korthet, öppen källkod, allt som arbetsmaterial och gemensamt skapande handlar inte längre bara om

  • nördar som hackar linux, apache, php och skapar wordpress-magi
  • eller wikipettrar som redigeringskrigar på Wikipedia

Det har blivit något helt annat, något mycket mer. En rörelse som spränger gränser och som går att hitta långt utanför #wpsthlm.

/…/

INDIVIDERNA Flera av dem på oväntande ställen. Johan Grafström (SVT, numera på UR), Kristina Alexandersson (skolan, numera på .se), Magnus Kolsjö(politik/förvaltning) – för att de är cowboys på insidan! Det finns många fler, det de har gemensamt är att de aktivt arbetar med att ändra attityder. Jag är deras största fan!

Tack för alla dina länkar och upprop. Tack för att du är du!

Jag vet handsken är kastad, och jag har just plockat upp den ska skriva under veckan. Du vet jag har CC-tema för tredje veckan i rad, nu. Sedan ska jag ta tag i bloggposten om vi över trettio som tycker att det är jobbigt att föräldrarna har insyn i våra liv.

Alla dina YES, YES!!! betyder så mycket, tack! Du gör skillnad för mig, få mig att tro, vilja och göra mer. Fortsätt med det!

Tack @jocke, du gör skillnad!

Vi skulle aldrig ha träffats, utan våra bloggar…

Jag pratar med Anne-Marie Körling i telefon, och för att vara jag är det ganska ofta. Vi pratar webb, blogg, skola och livet. Det är underbart, berikande och dynamiskt. Men som det är när vänner som inte pratar så ofta med varandra i telefon så går vi loopar, vi återkommer till samma ämnen, samma frågor och alltid, varje gång vi pratar så kommer följande fras:

-Vi skulle aldrig ha träffats om det inte vore för sociala medier, för webben, för bloggeriet.

Kanske är det så… Om inte sociala medier funnit då hade vi kanske möts, på någon konferens, på någon studiedag, eller genom att jag hade läst hennes bok men vi hade inte utvecklat vår vänskap, vårt systerskap, våra samtal, vår dialog som sociala medier gör att vi kan. Det som jag och Anne-Marie slår fast om och om igen i våra samtal är att i sociala medier blir det fokus på innehållet, inte på mitt utseende, på min ålder på min akademiska kompetens, vi kan mötas som mer jämlika.Om det inte vore för bloggen för sociala medier och för det innehåll som vi delar, som vi vill prata om hade vi aldrig fått tillfälle att berika varandra.

Eller för att citera Jardenberg och hans underbara kommentar som jag av en händelse hittade i min ”spamkorg”

(btw, att content inte är kung har vi väl slagit fast för länge sedan. För att citera Cory Doctorow: ”content isn’t king, conversation is. Content is just the stuff we talk about 😉

Åh, vad jag är tacksam för att sociala medier finns, att Anne-Marie finns, att du som läser det här finns. Att vara en bloggerska berikar mitt liv…