Etikettarkiv: källkritik

Ska din källkritik leda till skepticism eller nyfikenhet?

Jag pratar ofta om källkritik, att de möjligheter som finns med internet att kunna få svar på precis allt har lett till att det också sprids precis vad som helst och sak som är spännande, otroliga, fantastiska tycks få mer spridning än saker som är ”sanna”. Och förklaringen är enkel vi som människor älskar goda historier, vi vill berätta dem, sprida dem. Sedan är det så att internet i sig bygger på att vi ska kunna sprida information, snabbt och fritt.

I många sammanhang pratar vi om att ständigt vara skeptisk, kritisk men jag tänker att istället för att vi ska gå runt och ständigt vara skeptiska och misstro andra kanske vi kan vara nyfikna för att vilja ta reda på mer, lära oss mer.  När du hör saker som du tror på, ta reda på mer… var nyfiken… När du hör saker som du knappt tror är sant – bli nyfiken ta reda på mer… När du hör fantastiska historier som den om QAnan, bli nyfiken och ta reda på mer. Försök förstå mekanismerna bakom och hur systemet fungerar. Var nyfiken, fråga var kan jag få reda mer?

Vet du inte vem Q är? Har du inte hört historien om QAnan? Det är en historia som började spridas via anonyma internetforum, Q påstår sig vara en person med den högsta säkerhetsklassificeringen inom amerikansk säkerhetstjänst Q. Och påstår sig ha kunskaper om en världsomspännande konspiration. l centrum för denna historia som Q sprider är Muller-utredningen, den som undersöker kopplingen mellan rysk påverkan i det amerikanska valet 2016, fast enligt denna anonyma källa undersöker inte Muller alls rysk påverka utan… demokraternas agerade och Clinton och Obama osv. Läs artikeln på NPR så får du e överblick hur denna historia som startade på anonyma messing-boards får effekter i verkligheten.

När du hör historier som den om Q ska du inte bara vilja ta reda mer om vad Q säger utan också mer om vad detta handlar om var denna historia har sitt ursprung, om den går att belägga med andra källor än bara hörsägen, fråga någon som vet, någon som arbetar inom ett politisk ämbete eller en statsvetare, eller någon som förstår politik, använd internet, var nyfiken och ta reda på mer. Nöjd dig inte bara med att sprida en god historia och tro inte på den utan bli nyfiken. Ta reda på mer, ta reda på om det ens är möjligt… fråga de som kan, som är insatta. Var nyfiken och sök fler svar. Använd internet till det som en av internet mest fantastiska möjligheter att världen blir så mycket större genom att vi ka nå vilken expert som helt genom en enkel tweet, eller via en epost. Starta kanske med att vara skeptisk, men använd din källkritiska förmåga, din skepticism till att söka mer och fler svar, bli nyfiken!

Var nyfiken, ta reda på mer… använd internets möjligheter för att förstå och lära dig mer. Då blir det också lättare att veta hur du ska hantera en bra historia.

 

Källkritik i all ära, men prata också om källtillit.

Vi pratar ständigt om vikten av källkritik, att vara medveten och inte aktivt sprida information som kan vara felaktig, falsk eller ha ett fientligt syfte. Att vara medvetna, granska och vara källkritiska, för inget på internet behöver vara sant, så granska dina källor. Jag instämmer fullt ut i dessa påståenden, om att det är viktigt att ställa frågan om vem som sprider vad och varför, att det är viktigt att ta reda på vem/vilka som står bakom ett konto, att fundera på syftet med den information som vi möter. Men precis som Jutta Haider säger:

vi inte bara ska fundera över vår källkritik utan också över vår källtillit, det vill säga vilka källor vi känner förtroende

i artikeln Därför ska du bry dig om källkritik på Internetkunskap. Det är viktigt att fundera på vilka vi litar på varför vi ska litar på just dessa? Och uppå det fundera på hur de sociala plattformar som vi använder påverkar vilka vi litar på. Jag har funderat en hel del kring källtillit och när jag lyssnade på podcasten If then av Slate. I avsnittet från slutet av juli intervjuades Claire Wardle. Wardle är forskare på Harvard och pratade om missinformation, desinformation och malinformation men också om hur sociala medier och vetskapen om att på internet kan få oss att börja misstro alla utom ”våra vänner”. Sedan tar hon upp de oroligheter som sker i Indien tillföljd av hur information sprids i tjänster som What’s app. OM du inte känner till historien om What’s app det så har det uppstått lynchmobbar med människor som attackerat människor efter rykten om barnkidnappningar, dessa rykten har spridits genom att människor bara vidarebefordrat information som de fått från vänner, bekanta som de har i What’s app.

Så frågan om ”vem kan vi lita på” otroligt viktig, och vi som arbetar med skola och utbildning kring att vara kritisk mot källor, vi behöver prata om vilka källor kan vi lita på och på vilka grunder. Vi behöver prata om de metoder som används för att granska fakta och skapa nyheter, så att vi förstå de journalistiska metoderna, såväl som de vetenskapliga metoderna som styr forskning. Allt för att göra det lättare att veta vilka vi kan lita på, så att vi inte bara lämnas till att lita på våra vänner.

Prata om ett källkritiskt förhållnigssätt med hjälp av bilder

Jag vet att jag inte är först med idéen. Vi utgår gärna från manipulerade bilder för att prata om källkritik. Att bilder ljuger och kan manipuleras, göras om för att berätta andra historier än de ursprungligen var tänkat att göra. Det är roligt. Jag brukar ofta tipsa om Fentons kanonkulor för att nämna en bild som är spännande att utgå från.

Utgå från bilder – kolla in Digitala lektioner

Men jag tänker att man skulle kunna utgå från en bild för att prata om ett källkritiskt förhållningssätt. På Digitala lektioner som jag arbetar med har vi gjort flera lektioner som har sin utgångpunkt i en bild för att du sedan tillsammans med dina elever ska kunna prata om källkritik.

I en av lektionerna Värdera källor – är fågeln farlig? utgår vi från följande bild för att sedan tänka oss att man tillsammans med klassen kan prata om just hur man ska göra för att vara källkritisk. Gå in och kika på våra källkritiska lektioner och framför allt de som handlar om att prata källkriktik utifrån bilder.

Du hittar lektionerna som jag pratar om här:

Digital kompetens i skolan – hur arbetar du med det?

Jag vet inte om du sett Internetstiftelsens nya satsning, Digitala lektioner. Sajten är ju ännu inte färdig, men vi har beta-lanserat den och det finns material som du kan använda, testa och bygga om. Det finns material som du kan använda för att stärka din egen digitala kompetens, och material som du kan använda i klassrummet. Hela sajten är under Creative Commons så den är öppen, fri och du har möjlighet att ladda hem materialet, bearbeta det, sprida och göra det till ditt eget, utan att fundera på om du får eller inte.

Här finns filmer, övningar och annat för att starta ett arbete kring digital kompetens. Vi har lektioner i programmering, källkritik, integritet och säkerhet. Vill du veta när vi släpper nytt material signa upp dig för vårt nyhetsbrev, det kostar inget.

När jag tänker på mitt arbete på Internetstiftelsen känner jag mig alltid så lycklig som får arbeta med något som är så viktigt som att förstå vår digitala samtid. Jag får dessutom möjligheten att via mitt arbete på Internetstiftelsen möta många som arbetar i skolan tillsammans med elever för att förbereda dem och ge dem de bästa förutsättningarna för att utveckla digital kompetens.

Spana in Digitalalektioner.se – och kom tillbaka för vi har bara börjat…

 

Att föreläsa är ett äventyr

Jag har nu i dagarna två varit föreläsare. Jag föreläser ständigt som en del av mitt arbete på Internetstiftelsen och tycker det är spännande att få ge mina perspektiv på digital kompetens, källkritik, integritet, och ibland även på informationssäkerhet eller digitaliseringen av skolan. Ibland, dock allt för sällan pratar jag även om upphovsrätt och Creative Commons. Förra veckan pratade jag om skolans digitalsering på internetdagarna. Kolla här om ni vill få en expose:

De roligaste föreläsningsuppdragen är de som kräver mer av en, de är också de svåraste. De där man inte riktigt vet om man har hittat rätt, eller om man egentligen bidrar med ett perspektiv. Ibland drömmer jag om att få prata om fotografi, eller om att vara människa, som om jag skulle kunna bidra med insikter i de ämnena. Jag vet att jag en gång erbjöd mig att förläsa om självporträtt och selfies och det var och är nog en av de roligaste och mest nervösa framträdanden som jag gjort.

Utmaningen är rolig, jag drivs av en lust att utforska och lära nytt. Ge nya perspektiv, eller lyfta de perspektiv som utmanar mig och mina föreställningar. Idag har jag varit i Norge och pratat på temat ”jag har inget att dölja”. Precis som flera andra gånger jag varit i Norge så mötte jag Rigmor (för visst heter du så?) som sitter i publiken och när jag ser henne blir jag alldeles lugn, för jag vet att i hennes blick kan jag vila. Hon drivs av samma lust som jag, att utforska, undersöka och sedan få andra att förstå. Det är en stor lycka att ha personer som hon i publiken.

Även Michaela satt i publiken och Frida, till min förvåning och min stora ödmjukhet. Tack för att ni tog er tid!

Lär dig hantera källor på nätet på ett kritiskt sätt

Idag lanserar IIS tillsammans med Viralgranskaren på Metro en ny version av Internetguiden som jag skrivit Källkritik på internet. Den guiden är kanske mer aktuell, speciellt med avseende på det val som just avslutats i USA. Medborgare tar del av information via nätet och sociala medier och då är kunskaper kring internet, sociala medier och hur de fungerar A och O för att man ska kunna förhålla sig kritisk till det som man tar del av. Det finns några enkla verktyg som du kan använda  för att du ska kunna förhålla dig medveten innan du sprider information via nätet:

  • läs igenom texten och inte bara rubriken innan du sprider
  • ställ frågor: är detta rimligt? Sannolikt?
  • googla om innehållet låter ”otroligt” … eller för bra för att vara sant

Eller läs guiden Källkritik på internet, som finns gratis att ladda ner och ta del av via internet. Och läs mitt inlägg och granska min morgon kritiskt – Källkritik på morgonkvisten.

Jack Werner -Är det sant…

Är det sant…

en fråga som är början på ett källkritiskt arbete, enligt Jack Werner. Och jag kan inte annat än hålla med speciellt eftersom jag har under eftermiddagen haft nöjet att hänga med Jack Werner, en av initiativtagarna till ”viralgranskaren”. Vi har gemensamt brottats med källkritik och olika perspektiv på källkritik på bokmässan. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande. Jag tillstår att jag är lite ”star-strucked” av Jack 😉

Jack lyfter fram vandringssägner på nätet eller snarare i sociala medier som en bra ingång för källkritiska samtal. Dessa fantastiska historier om ”mobilskal som leder till kvarsittning”, eller ”appar som hackas av pedofiler”, borde alltid väcka frågan: är det verkligen sant? Och innan vi -jag, du eller någon annan delar vidare borde vi göra lite mer research…

Hemma vid mitt köksbord får mina barn ofta frågan: vem har sagt det? Eller vem är kompisen som sett/gjort/tagit del av det där… Och det krävs inte så mycket för att mina barn ska förstå att de historier som de tar del av ofta är för bra för att vara sanna.

Vandringshistorier har dessutom den stora fördelen att de ofta är historier som vi fascineras av, de väcker känslor och får oss att vilja veta mer…för tänk om det skulle kunna vara såsom de säger…

En annan aspekt på vandringshistorier är ju att de bygger på en lång tradition av berättande… och som sådana kan vi använda dem för att visa hur djupförankrade de är i vår litterära historia.

Det får mig att tänka på alla filmer/böcker som inleds med orden ”bygger på en sann historia” – men är det alltid sant… men det visste du väl redan 🙂

läs mer om Jacks vandringshistorier i antologin Kritiskt tänkande från Studentlittertur.

Vad kan hända om man inte är källkritisk?

I onsdags blev jag intervjuad av en fantastisk radioreporter som skulle göra ett reportage för P4 barn kring källkritik, går på radio nästa vecka. Reportern ställde de vanliga frågorna, vad är källkritik, hur är man källkritisk? Men inte bara dessa frågor som jag känner igen, utan även frågan om det är farligt att inte vara källkritisk?

När jag fick den frågan känd jag mig lite ställd, hur ska jag formulera det här?

För visst kan det vara farligt om vi på grund av okunskap eller bristande medvetenhet sprider information som är rent missvisande, men är det det jag vill säga till ett barn? Vill jag skrämmas, och säga att om du inte kan din källkritik (och speciellt på internet) då kan det gå riktigt illa och du kan råka illa ut, kanske till och med göra andra illa.

Nej det vill jag inte, men samtidigt vet jag att om vi inte är medvetna med vad vi sprider och vad vi tror på kan det leda till att vi blir lurade på pengar, eller gör saker som vi inte vill stå bakom sedan för att de är känsliga eller pinsamma. Och en bristande källkritik kan också gör att vi sprider fördomar och uppfattningar som inte är sanna.

Intervjun fick mig att tänka och fundera i nya banor, vad händer om människor inte är medvetna och kunniga om vad de sprider, utan bara sprider information för att de tror att den är sann, eller för att alla andra sprider den… och det många säger många gånger kan ju lätt uppfattas som en sanning, men så behöver det inte alls vara.

Är det farligt att inte vara källkritisk?

En crash-kurs i källkritik med källkritik, snart på internet #blogg100

Vi kommer vecka 22 öppna för anmälningar till Webbstjärnans nya kursportal, och bland de kurser som vi bland annat kommer att kunna erbjuda är en introduktionskurs i källkritik, som har som syfte att ge en presentation av vad du ska tänka på när du granskar webbplatser och material som du hittar på internet. Den kommer att vara fri och öppen för alla som vill delta. Om du vill veta när vi öppnar så kan du anmäla dig här för att få information om när vi öppnar upp för anmälan.

Visst är det coolt!

Skolan behöver utgå från elevernas intressen och ingen annans! #blogg100

I Jenny Maria Nilssons debattartikel ”Läsrörelsens chocksiffror är mer till för sin egen skull än för eleverna”, där hon argumenterar för att skoldebatten styrs av särintressen och dessa särintressen använder olika metoder för att bevisa sin tes och få sin fråga som huvudsak på agendan.

I Nilssons artikel kommer hon fram till att skolan måste få vara ifred och sköt sitt uppdrag. Det är befriande att hon tittar på de siffror som har presenteras om att:

”För tio år sedan läste 70 procent av föräldrarna dagligen för sina barn, men nu är det bara 35 procent som läser för sina barn”

Dessa siffror kommer från en undersökning som inte uppfyller de krav på statistiskt säkerställt underlag menar Nilsson och vi behöver titta på skoldebatten med kritiska ögon, vem säger vad och varför? Vad är det för myter och föreställningar som förekommer i skoldebatten och varför ifrågasätts de inte. Jag tycker också om att Nilsson tittar på myterna som sprids om lärare och deras kompetens. Det är skönt att höra en debattör som möter argument om att lärare skulle vara verktygslösa i arbetat med sin profession med ord som dessa:

/…/lärare är hjälplösa? Cirka fem år på lärarutbildningen, praktik, verksamhet som lärare och den uppsjö litteratur som finns angående läsinlärning är inte tillräckligt för att någon ska behärska det centrala i sin profession? Men en fortbildningskurs, av slaget Widmarks organisation ger, ska ordna det? [hon hänvisar till Martin Widmarks artikel i DN Jag skäms över hur vi har svikit barnen i skolan]

Naturligtvis behövs insatser för att främja läsförmågan bland barn och unga, det vet jag med, men frågan är vem som ska får beskriva problemet och vem som ska få komma med lösningen? Är det de som står utanför skolan och som står för ett särintresse eller de som tillhör skolan och skolans profession. Jag instämmer med Nilsson skolan har kompetensen att sköta sitt uppdrag, låt dem gör det.