Etikettarkiv: källkritik

Jack Werner -Är det sant…

Är det sant…

en fråga som är början på ett källkritiskt arbete, enligt Jack Werner. Och jag kan inte annat än hålla med speciellt eftersom jag har under eftermiddagen haft nöjet att hänga med Jack Werner, en av initiativtagarna till ”viralgranskaren”. Vi har gemensamt brottats med källkritik och olika perspektiv på källkritik på bokmässan. Det har varit otroligt roligt, inspirerande och givande. Jag tillstår att jag är lite ”star-strucked” av Jack 😉

Jack lyfter fram vandringssägner på nätet eller snarare i sociala medier som en bra ingång för källkritiska samtal. Dessa fantastiska historier om ”mobilskal som leder till kvarsittning”, eller ”appar som hackas av pedofiler”, borde alltid väcka frågan: är det verkligen sant? Och innan vi -jag, du eller någon annan delar vidare borde vi göra lite mer research…

Hemma vid mitt köksbord får mina barn ofta frågan: vem har sagt det? Eller vem är kompisen som sett/gjort/tagit del av det där… Och det krävs inte så mycket för att mina barn ska förstå att de historier som de tar del av ofta är för bra för att vara sanna.

Vandringshistorier har dessutom den stora fördelen att de ofta är historier som vi fascineras av, de väcker känslor och får oss att vilja veta mer…för tänk om det skulle kunna vara såsom de säger…

En annan aspekt på vandringshistorier är ju att de bygger på en lång tradition av berättande… och som sådana kan vi använda dem för att visa hur djupförankrade de är i vår litterära historia.

Det får mig att tänka på alla filmer/böcker som inleds med orden ”bygger på en sann historia” – men är det alltid sant… men det visste du väl redan 🙂

läs mer om Jacks vandringshistorier i antologin Kritiskt tänkande från Studentlittertur.

Vad kan hända om man inte är källkritisk?

I onsdags blev jag intervjuad av en fantastisk radioreporter som skulle göra ett reportage för P4 barn kring källkritik, går på radio nästa vecka. Reportern ställde de vanliga frågorna, vad är källkritik, hur är man källkritisk? Men inte bara dessa frågor som jag känner igen, utan även frågan om det är farligt att inte vara källkritisk?

När jag fick den frågan känd jag mig lite ställd, hur ska jag formulera det här?

För visst kan det vara farligt om vi på grund av okunskap eller bristande medvetenhet sprider information som är rent missvisande, men är det det jag vill säga till ett barn? Vill jag skrämmas, och säga att om du inte kan din källkritik (och speciellt på internet) då kan det gå riktigt illa och du kan råka illa ut, kanske till och med göra andra illa.

Nej det vill jag inte, men samtidigt vet jag att om vi inte är medvetna med vad vi sprider och vad vi tror på kan det leda till att vi blir lurade på pengar, eller gör saker som vi inte vill stå bakom sedan för att de är känsliga eller pinsamma. Och en bristande källkritik kan också gör att vi sprider fördomar och uppfattningar som inte är sanna.

Intervjun fick mig att tänka och fundera i nya banor, vad händer om människor inte är medvetna och kunniga om vad de sprider, utan bara sprider information för att de tror att den är sann, eller för att alla andra sprider den… och det många säger många gånger kan ju lätt uppfattas som en sanning, men så behöver det inte alls vara.

Är det farligt att inte vara källkritisk?

En crash-kurs i källkritik med källkritik, snart på internet #blogg100

Vi kommer vecka 22 öppna för anmälningar till Webbstjärnans nya kursportal, och bland de kurser som vi bland annat kommer att kunna erbjuda är en introduktionskurs i källkritik, som har som syfte att ge en presentation av vad du ska tänka på när du granskar webbplatser och material som du hittar på internet. Den kommer att vara fri och öppen för alla som vill delta. Om du vill veta när vi öppnar så kan du anmäla dig här för att få information om när vi öppnar upp för anmälan.

Visst är det coolt!

Skolan behöver utgå från elevernas intressen och ingen annans! #blogg100

I Jenny Maria Nilssons debattartikel ”Läsrörelsens chocksiffror är mer till för sin egen skull än för eleverna”, där hon argumenterar för att skoldebatten styrs av särintressen och dessa särintressen använder olika metoder för att bevisa sin tes och få sin fråga som huvudsak på agendan.

I Nilssons artikel kommer hon fram till att skolan måste få vara ifred och sköt sitt uppdrag. Det är befriande att hon tittar på de siffror som har presenteras om att:

”För tio år sedan läste 70 procent av föräldrarna dagligen för sina barn, men nu är det bara 35 procent som läser för sina barn”

Dessa siffror kommer från en undersökning som inte uppfyller de krav på statistiskt säkerställt underlag menar Nilsson och vi behöver titta på skoldebatten med kritiska ögon, vem säger vad och varför? Vad är det för myter och föreställningar som förekommer i skoldebatten och varför ifrågasätts de inte. Jag tycker också om att Nilsson tittar på myterna som sprids om lärare och deras kompetens. Det är skönt att höra en debattör som möter argument om att lärare skulle vara verktygslösa i arbetat med sin profession med ord som dessa:

/…/lärare är hjälplösa? Cirka fem år på lärarutbildningen, praktik, verksamhet som lärare och den uppsjö litteratur som finns angående läsinlärning är inte tillräckligt för att någon ska behärska det centrala i sin profession? Men en fortbildningskurs, av slaget Widmarks organisation ger, ska ordna det? [hon hänvisar till Martin Widmarks artikel i DN Jag skäms över hur vi har svikit barnen i skolan]

Naturligtvis behövs insatser för att främja läsförmågan bland barn och unga, det vet jag med, men frågan är vem som ska får beskriva problemet och vem som ska få komma med lösningen? Är det de som står utanför skolan och som står för ett särintresse eller de som tillhör skolan och skolans profession. Jag instämmer med Nilsson skolan har kompetensen att sköta sitt uppdrag, låt dem gör det.

 

Kan vi överhuvudtaget vara källkritiska, när allt vi vill tror är ”sant”? #blogg100

För inte så länge sedan blev jag intervjuad av en tidning kring källkritik och frågan kom i förbigående: Förmår vi överhuvudtaget att vara källkritiska?

Jag vill tro det, men sedan ser jag människor i min närhet och troligen jag själv också dela saker som kan inte stämmer alls vid en närmare granskning. Ibland undrar jag hur ”vi” tänker, men kanske är det så att allt som vi vill tro på är sant det dela vi gärna vidare. Saker som stämmer överens med vår världsbild, våra kunskaper, våra erfarenheter vill vi att andra som inte delar vår världsbild, våra insikter ska ta del av, för dessa fakta, bevis och upplevelser är argument för att vår världsbild är den enda sanna och rätt. Men tänk om det inte är så.

Hur medvetandegörs vi om våra ideal och hur de styr vår världsbild, i synnerhet i ett medium där algoritmer styr och ser till att vi får mer information om det vi redan tycker, det vi redan gillar, är intresserade av, det som vi delar vidare. Hur förmår vi att vara källkritiska, och vad krävs, eller snarare vilka kunskaper krävs för att vi ska kunna se utanför våra bubblor.

Källkritiska övningar till internetguiden ”Källkritik på Internet” #blogg100

Vi pratar ständigt om vikten att vara källkritisk, att öva denna färdighet. På Internet är det inte alltid så lätt att vet vem som står bakom en källa, vilket syftet är och om, eller när man ska dela vidare. Vi vill vara hjälpsamma, vi vill sprida information som kan vara till nytta för andra, som är roligt, underhållande och allt annat, men vem kan man lita på?

Är är den ”rara” filmen det vi vill tro att den utger sig för att vara eller är den något annat, och hur vet man skillnaden? Hur vet man egentligen vem som ligger bakom all information som förekommer på nätet? I det allmänna samtalet sägs det när vi alla är publicister så har vi också alla ett ansvar för vilken information vi sprider, men för att vi ska kunna axla det ansvaret behöver vi kunskaper.

.SE har gett ut en guide som heter Källkritik på Internet, som kan vara en startpunkt för att lära sig mer om hur internet fungerar samt hur källkritik på internet fungerar. Till min guide om källkritik har vi gjort övningar för lärare så att lärare tillsammans med sina elever kan närma sig och arbeta med källkritiska uppgifter och frågor. Övningarna hade fått några år på nacken så därför valde vi att uppdatera dem. Så kolla in.

Till guiden källkritik på Internet har vi också en infografik, som man kan ladda ner och ha som stöd när man ska ställa källkritiska frågor till information som man tar del av på nätet.

Vem kan man lita på när alla luras… #blogg100

jag är så förtjust i att filmen som förförde så många av oss var en reklamkampanj, vad trodde vi? Hur presenterades den, och visst är den rar. Den är till och med vacker. Men vad händer med oss när vi förstå att allt de ville var att lura oss, att marknadsföra deras varumärke, var det jeans?

)

Ja, vem kan vi lita på. Jag tänker att nästa gång jag förförs av något vackert, rart eller tilltalande så kommer cynikern i mig bara tänka att det är någon som vill marknadsföra något, genom att använda mig som ett led i sin kampanj.

Kolla in Kobra – så får du lite fler perspektiv.

Första hjälpen för den källkritiske på Internet! #blogg100

Källkritik är något som vi ofta pratar om när det kommer till att använda Internet. Det är en färdighet som är viktig och som alla behöver använda och många av oss behöver tänka kring hur vi värderar källor och vilka frågor som vi ska ställa.

För att hjälpa er har vi på Webbstjärnan tagit fram en ”infografik” som kan fungera som första hjälpen för den som vill och ska göra en källkritisk analys. Naturligvis är den tillgänglig under Creative Commons Erkännande – Dela lika. Fri att bearbeta, fri att sprida, ladda ner och sätta upp i klassrummet.

forsta-hjalpen-infografik

Om man vill få mer kött på bena rekommenderar jag att man laddar ner .SE:s internetguide Källkritik på Internet, som jag är författare till 😉

Vi har utgått från de frågor som vi bör ställa om källor, som vilken sorts källa det handlar, vem som står bakom den och om det är en person eller en organisation. Det är ett frågebatteri, men för att du ska göra analysen måste du ta ställning till alla svar och fundera på hur källan fungerar för den uppgift som du har att lösa.

Att förbättra en källa för att imponera på fröken!

I julhelgen har ett av barnen haft en uppgift som innebär att att hen ska arbeta med ett av Sveriges landskap. Arbetet handlar om att söka information och fakta om landskapet i fråga. En klassisk uppgift, som jag tror att alla barn fått.  I arbetet med landskapet har hen varit osäker på om hen arbetar med rätt landskap, det finns ju flera som slutar på ”land”. Och i osäkerheten kring om han arbetar med rätt uppgift, eller inte, så skrattar jag och säger till honom:

-Men om det är fel landskap, så kan vi ju bara byta namnet på Uppland mot Sörmland och sedan berättar du samma fakta som du hittat, och om läraren kommer på dig, så kan du bara säga: Äsch jag ville bara pröva dig, och se om du hängde med.

Jag är väl medveten om att barnet, som är samvetsgrann och tar sina skolarbeten på allvar aldrig skulle göra så, dvs lura klassen, fröken, eller ens drömma om att sätta läraren på plats. Så vi skrattar åt påhittet, och så berättar hen följande historia om ett annat skolarbete som hen gjort tillsammans med några klasskamrater.

DE skulle arbeta med svenska djur, och hade fått hare som arbetsområde. Du som är insatt i harar vet att i Sverige har vi har fälthare och skogshare. Men det finns även andra arter av harar, som snöskoharen, som lever i Nordamerika. Och eftersom gruppen bestod av flera elever och alla ville ha något spännande att berätta om, så valde de att även berätta om Snöskoharen, som inte tillhör den svenska faunan, alltså inte är relevant för uppgiften. Men för att få bidra och berätta om Snöskoharen så hittar de på en utbredning för den nya svenska arten snöskohare – och deras lösning på uppgiften var att snöskoharens utbredning är att den först  kom att finnas ” i Skåne och sedan i nästan hela Sverige”.

Historien om Snöskoharen och det kreativa sättet att få berätta allt om olika hararter, imponerar på mig, men samtidigt måste jag undra: Vad tänkte läraren? Reagerade hon på den nya svenska har-arten? Jag tänker att detta hade varit ett ypperligt tillfälle att prata kring källor, hur man kan hantera källor, samt vad uppgiften hade för syfte och funktion. Varför skulle de undersöka den svenska faunan, varför ingick inte Snöskoharen i uppgiften? Alla dessa frågor hade varit relevanta och intressanta att prata om.

Vad gillar du, vill du göra du reklam för det du gillar?

Vad gillar du och hur används dina gillanden på Facebook?

Facebooks har en ny integritetspolicy på G, eller om den är genomförd osäker på vilket. Den nya integritetpolicy innebär att Facebook kan skapa annonser och använda min profilbild och mitt namn som utgångspunkt för reklam.

Jag läste om det förra veckan i samband med att den diskuteras och det pratades om att den skulle senareläggas. Men de nya integritetsinställningarna kommer att innebär att:

Once updated, the policy will make it clear when users have given Facebook blanket permission to use their likenesses, names and personal information to endorse products and services. (BBC News Call to stop Facebooks privacy policy change)

Jag som är lite tveksam till vad mitt namn ska användas till, tänker att det kanske kommer att se ut som det gjorde ikväll på min Facebook-vägg där en väns namn och bild förekom i samband med följande annons:

Skärmavbild 2013-09-12 kl. 20.20.19

Jag tänkte att jag måste se över vad jag gillat så att jag verkligen tycker att de varumärkena ska få använda mitt namn och min bild för marknadsföring och då upptäcker jag att jag inte kan få en överblick på vad jag egentligen har gillat. Det var så lätt att lägga till, men hur gör jag för att ta bort, för att titta igenom… förvirrad gav jag upp och skrev denna bloggpost istället.

Jag förstår att det kan vara lockande för varumärken att köpa ”reklam” genom att använda sina sina fans ”gillanden”, men vill inte varumärken/produkter/tjänster att de som är ”fans” ska sprida och visa sitt gillande öppet, frivilligt… med Facebooks nya integritetspolicy blir det oklart…