Etikettarkiv: källor

Trovärdiga källor på nätet bygger på en vilja att bli granskade

Jag skrev ett inlägg i somras med titeln ”Källkritik på nätet så mycket enklare”, som genom en tweet i söndags morse väcktes till liv igen. Jag instämmer fortfarande i min slutsats att:

på nätet och i sociala medier, med länkar och transparens. Lär vi barnen hur internet fungerar, och att de ska länka, eller undersöka länkarna i texter på nätet eftersom då kan de också tydligare se vilka källor som jag går i dialog med. Mina läsare kan lättare ta del och förstå mitt resonemang med hjälp av de källor/länkar som jag som skribenten använder mig av i mina texter på nätet.

[något redigerat jfr med det ursprungliga inlägget]

Jag tror det är mycket enklare att förhålla sig till de källor som jag använder, som jag relaterar till om jag länkar, till dem i en eller annan form, för alla är naturligtvis inte digitala. Det är viktigt att jag är transparent och jag är tydlig med vilka mina källor är, nämner dem, länkar till dem, idkar s.k. ”länk-kärlek”.

En bra utgångspunkt för att lära elever hur källor på nätet fungerar är Wikipedia, kanske kan man se artiklar i Wikipedia som förebilder för hur källor byggs upp på nätet, genom länkar till källor, till referenser till andra artiklar, med definitioner, genom krav på att det ska finnas källor till den kunskap som Wikipedia förmedlar. Wikipedia är till och med tydliga med att ange i artiklar att det saknas källor och att fler källor behövs. Samt att vara tydliga med att navelskåda sig själv som de gör när de listar kritiken mot källan. Där vi kan bland annat läsa:

Wikipedia får också kritik för att det inte alltid finns säkra källor.

Wikipedia är en källa som drivs av en vilja och en önskan om att bli granskade, att vi som användare vill diskutera, samtala gemensamt möta och bryta våra infallsvinklar mot varandra. Wikipedia vill bygga upp sin tillit på att vi som användare är kritiskt granskande, så kan jag också känna som bloggare att jag vill att mina läsare, ska granska, titta bakom och det kräver att jag är tydlig, att jag länkar, att jag berättar vem som får mig att tycka som jag gör.

Personligen tror jag att det är viktigt att ange var du kan läsa mer, var du kan bilda dig en egen uppfattning, så att du inte blint bara tror på den bild av verkligheten som jag skildrar. Min blogg kommer aldrig bli som Wikipedia, men nu vet ni alla fall vad jag jämför mig med. 😆

Har du hört talas om WikiMedia Commons?

Jag träffade en grupp elever i årskurs nio häromdagen. Vi skulle arbeta med att hitta bilder för att illustrera en text som vi gemensamt hade läst, och eftersom vi satt i datasalen så blev nätet en naturlig utgångspunkt för att hitta bilder som kunde illustrera den text som vi gemensamt hade läst.

I Love Slides

I Love Slides av Voxphoto CC (by, nc, sa)

Eleverna i nian var duktiga på att söka, och hittade många bra och kreativa bilder som tydligt och genomtänkt illustrerade innehållet i den text som vi just läst, och när jag bad dem att bifoga källor, med krav på länkar, bildtitel och upphovsman så var det bara ett naturligt inslag. Men när jag frågade om de visste om de fick ta bilderna som de hittade och bara använda dem hur som helst, blev de mer tveksamma, och vi kom gemensamt fram till att de nog inte fick det utan måste be om lov.

När jag frågade men hur gör man det då? Kom svaret blixtsnabbt

-Man kontaktar den som är ansvarig för webbplatsen genom att gå in på kontaktsidan, där finns det för det mesta en e-post adress och då kan man mejla och be om lov.

De här niorna kan en hel del om webben, hur källor konstrueras och vad man ska titta efter.

– Men sa jag, vi behöver ju bilder som vi kan använda idag, hur gör vi då? Vet ni något ställe på nätet som vi kan ta bilder fritt ifrån? Tystnaden blev öronbedövande.

– Hur kommer det sig att vi kan använda Wikipedia fritt?, frågade jag då. Att vi kan skriva av artiklar från Wikipedia utan att be om lov innan vi gör det? Vet ni vad det beror på?

Än en gång möttes min fråga av en stum tystnad.

– Det är inte en fråga om Wikipedia, berättade jag, utan om att hitta bilder som vi kan använda nu, utan att behöva vänta på svar,utan att behöva mejla och fråga om lov. Är det någon som har hört talas om Wikimedia Commons?

Wikimedia Commons är en databas för fria bilder,videofilmer samt musik och ljud startad den 7 september 2004 av Wikimedia Foundation. Filer som laddas upp kan användas direkt på olika Wikimedia-projekt, såsom Wikipedia, Wiktionaryoch Wikibooks, och alla deras olika språkversioner. Wikimedia Commons är språkneutral (även om engelska dominerar) och accepterar material på alla språk.

Citat från Wikipedias artikel om Wikimedia Commons

Att ta sig till Commons var en ganska enkel match när de visste var de skulle, men sedan kom vi till frågan om bilder, källor och upphovsrätt. Bilder skyddas av upphovsrätten under 50/70 år (50 år fotografisk bild, 70 år fotografiskt konstverk) och därefter blir de fria. Det är en ganska lång tid att vänta. På Wikimedia Commons finns många bilder där antingen upphovsrätten har slocknat, det vill säga där upphovsrätt inte längre ”gäller” eller så ligger bilderna under Creative Commons-licenser.

Vår lektion ägnades sedan åt att söka i Wikimedia Commons bilddatabas, och det visade sig att eleverna i den nia som jag träffade var otroligt skickliga på att hitta både spännande och mångtydiga bilder. I slutet av lektionen fick vi också titta lite närmare på licenserna och hur man skriver korrekta källförteckningar för bilder som man hittar i en databas som Wikimedia Commons.

Nästa gång hoppas och tror jag att någon eller några elever kanske väljer att söka bilder i Wikimedia Commons, eftersom de då vet att det är bilder som de får använda utan att behöva fråga om lov. Naturligtvis finns det fler bilddatabaser på nätet till exempel Multimediabyråns bildarkiv där, de som har bilder licensierade under Creative Commons är alla en bra utgångspunkt för att låta elever hitta bilder som de får använda, utan att behöva söka tillstånd först.

Diskutera Googles motiv

Antennen 1 (Westend)

Antennen 1 (Westend) from marfis75 CC (by, sa)

Halvdagsseminarium Google och Framtiden, tjuvstartade bok och biblioteksmässan 2010. På seminariet presenterade Googles Europachef bland annat projektet Google Books. Ett projekt, vars mål är att digitalisera all världens litteratur.

Varför vill Google digitalisera all världens litteratur?

Seminariet i sig var spännande och väckte många frågor och funderingar som jag som lärare vill ta upp med mina elever. Frågor kring integritet, kring Google som företag, deras affärsmodell och deras ledande ställning på nätet. Dagens inlägg har sin utgångspunkt i en av de frågor som rör projektet Google books och det är frågan om vad det är som driver Google att genomföra Google Books.

Varför Google vill digitalisera all världens litteratur?

På seminariet i Göteborg återkom frågan: Vad har Google som sökmotorstjänst på nätet att vinna på det? Googles främsta förklaring var att:

− Vårt mål är att organisera hela världens information och göra den tillgänglig för alla, att sammanföra användaren med rätt innehåll och skapa innehåll med verktyg som kan attrahera läsarna.

Men varför vill Google göra det? Varför vill Google organisera upp all världens information, och vad ska de använda all denna information till? Vad är det som driver Google? Det blir naturliga följdfrågor att tillsammans med eleverna att reflektera kring.

Vilka förklaringar finns?

För att hjälpa mina elever att reflektera använder jag dels Andreas Ekström (journalist) förklaring som på seminariet sa:

– Om de kontrollerar alla böcker som finns, tänk då vad de kan göra med Google Translate. Det skulle inte finnas något språkproblem längre, säger han

Som jag förstod Ekström så menar han alltså att om Google digitaliserar alla böcker så kommer deras andra tjänster att bli än bättre, än mer välfungerande, och det gör att Google kan fortsätta att vara marknadsledande, att fortsätta vara den söktjänst som flest använder, och på så sätt fortsätta att tjäna pengar.

Samt dels Santiago De Mora, som menade att Googles digitalisering av böcker också handlar om att möta internetanvändarnas behov av att hitta trovärdig information på nätet, eftersom en bok är i sig en med trovärdig källa genom att den har gått igenom en process, läst av en redaktör som godkänt materialet, och förlaget har genom publiceringen sagt att de står bakom bokens innehåll. På nätet menade De Mora saknas ofta den redaktionella granskningen, och de källor som vi hittar på nätet är därmed mindre trovärdiga.

Låt dina elever fundera kring Googles motiv?

Ställ frågan till dina elever: Varför tror de att Google vill digitalisera all världens litteratur? Vad kan de vinna på det? Vilket är syftet?  Sedan tycker jag att du tillsammans med dina elever bör problematisera Santiago La Moras sista svar om att Google vill tillgodose internetanvändarnas behov av att hitta trovärdig information på nätet. Fråga dina elever om är det det Googles uppgift att se till att källor på nätet är trovärdiga?

Är böcker mer trovärdiga jämfört med källor på nätet?

Sedan tycker jag att vi bör fråga våra eleverna om det är så att böcker gör att källan är mer trovärdig jämfört med andra källor? Om om så, varför upplever vi att det är så? Finns det något samband mellan hur trovärdig en källa är och hur den sprids?

Läs mer om det här eller här

Jag har funderat mycket kring hur vi på hur nätet, bloggar och länkar fungerar, samt vilka normer som finns för källhänvisningar fungerar samt varför de finns. Jag fick själv frågan på twitter från @Nolite häromdagen om:

Vad heter dokumentären?

som jag hade som utgångspunkt för mitt inlägg Wikipedia trivialiserar sanningen som hade sin utgångspunkt i en film (the truth according to Wikipedia) som jag hade sett, och eftersom jag kände mig ganska trött och slut när jag väl skrev ner mina reflektioner så blev min källhänvisning ganska intetsägande:

Ägnar en del av min kväll åt att ta del av en dokumentär om Wikipedia.

Men jag rättfärdigade mitt beslut med att texten ändå den talar om vad som kan tänkas finnas bakom länken, men naturligtvis borde jag har skrivit ut hela titeln, hela källan och helst även vilka som står bakom filmen. Men det gjorde jag inte, trött som jag var. Nolites fråga fick mig att fundera på just källor, länkar och hur vi refererar till inlägg, källor, artiklar på nätet, samt vilken funktion de fyller.

Utan att peka ut någon annan än mig själv så använder jag emellan åt att det kan du läsa mer om ”här eller här”. Men fungerar det som en ”teaser”, som sparkade igång min läsare, eller som en fortsättning på det som jag skrivit? Jag har funderat en längre tid på om jag klickar på de ”här” länkarna?

I min egen lilla ovetenskapliga undersökning som bara utgår från mig och mitt eget agerande i förhållande till länkar och texter, bilder, filmer som mina vänner delar på twitter eller i bloggar, så kan jag säga att jag sällan om ens någonsin klickar på en obekant länk. Om inte avsändaren är någon jag känner som skickat det till mig som ett @kalexanderson eller som ett DM, men länkar från obekanta avsändare klickar jag inte på, även om de @-s mig.

Är det bara en länk, utan rubrik så är chansen att jag ska ta del av innehållet minimalt, är det inte mer information än ”bit.ly” får länken flyta vidare. På bloggar där bloggaren skrivit ni kan läsa mer om det här, klickar jag om ämnet intresserar mig, och om jag litar på den som tipsar (bloggaren) annars inte. Ordet ”här” säger inget om källan, inget om avsändaren inget om vad som väntar bakom klicket. Då avstår jag från att klicka.

Källor, källkritik pratas det om på nätet, men ibland undrar jag hur noga vi är med våra källor, med vår källkritik själva, och hur mycket vi hjälper våra läsare att vara källkritiska i det som de läser på våra bloggar. Jag vet att länkar är nätets infrastruktur och att de är viktiga, men om vi länkar till källor, som vi vill att andra ska läsa (och nu pratar jag bara utifrån mitt eget beteende) kanske man behöver ge lite mer information är ”här”.

Jag lovar inget, men jag ska försöka att bättra mig, inte bara skriva att ni kan läsa mer om källkritik ”här”, utan skriva i mitt inläpp Källkritik behöver inte vara svårt på Kolla Källans blogg kan du läsa mer om hur du kan komma igång.

Det blir dessutom mer läsvänligt och så hjälper jag ju dig som är nyfiken på mina källor, som själv vill förhålla dig till dem och så erkänner jag dessutom källan åtminstone till namn och det blir tydligare än ett ”här”.

Men om du har andra erfarenheter snälla berätta, delge mig…

Skolan en skyddad verkstad, med skyddade verktyg

Ända sedan i fredags har frågan om läroböcker hängt kvar hos mig. Diskussionen kring just skolans läromedel, och dess roll i skolan. Är läromedel:

  • ett hjälpmedel,
  • en kunskapskälla
  • ett stöd eller
  • bara en begränsning?

I sin konstruktion är läromedlet till för att vara ett stöd, en vägledning, ett sätt för att elever på ett enklare språk ska kunna ta del av material och kunskaper, insikter som kan behövas förenklas. Elever förväntas inte förstå alla om och men som finns bakom t.ex. lagstiftningsproceduren så en enkel text som förklarar det mest grundläggande principerna hjälper eleverna att förstå, ta ett steg vidare i sin kunskapsutveckling.

Men jag undrar om inte skolan låter sig begränsas av just läromedel, de är lättuggade, färdig konstruerade varianter på kunskap, på information, på fakta på teorier på verkligheten. Det är inte heller helt ovanligt att lärare i skolan låser sig vid ett läromedel som de gillar som de tycker om tonen i, men varför då?

Skolan är för sluten. Skolan som institution är alldeles för sluten, stängd, kanske till och med instängd. Skolan är inte skyddad, men med läroboken som hjälpmedel blir skolan en än mer stängd plats. Den behöver öppnas för nya sätt att se på kunskap, inte nya men andra än de som läroböckerna beskriver som vedertagna. Skolan har med sina skyddade verktyg, sina läroböcker, stängt och låst dörren.

Skolan ska vara en jordmån för att växa, för barnen att hitta kunskap, erövra nya färdigheter, intryck, kunskaper och frågan är om barn bäst växer i slutna kärl där allt är kontrollerat där alla verktyg är specialkonstruerade, som läroböcker eller om de bäst växer på en plats där det finns möjligheter, lufta att andas, där det är högt i tak. I en verklighet där ”nya” verktyg används och flera källor är naturliga. I en verklighet som liknar den utanför skolan, fast med vuxna som närvarande svarar och tar del av barnens kunskapssökande, som förankrar en värdegrund som nyfiket öppnar möjligheter för nya verktyg.

Vad är det med läroboken med som verktyg som tilltalar skolan och skolans verksamhet? Vad är en lärobok egentligen? En källa till kunskap eller bara ett verktyg för att hålla verkligheten borta.

Är läroboken ren?

Lyssnar på radion, ett inslag om att skolan använder mer och mer gratismaterial och det fördes en debatt om den utvecklingen är god eller inte. Sex av tio lärare använder sponsrade läromedel, vilket är siffror som Sverige radio använder sig av som nya när de enligt Lärarnas tidning publicerades redan 2009-03-24.

Diskussionen kommer att handla om lärare är kapabla att ta ställning till om läromedlet är opartiskt eller inte. Michaela Waltersson menar att en tradtionell lärobok från ett seriöst förlag kan vara neutral. Sedan menar hon vidare att sponsrade läromedel ställer krav på läraren. Sämre ekonomi, från företag som inte är opratiska, skäl till att trycka läromedel, komplement. Det är intressant att i förlängningen menar hon alltså att ett köpt läromedel i sin ”traditionella form” innebär att skolan köper en objektiv beskrivning av verkligheten, eller snarare en verklighet som stämmer överens med skolans värdegrund.

Återigen står jag frågan inför att skolan ska vara en sluten ankdam som inte liknar verkligheten, är det inte skolan uppgift att lära eleverna att förhålla sig kritiskt och medvetet i den verklighet som de befinner sig i?

Jag undrar dessutom hur en diskussion kring material och tjänster på nätet då skulle se ut. För det innebär ju i sin förlängning att skolan inte heller ska eller kan använda google som sökmotor, med sponsrade länkar, inte kan använda DN, eller Expressens artiklar det är material som är sponsrat och till viss del vinklat.

Är det man vill säga att skolan ska vara en skyddad ankdam med tvättade läromedel, men verkligheten ser ju inte ut så, ska inte skolan lära och förbereda eleverna  för den verklighet som de ska vara en del av?

Lösningen är enkel, och kräver kunskap, om källor. Inte bara sponsrade källor utan även om läromedel. Vi kan inte påstå att skolan ska vara beroende av tvättade läroböcker, hur lär eleverna så då att bli medvetna? Skolan behöver lära ut källkritik, lära eleverna att vara medvetna om att det finns en avsändare som står för vissa värden, vi i skolan måste lära eleverna att kritiskt förhålla sig till den verklighet och de källor som används både i skolan och utanför, både i läroböcker och sponsrade läromedel. På online och offline.

Värdegrund

Skolan ska inte bli en plats för kapitalistiska krafter…

Det ska inte vara läraren som ska styra, synsätt på lärare

Källkritik på nätet är så mycket enklare…

Jag läser Anne-Marie Körlings inlägg Källkritikens syfte att skapa en relation till källan, och blir lycklig, hon ska skriva en liten bok om hur man i skolan kan arbeta med källkritik. Bra! Modeller behövs, hjälp och vägledning som gör att vi i skolan lättare kan ta oss an uppgiften.

I sitt inlägg skriver Anne-Marie också:

Om det är så att man replikerar och diskuterar utifrån en källa så är det den man ska namnge. Det ökar ju relationen till källan. Inte kritiken mot densamma. Kritik är det inte tala om. Det handlar om att utveckla en relation till källan, tiden och med vem. Kritik handlar om prövande, dvs, ställa sig frågande. För mig är det så att om jag vet att Vygotskij funderade i relation till Piaget så kan ju jag kliva in i diskussionen. Dels har jag också en ledtråd i vilken tid detta ägde rum så att jag inte kan komma med min tid och mina lösningar eller trampa ned på deras åsikter om orden, mognaden och allt det där. Båda Piaget och Vygotskij tar ju sina diskussioner från det som var tidigare.

Detta med källkritik. Så här tänker jag:

  • Källkritik innebär frågeställningar
  • Källkritik handlar om att etablera en relation till källan
  • Källkritik handlar om att förstå tiden för uppkomsten
  • Källkritik handlar om att tänka, grubbla, fundera
  • Källkritik handlar om att argumentera, analysera, förklara och generalisera
  • Källkritik gör att texterna inte blir anonyma utan att avsändaren träder fram och att mottagaren utvecklar medvetenhet om avsändaren
  • Källkritik handlar också om att göra sig till källkritisk avsändare, dvs ansvara för att vara en källas ursprung, eller att ansvara för att rätt beskriva varifrån diskussionen fick sin grund och varför
  • Källkritik är väldigt, väldigt roligt och sätter igång massor av tankar.

Jag ska visa hur jag har arbetat med källkritik i en mycket liten bok. Den kan sedan stå modell för hur att börja arbeta källkritiskt – tja – varför inte redan i förskolan!

Ungar föds ju frågande. Kanhända föds de källkritiska:

– Är det sant? Hur vet du det?

Visst handlar källkritik om relationer, och om kunskap om källan, tiden och om avsändaren. I mitt fall om Anne-Marie Körling, om bloggar och nätet, i Anne-Maries exempel Vygotskij och Piaget och tiden de levde i. Allt det handlar källkritik om, vi pratar ofta om att i en tid där alla kan publicera och ge uttryck för sina åsikter, kunskaper, för information är det extra viktigt att vara källkritisk. Det står till och med tydligt nämnt bland skolans uppdrag skolan se läroplanen Lpo94:

Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet – Lpo 94, s.5

Men Anne-Marie är inne på den andra delen vikten att erkänna källan, den som texten som jag som skribent förhåller mig till. Och tänker på naturligtvis på nätet och sociala medier, på länkar och transparens, som om vi lär barnen hur internet fungerar, och att de ska länka, eller undersöka länkarna i texter på nätet eftersom då kan de också tydligare se vilka källor som jag eller Anne-Marie går i dialog med. Jag kan som läsare lättare ta del och förstå hennes resonemang med hjälp av de källor/länkar som hon som skribenten använder i sina texter på nätet.

Sedan börjar det roliga att grubbla, fundera, analysera, förklara och generalisera och det tar aldrig slut. Det blir vi aldrig klara med, men det är lättare om man hjälps åt. Genom nätet blir det lättare att vara källkritik att få syn på relationen, genom att källorna (genom länkar) blir direkt synliga och jag kan i en bra bloggtext, en bra webbtext ta del av det material som skribenten använt sig av, eller som skribenten relaterar till. Jag kan mycket lättare förhålla mig till det som skribenten skriver om.

Kommunikationen och relationen blir så mycket tydligare, men för att se och göra det krävs kunskaper om …

Hur ska vi hantera plagiat?

I förra veckan var jag i Kungsbacka och pratade om källkritik och frågan om plagiat upp. Är det möjligt att kringgå urkund genom att kopiera en artikel från Wikipedia som man sedan raderar  den? frågade en lärare. Jag sade som det var: Jag vet inte. Genast berättade hon att en av hennes elever faktiskt hade prövat att göra just detta för att se om de kunde undgår urkund, naturligtvis hade han lyckats. Lärare sedan: men hur gör jag om eleverna gör så? Hur ska jag då ta reda på om eleven fuskat eller inte?

Mitt svar är då som nu: Wow, vilken elev! Grattis!

I kaffepausen fortsatte samtalet och jag fick möjlighet att byta några ord med läraren och sa till henne: Du ska vara stolt över att dina elever vågar pröva, och sedan berättar för dig att de har prövar. Att de prövar var gränserna går att de undersöker hur urkund som verktyg fungerar. Jag såg att denna lärare log lättad och sa: ”Det kändes inte så då, men nu när du säger det så…”

Idag läser jag Rachel Williams artikel Internet plagiarism rising in school i Guardian som handlar om plagiat. Artikeln belyser att plagiat är vanligt i skolan och att eleverna enkelt uttryckt endast kopierar och klistrar in andras texter och lämnar in dem som sina. I England precis som i Sverige är det vanligt att man använder tjänster som ”urkund” för att upptäcka plagiat.

I artikeln sägs det att barn så tidigt som i elva års ålder måste lära sig källhantering, att ange källor och hur man erkänner upphovsmannen, när de använder digitala källor. Det formuleras på följande sätt i artikeln:

”We need to get students to understand that the internet is not just some kind of information smorgasbord you can turn to – it’s actually somebody’s work that needs to be credited and sourced in the same way as you would other sources,” he said.

But the internet also has a positive effect on learning, Calvert added.

”When I was a child our local library used to be sick of the sight of us saying ’has that book come back yet?’ because there was only one book on the Vikings or the Romans. So on the one hand the internet has opened up a greater opportunity for everybody to learn, but on the other it’s created that opportunity for people to just cut and paste.”

Internet ökar tillgängligheten på information, men också möjligheterna att lära sig mer, att hitta källor som berör det specialintresse som elever kan ha. Men vi som arbetar i skolan har ett stort ansvar för att lära eleverna att texter och bilder som de hittar på nätet är resultatet av någon annans arbete, och att vara tillåtande och öppna för samtal om plagiat, urkund och hur man bör förhålla sig till källor och källhantering. Sedan bör det vara naturligt för eleverna att lära sig att man ska ”ära den som äras bör”. Men för att det ska ske måste vi i skolan, vi som lärare, vi som vuxna föregå med gott exempel och ange våra källor, inte själva bara klippa och klistra, utan att ange källor.

Genom Björn Kindenberg, som kontaktat Urkund, fick jag reda på att Urkund inte kontrollerar gentemot Wikipedias historik-sidor, så om en elev raderar en artikel från Wikipedia så kommer inte texten att fastna i urkundsfilter.

Använd Wikipedia som utgångspunkt för källkritiskt arbete

Jag har varit inne på Wikipedia i ett tidigare inlägg, och kommer tillbaka till källan idag eftersom det är en resurs som våra elever använder hela tiden. Men frågan är hur? Och hur kan ett arbete med Wikipedia få eleverna att bli mer medvetna om källans förtjänster och brister.

hands wikipedia aussiegall by nojhan CC (by, nc)

hands wikipedia aussiegall by nojhan CC (by, nc)

Wikipedia är, som vi alla vet, ett fritt och oberoende projekt vars mål är att skapa ett uppslagsverk. Tanken med projektet är att alla kan bidra med innehåll, redigera och skapa artiklar. Ett arbete med Wikipedia handlar inte bara om att lära eleverna bedöma om det som står i artiklarna är trovärdigt eller inte? Jag vill också att mina elever ska lära sig ange källan och gärna korrekt.

En lämplig utgångspunkt

Wikipedia är en lämplig utgångspunkt för ett källkritiskt arbete i skolan eller för ett arbete kring hur elever hanterar källor i sitt skolarbete. Min startpunkt för ett mer medvetet arbete med Wikipedia började just i ett samtal om: Hur förhåller sig elever till internetkällor? Eller till artiklar i Wikipedia?

Jag upptäckte av en händelse att mina elever tyckte att eftersom materialet på Wikipedia är fritt och gratis samt tillgänglig på nätet, behövde de inte ange källan. De citerade eller refererade från artiklar från Wikipedia, utan att ange källan. Jag upplevde det som rent plagiat. Så frågan som jag kom att ställa till mig själv var: Vilka kunskaper behöver mina elever för att förhålla sig medvetet till Wikipedia? Hur kan jag få eleverna att ange Wikipedia som en källa i skolarbetet samt resonera kring dess trovärdighet?

Vi måste lära oss mer om resursen

Mitt svar blev att vi måste använda Wikipedia i skolarbetet, och jag måste lära mig och mina elever mer om resursen.

De frågor som jag kom att ställa till mina elever blev:

  • Är delar eller hela texten skriven av dig eller Wikipedia?
  • Om din text kommer från Wikipedia, hur anger du det?
  • Hur kan du avgöra om artikeln i Wikipedia, som du använder, är trovärdig eller inte?

Ofta blev svaret på den första frågan att materialet delvis kommer ifrån Wikipedia, och ofta hade eleverna valt att bara kopiera artikeln som den var skriven på Wikipedia. I bästa fall hade de angett Wikipedia som källa, men långt ifrån alltid.

Det blev viktigt för mig att få mina elever att förstå att jag inte kan bedöma deras kunskaper i ett ämne utifrån hur bra de kan klistra in text från Wikipedia. Om de tar texten ordagrant från Wikipedia vill jag att de anger det genom att göra citatmarkeringar och använda citationstecken. Till mina elever brukar jag säga:

”Det är inget problem att citera, men jag kan inte bedöma inlämningar som består av bara citat. Du måste också förhålla dig till det material som ni citerar eller refererar. Visa var det är du som talar och var det är Wikipedia som ”talar”.”

Hur refererar du till Wikipedia som källa?

Hur anger man en artikel från Wikipedia i sin källförteckning? Räcker det med att skriva http://wikipedia.se? Eller vad krävs för att det ska vara en fungerande källhänvisning? Jag säger till mina elever att de ska ange hela webbadressen till artikeln och datum.

Jag visar också mina elever hur de kan göra en permanent länk till just den artikel som de har använt [se  menyn: verktygslådan, på Wikipedia].

Några enkla tumregler

Sedan till det som är så svårt, nämligen att försöka avgöra om du kan lita på den källa som du har framför dig eller inte.

Jag och mina elever arbetade fram några enkla tumregler, som de fick i uppgift att titta efter när de använder Wikipedia:

  • Finns en text om att artikeln bara är påbörjad, då bör du leta efter en annan källa också
  • Kolla vart artikelns externa länkar leder! Fungerar länkarna eller inte? Tycks de vara trovärdiga eller inte? Det är dessutom ett bra sätt att hitta mer material
  • Hittar du något som du upplever som tokigt eller oklart så titta på diskussionssidan för artikeln. På kontroversiella artiklar pågår ofta en livlig diskussion

I arbetet med att integrera Wikipedia som en ”vanlig” källa blev mina elever också mer medvetna om vad de ska tänka på, och hur de ska förhålla sig till information som de hittar på nätet.

Wikipedia en stolt vän, eller en som elever skäms för?

Tisdagar innebär projektarbete, så även idag. Vi håller på att avsluta året projekt och befinner oss mitt i redovisningarna, och mina elever fungerar som opponenter och respondenter, och pratar med inlevelse om sina och kompisarnas arbeten.

Idag handlade redovisningen om ett arbete som behandlar Teknisk analys. Samtalet kom att handla om källor, och innehåll, ska kuriosa vara med eller inte.  Opponenten föreslår att respondenten borde tagit med lite kuriosa som att teknisk analys uppkom i Japan på 1790-talet, och snabbt svarar då respondenten, med stolthet i rösten:

Den artikeln har jag också läst på Wikipedia.

Här kunde den lilla anekdoten utmynnat i ett referat kring elevers synsätt på teknisk analys i Japan, och fokus skulle då ha legat på innehållet, och jag hade varit lycklig, stolt och imponerad.

Men i stället rodnade opponenten och tittade ner. Utbrister: ”Nja, hehe. Nej jag läste den inte på Wikipedia, faktiskt”. Pausar och säger med emfas: ”Jag använde NE”.

Ni får faktiskt använda Wikipedia vill jag skrika, vråla rakt ut. Men samtidigt inser jag att det är något fel på det vi gör i skolan, när vi får elever att känna att Wikipedia är en källa, som de inte får använda.

Varför skambelägger vi Wikipedia?

För att ”vem som helst kan redigera artiklar och bidra med innehåll”, och det är ju osäkert, farligt och hemskt, för det kan ju innebär att det som står på Wikipedia är ”fel”. I en encyklopedi ska allt vara rätt och sant.

Det spelar ingen roll om du använde NE eller Wikipedia säger jag. Det viktiga är om denna kuriosa kring teknisk analys borde vara med eller inte.

Att mina elever skäms över att bli förknippade med Wikipedia, när de sökt information och lärt sig mer, fått fler insikter är fel! Målet med skolans verksamhet är att få elever att växa, erövra nya insikter, kunskaper, erfarenheter, och om det sker med Wikipedia eller NE, har väl ingen betydelse så länge de vill föra samtal kring dessa nya erfarenheter.

Så låt oss sluta skambelägga Wikipedia, och låt oss säga:

Välkommen…

Till våra elever kan vi säga:

Va roligt att du vill lära dig mer, att du söker dig till ny kunskap, och att du vill dela den med oss…