Etikettarkiv: Kloner

Nittioåttadagar kvar av 2011, och sen då?

Det är 98 dagar kvar av 2011. Mindre än hundra, det är inte klokt och jag inser att jag kanske kommer att klara av uppgiften 365 bilder med CClones. Mitt fotoprojekt som startade i smyg redan i december 2010 med en julkalender. Och nu är det mindre än 100 dagar kvar.

Jag fattar inte, tänk att det gått så fort, att det varit så svårt, roligt, tråkigt, spännande, skrämmande, utvecklande och lärorikt. Jag undrar vad de kommande 98 dagarna kommer att medföra. Vad ska de bli för bilder? Jag vet inte, men jag har lärt mig ett och annat om hur bilderna kommer till. Vad som inspirerar och vad som driver mig framåt. Men jag undrar om det känns tomt där när 365 dagar har gått och jag inte längre har något 365-projekt kvar. Vad gör man då?

Måste börja fundera…

Jag är stum inför det intresse som finns för bilderna, att det är över fjortontusen view’s på setet på flickr, att CClones har över 750 gillanden på Facebook (och inte ens en tiondel av gillandena kommer från mina vänner), att bilderna bloggas, återbloggas, tumblas, används i andra än mina presentationer etc.

Vad får man egentligen fotografera ?

Jag fotograferar leksaker, och jag vet att de är mönsterskyddade. De är en del av någon annans varumärke, lego,Mattel och jag tar bilder på dem. Får man det?

Klart man får, jag får plåta leksakerna, frågan handlar om jag får sprida bilderna av dem eller inte… Är leksaker något som uppnår verkshöjd? Är det ett konstnärligt skapande som jag avbildar och sprider? Tveksamt… Men jag får frågan om och om igen om jag inte gör något form av brott eller kanske ett varumärkesintrång…

Frågan får mig att fundera…

Jag får fotografera saker, varumärken, men får jag sprida dessa bilder… Jag vet att jag har fotografer i mitt flöde på flickr som få sina bilder borttagna för att de anses vara någon form av intrång, men jag undrar var går gränsen? Jag använder mina bilder till att sprida dem på nätet, göra presentationer med dem. jag sprider dessutom bilderna under Creative Commons, men får man ta sådana bilder som jag gör.

Får man det? Jag brukar som den skolfröken jag är kasta tillbaka frågan till publiken som då kommer med olika svar:

– Nja, det är ju Lego/mattel som har rätten att sprida bilden av sin produkt. Alltså får du inte.

Men om det är så, får jag då plåta en Volvo och lägga ut den på nätet eller begår jag ett intrång då? Eller kan jag fotografera ett enda varumärke, kan jag ta en enda bild? Var går gränsen? Är vi inte omgivna av varumärken överallt. I reklamfilmer betalar de för att få visa datorns äpple?

Ett annat svar är:

-Jo, det får du, eftersom dina bilder inte uppnår verkshöjd och då spelar det ingen roll.

Jag brukar artigt le och tänka, Jaha…

Själv brukar jag tänka på Nadja Plesner och hennes tavla Darfunica, kanske kan jag hävda att det är konst, inte för att det är någon garanti… Men jag tänker att vad som än är rätt måste ändå prövas av en domstol, och om jag inte tröttnar innan så fortsätter jag väl tills dess…

En bild blir till, eller historien om att pröva sig fram

Those were the days av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Those were the days

Jag har alltid fascinerats av berättelser, av alla sorter i alla former. Jag älskar röster och jag älskar berättelser av alla slag, mest skrönor om jag ska vara ärlig. Och jag tycker om att berätta, berättar ofta hellre än bra. Jag inser att det är den passionen som min fotolek, en bild om dagen på klonerna, Clones 365-2011 drivs av, en vilja att berätta, även om jag inte alltid vet vad jag vill berätta.

På söndagar deltar jag i en annan lek tillsammans med andra, Fotosöndag. Vi drivs gemensamt av en passion att fotografera och att få göra det i ett sammanhang, med eller utan krav. Jag deltar för att det egentligen inte finns så många krav mer än att få ta del av andras tolkningar och tankar kring samma tema. Den här veckan är temat vemod.

Jag ska tillstå att jag brukar klura en hel del innan jag kommer på vad jag ska ta för bild på temat. Och det brukar komma till mig, men igår så hade jag i stort sett gett upp, tänkte jag avstå. Jag ägnar mig åt min 365 serier och hoppar över den här veckan. Men middagsluren gjorde sitt och sedan hade jag en idé.Vemod är en känsla som bygger på minnen, av något som varit. Leksaker, Star Wars figurer, som jag fotograferar har inga minnen och jag vill att bilden ska berätta historien utan ord, utan att jag talar om vad historien är, eller vilken känslan är. Det är svårt när man bestämt sig för att använda plastleksaker som modeller, deras känsloläge är det, det är, oavsett, typ.

Jag fundera alltså kring hur jag ska förmedla en känsla utan ansiktsuttryck, utan minspel. Med med minnen som stöd, som hjälp, även om inte leksaker har minnen, men de har och blir onekligen fotograferade (dagligen) så genast var tanken på bilder som klonerna varit med. Jag tänkte på bilder från recreate culture, bilder som jag själv gjort men snart, ganska snart fastnade jag för att använda Jörgen Vibergs underbart roliga tolkning av ett tidigare tema i fotosöndag, doft, spår och fokus. Så jag tänkte Åh, jag använder hans bild, kanske tillsammans med några av mina, och så börjar försöken. Men först frågade jag Jörgen om tillstånd att få använda hans bild för att skapa en ny bild på temat och jag fick ja…

Att fotografera till fotosöndag är som att skriva en essä, en gång i veckan. Jag gör försök på försök tills jag känner mig nöjd…

Den här gången men jag tänkte visa er försöken för att visa hur resan ser ut från idé till färdig bild, tänker att det är så det går till när jag lär mig, jag prövar oss fram :). Eller det är en modell för hur jag lär mig, jag prövar mig fram…

Så jag började med att knäcka lite leder som Jörgen brukar säga, få in posen som jag trodde att jag ville ha. Sedan ställde jag in ljuset, jag har fått låna en lampa av Björn Falkevik (han vars mellannamn är ”sharing is caring”). Jag insåg snart att skuggan blev bättre om jag vinklade underlaget, den blev tydligare och mer, men det blev också svårare att få platsgubben att ligga till, nåja…

Första bildutkastet såg ut så här:

Jag är nöjd med mycket, men detaljer sitter inte på plats, bland annat syns ljuskanten, kluddet som håller bilden på plats (som jag i senare versioner tog bort, eftersom det inte hjälpte mig). Men Jörgens bild syns tydlig, men Stormtroopern känns allt annat än vemodig, han ser mer lekfull ut.

Så jag pröva igen, vemod, minnen…

Som du ser är ljuskanten kvar, och jag tyckte det blev för mycket bilder. Bilden, berättelsen som jag vill förmedla blir otydlig, så jag bestämmer mig för att använda bara Jörgens bild och gör ett nytt försök.

Den bilden bestämmer jag mig för att den duger, den tar jag. Stormtroopern är inåtvänd i sig själv, i sitt, i minnena, i bilden som han tittar på. Skuggan är tydlig, vilket jag vill ha. CJ Vibergs bild syns tydligt och klart och jag är nöjd… eller inte.

För när jag stiger upp imorse så inser jag att det är något med kroppsspråket som inte fullt ut signalerar vemod, och jag bestämmer mig för att göra ännu ett försök. Det är det som jag sedan publicerar på #fotosöndag nämligen. Även om jag prövar olika ljussättningar, vill få in blänket i ögat, att han halvligger, inte riktigt ligger ner etc. Men känner mig nöjd…

Those were the days

Those were the days

Ett stort tack till Björn Falkevik utan dig hade det inte blivit sådana skuggor, till Jörgen Viberg och din underfyndiga bild som du så genröst lånade ut, helt i god tro. Tack till alla i Fotosöndag som kommenterat och tolkat.

Saker man inte vet, men kan få veta :)

Personligen tycker jag att det är svårt att allt kan mätas på nätet. Varje aktivitet kan mätas i antalet klick, med statistiken kan jag se varifrån mina besökare kommer ifrån. Jag kan se länkar som kommer in på min blogg. På Flickr kan jag se hur många som besöker mina bilder, hur många views bilderna har.

All den här statistiken ger mig prestationsångest och samtidigt blir jag väldigt glad för jag kan genom statistiken se hur t.ex. mina bilder sprids, var de dyker upp och var mina besökare kommer ifrån. Som idag hittade jag till min lycka Plingans IKT-blogg och inlägget från den 22 dec  Favoriten just nu! ett inlägg dedicerat till klonerna, cclones, jag säger bara det:

Hela december (och lite dessförinnan) har jag följt klonerna i deras julkalender. Kristina Alexanderson är skaparen bakom detta härliga projekt, och jag hoppas det inte tar slut till jul. Jag och mina killar på 6 och 3 år älskar klonerna (som numera heter cclones eftersom Kristina jobbar mycket med creative commons)!

Rörd till känsla och små tårar. Sedan hittar jag även denna tumbler LEGO n things via statistiken och kolla hur många gånger posten har blivit gillad, och återbloggad den är återbloggad där jag hittar den, som sedan återbloggat den i tumblr-systemet jag bara blir mållös. För den tycks komma härifrån Gentle with the drugs heavy with the love:

När jag ser 50-kommentarer, återbloggningar och likes tänker jag, jag borde valt ett annat bloggsystem, har aldrig fått den responsen på nått jag publicerat, eller har jag det?

Plingan, jag vet att du älskar dem, och du har 365 bilder på kloner att se fram emot, en om dagen under 2011, tänkte jag posta, så häng på 🙂

Min adventskalender – Clones for Christmas

Jag funderar på att göra ett 365-projekt med mina kloner, eftersom jag är rädd att jag inte klarar det. Gör jag en adventskalender, dvs ett 24-dagars projekt, som avslutas lagom till julafton, sedan får jag se om jag tar upp 356-tanken, om så blir det väl lagom till nyår. Tänker tanken, tillsammans med Rebecka, kan jag förmå henne så kanske hon kan förmå mig? Will se…

Några av mina favoritbilder från Flickr 🙂

Creative Commons + Clones + Remix med Curman = SANT

Jag säger bara Maja Larsson. Vilken grej hon har dragit igång, då tänker du Fotosöndag, och det är grymt. Men jag vet inte riktigt om det räcker när jag ska berätta om den här grejen. Den är bara så GRYM!!!! Hon har nämligen skapat en grupp på flickr  The Recreate Culture för att remixa CC-bilder och bilder där upphovsrätten slocknat. Gruppen beskrivs så här:

Allt material som lämnas in i den här gruppen ska vara återskapat av upphovsrättsfria bilder, eller bilder licensierade med Creative Commons licens där det framgår att ändringar och spridning är tillåtet.

Om du hittar material som inte är fritt brukar det fungera att skicka ett mail och fråga…

Uppge också källan till orginalbilderna under titeln på ditt verk.

Remixa, skapa nytt med bilder från till exempel flickr commons eller CC-bilder som tillåter bearbetning alltså inte bär villkoret inga bearbetningar (nd). Och vilka finner jag där, om inte mina kloner.

Jag vet inte hur jag ska säga det här på något annat sätt än se! Visst är det fantastiskt 🙂 Jag är mållös.

The Wedding av Kajsa Hartig CC (by, nc, sa) en bearbetning av Kristina Alexandersons bild Clones in the Snow CC (by, nc, sa) och Gunhild as birde in Stockholm, Sweden av Carl Curman ligger på RAÄ fotoström på flickr Commons

En till att häpnas av är

Remix 002 for RAÄ av Karl Nilsson CC ((by, nc, sa) en bearbetning av Kristina Alexandersons bild Top Model CC (by, nc, sa)och Runestone, Antuna Sweden av Carl Curman ligger på RAÄ:s fotoström på Flickr Commons.

Lite mer kloner bara för att jag kan och vill

Jag deltar på söndagar i Fotosöndag tillsammans med mina kloner, det är bara att jag har lite svårt att bara ta två bilder för att illustrera ett tema, på temat Sharing is Caring blev det tio, och nio av dem är ett bildspel.

Men att historien skulle sluta här kändes lite märkligt kanske är det här fortsättningen. Har testat ljus och vintermörkret, kylan. Kanske kan man säga att hämnden är ljuv…

Sedan vill jag passa på att slå ett slag för min och klonerna adventskalender som uppdateras varje dag på flickr/twitter och såsmåning om på Facebook och här såklart i bildspelet som lägger till en bild imorgon.

Fotosöndag är <3

The clones are making a ambush for the Moomin character Snufkin

Bilden heter ”The clones are making an ambush for the Moomin character Snufkin”

Jag publicerade den tidigare idag på temat karaktär, vilket är veckans tema i Fotosöndag. Jag har haft en lilla muminfigurinen länge, aldrig funderat så mycket på vad vi ska ha den till, men den kom fram för att jag skulle fota karaktärer. Och att låta andra möta ens vardag/bilder får en att se så mycket mer Jens Rydén kommenterade Mumintrollet uttryck, som om han vet vad klonerna har för sig.

Kanske är det så, jag hade inte ens sett det. Tur att ens bilder möter vakna fotosöndagsögon, som dina Jens.

Och om du vill vara med i Fotosönda så är det bara att hänga på, så här står det på sidan såhär fungerar det

Vem
Alla är välkomna att posta sina foton på temat!

Kamera
Ja. Fota med vad du har! Här är man lika välkommen med iPhone, kompaktkamera eller proffsutrustning. Det spelar ingen roll hur många megapixlar din kamera har, om objektivet kostar 25.000:- eller 250:-.

Regler

Du fotar under veckan! Väljer du att lämna in en gammal bild så utvecklas du ju inte, även om vi kanske blir inspirerade!
Du postar en till två favoriter under söndagen på Flickr som taggas enligt anvisning. (Hoppa över en söndag om inte orken eller tiden finns, det är inga krav på att man måste posta varje söndag…)
De bidrag som lämnas in på Fotosöndag ska vara foton i grunden! Du får gärna skriva någon rad om vad som gjorts med bilden (det är dock helt frivilligt såklart). Efterbehandling i till exempel Photoshop är alltså tillåtet.
Om du absolut inte kan lämna in under söndagen, hör av dig till oss på @fotosondag (info[@] fotosondag . se) så kan vi säkert ordna det på något vis!

Häng på, det är svårt, skoj och superroligt!

Tolkningar, perspektiv och källkritik av bilder

Jag har funderat mycket på hur man kan arbeta med bilder som källor och använder ofta bilder i samtal med mina elever, som utgångspunkt för olika skrivuppgifter. Och jag har insett att många gånger är det svårt att just analysera bilder, det kräver övning och speciell färdighet. Mitt sommarprojekt med Kloner och bilder har fått mig att fundera än mer på om dessa bilder kanske skulle kunna vara utgångspunkt för hur bilder lurar oss genom att vi tolkar, genom perspektiv. Det skulle kunna vara en övning i att läsa bilder som texter?

Idéen släpper inte taget…

The lavendel dance

Min sommar har som en del kanske förstått förgyllts med Kloner, som jag burit med mig över allt fotograferat, först lite generat, eftersom det är leksaker, i plast, för småkillar/tjejer som gillar de senaste Star Wars filmerna eller sett Clone Wars och inte för vuxna, för de leker inte med plastleksaker. Men nu i slutet av semestern, så tar jag fram dem lite mer rakryggat och med mer myndig stämma, som igår hos Marie Linder (@kringlan)

”Jag har några kloner här som jag skulle vilja fotografera, är det ok?”  och får svaret

”Ja, va roligt”

De, jag fotograferar hos, känner mig och har ofta redan sett mina bilder Clone SummerFlickr, och har föreställningar om hur klonerna ser ut, vilken storlek klonerna har, vad de förmår och inte förmår. De har med hjälp av mina bilder tolkat och skapat sig en bild av klonerna (sann eller inte).

Och jag får kommentarer som:

”Åh är de inte större, jag trodde de var ungefär så här och visar med händerna ungefär dubbelt så stora som leksakerna faktiskt är…”

Det har fått mig att inse att med hjälp av mina bilder skulle jag enkelt kunna visa och illustrera hur vi förhåller oss till källor, vi tar del av en källa, som bilden ovan. Ofta sker detta ganska oreflekterat, vi svarar på frågan: Vad föreställer bilden? Sedan funderar vi kring om vi gillar den eller inte, och inte så mycket mer.

Men källkritik handlar om att vara medveten, att fundera kring källas syfte, avsändare, form, sammanhang etc. Bilder till exempel fungerar ofta som komplement andra källor som en illustration, som ett förtydligande, som en kommentar. Min bild skulle till exempel få helt olika tolkning om den kompletterades med en text som handlar om kärlek, glädje, vänskap eller osämja. Läsaren tolkar då mer i bilden och min bild, som bara är en bild, en del av mitt semesternöje blir något annat, för att mottagaren tolkar, lägger till saker till bilden som skapas av sammanhanget av kontexten.

Källkritik handlar om att se bakom allt detta, att se bilden som en källa och förehålla dig till den som sådan. Vad har den för avsändare? För vilket syfte har bilden skapats? I vilket sammanhang har den skapats, var används den när du tar del av den? I vilket syfte? Och så vidare, och genast är övningen igång…

Mina vänner som tror att klonerna är ”så här stora”, de har lagt till annat som har med bilderna att göra. De kanske luras av av perspektiv, av att jag placerar leksakerna på ställen, i ställningar som gör att de ibland verkar större än de faktiskt är, kan mer än de egentligen kan, ger uttryck för mer än de gör etc. Allt det är också en viktig del i att vara medveten i sitt läsande av bilder. De är också texter, som tolkas, konstrueras och skapas för ett syfte. De har liksom alla andra texter en avsändare, bilden används i en kontext, för ett syfte för att illustrera, skapa insikter, skapa, tydliggöra kunskaper eller för att lura oss…

Så är det med mina Klonbilder, men också med alla andra bilder vi möter, precis som vi söker vara medvetna i vår läsning av text behöver vi vara det i vår läsning av bilder en bra artikel om hur man manipulerar bilder med hjälp av teknik är Retuschen suddar sanningen, ett litet lästips för den som vill gräva vidare, eller göra mer…