Etikettarkiv: kolla källan

Att bli översatt till norska

I maj fick jag ett mejl från en läroboksförfattare Sonja M Mork i Norge, som berättade att hon

Jeg og en kollega er i ferd med å sluttføre en bok med tittelen ”Språk og digitale verktøy i naturfag”. Målgruppen er lærerstudenter og naturfaglærere i skolen. Det ene kapittelet i boka vår handler om informasjonssøk og kildevurdering. Under arbeid med dette kapittelet har jeg kommet over bloggen Kolla Källans idelåda og dine innlegg der. Det er spesielt to innlegg som vi gjerne skulle hatt med i boka vår:

Google och Wikipedia, en intressant fråga? http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2010/03/16/google-och-wikipedia-en-intressant-fraga/

Handled eleverna i informationssökning http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2010/04/13/arbeta-aktivt-med-informationssokning/

Jeg lurer derfor på om du synes det er ok dersom vi oversetter de to innleggene og tar dem med i vårt kapittel?

Lite skeptisk som jag är undrade jag om det kunde vara sant att någon i Norge läste Kolla Källans blogg och ville använda mina texter i en bok för lärare och lärarstudenter om hur man kan arbeta med NO-ämnena och digitala verktyg i skolan. Jag kollade naturligtvis med redaktören för Kolla Källan om det var ok att vi lät dem översätta inläggen. Jag fick ja, och sedan frågade jag när jag läst deras översättningar om jag fick skriva en bloggpost om det, och även här fick jag ja, men med en liten brasklapp om att boken först skulle komma ut till hösten. Så jag bestämde mig för att vänta tills jag sett boken, på riktigt.

I måndags landade boken i min brevlåda, och jag bläddrade, tittade, läste och insåg att det här var en bok som jag verkligen vill rekommendera. En bok om hur man arbetar med skrivande i Naturämnena, hur språket och texten blir en naturlig del av den naturvetenskapliga undervisningen, samt med stöd av digitala verktyg. Boken Språk og digitale verkøy i naturfag, som är skriven av Sonja M Mork och Wenche Erlien, är enormt genomarbetad, tydlig och matnyttig. En bok som varje lärarstudent, varje lärare borde ha på sitt arbetsbord. Och i den i sista kapitlet finns mina blogginlägg, skrivna av mig men översatta till norska, en märklig upplevelse att läsa sina egna ord fast på ett grannspråk, kolla själv bara:

Google og Wikipedia et interessant spørsmål? (Kristina Alexanderson)

Jeg står i mitt klasserom og vi prater om kildekritikk og kilder når en av mine elever kaster ut spørsmålet: ”Men Kristina, hvorfor kommer Wikipedia alltid først, eller blant de første treffene når vi søker på Google? Betyr ikke det at Wikipedia er en troverdig kilde?”[1]

For et bra spørsmål, tenker jeg og gjør som jeg ofte gjør, kaster spørsmålet tilbake til klassen. ”Ja, hvorfor tror dere at Wikipedia plasserer seg først blant treffene på Google?” Elevene mine tenker seg om litt og flere forslag kommer:

  • Google eier Wikipedia
  • Wikipedia betaler for å få en topplassering
  • Wikipedia er en troverdig kilde
  • Mange bruker Wikipedia

[1] http://kollakallan.blogg.skolverket.se/2010/03/16/google-och-wikipedia-en-intressant-fraga/

Men spana in boken den är grym, jag lär återkomma till den…

PowerPoint, Google och andra varumärken

Det är spännande med dessa varumärken som är så självklara att vi pratar om varumärket som en central färdighet, en kunskap ta till exempel PowerPoint, ett presentationsprogram, så självklart att vi pratar om att eleverna ska lära sig PowerPoint, inte presentationsteknik, retorik, föredrag utan de lär sig PowerPoint.

Ett annat sådant är exempel är Google som dagens inlägg Diskutera hur Google fungerar på Kolla Källans idélåda handlar om. Google är ett affärsimperium som lyckats bli en självklar del av språket, deras varumärke är mer än bara ett förtagsnamn, det är ett aktivt verb, för att söka på internet vi googlar friskt. Många pratar dessutom om att de delar Google dok:s, skapar Google groups etc. Allt kopplat till varumärket Google.

Ett varumärke, bli en tjänst så naturlig att vi inte en reflekterar över att det är ett varumärken, det är spännande. Man kan till och med säja in ett helt seminarium på bokmässan bara på titeln Google och framtiden. Det om något är väl ett symtom på hur självklara Google är i vår vardag.

Just nu sitter jag på tåget för att ta mig ner till Göteborg för att som skribent för Kolla Källans följa seminariet Google och framtiden, ett seminarium arrangerat av Bok och bibliotekmässan. Seminariet har fokus på Googles projekt att digitalisera världslitteraturen, genom Google books, och hur det påverkar upphovsrätten.

Digitaliseringens konsekvenser för upphovsrätten och hela samhället blir allt mer uppenbara och påverkar oss alla som konsumenter och medborgare. Kultursektorn och bokbranschen står inför stora möjligheter och utmaningar – och upphovsrättsfrågorna är hetare än någonsin.

Det ska bli grymt spännande att följa seminariet och sedan få skriva om det.

Källkritik kring Pepsi, Coca-Cola och två inlägg

Återigen tisdag och idag avslutar jag vårterminens inlägg med ett inlägg om Källkritik, ett inlägg om en utgångspunkt för ett källkritiskt samtal. Och det är en bild över två kända varumärken märken. Ett litet smakprov från inlägget som handlar om trovärdighet samt hur man skapar det i ett blogginlägg:

Frågan som naturligtvis uppkommer är varför ska vi tro mer på den senare bloggens bild än den förras? Och det är en fråga som vi naturligtvis också måste diskutera. Vad skapar trovärdighet? Vad ska vi tro på och vilken historia är mest trovärdig samt varför?

Läs resten av inlägget Källkritik utifrån en bild på bloggen

Sedan vill jag passa på att berätta att Kolla Källans idélåda tar sommarlov och öppnar för hösten igen vecka 32.

TIll er som vill botanisera i källkritik kanske min presentation från gårdagen i Kungsbacka vara lite förströelse…

Kolla Källans idélådas redaktör säger i vilket fall som helst njut av sommaren…

Svenskämnet och källkritik på Kolla Källan

På Kolla Källan har de just en en serie artiklar om Källkritik i ämnet svenska skrivna av Filippa Mannerheim. Jag läste just igenom den första, Källkritik ett självklart perspektiv i svenskundervisningen, som handlar om hennes egen undervisning och tänker vilken underbar uppgift läs bara här:

En mer skojfrisk, men kanske också nyttig (?) lektionsövning jag gjorde en gång var att jag själv saxade stora delar ur mina elevers textanalyser: sju rader från Mia, åtta rader från Olle och tio rader från Erik och utifrån dessa byggde ihop min alldeles ”egna” analys som jag sedan glatt läste upp för klassen och sa att jag själv hade skrivit. Här blev det verkligen inga gråzonsdiskussioner om att ”visst kan man ta från andras texter men bara litet grand”. Mina elever var stenhårda. Detta var STÖLD! Hur kunde jag? Så nedrigt av mig att hävda att det var min egen text när det bara var hopplock från deras som de arbetat så hårt med under flera veckors tid! Källhänvisning tack, kära fröken!

När jag läser om Filippas lilla övning så ser jag henne framför mig med all energi och all lust, med ett litet finurligt leende på läpparna.

Nästa artikel handlar om det möten som Filippa haft med mig och Anne Marie Körling. Hon har nämligen intervjuat oss om hur vi arbetar med källkritik i ämnet svenska, ett litet smakprov även från artikeln Vem har skrivit texten? När och varför? få bli följande citat, som jag tycker fångar förklaringen till att jag ifrågasätta allt:

— Vilka källkritiska uppgifter kan du jobba med som svensklärare?

Varken Anne-Marie Körling eller Kristina Alexanderson förstår frågan. För dem båda är det självklart att källkritik inte handlar om separata moment eller specifika ämnesuppgifter utan mer om ett genomgående perspektiv som genomsyrar allt de gör i klassrummet.

— För mig personligen är det naturligt att ifrågasätta allt. Det har att göra med att jag har en sådan livlig fantasi. Allt blir så väldigt fort sant för mig och då måste jag granska och fundera över det mesta, säger Kristina Alexanderson och skrattar.

Det är en otroligt trevlig artikel om hur mig och Anne-Marie och vårt arbete med källkritik i svenskundervisningen. Läs den också!

Niklas Karlsson och Diigo i idélådan på Kolla Källan

Jag har fått lyckan att intervjua Niklas Karlsson för ett inlägg i Kolla Källans idélåda, och han sa så mycket spännande saker att jag bara vill skriva inlägg på inlägg om honom och hans arbete. Det kommer att bli en liten serie om Niklas här på min blogg, lite mer intervjumaterial imorgon…

Idag berättar han in intervjun på Kolla Källan om sitt arbete med Diigo och sociala bokmärken. Det finns massor som jag bara vill citera, men ni får bara en teaser här sedan får ni som vanligt läsa inlägget på Kolla Källan. Så här beskriver Niklas målet med sitt arbete att skapa en gemensam kunskapsbank med hjälp av sociala bokmärken i Diigo

Mitt mål, fortsätter Niklas, är att jag vill att vi utgår från den information som elever och lärare tillsammans möter och att elever inte enbart ska möta den information som lärare presenterar eller har valt ut genom att välja lärobok.

Läs om hans arbete, och svara på hans uppmaning om att samarbeta kring kunskapande och sociala medier!

Olof Sundin hjälper mig när jag misslyckas…

Ännu en tisdag och vanan trogen så har jag ett citat från mitt inlägg på Kolla Källan som en liten teaser för er så att ni ska vilja läsa hela inlägget på idélådan. Idag handlar inlägget om informationssökning och min bekännelse om hur Olof Sundin hjälper mig när jag känner mig misslyckad…

Olof Sundin hjälper mig

Jag har haft elever som har kopierat hela artiklar från Wikipedia och lämnat in som sina egna eller de som bara lämnat in en länk till en artikel i NE, som svar på en skoluppgift. Att informationen är lättillgänglig och att tekniken gör att elever lätt kan klippa och klistra in texter är ett av de problem som vi i skolan måste hantera. Jag tycker att Olof Sundin har formulerat det så väl i Stefan Pålssons artikel på Sociala medier ändrar källkritiken (Kolla Källan)

En webbplats som Wikipedia, där alla kan bidra med innehåll, skapar andra förutsättningar än en där innehållet produceras av några få utvalda experter. Wikipedia är inte svaret på allt. Om det är svaret på allt, är det kanske snarare fel på frågan!

Läs hela inlägget Ge informationssökningen ett vidare syfte på Kolla Källan idélåda.

Vad kan man tro på i sociala medier?

Det är mycket som är spännande och svårt med sociala medier, en sak som är väldigt svår är att vet vad och vem man ska tro på. Idagens inlägg på Kolla Källan funderar jag kring Vad ska man tro på…

En litet smakprov på en av funderingarna i inlägget så får ni läsa resten på Kolla Källan…

Vad betyder gilla?

Nya frågor infinner sig: Vad betyder det att gilla i det här sammanhanget? Betyder det att man tycker att det är en viktig fråga? Eller att man håller med? Eller att man gillar Canons påstådda agerande? Jag antar att det handlar om att man gillar att det är en dålig idé. Men jag undrar jag…

Värt att fundera kring…

Elevers informationskompetens, hur ser den ut?

Jag skrev tidigare i veckan ett inlägg om Enskilda Gymnasiets fantastiska bibliotekarie och hur hon arbetar för att finnas som ett stöd för elever och lärare på skolan i deras arbete att söka efter information. Om du missat inlägget kan du läsa det på Kolla Källans idélåda.

Hanna sa mycket mer den där eftermiddagen, och jag har gått och funderat på om jag inte borde skriva ett uppföljningsinlägg om allt klokt som hon sa, och idag tog jag mig i kragen och satte mig ner och sammanfattade det som kom fram i samtalet.

The book

Jag frågade Hanna Hur ser du på elevers informationskompetens? Hur ser den ut?

Hanna svarade eftertänksamt och sa: ”Eleverna har goda kunskaper i att hitta information på nätet. De är duktiga på att googla. De skriver rätt ord. De behärskar sökande via Google. Där känner de sig hemma. Eleverna behärskar även Wikipedia. Det är inte ovanligt att eleverna använder Wikipedia som en utgångspunkt för att hitta mer material, som en referensbank helt enkelt. Sedan använder eleverna Youtube, och är fenor på att hitta bra material där.

Wikipedia stannar Hanna upp vid och säger, eleverna frågar nästan alltid om Wikipedia, och säger ”Wikipedia, är ingen bra källa eller hur?” Eleverna vill få bekräftelse av mig om att Wikipedia inte är en bra källa. Hanna pausar och fortsätter sedan. Jag brukar alltid fråga eleverna varför de tycker så, och vanligtvis har elever inga argument för att vara skeptiska mot Wikipedia. Hanna berättar: Jag säger alltid till eleverna att de ska alltid kontrollera och söka hitta en andra källa som bekräftar den fakta som de vill använda.

Elever använder också tilläggstjänster som Google-translate. De har även insikter om att det blir lite fel ibland.

Hanna avslutar: Jag skulle vilja säga att eleverna har goda kunskaper i informationssökning. De ber ofta om hjälp att hitta i böcker i och i uppslagsverk, samt tycker det är svårt att hitta i databaser som Presstext. De kan också behöva öva på att söka i innehållsförteckningar, och hur de ska göra för att slå upp fakta i en bok. Men generellt är de väldigt duktiga.

Åh, tänker jag stolt. Det betyder att Hannas arbete och vårt arbete med att stödja eleverna i deras informationskompetens bär frukt.

Internet, länkskafferiet och Alma tre vänner

Jag minns en tid då Internet var ”nytt” eller om det var jag som var utexaminerad som lärare. Troligen var det jag som var ”ny”.  Jag minns det som slutet av 90-talet, undrar om det kan stämma.

Jag jobbade i skolan då som nu, och internet var något ganska diffust, eller så är det mitt minne som spelar mig ett spratt. Jag vet i vilket fall som helst att i vår skola var det min bibliotekarie som berättade och visade oss lärare hur vi skulle söka efter information på internet. Allt på internet var stort och okontrollerat. Eller så var det hela min skolsituation som var stor och okontrollerad. Men vår bibliotekarie gav mig råd, stöd och visade en tjänst som Skolverket hade skapat som hette ”Länkskafferiet”.

Jag vet att genom Länkskafferiet hittade jag Projekt Runeberg, massor med bra länkar till statlig förvaltning, helt enkelt bra skolmaterial. På den tiden fanns inte google. Det var innan vi pratade om att googla fram information.

Min lärarbana gick på, skolan blev en vardag komplicerad och spännande. Internet blev en del av skollivet. Google kom, vi började googla, och med det föll länkskafferiet i glömska, tills jag blev en del av Kolla Källans referensgrupp (det var i höstas), för plötsligt stod Länkskafferiet där framför mig livs levande, som en vän som jag glömt fanns.

För mig är Länkskafferiet mest förknippad Projekt Runeberg men idag med Alma Taawo, som jag girigt följer på twitter, för genom henne får jag tips om länkar, som är aktuella och ständigt uppdaterade.  Hennes tweets är fulla med en passion för att hjälpa, ge tips och skapa förutsättningar för oss som arbetar i skolan att lyckas. Hon tipsar om Europadagen, om världsbokdagen, ger oss små historier om hur vi skulle kunna använda länkarna som i tweeten:

”Känn våren – jaga vårtecken: http://ow.ly/1x6RW

Jag undrar: Vem kan låta bli att klicka på den länken?

Men via twitter har Länkskafferiet (läs Alma)  blivit så mycket mer, än bara en källa till bra material, för hon har blivit en vän, en twitterinna som i mina ögon som är en mästare i sin roll att vara Länkskafferiet. Och nu finns Länkskafferiet även på Facebook, och hjälper mig att hitta material, och minnas att hålla kontakten, så att jag inte glömmer bort min vän, mitt och mina elever stöd.

Länskafferiet (läs Alma) tack! Du är en god och innerlig vän.

”Det finns ingen information”

”Det finns ingen information” Hur många gånger har jag inte hört den frasen uttalas i mitt klassrum? I dagens inlägg på Kolla Källan berättar jag hur jag tillsammans med mina tvåor gjorde för att lösa problemet med att det inte fanns någon information.

Men förra våren när jag hade ett projekt kring finanskrisen, började jag fundera på hur mina elever egentligen gör när de söker efter information. För mina elever sa ganska snart: ”Kristina, vi hittar inget! Det finns ingen information.” Jag kände mig som ett levande frågetecken: ”Va, finns det ingen information? Hur kan det vara möjligt?”

Det var en liten puff men sedan får du läsa resten av inlägget i idélådan