Etikettarkiv: kommunikation

Använd nätet för att kommunicera med dina elever

Jag sitter här på fredagkvällen och läser Skolvärlden och fastnar i artikeln med rubriken åtta av tio lärare hinner inte med nätet och undrar stilla vad beror det på? Sedan läser jag följande i artikeln:

Drygt hälften av eleverna anser att lärare bör finnas tillgängliga för elever på communities eller chattprogram. Motsvarande andel bland lärarna är betydligt mindre, en fjärdedel.

– Jag är självklart positiv till att det finns möjligheter att ha en dialog via nätet. Men undervisning på nätet kan vara vara ett komplement till klassrumsundervisningen. Det är hög tid att vi börjar diskutera hur nätet används, men också var lärarnas ansvar börjar och slutar, säger Metta Fjelkner.

/…/Åtta av tio tillfrågade lärare anser att de inte hinner vara tillgängliga för eleverna på nätet. Arbetstiden räcker helt enkelt inte till.

Varför hinner inte lärare vara tillgängliga för sina elever på nätet? Beror det på:

  • Brist på tillgång till teknik eller
  • är det brist på kunskap om tekniken och hur den kan användas?

Kanske är det så att det finns en ovilja bland lärare att vara tillgänglig för sina elever på nätet? (Men det vill jag inte tro)!

Min upplevelse är att via nätet får jag som lärare verktyg för att effektivisera kommunikationen med mina elever. Jag kan vara tillgänglig på ett helt annat sätt, och kommunikationen blir mer tydlig och mer effektiv. Istället för att svara på samma fråga fem gånger kan jag i en klassblogg svara en enda gång, och alla som undrar kan läsa mitt (samma) svar. De kan läsa frågan, ta del av svaret och uppgiften. Transparensen i sociala medier gör kommunikationen mer effektiv och enklare.

Nätet kanske till och med medför att jag som lärare blir mer tillgängliga för mina elever i klassrummet.

Studien som artikeln 8 av 10 refererar till handlar om de resultat som LR fått genom att genomföra telefonintervjuer med elever, lärare och föräldrar. Resultatet visar att fler lärare ”umgås med sina elever på nätet”.  Mer än var tionde högstadie- och gymnasielärare har elever bland sina nätvänner. Och LR:s ordförande säger att:

Det är överraskande många. Jag tycker att det är viktigt att vi som lärare inte släpper på yrkesrollen

Jag undrar ”finns det en risk att vi släpper yrkesrollen” vad menas med det? Vad menar LR:s ordförande att lärarens yrkesroll är? I artikeln anses det finnas en risk med att lärare är vän med sina elever för det skulle medför att de får ett föräldraansvar, och att nätvänskapen leder till orättvisa samt att det inte tillhör vår yrkesroll.

Men komigen, att vara tillgänglig för eleverna på nätet är som att vara tillgänglig i skolan fast i ett annat forum.

Hur kan det vara en fråga om rättvisa? Är det mer rättvist att jag är inte är tillgänglig för mina elever på nätet, eller är det mer rättvist om jag är tillgänglig för alla på samma villkor? Frågan jag ställer mig är: vad är rättvisa, enligt LR?

I artikeln tycks det vara att inte vara tillgänglig för någon elev på nätet?

Sedan undrar jag om LR menar att värdegrundsarbetet inte ingår i lärarens yrkesrollen. Ska vi i skolan inte fostra eleverna att leva efter de grundläggande demokratiska värdena, att fostra eleverna att bli demokratiska medborgare?

Internet, livet online, ingår i den verklighet som eleverna ska kunna behärska och deras vardag på nätet ska väl också genomsyras av de grundläggande värdena? Men skolan behöver inte ta del av den verkligen, för i skolan har lärare inte tid, och om de har eleverna som vänner på nätet så kan det upplevas som orättvist, enligt LR.

Allvarligt talat, människor är människor, online såväl som offline. Det är samma människor, samma problem. På nätet behövs samma grundläggande demokratiska värden läras ut, och skolan kan inte vara en plats som inte har med livet online att göra. Jag undrar när blev livet något som inte har med skolan att göra? I våra barns liv är ”internet”, sociala medier en naturlig del, låt det bli det i skolan också.

Sätt kommunikationen i centrum för lärande

”Jag hittade på ett nytt språk utan s, det tyckte jag var fiffigare. Ungar är kreativa”

berättar Anne-Marie Körling i den lilla puff (intervju med Anne-Marie) som finns om på UR:s sajt utifrån TV-programmet Körlings barn.

Att lyssna på Anne-Marie är som att bejaka det jag tror på, det jag hoppas att hela skolan ska tro på, nämligen barnen, deras förmåga och deras vilja och nyfikenhet inför undret som livet och lärandet är.

När jag hör Anne-Marie berätta om hur hon använder, eller snarare hur hennes elever använder mobilerna som ett kommunikationsredskap så tänker jag bara: det är precis så som jag använder sociala medier, som ett verktyg för att vara närvarande, tillgänglig på en plats, i ett rum där elever kan nå mig, kommunicera med sin lärare för att de behöver det.

Jag hör Anne-Marie säga: Mobilen är ett

kommunikationsmedel, även i klassrummet…

Och tycker att naturligtvis är det så, men varför är det inte så?? Vad beror det på?

Beror det på att lärare är rädda för att kommunicera med sina elever? Är lärare rädda för att de ska få förtroenden, som de inte ska kunna hantera? Men hur ska elever kunna lära, känna sig trygga om det inte har en relation till oss, och hur skapar unga och barn relationer? Hur upprätthåller de sina relationer? Genom tekniska prylar, genom mobiltelefoner, genom internet, genom Facebook.

Jag tror att elever behöver och vill ha en relation till sina lärare. En relation skapas genom att de blir sedda, bekräftade och det kräver kommunikation, genom sociala medier, genom chattar, med hjälp av mobiltelefoner. Varför vill skolan bara begränsa möjligheterna? Vad vinner skolan på det? Vad vinner våra barn på det?

Lärande sker inte genom att man omedelbart får ett svar på sin fråga fortsätter Anne-Marie, en förutsättning för lärande är att våga pröva, våga kommunicera kring det man är nyfiken på…

Programmet om Körlings barn sänds på torsdag kl 20.00 i Kunskapskanalen, då ska i vilket fall som helst jag sitta bänkad!

Varför ska du använda sociala medier i skolan?

Ända sedan Almedalen har frågan hängt över mig, JohanLange påminner mig försiktigt med bara sin närvaro på twitter (han säger inget, men jag minns att jag lovat, och lovat igen) att jag ska skriva om vilka pedagogiska fördelar som jag ser med att använda sociala medier i klassrummet.

Idag hamnade jag åter på Josef Collentines blogg och inlägget Don’t Focus on Social Media, Focus on How to Use it! och det slog mig han har verkligen rätt, i skolan bör det inte handla om sociala medier, utan om hur du och dina elever kan använda sociala medier, samt vilka vinster vi i skolan får av att använda dem.

Sedan vet jag att det i skolan precis som i det övriga samhället pågår en debatt kring nyttan av sociala medier, om Facebook ska vara spärrat eller inte, vad och vilka sajter som elever och lärare ska ha tillgång till, om jag som lärare ska vara vän med mina elever på Facebook eller inte etc. Men jag tänkte i en liten kort bloggserie ge mina reflektioner kring varför vi i skolan bör använda sociala medier, vilka fördelar dessa verktyg kan ge, eftersom panelen i Almedalen kom att handla främst om sociala medier inte om hur vi ska använda dem.

Som jag ser det kan jag ser det finns det två tydliga skäl till att skolan ska använda sociala medier vid sidan av att de är naturliga inslag i vår och våra barn, elevers vardag. Statistik som finns i Unga svenska och internet gör det tydligt:

men samtidigt så används internet begränsat i skolan

Och då vill jag tydlig göra en skillnad mellan internet och sociala medier. Internet i skolan är främst förknippat med informationssökning, inte med sociala medier, och web 2.0 där användarna med hjälp av olika kommunikationsverktyg skapar tillsammans. De skäl som jag vill lyfta är:

1. Digitala kompetens, elever/lärare kan inte utveckla digitala kompetens om de inte använder sociala medier

  • En av EU:s åtta nyckelkompetenser som handlar om att vi som medborgare behöver kunna hantera

/…/ digital kompetens, vilket innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, det vill säga användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet.

Hämtat från: Europeiska unionens officiella tidning (2006). EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande

Unga och ungdomar har inte dessa färdigheter bara för att de är födda in i en era där digitala medier är naturliga inslag, kritiskt tänkande, informationssökning är färdigheter som måste övas, för att vi ska utveckla färdigheter i dem.
Kommunikation ägnar vi oss åt från den dagen vi föds tills den dag vi dör, men vi måste öva ständigt både med och utan digitala hjälpmedel.

2. Sociala medier är outstanding som kommunikationsverktyg elev-elev, lärare-elev, lärare-lärare, skola-föräldrar-elev

  • Dessutom kan vi med hjälp av sociala medier dela, kommunicera med många olika uttryck
    • bild
    • ljud
    • text
    • rörlig bild
    • animation
    • etc.

3. Sociala medier är grymma pedagogiska verktyg, som varje lärare bör anamma och använda, eftersom de är fantastiska pedagogiska verktyg. De underlättar för elever och lärare att genomföra skolarbete. Men vilka är de pedagogiska fördelarna? Så här på rak arm vill jag nämna följande:

  • samarbetsmöjligheterna, att elever/lärare kan samarbeta utan att behöva vara i samma rum vid samma tid
  • offentligheten- att alla kan läsa ta del av allas arbete
  • tillgängligheten – ständigt tillgängligt
  • internet, sociala medier som verktyg medför att elever kan redovisa kunskaper med olika medium
  • medvetenheten och kunskaperna som eleverna får om mediet, om internet och sociala medier i synnerhet
    • hur man ser vem som länkat till ett Youtube-klipp
    • att man ska titta på Om-sidan
    • subjektiviteten
    • transparensen
  • informationssökning, informationskompetens
  • möjligheterna till variation

Sedan undrar Du men, det måste du utveckla Kristina, snälla berätta mer. Det blir inte i det här inlägget jag får återkomma till fördjupande exempel och tydliggörande i hur du kan använda sociala medier i klassrummet/skolan samt vilka fördelar det medför.

Vän på Facebook, en komplicerad historia för lärare?

I Almedalen var jag inbjuden att delta i LR:s panel om skolan 2.0, om skolan och sociala medier. I diskussionen kring skolan, lärare och sociala medier kommer ofta frågan upp: Ska lärare vara vänner med sina elever på Facebook? Hur kan vi i skolan använda Facebook?

I frågan om lärare ska vänner med sina elever eller inte, finns det två tydliga läger:

a) Lärare ska inte vara vänner med sina elever på Facebook och skälen är:

  • elever kan påverkad lärarna,
  • ett behov av att vara privat, Facebook är privat, vill inte att elever ska kunna ta del av mitt privata liv
  • Facebook är privat för elever också
  • Professionellt att tydligt skilja på yrkesliv och mitt privatliv
  • risk för missbruk av makt

b) Vän med elever på Facebook och skälen brukar vara:

  • tillgänglig för eleverna
  • vår tids telefonbok
  • ett enkelt sätt att vara tillgänglig som vuxen i ett digitalt rum där elever befinner sig och tillbringar mycket tid
  • en del av vuxennärvaro för att förhindra trakasserier och mobbning på nätet

Det finns inga sanningar, och än finns inga rätt eller fel, men det pratas om att lärare inte bör vara vänner med sina elever, det vore att blanda rollerna för mycket, men samtidigt ska skolan förebygga trakasserier, lära eleverna förhålla sig till digitala medier, källkritik och bli aktiva samhällsmedborgare.

Jag tycker dessutom att det är viktigt att jag som lärare finns tillgänglig för mina elever, på Facebook, på twitter, på min blogg, på e-post, telefon, i skolan, i klassrummet och i korridoren. Allt för att det ska vara enkelt och lätt att ta kontakt om det är något som eleverna behöver prata om, eller bearbeta, oroar sig för undrar över etc, för att utföra mitt läraruppdrag, det är en del av mitt yrke och min yrkesroll.

Sedan innebär inte det att jag tycker att jag som lärare ska vara tillgänglig dygnet runt, men att jag ska vara närvarande, och det ska sker under former som fungerar för mig och mina elever. Jag har alltså valt de elever som vill att lägga till mig som vän, jag har inte tvinga min vänskap på någon av mina elever, men  de som vill vara min vän får bli det. I debatten i Almedalen insåg jag att det finns verkligen två läger och än finns ingen norm, det är ännu så nytt…

Men om pendeln nu slår åt det hållet att jag jag inte ska vara vän med mina elever? Kan vi i skolan använda Facebook för att berätta om vad som sker i skolan som  t.ex. Eller är det också att gå för långt? Jag läste, via BrianKotts, ett underbart inlägg 8 Real Ways Facebook Enriched Ms. Schoening’s First Grade Class om en lärare som använder Facebook som en del av undervisningen, för att:

  • Providing parents and families a window to the classroom
  • Celebrating student work
  • Sharing events and announcements
  • Using Facebook Notes as an Easy Way to Update Parents and Families
  • Using Facebook Notes for Students to Share Writing
  • Having Private Communication with Parents and Families
  • Use Videos to Share Tips, Advice, and Lessons to Parents and Students
  • Connecting with Other Classes

Alltför att kommunicera med sina elever och deras föräldrar. Argumenten till att använda Facebook som kommunikationsplattform är enkel och i mina ögon inte värd att ifrågasätta, nämligen att:

Why Facebook?
Facebook serves as a one stop shop that more than half the parents were using already. With a ready-made audience that included most of the student’s parents, they were able to get going today on something without support. For the rest of the parents, guess what? The students could help them get going, or…they could learn how to connect on Facebook on Parent/Teacher night.

Och jag undrar hur ser föräldrar på lärares närvaro på Facebook? Vill föräldrar vara min vän på Facebook? Och om jag är vän med föräldrarna till mina elever tar jag då ett för stort steg och blandar ihop två roller? Är det ok för föräldrarna att deras barn blir vän med mig på Facebook?

I mina ögon är bara Facebook ytterligare en plattform för kommunikation, för möten och jag behöver i mitt yrke vara tillgänglig och om Facebook då är en plattform som gör att jag blir tillgänglig då är det bra att jag finns där och mina elever lätt kan ta kontakt med mig. Sedan vet jag att om jag är närvarande kan jag också snappa upp och hjälpa elever som har det jobbigt,jag vet att min närvaro i det digitala rummet gör att det blir en fredad Zon, där ”kompisar” inte är lika elaka eftersom de vet att jag är närvarande, min närvaro hjälper de elever som har det jobbigt och höjer nivån på det allmänna samtalet, det blir mer konstruktivt om skolan, om kompisar eller om andra lärare.

Jag tror nämligen att på Facebook är det inte helt ovanligt att hatgrupper mot lärare och annan skolpersonal uppstår, som det bland annat skrivs om i artikeln Elev startade hatgrupp mot lärare på Facebook, och där tror jag att  det är att föredra att vara vän med eleverna, att se vad som faktiskt sker, och vilka samtal som förs i olika sammanhang och i olika konstellationer.

Lite om sociala medier via @DoktorSpinn

Idag har .SE konferensdag för sin personal och som inbjuden talare var Jerry Silfwer pr-konsult, som pratade om hur organisationer kan använda Sociala medier, och i synnerhet varför organisationer ska förhålla sig till sociala medier.

Det var en otroligt intressant och givande föreläsning som belyste många viktiga aspekter som jag tänker att jag måste ta med mig i vardagen, på nätet och i sociala medier.

Den första sanningen som Jerry Silfwer kom med var att det är inte längre företagen, organisationerna som äger sitt varumärke, utan det är användarna som gör det. ”Vi lyssnar på våra vänner i sociala medier, vi vill ha deras åsikt och litar på deras synpunkter.” Men Jerry Silfwer menade att det skett ett skifte och nu ville användarna också kunna fråga experterna, en anledning till att företag och organisationer bör engagera sig i sociala medier. Användarna vänder sig direkt till experterna.

Sedan pratade Jerry Silfwer vad organisationer som befinner sig i sociala medier bör tänka på:

  • att vara tydlig med vilka värden som organisationen står för
    • det är viktigt med kommunikation inåt i organisationen såväl som utåt, värdena som organisationen vill förmedla måste vara tydliga för de som agerar i sociala medier använder och förmedlar de värden som organisationen har
  • att använda personer som har fallenhet för denna typ av kommunikation, att inte tvinga på medarbetarna kommunikation genom sociala medier, det handlar om en ny sorts social förmåga.
  • att lyssna var ett nyckelord organisationer bör ägna sig åt att lyssna, inte försöka bara förmedla sin sanning utan lyssna på vad användare, konsumenter anser.