Etikettarkiv: kultur

Är kulturen på nätet densamma idag som då?

Hur ser elever på kulturen på internet?

Freedom

Freedom av Thorsten Becker CC (by,nc, nd)

I helgen så sökte min man efter en fotobok, men hittade istället boken ”Nyckeln till: Internet för skolan” version 1.0 av Lars Truedson. När jag fick syn på boken blev jag imponerad att det redan 1995 kom ut en bok om internet för skolan. I boken pratas det fortfarande om att koppla upp sig via modem, och boken kom ut innan Google, men till min stora glädje nämns Länkskafferiet redan då.

Idag blir ett avsnitt ur Truedsons bok utgångspunkt för mitt inlägg, då jag fastnade för hans beskrivning av kulturen på internet. Den fick mig att fundera över vilken bild har elever av kulturen på internet och om och hur skiljer sig dagens bild från den som Lars Truedson beskriver 1995? I boken Nyckeln till: Internet för skolan beskrivs kulturen på Internet på följande sätt:

”Det har vuxit fram en speciell kultur på Internet, präglad inte minst av amerikanskt universitetsfolk, många med rötter i 60-talets radikalism. I den kulturen ingår att informationen ska vara fritt tillgänglig och gratis. Det finns också en samhörighetskänsla och stor hjälpsamhet bland de uppkopplade.

– Internets kultur är att du tar reda på någonting, kontrollerar med andra att det stämmer och sedan lägger ut det på nätet för andra att ta del av, säger Anders Gillner på KTH”

Truedson ger en bild av hur internet uppfattades på 1990-talet. Den kan sammanfattas med att informationen på internet ska vara fritt tillgänglig och gratis, samt att användarna hjälper varandra och tar ansvar för att dela information med varandra.

Tittar vi på dagens debatt kring kulturen på internet så förekommer det i media en diskussion kring upphovsrätten, pirater och laglöshet. Kulturen på internet beskrivs med ord som illegal fildelning, upphovsrättsintrång och stöld.

Vilka är elevernas erfarenheter av kulturen på nätet?

Frågan jag tycker att du ska ställa till dina elever är hur ser de på kulturen på internet? Hur ser de på information på nätet? Ska den vara fri, eller ska de som publicerar material på nätet kunna ta betalt? Eller är det en kultur fylld med pirater och fildelare?

Vilka är deras erfarenheter av internets kultur? Är det en kultur av samarbete och hjälpsamhet på internet? Finns det en samhörighetskänsla bland dem som är uppkopplade även idag? Och om inte, vad tror eleverna att det beror på?

Kan det bero på

  • att antalet ”uppkopplade” har ökat? I Sverige har 97 % av alla svenskar tillgång till internet med en bredbandsuppkoppling. enligt Svenskarna och Internet 2010 http://www.iis.se/docs/SOI2010_web_v1.pdf
  • att informationsmängden är så mycket större?
  • att de tekniska möjligheterna att dela information är så mycket enklare?
  • att det finns en känsla av att du är anonym på nätet?

Sedan tycker jag att du ska föra ett samtal med dina elever om deras upplevelse av kulturen i sociala medier, som av många användare beskrivs som en kultur av Sharing is caring och den beskrivningen har likheter med Truedsons beskrivning från 1995. Frågan som du kan ställa till dina elever är om de också har denna upplevelse, eller hur de upplever att kulturen är på Facebook, bilddagboken eller World of Warcraft är.

Sedan tycker jag naturligtvis att du ska fråga vad de tror att de beror på:

Om det beror på de sociala mediernas konstruktion där du som användare kopplas till en profil, med bild och namn, eller om de tror att de beror på antalet användare, mängden information som skapas eller delas?

Är kulturen på internet likadan i alla sammanhang? Är den likadan i alla forum eller skiljer sig kulturen åt och vad beror det på? Eller är kulturen densamma som 1995, det är bara media som beskriver den med andra ord.

Sharing is caring -varför är det inte en sanning överallt?

Jag funderar mycket kring hela situationen. Jag har insett att i sociala medier befinner jag mig i ett väldigt speciell verklighet, den är generös, som bygger på att vi som är en del av den världen delar, hjälper och stöttar varandra. Den delen av världen saknas till stora delar i min värld offline, och jag undrar varför? Kulturen i sociala medier är som Evan Ratliff beskriver i sitt inlägg Self-Service: The Delicate Dance of Online Bragging

Immodesty thrives on Facebook and Twitter because they enable what social scientists call self-enhancement — the human tendency to oversell ourselves. But they also nurture a sense of mutual admiration that the offline world often does not. Social networking tends to create self-reinforcing spirals of reciprocal kindness. You like my cat pictures, so I celebrate your job promotion. The incentives tend to be stacked against negativity, and in some cases implicitly discourage it. In the Facebook world, we can Like or Hide things, but there’s no Dislike button — even when you need one.

In fact, James Fowler, a political scientist at UC San Diego who studies social networks both online and off, has shown that positive networks built on cooperation and altruism tend to thrive, while negative ones tend to dissolve. “Apparently, evolution favors behaviors that cause us to disconnect from mean people,” he says.

And why not? In a modern world that bombards us with reasons to feel bad about ourselves, maybe there’s room for a little extra public celebration when things go well. Online, we’re safe to note our achievements, our loves, our tiny daily triumphs in a bid for a little positive feedback. So go ahead and, as the marketing gurus say, tend the Brand of You. Just don’t be me-first. Roll as many logs to others as you do back to yourself. Promote those deserving friends too humble to promote themselves and you’ll be tending the entire social-network ecosystem.

När jag läser detta citat frågar jag mig är det bara ett andrum, ett undantag från den verklighet som gör att vi ständigt känner oss mindre lyckade, kan det inte vara mer?

Kulturen i sociala medier bygger på att vara ödmjuk, lyhörd och tillåtande. Min bild är att i sociala medier finns en kultur, en tanke som bygger på att ”min kunskap växer i mötet med din och tillsammans kan vi skapa något större och i bästa fall något bättre”. Det är en verklighet som finns i sociala medier, på twitter, på flickr, etc. men också i de fysiska möten som jag har med de som befinner sig i sociala medier, hos de som är aktiva, de som delar. Jag har skrivit om flera sådana möten som det med Björn Falkevik.

Igår var jag tillsammans med min familj hemma hos Stellan och Christina Löfving och vi kom naturligtvis att prata omkring just detta, viljan att dela, och generositeten som finns i sociala medier, att vi aldrig hade möts utan sociala medier, aldrig blivit vänner. Christina och jag pratade en del om att det ibland inte förstås av de utanför sociala medier, och bland annat det reflekterar hon kring det i sitt inlägg Närhet, avstånd, djup och ytlighet. Där hon skriver:

Att skriva på nätet är att bjuda på sig själv, på sina tankar, erfarenheter och kunskaper. Det kan sticka i ögonen på folk att man gör det, men det är smällar man får ta. Jag vill inte vara utan dem som inspirerar mig och får mig att fundera vidare. Aldrig någonsin.

Jag inser att jag via just sociala medier har skapat flera sådana relationer, som bygger på att vi delar, bjuder på oss själva, men jag tänker inte outa dem här. Men samtidigt undrar jag om alla förstår att det finns så mycket mer än bara vänner att vinna på att dela, att vara generös. Det belyser Peter Ellwes i följande tweet:

skolor som håller hårt i det ”egna” materialet och inte delar med sig – tänk om! Lärare utvecklas snabbare via feedback från omvärlden.

Och jag tror inte bara att det gäller skolor och lärare, utan alla människor, vi behöver feedback, återkoppling, bli sedda och positivt bekräftade av vår omvärld för att växa och utvecklas. Sedan tror ju jag att vi i skolan kan uppnå enorma vinster av att dela, både för alla för att vi får mer insikter, kunskaper, erfarenheter tillsammans än var och en själv.

Hjalmar Söderberg säger det så tydligt i Doktor Glas 1095:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Men jag tror att mest näring får vi, som människor får mest näring och växer bäst genom positiva nätverk. Jag tror att det är den bästa myllan för att skapa och leva och dela. Vi har alla ett ansvar för att skapa goda spiraler, och skapa fler rum, platser där det är tillåtet att säga att jag är bra, eller få berätta att jag tycker det är roligt att du är bra, sociala medier är för mig ett andrum där det kan ske, jag hoppas och drivs av en vilja att det ska kunna bli så fler delar av mitt liv både on- och offline…