Etikettarkiv: kulturarv

Ett fritt kulturarv – vad skulle det kunna medföra?

I helgen har jag varit jurymedlem i Hack4Europe. Ett hack i Stockholm arrangerat av Europeana i samarbeta med Riksantikvarieämbetet. I många av de samtal som jag fört under helgen har handlat om kulturarv, licenser, fritt material, digitalisering och API. En enkel sammanfattning skulle kunna vara att många samtal landat i samma slutsats nämligen att kulturarvet bör vara fritt, för det är vårt. Det är vårt gemensamma, låt det vara tillgängligt fritt och vårt gemensamma att dela, att förvalta, att bearbeta och att sprida.

I min värld ska behöver kulturen vara fri, för att vi ska kunna skapa utifrån den, och det som vi kalla kulturarv, är vårt gemensamma, något som vi som samhället, kultur, människor äger gemensamt, det förvaltas av oss gemensamt, men samtidigt är det så lite som vi får sprida, jämfört med vad som finns. Varför är det så?

Varför ska kulturarvet vara så fritt som möjligt?

Utan att påstå att mina bilder ens kan jämföras med ”kultur” eller  ”kulturarv” vill jag ändå låta mina bilder stå som exempel till varför jag tycker att kulturarvet bör vara fritt. Under 2011 tar jag en bild om dan, på en eller flera plastfigurer, som tillhör min son. Mina bilder är av varierande kvalité och mitt fotoprojekt är mycket av en lek och ett sätt att lära mig mer om fotografi. Sedan delar jag mina bilder under Creative Commons, under licensen Erkännande, Icke Kommersiell, Dela Lika. Och jag delar mina bilder på Flickr, och det är därifrån, som de sedan sprids, inte av mig utan av andra användare som bloggar, re-bloggar, och gillar mina bilder, ofta utan att jag ens vet om det. Bilden nedan är hämtad från en Tumblr som någon reagerat på 220 gånger.

Det är kanske inte så mycket, men det visar på potentialen i att dela material fritt på nätet.

Utifrån mina bilder skapas mer än gillande och bloggposter. Det skapas dikter, vilket gör mig stum. Det finns bilder som jag tagit som fungerar som illustrationer till andras texter, presentationer (den här hade jag inte sett (rörd)) och i filmer. Varför och hur? Jo, genom att jag tillåter andra använda, bearbeta och dela dem.

Jag tänker om mina bilder, i mitt lilla fotoprojekt, kan fungera som inspiration och sprids så som de gör, vad skulle då inte kunna hända med vårt gemensamma kulturarv? Hur skulle inte bilder, filmer, material kunna bearbetas spridas och få vingar om det digitaliserade kulturarvet är så fritt, som möjligt och tillgängligt så att vi skulle kunna fritt få skapa, bygga vidare och bearbeta det fritt. Helt plötsligt skulle bilder från då och nu kunna mötas och nya relationer skulle kunna uppstå.

Ja tänk, om … Tänk om…

Läs även Håkan Dahlströms inlägg på Creative Commons Sverige som berättar om möjligheterna med Creative Commons i inlägget Creative Commons är ett fantastiskt bra sätt att få sina bilder publicerade

Mer kulturarv under Creative Commons

Till min lycka har jag missat att Tekniska museet-telehistoriska har en fotoström med Creative Commons licensierade bilder på flickr. Jag hittade dem av en tillfällighet i sökandet efter något helt annat. Men jag vill verkligen tipsa om deras bild ström, speciellt alla som är intresserade av teknik-historia.

Men de har mer än så se tillexempel här:

DIG87453

DIG87453 av telehistoriska CC (by, nc)

Via dem hittade jag också Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane som har en samling med bilder som är fria, där upphovsrätten gått ut, och de ger en bild av vårt kulturarv. Lyckan är stor.

Mother and two children

Mother and two children av Anders Folkestadås återfinns i Fylkesarkivet i Sogn og Fjordane fotoström. Jag har dessutom uppdaterat min sida om minnesinstitutionerna och Creative Commons. Det är fritt material för skolan, som handlar om vårt kulturarv så använd, sprid och prata om det, hjälp mig att fylla på för det behövs 🙂

Tack!

Vårt gemensamma kulturarv – låt det bli klickbart

Idag har jag tillsammans med Lars Aronsson (Projekt Runeberg), Richard Gatarski (weconverse), Lars Ilshammar (it historiker) Joakim Jardenberg (Mindpark), Mathias Klang (Creative Commons), Anders Mildner (skribent, initiativtagare Popstad Lund) Johan Ronnestam (debattör och bloggare) Karl Sigfrid (riksdagspolitiker), Pelle Snickars (KB), Brit Stakston (mediestrateg JMW Kommunikation) och Jonas Öberg (föreningen fri kultur och programvara) skrivit under en debattartikel på SVD Publicera kulturskatterna där folk söker.

Den som stått bakom tangenterna är Lennart Guldbrandsson ordförande för Wikimedia Sverige.

Debattinlägget, som vi skrivit, tar upp många aspekter som är intressanta, som delen nedan

Minnesinstitutionerna behöver också en licens som gör det enkelt att sprida den kulturella allmänningen. Creative Commons har en sådan licens, CC0 (inga kända upphovsrättsanspråk). För att de ska komma igång, ser vi gärna att staten går före och lägger allt den skapar under CC0. Det går! Den amerikanska staten gör det redan, eftersom medborgarna redan har betalt för det via skatten. Därför är NASA:s bilder fria.

Alltfler lärare vet att fria licenser har ett pedagogiskt värde. Eleverna lär sig att förstå och respektera upphovsrätten.

Personligen tycker jag det är ett märkligt system där det vi betalar, det som skapas och sparas till kommande generationer på våra museer, våra arkiv inte ska vara tillgängligt. Jag vet att du säger, men arkiven är öppna. Du är välkommen, och jag vet men jag har vuxit upp i en värld där jag lärt mig att inte störa, så jag stör inte, och om jag stör så hittar jag bara det jag söker. På webben hittar jag många gånger saker som jag inte ens visste att jag letade efter. Vi pratar om

Serendipity is a propensity for making fortunate discoveries while looking for something unrelated.

Jag bara tänker på de bilder som Nordiska museet lade ut på WikiMedia Commons under public domain. Dvs att bilderna inte längre omfattas av upphovsrätten och är fria att använda. När jag tittar igenom deras bilder så upplevar jag att jag hittar saker, får infallsvinklar som jag inte visste att jag sökte. Det är stort.

Jag tänker till exempel på min Stormtrooper/Tanja och Lars Lundqvist och den tradition som bilden befinner sig i. Kan man skriva om honom, om hans tankar, han uttryck, hans samtid, hans sett att se på bilden av sig själv. Och den här bilden känner jag ändå igen från de skolantologier som jag arbetat med mina elever med:

Sedan är det dessutom är det vårt gemensamma kulturarv och jag frågar mig vad blir vi för samhälle om inte de kommande generationerna på ett enkelt och lättillgängligt sätt kan ta del av våra gemensamma skatter, som vi knappt vet att vi har.

Läs även Lennart Guldbrandssons inlägg på Wikimedia Sveriges blogg där han skriver om artikeln med orden och ger exempel på ställen där man kan hitta material på nätet spana in Lennarts tips:

Tillsammans med 12 andra internet-veteraner har jag skrivit en debattartikel på Svenska Dagbladets webbplats där vi uppmanar regering och riksdag att göra det enklare för våra minnesinstitutioner (arkiv, muséer och bibliotek) att publicera sina kulturskatter på nätet. Som det är nu finns det inte mycket som tyder på att vår kulturskatt digitaliseras inom kort. I ingressen står det: ”Vi kommer ha flygande bilar innan kulturarvet finns på nätet”. Ironiskt nog skrev Per Gudmundsen i SvD nyligen om att det nog inte blir några flygande bilar – men vi hoppas ändå på att kulturskatterna ska föras ut till allmänheten. Förhoppningsvis blir det fler museer som lägger ut sina bilder såsom Nordiska museet har gjort på Wikimedia Commons (se här), fler museer som lägger ut sina bilder såsom Regionarkivet har gjort på samma ställe (se här), och fler ämbeten som lägger ut sina bilder såsom Riksantikvarieämbetet har gjort på Flickr (se här).

Föreläsning: Minnesinstitutionerna och skolan

Jag har tillbringat eftermiddagen att lyssna på intressanta perspektiv på strategier kring digitalisering av kulturarvet. Och jag vill stanna vid några få tankar:

Att digitalisera kulturarvet innebär att tillgängliggöra demokratin säger Sophia Laurin och

Lars Lundqvist frågade på twitter

Hur mycket får den kostas?

Laurin svarade lite senare i sin presentation

Medel finns i systemet

Jag undrar efter att hört näringsdepartementet förslag på lösningar på frågan om ett behovet av resurser om att

Privata aktörer kan göra bra affärslösningar på att digitalisera kulturen och kulturarvet, om ni släpper rådata

Kanske inget problem, men jag undrar:

Vem äger då den demokrati som tillgänggörs genom digitaliseringen?

Eller så är det som Laurin säger att möjligheter finns, resurser finns, strategier måste till, jag hoppas på lösningar som tillgängliggör kulturarvet digitalt, för skolans skull, för demokratins skulle, för vårt ett gemensamt arv, vårt gemensamma minne, för framtiden.

Jag prata inte om strategier, utan kom mer med en vädjan och en liten illustration av hur jag och skolan kan arbeta med de resurser som finns digitala, eller som digitaliseras.