Etikettarkiv: kunskap

Några korta reflektioner kring IT och internet i skolan

Jag var i Uppsala i tisdags för att träffa en grupp skolledare som går en kurs kring It och it-användning i skolan. Jag hade blivit inbjuden för att prata om

fokus på internet som verktyg, sociala medier och berätta om vilket stöd som Internetguiderna kan vara för kunskap. Vad innebär det att kommunicera via olika sociala medier/publicera på Internet? Vilka möjligheter/svårigheter finns? Vilka lagar och regler behöver vi känna till/förhålla oss till?

Jag tänkte, hmm detta blir spännande, alla mina favoritämnen. Internet och kunskaperna vurmar jag för, eftersom jag tror att det är kunskaper som gör att vi kan förstå vad vi förstår och inte förstår. Jag undrar ofta över följande frågor som rör internet. Känner vi till hur lätt eller svårt det är att avsluta konton? (om du inte har koll, så kolla in sajten just delete me). Men vi kanske inte ska avsluta konton, men hur används den data som vi lämnar efter oss, hur används elevernas e-postadresser, t.ex. Funderar vi på hur den information, det skolarbete som elever delar via sociala medier får användas av de som driver de sociala medierna. Har skolan ett ansvar för det? Läser vi avtalen, och funderar på vad de egentligen innebär? Funderar vi på hur filterbubblan fungerar när vi använder sociala medier för informationssökning och kunskapande.

Alla de frågorna och många fler ägnade jag min föreläsning åt. Presentationen finns nu även på Slideshare.

Teknikens frälsning och förbannelse – vad behöver vi kunna?

Idag är vi alla fotografer, alla som har en smart-telefon, kan ta en bild, och med hjälp av ett instagram-filter, eller ett filter i photoshop göra en bild till konst, till något extraordinärt och spektakulärt. Vi kan alla vara skribenter, vi kan alla vara webbdesigner allt med hjälp av lätt tillgänglig teknik och möjligheten att sprida vårt skapande.

I artikeln ”Art photography: When ‘reality isn’t good enough’” diskuteras problematiken om att det även krävs grundläggande kunskaper i teknik, i hantverket för att kunna skapa bra bilder, för att skapa bra fotografier och det glöms ofta bort i samtal kring teknikens möjligheter.

The problem was that the images themselves, the backbone of the art presented, weren’t great to begin with, said award-winning commercial photographer David Allan Brandt. Technology was expected to make the mediocre extraordinary.

 

”I always believed that you have to start with the image, make that image as strong as possible, and then use the style to enhance the vision you’re trying to say,” Brandt said.

Jag skulle vilja föra över analogin till allt skapande som rör tekniken.

I samtal kring teknikens möjligheter i skolan pratar vi om att barnen kan allt, de kan skapa filmer, de kan skriva texter, de kan göra webbplatser, och vi tror bara för att tekniken gör det enkelt och tillgängligt för alla att alla kan göra det extraodinära. Med tekniken som hjälpmedel kan vi allt från att göra våra foton till extraordinära, till att hitta all världens kunskap i wikipedia, till att kunna nätverka, samtala med all världens professorer. I samtal kring teknikens möjligheter glömmer vi gärna bort att det krävs förståelse kring grundläggande element, och grundläggande färdigheter för att vi ska kunna utnyttja tekniken, att för att jag ska kunna göra en välfungerande text räcker det inte med att jag kan googla fram ”den vanligaste stavningen” på ordet, utan jag måste också ha kunskaper om hur en text konstrueras, hur man disponerar en text. Hur man börjar och hur man slutar, för att ta några enkla exempel.

Tekniken ger oss möjligheter men vi behöver kunskaper om de grundläggande strukturerna för att kunna göra storartade saker med hjälp av tekniken. Så har det alltid varit, det är bara att tekniken blivit digital, enklare och mer lättillgänglig.

Läs artikeln ”Art photography: When ‘reality isn’t good enough’” den väcker många tankar kring lärande.

Styrkan med sociala medier – möjligheten att få kunskap

Jag var i Göteborg och på Södra vägen får jag syn på en underbar häst. Den står där vacker som en dag och jag inser att jag bara måste dokumentera den.

Streetart-dala-horse

Street-art eller graffiti, är många gången en förgänglig konstform. Det som skapas, försvinner eller plockas bort och det man tycker om finns inte kvar om man inte dokumenterar det. Vilket jag gjorde, men jag ville dessutom dela min upptäckt, min upplevelse som jag hade i Göteborg, så jag lade upp mina två bilder på flickr. Delade dem på twitter och insåg att det inte bara var jag som gillade hästen.

Efter en efterlysning av @Beata_J så fick vi reda av Magnus Carlsson vem som kan vara den som skapat hästen. En konstnär vid namn Shai Dahan, kolla in hans webbplats. Det är häftigt, och jag undrar om det ens hade varit möjligt utan sociala medier.

Tekniken påverkar vårt sätt att kunna ta del av kunskaper, erfarenheter. Världen blir mindre, frågan jag ställer mig är om detta beror på vilket nätverk man har, eller om många svar kan vara bara en fråga, ett @-bort. Vad tror du?

Hittade via kontaktinformationen på Shai Dahans webbplats hittade jag hans fotoström och se vad hittade jag där om inte samma häst.

Vill du lära dig mer om Internet? Använd .SE:s Internetguider

Igår var jag på Offentliga rummet för att prata om .SE och .SE:s Internetguider. .SE ger varje år ut ett antal guider som gör att vi som internetanvändare kan få mer kunskaper om Internet, hur Internet fungerar rent tekniskt, eller juridiska aspekter på Internet. Bland guiderna finns guider som hjälper dig att kunna publicera innehåll med hjälp av verktyg som WordPress, Mediawiki eller Joomla. Eller hur du kan hålla koll på olika flöden på Internet. Guiderna är alla gratis att ta del av. De finns att läsa online eller så finns det möjlighet att ladda ner dem som pdf-er online. Du kan också prenumerera och få ett ex hemskickat av nyutgivna guider.

Personligen tycker jag en av de finaste sakerna är att de är tillgängliga under Creative Commons licensen Creative Commons [Erkännande], vilket gör att du kan bearbeta innehållet och fritt sprida det vidare i det format, eller i den form som du vill. Du kan med lätthet plocka russinen i kakan och sedan sprida kunskapen vidare.

Igår fick jag en möjlighet att prata om bredden i Internetguidernas utgivningen, men även om .SE och vårt arbete, vår vision samt våra värderingar. I mötet med de som lyssnade insåg jag att det finns kanske fler som inte känner till .SE:s guider, och att jag inte kan ta för givet att alla vet att du med några klick kan ta del av guiderna och lära dig mer om Internet och hur Internet fungerar utifrån olika aspekter. Gör det, ladda ner, sprid, bearbeta, använd och lär dig mer om Internet med hjälp av Internetguiderna.

Min presentation finns att ladda ner på Slideshare, eller titta igenom inbäddad här nedan.

Den uppkopplade generationen – ett hot eller en möjlighet #SEframtid

Jag sitter och läser Jan Kallbergs bok om Framtidens Internet som hot och möjligheter och fastnade i avsnittet som handlar nästa generations internetanvändare där han först beskriver den uppkopplade generationen med följande ord:

Tanken med den uppkopplade generationen är att de kan så mycket mer, har vidare vyer och ser allt vidare än tidigare människor på den här planeten. De har fått gåvan, de har slickat sargen på den heliga vinkalken och de är de smorda.

Men sedan frågar sig om det:

faktiskt kan vara så att den uppkopplade generationen kan vara den mest insnöade generationen någonsin? Genom sociala media, filtrerad information, selektivt informationssökande, exklusiva uppkopplade bekanta som delar preferenser och värderingar byggs en isolerad, enkelspårig och obildad verklighet upp. /…/

 

Tanken med mycket av de tjänster som den uppkopplade generationen återkommande hänger sig åt att utnyttja fångar upp deras preferenser och skräddarsyr tjänster som direkt motsvarar det lagrade valen de gjort tidigare. Det låter underbart. Äntligen kan vi få vad vi vill ha, enbart det vi vill ha och inget hindrar oss från att nås av den information som vi verkligen söker. Problemet är bara att det fungerar som att avla på de dummaste kossorna, efter ett antal generationer får du tämligen konstiga djur.

 

Den uppkopplade generationen kommer om dessa antaganden stämmer att återupprepa vad de redan tycker, de filtrerar bort information som inte passar deras weltanschauungen och syn på verkligheten, de prenumererar på information som är redan designad för att passa deras preferenser och val. Detta gör att de sakteliga glider in i en bekväm, omsluten och välkonfigurerad fiktiv verklighet. Vi blir eremiter i vår egen verklighet när vi låter Internet vara verkligheten – och utestänger den reella verklighet som omger oss.

Ja, hur ser framtiden ut för den kommande generationen och hur påverkar det vårt samhälle. Den uppkopplade generationen och deras världsbild kan vara en utmaning, men samtidigt en möjlighet och kanske är något av båda ”sanningarna” en realitet.

Det vi vet är att tekniken är här och vi måste hantera den. När jag läser om sociala medier och filtering så tänker jag genast. Kunskap! Vi måste sprida kunskap, kring hur sociala medier fungerar, hur filterna styr den information vi tar del av. Vi måste lära ut hur man värderar informationen som sköljs över oss. Skolan, föräldrar måste ta sin roll på allvar att ge en bredd av perspektiv, det är en utmaning, som Jan inte är ensam om att belysa du kan läsa mer om den i Filterbubblan. Frågan vi måste ställa oss är vilken verklighet tar vi del av genom sociala medier, och hur styrs den information som vi tar del av våra tidigare val…

Möjligheterna är  ta del av en mångfald av perspektiv, världsbilder, möjligheter finns ju också på Internet, den möjligheten måste vi kunna erbjuda.

Ta del av .SE:s seminarium kring framtidens internet (del 1 och del 2), där bland annat Jan Kallberg pratar och ikväll är Jan Kallberg gäst hos studiobronx och du kan ta del av hans tankar kring framtidens internet live 17.30

Wikipedia en fri källa – alla kan bidra, men alla får inte att använda den

Det är med stor förvåning som jag tar del av den sanning som kommer hem:

- Vi får inte använda Wikipedia som källa för att lösa den här uppgiften!

Jag står där frågande och säger: Vad ska du då använda för källor? Hur ska du hitta ”fakta” till uppgiften som du ska lösa?

-Vi får använda NE.

Men, vi har inte NE hemma och varför får ni inte använda Wikipedia? undrar jag?

-För att vem som helst kan ändra i Wikipedia.

Den är för fri, för öppen, för tillgänglig helt enkelt. I min värld är just den sanningen en av Wikipedias styrkor. Det är en webbplats som bygger på sin öppenhet och en tilltro till människan, till oss som människor: att vi är kompetenta, att vi ska få tillgång till gemensamma kunskap fritt, att öppenhet och möjligheter generar mer kunskaper/mer information. Det grundläggande i Wikipedia och i konstruktionen av Wikipedia är att det tror på oss som använder uppslagsverket, vi som bidrar till uppslagsverket, vi som söker kunskap.

Varför tror inte alla på Wikipedias möjligheter till fri kunskap, till fritt kunskapande, på ett medvetet arbetssätt med källor och källhantering? Varför arbetar de inte med källan i stället för mot den?

Mitt vardagsdilemma…

WikiPedia – och tankar kring WikiPedianerna

Jag skrev ett inlägg häromdagen om WikiPedia och källkritiken och fick en spännande kommentar av Cecilia Johansson som prata om vikten att analysera WikiPedia kritiskt från olika aspekter och ställde frågan om det inte kan finnas en tendens inbyggd i verket. Hur speglas den historien på WikiPedia? Och vilken historia dokumenteras…

Hennes kommentar visar på WikiPedias potential:

Jag tror att det finns flera sätt att arbeta källkritisk med Wikipedia än att bara granska fakta. Det vore spännande att studera den tendens som liksom finns inbyggd i hela verket. En kraftig slagsida mot det som en västerländsk (svensk) medelklassnorm upplever som intressant just nu. Vad skrivs det mycket om och vad skrivs det ingenting om?

Det fick mig att tänk på ett roligt och underhållande klipp om just WikiPedianer, som kan vara utgångspunkt för just ett samtal kring tendens, kunskapssyn och innehåll i åtminstone den amerikanska delen av WikiPedia.

Jag gillar den delen mest som handlar om WikiWars och vad det grälar om…
Men den här lilla videon väcker många frågor kring vem är det som redigerar, skapar och bygger WikiPedia samt hur det påverkar innehållet.
Jag vill tipsa om Olof Sundins rapport om Wikipedianer i svenska WikiPedia som han pratade om på Framtidens lärande, jag skrev om det i inlägget Wikipedianerna är WikiPedias hemmafruar

Det livsfarliga internet – är inte värre än livet

Idag har vi på jobbet pratat om bokmässan, eftersom vi på Stiftelsen för Internetinfrastruktur ska vara med på bokmässan i september med våra guider och sedan ska Webbstjärnan finnas representerade i en monter (kom förbi om du är där). Vi är också värdar för ett seminarium ”det livsfarliga internet” i vilket jag kommer att samtala med Eva Torslund och Johnny Lindqvist om internet och integritet och barn, unga och vuxna. Idag pratade vi om innehållet och om de föreställningar, den bild som media ger av internet. Det handlar om mobbning, grooming, trakasserier, ovårdat språk och så vidare och så vidare.

Sedan finns det lösningar på det ”livsfarliga internet” som stavas:

  • förbud, filter, begränsningar

Det livsfarliga internet handlar om att skydda oss som medborgare, våra barn och ungdomar, från att råka illa ut, vi, barnen måste skyddas, från skadlig medieanvändning. Vi pratar i termer av ett dem, och ett vi. Vi som vet, vi som kan, vi som förstår. Men gör vi verkligen det? Kan vi se in i framtiden? Vill vi att den framtid som våra barn växer upp i ska vara en filterad värld, en värld där vi inte söker bekämpa ondska utan där vi filterar bort den.

Vill vi att våra barn ska se övervakning som norm, eller vill vi lära dem att hantera och skydda sin integritet? Att själva kunna kontrollera vem som ser vad, vem som läser vad och bestämma hur och vad den information som vi delar med varandra används, läses…

Det livsfarliga internet, men är inte internet en spegling av livet och av mänsklig samvaro. Allt det som finns och uppstår i relationer uppstår också på nätet, på gott och ont. Det livet består av finns på nätet. Internet är lika farligt som livet, kanske är livet farligare för vi vet att vi kommer att dö, försvinna och vara borta en dag. Men på nätet vet vi att det som en gång ”hamnat där alltid kommer att finnas kvar”.

Internet är en del av livet, av vår vardag och det är fyllt med faror precis som livet, men vi måste lära oss själva och våra barn/ungdomar att hantera livet lär dem hantera internet på samma sätt. Innan vi låter våra barn ge sig ut i trafiken lär vi dem att titta efter bilar, för vi vet att trafiken är farlig. Internet är som livet i stort, fyllt med möjligheter, tillfällen, och risker samt farligheter, vi behöver våga, kunna och möta dem i livet både online och offline.

Kunskapsfrågan börjar med VAD? sedan kommer HUR!

Left for the summer?

Left for the summer? av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Tekniken påverkar vårt samhälle, skapar andra möjligheter, det uppstår konflikter, den får oss att se andra dilemman. Digital teknik är en självklarhet i vårt samhälle och jag klarar mig inte utan den. I diskussionen kring tekniken i skolan finns många spännande tankar, idéer och föreställningar. Det tog Annika Lantz-Andersson upp i sin föreläsning igår på NIK:s årliga konferens, som gick på temat digital kompetens och utmaningar inför GY11.

Annika menade att i skolan behöver tekniken ses som ett självklart verktyg, som ett verktyg som vi använder för att lösa uppgifter, för att söka svar på frågor som vi möter i vår vardag, lösa problem som vi arbetar med i skolan. Digital kompetens ska i skolan inte handla om tillgång. Tillgång bör vara en självklarhet, den centrala frågan som skolan behöver ägna sig åt är:

- Vad är viktig kunskap?

Den frågan behöver vi alla ställa oss vilka kunskaper är viktiga, vilka kunskaper behövs och vilka ska vi fokusera på. Är det Hallands fyra floder eller handlar det om något annat. När vi funderat kring vad vi tycker att eleverna/barnen ska kunna så kan vi tänka på hur.

Vi använder tekniken som ett redskap för att lära, barnen använder tekniken för att lära, och lär med hjälp av tekniken, frågan skolan behöver ställa sig är Vad vi vill att barnen i skolan ska lära sig, Vad är viktig kunskap sedan kan vi börjar prata om hur.

Är prov det bästa HUR:et för att lära sig en viss uppgift? Är utantill rabblande är en färdighet som behövs?

Det är pedagogens vägval: Vad är viktig kunskap idag, i vår vardag? Och Hur förmedlar vi den? Samt vilken roll spelar olika hjälpmedel, verktyg, som datorn, pennan, pappret, smartboarden etc.

Vad krävs för att bli källkritisk?

Jag har funderat, och det är kanske uppenbart, kanske självklart. Visst det krävs kunskap. Jag brukar citera Sven Erik Lidman som säger

Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt.

Men vad är det för kunskaper som krävs? Visst det krävs kunskaper i själva ämnet, det handlar väl också om kunskaper om själva källan, om den som kommer med uppgifterna. Jag brukar utgå från barnen, och hur de förhåller sig till mig som källa. Det är liksom enkelt och tydligt, brukar jag tänka. Mig litar de på tills de blir bevisade om motsatsen, och det blir väl alla barn förr eller senare.

Jag var på WikiPedias 10 år jubileum tillsammans med mina grabbs och på vägen pratar vi om Adam och Eva och deras söner. Jag berättar väldigt rudimentärt det som jag mindes. WikiPedias födelsedagskalas var allt annat än barnvänligt och det fick min son att hänga i barn-biblioteket istället.

När jag kom ner till barnavdelningen så säger min son:

Du mamma det var så här med Kain och Abel, och sedan får jag versionen som står i Barnens bibel.

Ni vet hur föräldrar stolta som attan över att deras barn ifrågasätter dem, förhåller sig skeptiskt, men jag inser att han litar inte fullt ut på mig, hans kunskaper gjorde det möjligt för honom att förhålla sig kritiskt. Men vilka kunskaper?

Kunskaper om Bibelns sagor? Nja, inte eftersom han inte kände till historien om Kain och Abel, men kunskaper om mig som källa, och kunskaper om hur han hittade information för att kunna pröva det som jag sa. Jag vet att det kan tyckas enkelt, trivialt men personligen tror jag att källkritik kräver just flera av dessa element för att vi ska vara källkritiska.

Vi behöver kunskaper i ämnet, eller åtminstone kunskaper i hur vi hittar egna källor som vi av en eller annan anledning tror på. För naturligvis kan man diskutera Barnens bibel, som källa, men i förhållande till mig har den mer trovärdighet och hade dessutom presenterats i ett sammanhang där kunskap, och auktoritet fortfarande bor, i skolan :)

Men vi behöver också kunskaper i hur källan som vi ska värdera fungerar, min son vet att jag inte har speciellt mycket över för bibelns berättelser, han vet att jag höftar om jag kan. Och han visste att det fanns mer att få reda på, nyfikenheten drog honom till att söka fler källor, mer pålitliga än jag.

I ett arbete med Källkritik tror jag att det sista är väl så viktigt, det måste finnas en morot att förhålla sig kritisk, att söka mer information, annars gör man inte det. Då blir svaret Äsch det är bara för skolarbete och källkritik blir att beta ev en checklista. Nyfikenheten måste finns kvar för att vi ska söka fler svar.

Källkritik står på agendan den 16 mars när jag tillsammans med Mathias Klang ska prata om upphovsrätt, licenser, källor och källkritik på nätet.

Du vet väl att du kan anmäla dig HÄR, och att det inte kostar någonting, så välkommen.