Etikettarkiv: lära

Gillar vi bara sånt som andra gillar? #blogg100

Jag lyssnar på bildradion och deras tio sista minuter i podserie kring fem saker som en fotograf ska tänka på. I avsnitt fyra pratar de om vilken att dela, visa upp det vi gör. Vi lär oss genom att undersöka om det vi vill kommunicera når fram eller inte. I samtalet kommer också en indirekt kritik av sociala medier som verktyg för att få återkoppling på det vi delar. De pratar om faran och risken att vi bara av slentrian bara ”gillar” utan att tänka efter. Att sociala medier gör det lätt för oss att bara gilla.

Jag ver inte om jag håller med. Jag uppfattar inte att det är så sociala medier, som Facebook, fungerar att vi bara slentrian ”gillar” utan att vi har en tendens att gilla sånt som andra gillar, vi delar sånt som andra delar osv. Genom att gillandena säger något om mig och vem jag är så är det viktigt att jag gillar sånt som andra kan förstå, eller som andra också gillar, annars tillhör jag inte. Sedan förstärker algoritmerna på Facebook våra gillanden, så att vi få mer information, bilder, artiklar, länkar som vi gillat tidigare, eller som vänner gillat.

Jag kan ha fel, men jag tror inte att sociala medier kan mäta eller ge en bild av respons på saker som vi gör, de kan ge en indikation på att detta tycks många gilla, eller detta är något som ingen gillar, men bristen på gillanden är svårare att tolka, är det för att jag misslyckas, eller är det för att ingen ser det som jag delar eller är det för att mina vänner aktivt inte ”gillar” det jag delar. Men såklart påverkar gillandena vad jag delar och vad jag väljer att inte dela… det ska jag ärligt tillstå.

Om lyckan att bli hittad på Internet – är jag känd nu?

scottmcnee1

Bild av (c) Scott McNee

Det kom som ett mejl. Ett ganska kort med en kort presentation:

I am a 6th year pupil at Bearsden academy and I’m interested in your work, I find it interesting how you can show emotion in the toys with the natural light. Can you please take the time to answer a few questions?

och därpå en rad frågor korta, tydliga och fokuserade:

1)    What got you interested in photography?

2)    What got you interested in toy photography?

3)    What techniques you use?

4)    What make of camera you use?

Jag log och tänkte på alla de elever som jag gett skoluppgifter, och som sedan skickat iväg mejl till främmande människor i hopp om att få svar. Jag tänkte på den besvikelse som mina elever känt när den de frågat av nyfikenhet, av beundran inte svarat. Jag brukar tänka att varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar, och får den inget så slutar den som frågar att undra, eller att fråga. Det gör i alla fall jag.

Jag tog mig den tid det tar och svarade så tydligt jag förmådde på Scotts frågor. Jag försökte att inte bli för teknisk, prata om bländare, slutartid, objektiv, kamera etc, utan ge tydliga och konkreta svar, jag skrev följande i mitt svar:

1)    What got you interested in photography?

I have always loved photography. And I have always taken pictures. Love working with people, trying to capture the moment, it all stated with me taking pictures of friends and family. I can’t get enough of my motive 🙂

2)    What got you interested in toy photography?

I found the genre online, a friend oft mine used pictures of toys on his blog, and in his presentation.

3)    What techniques you use?

I work with a macro lens, and mostly in natural light, outdoor. Backlight if I can. I love working early in the day or just before sunset.

4)    What make of camera you use?

I use a Nikon D800

Sedan avslutade jag mitt mejl med att söka stilla min nyfikenhet och ställde följande fråga:

Can I ask you how did you find my work? And do you take pictures of toys as well?

Och hoppades innerligt att jag skulle få svar, varje fråga bär i sig en förväntan om ett svar… Och ett svar kom:

i found your work from searching toy photogrphy and it came up, i am taking photos of toys as part of my final photogrpy project

Och här kunde den här historien ha slutat. Med att jag kom till insikt om att via Internet så hade en pojke hittat mina bilder, min blogg, min e-postadress och skickat iväg ett mejl i förhoppning om att kunna lära sig mer, om hur jag gör och varför jag gör det jag gör.

Men idag kom ett nytt mejl från Scott med ämnesraden ”toy photogrphy” och följande förklaring:

hi here is some test photos iv done ive use a small photogrphy studio to get the lighting and a peice of cardboard to cast the shadows

Internet är fantastiskt. Jag blir hittad och får frågan och tänk här får jag se hur hans projekt landar, och jag får ta del av två underbara bilder av en robot. Det är så grymt! Så underbart, och jag minns inte ens om jag frågade om jag skulle få se resultatet…  Lyckan är min!

Jag svarade och tackade, berättade att tycker om ljussättningen, om siluettbilden. Jag frågade också om jag fick dela hans bilder och berättelsen kring bilderna på min blogg, skulle det kunna gå bra? Om jag erkände honom som upphovsman? Och det dröjde inte länge förens jag fick det underbara svaret:

Yes I would like that and thank for your thoughts on my photos

scottmcnee2Bild av (c) Scott McNee

Kan internet liknas vid Wikipedia?

Inför Wikipedia Academy och min presentation Wikipedia i skolan ställde jag mig frågan vad kan Wikipedia egentligen lära elever? Eller är Wikipedia en bra utgångspunkt för börja undersöka vad internet är och hur internet fungerar?

På Wikipedia Academy återkom om och om igen bilden av Google och Wikipedia som verkar i symbios, och även jag tycker att det är en spännande att Wikipedia ofta, nästa alltid hamnar blad de första träffarna på Google. Vilket jag har diskuterat både tillsammans med elever och lärare, och svaret blir detsamma. Skolan har mycket att lära om och av internet och Wikipedia, och Wikipedia är på många sätt ett tacksamt ställe att börja undersöka webben närmare…

Internet skulle kanske kunna beskrivas med Google, Wikipedia och med utgångspunkt därifrån kan vi kunna diskutera internet och de kunskaper som skolan-lärare-elever-internetanvändare behöver om mediet. För att sammanfatta min presentation så tycker jag liksom flera av de andra talarna att Wikipedia som konstruktion utmanar vårt sätt att se på kunskap. Vad är kunskap om all information finns ett knapptryck bort? Vad blir utmaningen?

Jag tycker också att det är intressant vad som platsar på Wikipedia och inte, att det finns en artikel om Mathias Klang (forskare på it-universitet) men inte om Kristina Alexanderson (prof. på KI). En viktigt fråga att beslysa och diskutera, samt att prata om urval och kunskap, och kunskapsbevarande. Personligen tycker jag kanske inte att artiklar om levande personer är det viktigaste innehållet på Wikipedia, men som fenomen är de intressanta att titta på, för de ger en bild av vad/vilka vi se som betydelsefulla idag. Vad/vem får en artikel, när alla får vara och skapa uppslagsverket, när innehållet bestäms av användarna?

Jag tog också upp den sociala dimensionen av Wikipedia, ett socialt medium, och eller ett uppslagsverk? Ett socialt medium som handlar om bildval, meningsbyggnader, innehåll och form på artiklarna, ett redaktionssamtal kring vilka information som platser och inte. Personligen tycker jag att de är otroligt fascinerande med ett socialt nätverk där du tillåts vara anonym, och där alla kan delta, hur påverkar det ansvarskänslan för det som skapas? Tanken fascinerar mig.

Sedan tycker jag att vi i skolan har mycket att lära ut om informationskompetens och Wikipedia är ett utmärkt hjälpmedel, för att de är tydliga med sina referenser till källorna. De är tydliga med att de finns en funktion som heter citera den här artikeln. Sedan kan alla som redigerar eller deltar i Wikipedia projektet lära sig ett CMS system MediaWiki.

Diskussionen kring pirater, upphovsrätt och plagiat kan med all tydlig enkelhet ha sin utgångspunkt på Wikipedia och Wikimedia Commons. Sedan är Wikipedia som konstruktion en ypperlig utgångpunkt för att lära elever/studenter/internetanvändare mer om licenssystemet Creative Commons, eftersom Wikipedia är licensierad under Creative Commons.

Skolan-universiteten-internetanvändarna har massor att lära av den nioåring, som snart fyller tio, om hur internet fungerar. Men precis som alla liknelser haltar väl även denna av Wikipedia som en bild av internet, men Wikipedia är intressant som projekt eftersom det i sin konstruktion lyckas fånga många fenomen och dilemman som finns på internet.

Förbered dina elever för livet genom att arbeta med webben

Min ambition med skolarbete, skoluppgifter har länge varit att varje skolarbete  måste ha ett vidare syfte än att bara skapas för att bli bedömt:

Godkänt, Väl Godkänt eller Mycket Väl Godkänt.

Det har gjort att jag under mina år som lärare lagt till med en pedagogik som bygger på att lösningen på en uppgift leder till en ny uppgift som kan bli ytterligare en ny uppgift osv. Under mina år som lärare har jag fått höra många suckar och stönande av karaktären:

Å, inte ännu en ny uppgift

Jag har inte tyckt att det är rätt att all energi, all kraft, all möda som elever lagt ner på att lösa en uppgift bara resultera i att de bedöms och sedan var det inget mer med det. Sedan har uppgiften/lösningen ingen annan funktion. Skolans uppgift måste vara större än att bara vara en instans för att bedöma. Skolan och skolarbete måste ha ett större syfte och det är att det eleverna gör ska vara kopplat till den samtid, som vi lever i.

Ofta försöker lärare uppnå det syftet genom att konstruera uppgifter som liknar eller som tar delar från verkligheten. Istället för att bara skriva en berättelse får eleverna i uppgift att skriva ett tidningsreportage. Jag kan ärligt säga att jag har gjort massor med sådana uppgifter med mina elever, ofta i smådelar som pussel som vi sedan lagt ihop tillsammans. Och tänk alla texter som jag läst, bedömt och ingen annan har fått ta del av dem. Och så hade jag nog gått på, i mina ullstrumpor om det inte varit för .SE|Webbstjärnan och .SE:s idé om att publicera skolarbetet på webben.

Varför ska man gör det?

Min reaktion var varför skulle jag gör det? Varför skulle jag eller mina elever vilja lägga ut skolarbete på webben? Svaret kom John Ajvide Lindqvist med då jag läste hans roman Låt den rätte komma in, genom webben skulle mina elever kunna berätta historien som han berättar om Blackeberg, för ALLA!

Det var min idé, det var målet. Men nu inser jag att svaret inte alls borde ha varit för att alla ska kunna lära sig mer om Blackeberg, svaret på frågan: Varför ska Du och dina elever ska arbeta med webbpublicering i skolan? är att ett arbete med webben och digitala verktyg medför att du och dina elever måste brottas med verkligheten, livet. Ni blir tvungna att brottas med stora och svåra frågor som:

  • Varför kan vi använda texter från Wikipedia utan att fråga om tillstånd?
  • Vem ska läsa denna text?
  • Hur skriver man på webben?
  • Kan man blogga om vad som helst?
  • Varför kommer inte mina texter upp på Google?
  • Får vi publicera vilka bilder vi vill?
  • mfl

Ett arbete med webben gör att skolarbetet får mer mening och fler mottagare. Sedan medför ett arbete med webben så många möjligheter för kollaborativt arbetssätt och genom det lärande. Lärande sker inte i vakum, det sker i ett utbyte, i mötet med andra.

Skolans uppgift är att förbereda eleverna för livet, verkligheten och vardagen, webben och digitala verktyg möjliggör det.

Vad belönar skolan?

Via Twitter från jag av BrianKotts en länk till ett YouTube klipp, med ett examenstal från den student som just tagit examen som den elev som är ”the of the class”. I sitt tal säger hon mycket som mig att bli berörd men jag har valt följande parti för det väcker mycket frågor hos mig:

I am now accomplishing that goal. I am graduating. I should look at this as a positive experience, especially being at the top of my class. However, in retrospect, I cannot say that I am any more intelligent than my peers. I can attest that I am only the best at doing what I am told and working the system. Yet, here I stand, and I am supposed to be proud that I have completed this period of indoctrination. I will leave in the fall to go on to the next phase expected of me, in order to receive a paper document that certifies that I am capable of work. But I contend that I am a human being, a thinker, an adventurer – not a worker. A worker is someone who is trapped within repetition – a slave of the system set up before him. But now, I have successfully shown that I was the best slave. I did what I was told to the extreme. While others sat in class and doodled to later become great artists, I sat in class to take notes and become a great test-taker. While others would come to class without their homework done because they were reading about an interest of theirs, I never missed an assignment. While others were creating music and writing lyrics, I decided to do extra credit, even though I never needed it. So, I wonder, why did I even want this position? Sure, I earned it, but what will come of it? When I leave educational institutionalism, will I be successful or forever lost? I have no clue about what I want to do with my life; I have no interests because I saw every subject of study as work, and I excelled at every subject just for the purpose of excelling, not learning. And quite frankly, now I’m scared.

John Taylor Gatto, a retired school teacher and activist critical of compulsory schooling, asserts, ”We could encourage the best qualities of youthfulness – curiosity, adventure, resilience, the capacity for surprising insight simply by being more flexible about time, texts, and tests, by introducing kids into truly competent adults, and by giving each student what autonomy he or she needs in order to take a risk every now and then. But we don’t do that.” Between these cinderblock walls, we are all expected to be the same. We are trained to ace every standardized test, and those who deviate and see light through a different lens are worthless to the scheme of public education, and therefore viewed with contempt.

Frågan som alla som bejakar ett traditionellt skolsystem, med standardiserad test, med en litterär kanon, med en kateder och en lärare som styr undervisningen, med strikt ordning och reda, bör fundera på vad vi uppnår? Vilket mål har vi för vårt undervisningssystem? Vad vill vi att de unga av idag ska kunna? Vilka färdigheter, kunskaper behöver elever/barn/ungdomar? Hur mäter vi framgång?

Och frågan vi alla måste ställa oss är om vi i skolan uppmuntrar elever att utveckla färdigheter som de John Taylor Gatto nämner:

”We could encourage the best qualities of youthfulness – curiosity, adventure, resilience, the capacity for surprising insight simply by being more flexible about time, texts, and tests, by introducing kids into truly competent adults, and by giving each student what autonomy he or she needs in order to take a risk every now and then.”

Låt skolan ha det som mål att utveckla nyfikenhet och förmågan att se möjligheter, att inte söka en enda lösning eller bara ett svar. Låt skolan belöna det!

Wikipedia är en viktig källa i skolan

Inledningen till mitt gästinlägg på Wikimedia Sveriges blogg

Hur ska man som lärare förhålla sig till en källa som Wikipedia? En källa som vem som helst kan redigera i, som vem som helt kan bidra till, som har som mål att samla all världens kunskap. Hur ska vi förhålla oss till en källa, som är så naturlig och självklar för våra elever att om det inte står på Wikipedia, så finns det inte?

men läs hela mitt gästinlägg Belys Wikipedias storhet i skolan på Wikimedias blogg…

”Irl ska bort” #wpgirls

Ägnar lördagen och söndagen åt att bli en av wpgirls, en häftig grej, och har just installerat en ny WordPress installation.

När vi ska skapa konfigurationsfilen, så blir något fel, men det rättas till genom att

”irl ska bort, vi ska ut på nätet”

Det är kanske det som är grejen med att bli en ”wpgirl” att ”irl ska bort”.

Att installera WordPress sammanfattar @sessan med orden:

”Den här gången tog det flera timmar att få till en installation, men det är för att vi är så petiga, nästa gång går det på fem minuter”

Det känns lite tveksamt just nu, för jag tycker det är svårt, avancerat, spännande, roligt och som en riktig utmaning….

Hur många klick bort är Churchill?

På inspirationsdagarna i Kungsbacka berättade @kringlan om en lek, tävling som hon brukade göra tillsammans med sina elever. Jag tror att hon kallade den: Hur många klick bort?

Leken går, i korthet, till på följande sätt:

  1. Klassen, gruppen, eleverna väljer en gemensam artikel på Wikipedia. Det kan vara ett gemensamt tema (politik, kärlek), en person (Churchill), ett land (Norge). Detta tema ska målet för klickande genom Wikipedia.
  2. De surfar in på Wikipedia, och där använde de den geniala funktionen ”slumpartikel”, som finns i vänstermenyn på Wikipedia, och funktionen  slumpar fram en artikel, som ska vara lekens startpunkt.
  3. Sedan ska eleverna ta sig från slumpartikeln till ”målartikeln” (gemensamma temat) med så få klick som möjligt.
  4. Sedan kan eleverna tävla genom att slumpa fram en annan ny Wikipedia artikel och sedan ska de försöka ta sig till ”målartikeln” med färre klick.

Jag tänkte, vilken bra lek, vilket roligt sätt för eleverna att pröva sin allmänbildning. Sedan kan de berätta för varandra hur de tänkte när de klickade sig fram genom uppslagsverket. Jag prövade naturligtvis, och satte Olof Palme som mål, det här blev min resa genom Wikipedia:

Provade en gång till med Olof Palme som målartikel på Wikipedia, och slumpade fram artikeln: Tsar (film) kändes svårt så jag valde Filmfestivalen i Cannes, och sedan artikeln om Ingmar Bergman, klicka till Sverige, och klicka till statsminister till Sveriges statministrar till Olof Palme. Det tog mig alltså sex klick från Tsar (film) till Palme.

Du kan kanske komma fram med färre klick, pröva vetja…