Etikettarkiv: lärande

En fest för elevers lärande

Kristina och .se

Vi på Webbstjärnan håller på att in i det sista förbereda årets prisutdelning. En final på ett år av massor med spännande insatser, och tänk vad vi har fått ta del av fina bidrag om allt mellan himmel och jord, och nu är det final och 28 lag har kommit så långt. Och konkurrensen har varit så hård.

I morgon avgörs det och vi ska ha en fest. En fest som ska hylla elevers lärande, elevers kunnande, elever och lärares initiativ att inom ramen för sitt skolarbete använda internet som ett verktyg och som en möjlighet. I resan mot målet har vi sett så många fina bidrag och jag är som projektledare mest stolt över att säga att vi på måndag ska skicka ut ungefär 2500 diplom till alla de elever som klarade att visa att de har grundläggande kunskaper i webbpublicering. Det kommer att bli ännu en fest, en hyllning av alla de enskilda insatser av lärare/pedagoger/bibliotekarier i svenska skolan som hjälp och tillsammans med sina elever utforskat internets möjligheter för skolan.

Har du missat något av våra nominerade lag? Det är inte försent att läsa på, och ta reda på vad de säger när vi ställer dem mot väggen.

Och tack Cecilia Bengtson för att du satte ord på vår final, en fest för att hylla elevers lärande.

Handlar skoldebatten om resultat istället för lärande?

Jag har funderat ett längre tag på skoldebatten. PISA, elevdatorn, geografi undervisningen, målen, läraren, undervisningen, ledarskaper (som sällan nämns). Jag funderar mycket kring vad debatten egentligen handlar om. Och vilka ”one-liners” som ses som lösningen på skolans problem. Är lösningen:

Skoldebatten finns ett fokus på PISA och vikande resultat, på prov, på mätresultat, på det mätbara!!! Men tänk om de mäter fel?? Lösningarna ska vara quick-fixs och stavas lite beroende på vem som pratar:

Jag vet att det finns många som har tankar kring detta som t.ex Björn Kindeberg som sammanfattade några av sina intryck av ”BETT-mässans” lösningar i sitt inlägg Bett med och utan vett:

Men tekniken i sig kan inte heller frälsa skolan. Jag vet inte hur många gånger jag under helgen läst eller hört fraser i still med “technology for engaging students”, “enhancing student creativity”, “providing instant interactive feed-back, maximizing the output of the learning environment” och andra formuleringar som möjligen är logiska för en copywriter, men som känns lätt förryckta i relation till dialogen i ett klassrum. Känslan är att teknikutvecklarna gissar sig till vad lärare behöver, utifrån en bondförnuftig, men inte så framkomlig modell för lärande.

Jag tycker personligen att skoldebatten missar huvudsaken, skolan är till för lärande. Skolan ska vara en plats där elever tillsammans lär, får insikter, färdigheter, och växer som människor. Verktyget kan inte i sig förändra skolan, eller lärandet. Det får inte glömmas bort i samtalet kring skolan att verktygen är verktyg. De digitala verktyg, och de ska användas för det som är skolan huvudsak, lärande, se till exempel på hur Josef_Sahlin gör i sin klassblogg Tegelbobarn. En egen dator, eller en dator till varje elev påverkar inte lärandet om vi inte låter den göra det, och det måste ändå vara det centrala i skolan, att skolan söker skapa en miljö, en rum, en anda av lärande.

Men lösningen på skolans ”problem” måste handla om hur skolan blir och förblir en god miljö för lärande. Jag tvivlar på att lösningen är så enkel att det bara är en sak. I fokus för att bygga en skola som presterar bättre resultat, en framgångsrik skola måste ända vara lärande, ett exempel är Nossebo skola som har gjort en resa från sämst i klassen till bäst i klassen och enligt artikeln När skolan är som allra bäst som inlägget bygger på så beror framgången på att skolledningen tag stöd av pedagogisk forskning i sitt arbete för att förbättra skolans resultat och jag inbillar mig att den resan har handlat om att skapa ett rum för lärande, för alla elevers lärande.

Skoldebatten borde i mina ögon handla om de stora frågorna och handla om de stora fixen, diskussionen borde röra sig kring vad elever behöver kunna samt hur vi får dem att ta till sig de kunskaperna. Låt skoldebatten  sätta lärande i fokus.

Sociala medier är kommersiella aktörer, påverkar det lärandet?

Igår läste jag Lars Erik Jonssons inlägg är Facebook och andra sociala medier  värdelösa i högre utbildningen? som i sig till stora delar är ett referat av en intressant artikel av Friesen Education and the social web Connective learning and the commercial imperativ.

Friesen presenteras som:

Dr. Norm Friesen is Canada Research Chair in E–Learning Practices at Thompson Rivers University in Kamloops, British Columbia, Canada.

Uppsatsen av Friesen är i sig intressant och belyser intressanta aspekter på sociala medier, som handlar om det kommersiella syftet och hur det begränsar möjligheterna att använda dessa för utbildning och för lärande. I mina ögon belyser och tar han fram många intressanta referenser och aspekter som alla användare både i och utanför utbildningssektorn bör fundera kring, samt förhålla sig till.

Till exempel sanningen om att inget är gratis…

Steve Greenberg quote

Du är inte konsumenten av varan Facebook utan du är själva produkten som Facebook säljer till de som köper marknadsföring på sajten. Frisen menar att svagheten i många sociala medier bygger på att vi ska uttrycka gillanden, och använder Facebook som utgångspunkt.

Algorithmically–defined audiences

This is perhaps easiest to illustrate with the example of Facebook, but it applies also to a wide range of services — and generally the more “social” their emphasis, the clearer the influence. Users of Facebook are sure to have been struck by the numerous and varied ways in which it cultivates gregarity and interaction, the way in which it relentlessly structures and supports sociality and connection. Looking at my Facebook page, I am not only asked “what’s on my mind,” I am also asked whether I might know users who are currently not friends, I am requested to help a friend find other friends, I am told which friends have become friends of others, and I am recommended to visit pages that my friends have liked or recommended. It is common to observe that the term “friend” itself is emptied of meaning by this incessant use and quantification; but the point here is to see how Facebook is very carefully and consistently structured to support certain kinds of interaction and attention, and to exclude others.

Facebook exemplifies a way of generating and circulating information that encourages the expansion of interconnections between users (rather than discretion and selectivity), that fosters the disclosure of concerns of favourable interest to those already in relation (rather than the articulation of internal dissent and difference), that facilitates the expression of likes and invitations (but not dislikes and disinclinations), and that foregrounds every new friendship and connection (while suppressing news of severance and deletion). Facebook is in this sense above all convivial. This is a term whose meaning and etymology both suggest a celebration of togetherness, as would happen at a social event like a feast. Expressions of reservation, nuance and qualification are made difficult if not impossible; and negativity, in both its everyday and dialectical senses is avoided. There are few if any invitations to express dislike or disinclination to the items appearing on one’s homepage and there are even fewer ways to note that which is “not” — to register an absence, to observe an omission or to be faced with exclusion in general. This is all the result of myriad and careful design decisions: algorithms for selecting likely candidate friends, for identifying friends in need of further connections, and for featuring appropriate items “liked” by others. Of course, at the same time, any of these calculated processes of selection, identification and foregrounding also necessarily involves exclusion, suppression and elimination of other possibilities. However, these “negative” processes are relegated to the software behind the system, and are not readily accessible to users; all one sees is more and more potential friends, and ongoing opportunities for conviviality. /…/

Figure 5: quote

Friesen har en poäng i att flödet i sociala medier kan bli enhanda, och att vi söker oss till likasinnade, svårt att hitta de som lämnar nätverket, eller de som ogillar det.

Men jag saknar flera kritiska apsekter i förhållande till just lärande och sociala medier, vilken funktion har t.ex. lärare i utbildningssystemet om inte att lära oss ställa frågor, att pröva andra infallsvinklar. Kanske är inte Facebook eller Twitter nätverk för lärande, utan för kommunikation, för samtal, för att prata kring olika sätt att se på lärande? Lärare kanske behövs för att få studenter/elever att pröva olika infallsvinklar? Sociala medier är en plattform för att mötas för att kommunicera kring olika sätt att se på en företeelse.

Jag tycker att artikeln i sig visar på en annan aspekt till nämligen behovet av att ha kunskaper om hur dessa nätverk, dessa sociala medier påverkar vårt sätt att se världen, det vi erfar, så att vi kan och lär oss förhålla oss kritiskt i förhållande till dem. Helt enkelt bli medvetna som användare.

Jag som kommer från skolan kan säga att det är befriande att uppleva och ta del av kommunikation som bygger på gillande, på tummen upp, istället för att någon ständigt säger, äsch det där var väl ingenting, eller åh ,kände du inte redan till det. Men jag förstår och tar med mig Friesens brister och instämmer i att samtalet kanske kan bli endimensionellt, men jag tror ingen säger att alla samtal kring kunskap ska ske i sociala medier.

Sociala medier skapar lärande

Vad tillför sociala medier?

När jag växte upp samlade jag på bokmärken. I skolan och efter skolan tittade, sorterade, samlade och jämförde vi bokmärken, pratade bokmärken, kanske till och med bytte ibland. Det var en stor sak att samla, vi ville ha nya, andra och helst inte dubbletter. Min bror samlade på Hockeybilder. Samla, sortera, socialiserade oss gemensamt kring det vi samlade, alltså våra bokmärken.

Jag samlar inte på konton i sociala medier, inte heller på kontakter eller vänner, men med min aktivitet i sociala medier hamnar jag i sammanhang där andra har liknande intressen som jag. Ett av de sociala medium som jag är aktiv i är flickr. Flickr är en bilddelningssajt där mötet sker över bilder, antingen genom att jag njuter av andras bilder eller andra tar de av mina. Flickr som socialt medium får mig att tänka på min barndoms samlande, av just bokmärken. I flickr samlar jag på vackra bilder, bilder som jag kan använda, bilder som jag inspireras av. Jag samlar bilder bokstavligt, men när jag tänker på det så är det framför allt kunskaper, intryck och tolkningar, som jag samlar. Möjligheterna är så stora, eftersom jag har hela internet som arena och bilder från hela världen och från olika tider, även om jag bitvis rör mig i en ganska snäv krets, men jag samlar och byter, lär och utvecklas.

På söndagar byter jag upplevelser och bildtolkningar med alla de som är med i fotosöndag, i mina andra grupper samlar jag på intryck och uttryck. Jag byter erfarenheter med alla som kommenterar och på de bilder som jag kommentarer på. Jag blir till och med generad över den respons som mina bilder kan få.

Jag samlar på bilder, på intryck, inspiration och idéer som jag kanske kan genomföra. Jag använder det sociala mediet för att lära mig mer om hur jag ska göra för att ta bättre bilder, få idéer om ljussättning. Tänka tankar om motiv som inte ingår bland mina vardagsval. Jag använder mitt flickr-konto, ett socialt medium, till att försöka utvecklas, sedan delar jag mina idéer/bilder så att andra kan ta del av dem, kanske inspireras, se möjligheter och våga prova. Och ibland händer det att andra tar intryck av mina bilder och ser, ger respons och kommer med feedback. Jag möter andra som gillar bilder precis som jag.

Men det jag lär mig är att berätta med bild, genom att de bildberättelser som jag kommer i kontakt med är så många, så olika, och dessa kunskaper tar jag med mig berikas av och lär mig berätta bättre med bilder och hur bilder samspelar med:

Sedan har vi det rent tekniska med:

  • ljussättning
  • komposition
  • beskärning
  • uttryck
  • perspektiv
  • skärpa
  • uttryck etc

Sociala medier, som flickr, skapar alltså enorma möjligheter för lärande, kommunikation och samtal. Och vilken källa till inspiration, intryck och förebilder det finns både amatörer såväl som professionella, samtida som de som tillhör en annan tid. Bilddelningstjänsten möjliggör för mig att lära från både då som nu

Sociala medier synliggör elevers lärande

Sitter och tänker mycket på mitt lärarskap, eftersom jag är finalist till Guldäpplet. Och jag inser hur mycket jag vunnit på mitt arbete med sociala medier i skolan, för det har förändrat mitt sätt att se mina elevers lärande.

Inom statvetenskapen pratar man ofta om att det politiska systemet är som en svart låda, det är svårt att får syn på hur beslut fattas, vad sker egentligen i den svarta lådan. Eller som Wikipedia förklarar begreppet:

Begreppet svart låda eller black box är en metod inom teknik och vetenskap att bortse från de interna mekanismerna eller strukturen i ett system och bara undersöka och beskriva sambandet mellan indata (stimulus) och utdata (respons) utan att bry sig om hur det som sker inne i ”lådan” egentligen går till. Metoden kan användas både som ett sätt att utforska en komplex företeelse när kännedomen om den interna funktionaliteten är dålig, och som ett sätt att förenkla beskrivningen och testningen av ett komplicerat tekniskt system eller apparat.

Lärande är också som en svart låda, vi lärare ska fungera som ett stöd för elevers lärande, och många gånger gör vi också det, men med väldigt lite insikter om hur detta lärande de facto går till, hur lär sig enskilda elever något? Hur ser elevers samarbete ut under en gruppuppgift? Och hur kan jag hjälpa en elev att ta mig från punkt A till punkt B om jag inget vet om vad som händer mellan punkt A och punkt B?

I mitt arbete med sociala medier så tycker jag att de synliggör det som sker i den svarta lådan, det som sker när elever försöker ta sig från punkt A till punkt B. Med hjälp av sociala medier (gemensamma bloggar/enskilda bloggar) kunde jag nämligen mycket lättare få syn på varje elevs resa, jag fick lättare syn på varje elevs insats eller brist på insats.

Med mina elevbloggar fick jag syn på vägen, inte bara punkterna A och B, inte bara början och slutet utan även hur elever gjorde för att ta sig från punkt A till punkt B, jag kunde då också se de som inte befann sig på banan, inte hittade vägen, som inte fann kartan, och sedan finnas där som ett stöd för de eleverna. Sedan gör ett multimedium som internet det möjligt för mig som lärare att arbeta med många olika redovisningsformer:

  • text,
  • bild,
  • film,
  • animation
  • en kombination av uttryckssätt
  • etc.

Det gör också att jag enklare kan variera, ge flera val och elever kan välja det uttryckssätt som de föredrar. Så sociala medier synliggör elevers lärande.

Lärare, lärare, lärare och lärare

Det är underbart att träffa lärare, de ställer så bra frågor. De får mig att fundera, tänka till och sätta fingret eller snarare orden på hur jag tänker, varför jag arbetar som jag gör.

Hur det kommer sig att jag tycker att det är okey att låta eleverna skriva sina texter rakt ut på nätet utan att jag går in och ”rättar” dem?

Jag rättar inte i min roll som lärare, utan jag bedömer med utgångspunkt från de kursplaner och mål som finns för skolan. Jag ser det inte som min roll att vara den som sitter inne med rätt svar. Jag vill att det i mitt klassrum ska pågå ett lärande.

Jag får frågan: du säger att du väljer bort, men vad säger då dina kollegor? Hur motiverar du dina val? Att du inte ”hinner med”?

Ja, jag väljer bort, och jag säger det om och om igen som ett mantra för att förklara att jag vet att jag inte kan hinna allt, inte om jag vill att mina elever ska lära sig färdigheter, få öva, få växa få möjlighet att göra om, pröva en annan väg på samma stoff. Vad säger mina kollegor? Jag vet inte, det måste du fråga dem om…

Jag har en vägledare, en guide som leder mig som hjälper mig att hitta motiv, som ger mig tilltro, som gör att jag känner att jag gör rätt och det är kursplanerna. Jag motiverar alla mina uppgifter utifrån kursplanerna, uppgifterna är relaterade till målen, och det jag mäter är i förhållande till betygskriterierna.

Lärare får mig att inse att jag har ett synsätt på kunskap, på lärande och det är enkelt. Jag tror att lärande skapas i samspel, i kommunikation, genom ett möte mellan den som är lärande och det som han/hon vill lära. Min roll som lärare är att vara en katalysator, som underlättar lärandet, skapar en jordmån för lärande, och jag tror att den jordmånen skapas genom att jag har lust, kärlek, engagemang till det som vi arbetar med och då måste jag kunna välja ett stoff som lockar både mig och mina elever…

En dag två föreläsningar, många tankar, många inspirerande samtal. Tack alla lärare på Adolf Fredrik och Medioteket. Min presentation för er på Adolf Fredrik ”Skolarbete på nätet” och för er på Pedagogiskt Cafe på Medioteket med bloggen som verktyg

Hon bejakar barnet, frågan och lärandet

Jag tittar på Körlings barn i Kunskapskanalen och njuter av att se Anne-Marie se henne bejaka barnet, språket och lärande. Hennes ord, hennes barn, hennes klassrum, åh tänk. Ett klassrum som inte bristförklarar, ett rum för lärande, för frågor, för nyfikenhet, för sökande efter svar, flera svar, för samtal om lärande.

Systra mi

Ett rum som är öppet med massor med frågor, med massor med undrande, massor med öppna frågor: Varför? Hur? Vad? Jag vill bara citera skriva ner alla kloka saker som sägs:

Ich libe dich!

Jag ger barn en röst genom mig

Jag skulle inte kunna gå i en skola som bristförklarar mig

Skulle du vilja gå i din egen klass, på din egen lektion? I den skola du arbetar? är en fråga som Anne-Marie ställer till en av sina kollegor. Jag har sett frågan fara förbi tagit ställning till den, och funderat, tänkt och insett att det är nog den svåraste frågan som jag funderat kring som lärare. Skulle jag vilja gå i min egen klass? Skulle jag vilja vara min egen elev?

Det finns inga genvägar till lärande, det tar emot, jag är ingen genväg till lärande, du måste finna svaret själv.

Tack Anne-Marie!

Sätt kommunikationen i centrum för lärande

”Jag hittade på ett nytt språk utan s, det tyckte jag var fiffigare. Ungar är kreativa”

berättar Anne-Marie Körling i den lilla puff (intervju med Anne-Marie) som finns om på UR:s sajt utifrån TV-programmet Körlings barn.

Att lyssna på Anne-Marie är som att bejaka det jag tror på, det jag hoppas att hela skolan ska tro på, nämligen barnen, deras förmåga och deras vilja och nyfikenhet inför undret som livet och lärandet är.

När jag hör Anne-Marie berätta om hur hon använder, eller snarare hur hennes elever använder mobilerna som ett kommunikationsredskap så tänker jag bara: det är precis så som jag använder sociala medier, som ett verktyg för att vara närvarande, tillgänglig på en plats, i ett rum där elever kan nå mig, kommunicera med sin lärare för att de behöver det.

Jag hör Anne-Marie säga: Mobilen är ett

kommunikationsmedel, även i klassrummet…

Och tycker att naturligtvis är det så, men varför är det inte så?? Vad beror det på?

Beror det på att lärare är rädda för att kommunicera med sina elever? Är lärare rädda för att de ska få förtroenden, som de inte ska kunna hantera? Men hur ska elever kunna lära, känna sig trygga om det inte har en relation till oss, och hur skapar unga och barn relationer? Hur upprätthåller de sina relationer? Genom tekniska prylar, genom mobiltelefoner, genom internet, genom Facebook.

Jag tror att elever behöver och vill ha en relation till sina lärare. En relation skapas genom att de blir sedda, bekräftade och det kräver kommunikation, genom sociala medier, genom chattar, med hjälp av mobiltelefoner. Varför vill skolan bara begränsa möjligheterna? Vad vinner skolan på det? Vad vinner våra barn på det?

Lärande sker inte genom att man omedelbart får ett svar på sin fråga fortsätter Anne-Marie, en förutsättning för lärande är att våga pröva, våga kommunicera kring det man är nyfiken på…

Programmet om Körlings barn sänds på torsdag kl 20.00 i Kunskapskanalen, då ska i vilket fall som helst jag sitta bänkad!

Vad ska skolan lära eleverna om nätet, livet?

Läser Mathias Klangs inlägg om Vad ska skolor lära om nätet, som handlar om Der Spigels nyhet att

the government of the state of North Rhine-Westphalia, recognizing that young people are not always aware of the dangers of revealing personal information on the Internet, is planning to teach school students how to deal with the Internet and social networking sites such as Facebook and Twitter.

”Our goal is to convey that the Internet doesn’t only offer chances and opportunities, but also has risks that students should understand in order to exercise autonomy with regards to digital media,” said North Rhine-Westphalia’s media minister, Angelica Schwall-Düren, in an interview with the Thursday edition of the regional newspaper WAZ.

Frågan som Mathias ställer är om det är en uppgift för skolan… Det är kanske bara en retorisk fråga med jag tänker det framgår ju i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet under rubriken skolans uppdrag:

Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Det ingår i skolans uppdrag att förbereda eleverna för den verklighet som vi lever i. Nätet, teknologin är en del av den komplexa verklighet som skolan ska förbereda eleverna för.

Kanske att nätet inte bara ska utmålas i mörka färger, eller som en plats med bara risker, men en ökad medvetenhet om nätets möjligheter och risker borde ingå i skolan uppdrag… Att lära sig behärska mediet, och förstå mediet, nätet, internet, sociala medier. Jag anser att elever behöver kunskaper om själva medier och hur det fungerar för att de ska klara av att ”kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt”. Sedan kan man ju diskutera hur elever ”utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ”. Kanske är ett första steg att ta upp ”riskerna” och som Mathias avslutar är det så mycket bättre än att tro att om barnen har tillgång till tekniken och teknologin så lär de sig själva. Eller som Mathias uttrycker det:

Det finns en idé att bara alla får tillgång till teknologi så kommer lärandet automatiskt. Så mycket bevis till stöd för detta har jag inte sett.

Skolan ska använda sociala medier för att främja lärande (del 2)

Detta är mitt andra inlägg i serien kring Sociala medier som pedagogiska verktyg i skolan. Även detta inlägg handlar om varför och jag använder Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet som utgångspunkt och avsnittet som heter Skolans uppdrag:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. /…/

Elever använder internet för att inhämta kunskaper. Internet för barn och unga är en naturlig källa att söka information, och inhämta kunskaper på. De googlar och vips kommer ett svar som Camilla så underbart beskriver det i deras blogg om Japan och den ekonomiska krisen:

jag älskar google. Googla en fråga och du får upp ett svar – enklare kan det inte bli! Ofta hänvisar google till Wikipedia som också har svar på allt, och jag är återigen i sjunde himlen.

I sociala medier bearbetar de dem, ofta i informella nätverk, ett informellt lärande sker som skolan inte tar del av och då inte heller värdesätter. I ett arbete där skolan använder sociala medier för att bearbeta och redovisa elevers kunskaper kommer elevers lärande främjas än mer. Det formella lärande kompletteras med det informella som redan sker i sociala medier. Som Birgitte Holm Sørensen beskriver så här i artikeln 2.0 – Children In and Outside School som återfinns i Children and Youth in the digital media Culture.

When children use digital media, they establish learning networks, in which they develop strategies to retreve information, share information with others and construct new knowledge. A network can be describes as a combination of units in a general system. /…/ In diffrent virtual rooms, children cooperate to create and develop ideas and communicate knowledge to each other.                                           (Sørensen s.55)

Sørensen menar att med hjälp av datorer och informella och lösa nätverk löser barnen problem och lär sig gemensamt. De utvecklar tydliga strategier. Sociala medier främjar med andra ord lärande. Och många unga använder redan dessa verktyg för lärande så skolan kan bara hänga på.

Med sociala medier som verktyg för lärande, även i skolan, blir internet, mer än bara en oändlig kunskapsbank med massor med innehåll. Det blir en plats där elever gemensamt kan inhämta och bearbeta information och kunskaper. Genom att verktygen (de sociala medierna) skapar väldigt bra förutsättningar för samarbete och kommunikation. Enkelheten och att du lätt kan hitta kamrater som är tillgängliga tillhör mediets fördelar, och elever vet vilka de ska fråga om vad i sina ”learning networks”

Sedan borde vi vuxna också vara en del av dessa nätverk online, även om inte lärare kan vara tillgängliga alla dygnets timmar, så kan de åtminstone finnas tillgängliga i någon form, under skoldagen (på arbetstid). Allt för att främja lärande, och utveckla lärande. Det finns i sociala medier massor med resurser, som är tillgängliga som elever/lärare lätt kan använda och som vi som lärare tillsammans med skolbibliotekarier kan handleda eleverna i att använda. Ofta känner inte eleverna till dessa, de googlar, eller wikipediar (söker på Wikipedia), eller Youtubar (söker på YouTube) allt. Vi kompletterar varandra och kan genom våra olika kunskaper och nätverk hjälpa och understödja lärande.

***

Mitt första inlägg i serien Varför ska du använda sociala medier i skolan bör du också läsa.

Jag återkommer till varför även i nästa inlägg, eftersom jag inte vill skriva ett mastodont inlägg om Skolans uppdrag. Många korta istället (sorry, kommer till vardagen så småningom)

Och sist en note-to-myself:

Johan Langes mycket läsvärda och intressanta inlägg om Luck(r) i skolan måste jag koppla ihop med mitt arbete med Handledarbloggen