Etikettarkiv: lektion

Creative Commons -hur svårt är det?

Många tycker att det är svårt att göra ett erkännande på verk som är licensierade under Creative Commons. Jag möter ofta den frågan: Hur gör man? För att visa hur man kan lära sig ska jag ta hjälp ta en av mina f.d. elevers texter.

Min elev Louise Macksey hade innan det här inlägget fått en lång utläggning om alla villkor, alla saker som hon skulle fatta om vad förkortningarna stod för. Varför Creative Commons finns och varför det är bra.

Men hur gjorde hon för att fatta hur hon skulle göra så här berättar Louise:

Läste precis Kristinas inlägg och tänkte att ja men nu är det dags att lägga upp lite bilder på hemsidan bara för att se hur jag gör så det blir bra./…/ Med flickr.com är jag dock lite osäker på hela licens grejen…men det kommer längre ner :D

/…/

Så, hur gör Kristina?

Manifiesto ”En defensa de los derechos fundamentales en internet” by Upyd, blog sobre upyd no oficial CC (by, nc, sa)

Vad är vad?

Manifiesto ”En defensa de los derechos fundamentales en internet” är namnet på själva bilden som man hittar ovanför själva bilden på flickr.com.

Upyd, blog sobre upyd no oficial är vem som har lagt upp bilden som man hittar uppe i högra hörnet på flickr.com sidan där det i det här fallet står ”Uploded on December 4, 2009 by Upyd, blog sobre upyd no oficial”

Så långt är det inte svårt att förstå, vad som däremot förvirrar mig är:

CC (by, nc, sa) – det här är alltså Creative Commons men vad beyder by,nc och sa? Kristinas länk går till själva licensen vilken man hittar längst ner på höger sida under Additional Information. Men hur vet man att det ska stå (by,nc,sa)? Svaret finns i Kristinas inlägg by,nc och sa är alltså förkortningar för symbolerna som uttrycker vad man får använda bilden till.

Vad har jag lärt mig av det här? Jo att allt står i Mattias Klangs Copyright-Copyleft gudie och Kristinas inlägg vilket jag inte orkade läsa fast jag uppenbarligen borde. För er som inte heller orkat göra det så håll till godo med mitt inlägg :D

Nu ska jag ladda upp bilder på hemsidan eftersom jag nu förstår haha 😀

Jag förstår att det som upplevs som svårt eller komplicerat är förkortningarna, och man tänker: vad betyder, vad, men Louise väljer det enkla före det svåra och prövar sig fram. Sedan berättar och visar hon hur hon gör, vi kallar det Sharing is Caring. Sharing is Caring bygger på att vi delar.

Creative Commons som licenssystem som innebär att jag (som upphovsman) ger dig rätten att använda mina verk fritt utan att i förväg fråga mig om lov under tre enkla villkor:

1. Tala om vad verket heter och vem som är upphovsman (skapare)

2. Ange licensen, dvs berätta under vilka villkor du får använda bilden/musiken/texten/filmen [och följer dem så klart]

3. Länka om det är möjligt till verket, skaparen, och licenstexten.

Det är tre villkor.

Jag tror du klarar av det, allt annat tror jag inte på och om det är svårt titta på hur andra gör, det finns många goda exempel på t.ex. Webbstjärnan, se här, eller här, härma, gör som min elev, försök så går det nog vägen.

Skulle jag vilja gå på min egen lektion?

Igår ställde Anne-Marie Körling den frågan i TV-programmet Körlings barn och efter det har frågan följt mig, hade jag velat gå min egen lektion? Skulle jag vilja vara min egen elev?

Ärligt, handen på hjärtat? Skulle jag vilja det? Hur skulle jag se på mig som lärare om jag var elev idag?

Jag har funderat mycket, hur är jag som lärare?

Jag är:

  • kravfull
  • förväntansfull
  • otålig
  • nyfiken
  • frågande, söker ständigt efter svaret

Min undervisning handlar mycket om att söka svaret på frågan, varför blev det inte bra, eller varför blev det bra? vad var det som hände? Vad borde varit annorlunda? Kunde jag gjort det på något annat sätt?

Sedan har jag höga krav, kanske för höga?  Jag förväntar mig att mina elever ska älska mina ämnen lika mycket som jag, och har svårt att förstå att inte alla elever älskar Dante, eller Homeros. Jag kan inte förstå att elever inte ser storheten i de mikroekonomiska teorierna, eller när de suckar för att vi ska läsa lyrik. Min passion för mina ämnen förblindar mig ofta och jag har svårt att förstå att inte alla vill, eller tycker att blogga är genialt. Mitt engagemang är min styrka men det är samtidigt min största svaghet.

Under min egen skolgång var det de lärare som jag respekterade mest som var de som älskade sitt ämne, krävde och förväntade sig saker av oss elever, och eftersom jag vill ha det så under min skoltid så har jag bara fört över det till min egen undervisning. De fick gärna var tråkiga, men kunniga, pålästa, sådana som gav mycket!

Men att vara en sådan lärare är inte att vara lyhörd, det är att vara enögd att tro att alla är som jag, och så är inte fallet. Och med den insikten blir det svårt att säga att jag skulle vilja vara elev på mina egna lektioner, men jag skulle vilja ha en lärare, eller jag skulle vilja säga att alla de lärare som jag älskade, som jag tänker tillbaka på var sådana som hade en del av mina egenskaper.

Kanske skulle jag vilja vara min egen elev, kanske inte…