Etikettarkiv: Lessig

Ska vi lära barn att hantera ”copyright”?

Lessig #ind12 by K.Alexanderson CC (by)

Det var en av många frågor som ställdes till Lawrence Lessig i tisdags förmiddag på Internetdagarna. Lawrence Lessig är en av de fäderna till Creative Commons. Under sitt key-note-anförande pratade Lessig om upphovsrätten/copyrighten måste justeras för en tid där Internet finns, och fungera så att barn inte kriminaliseras genom sitt agerande på Internet, genom att de remixar, delar och skapar utifrån andras skapande. Ett argumentet som Lessig framförde var att en förändring av upphovsrätten behövs för att den ska fungera så att 15-åring kan förstå den.

Med bakgrund av detta var det intressant att få Lessig svar på frågan om och eventuellt hans insikter om eller hur upphovsrätt/copyright ska läras ut till barn.

copyright-hacking by entapir (Jesper Wallerborg) cc (by)

Svaret som vi fick var, att det inte är upphovsrätt som ska läras ut, utan förståelse och kunskap om konstnärernas kunskaper och deras arbete. Istället för att lära ut ”lag” så bör vi lära ut en förståelse för den arbetsinsats som konstnärerna lagt ner för att skapa ett verk. Lessig menade att detta kunde ske genom att låta elever arbeta med att skapa parafraser, försöka att skapa ett eget ”konstnärligt verk” med utgångspunkt i en konstnärs verk. Jag förstod det så att elever/barn/ungdomar kan lära sig att förstå Pollocks storhet och hans arbetsinsats genom att inom ramen för skolan göra en egen Pollock. Genom att söka skapa ett eget konstnärligt verk så kommer eleverna förstå att det kräver mycket arbete och en rejäl insats, och då kommer eleverna också utveckla en förståelse och respekt för den arbetsinsats som finns bakom andras skapande.

Jag tror att lärande sker genom imitation, genom att härma, och jag tror att elever/barn/ungdomar kan få insikt om hur mycket arbete som ligger bakom ett verk genom att själva söka skapa en kopia. Jag tror också att barn genom insikten om den arbetsinsats som ligger bakom ett verk lär sig respektera konstnärens kunskaper. Sedan behöver vi lära ut att de ska erkänna upphovsmannen.

Jag instämmer i Lessigs slutsats att upphovsrätten behöver fungera för barn där Internet är en naturlig del. Jag instämmer också i att skolan kan lära ut respekt för andras skapande. Jag tycker att barn ska få sprida sina parafraser, sina försök, de ska lära sig vara stolta över sitt skapande och stolt få sprida de förebilder som de har för sitt lärande, och det kan inte alltid ske i med den lagstiftning som finns, och i förhållande till det behöver skolan lära ut de grundläggande reglerna som finns kring upphovsrätten, åtminstone så länge lagstiftningen inte revideras för en vardag där Internet är en naturlig del i skolan och vardagen.

Du kan ta del av Lessigs keynote via Youtube, eller här nedan.

Pirater eller kämpar för fri kultur?

Jag har lite svårt att förstå livet på nätet. Ibland får jag en känsla av att det är ett laglöst land, eller ett land utanför lagen och utanför det vanliga samhället. Ta till exempel ordet pirat är för mig långt ifrån neutralt, enkelt eller lätt att hantera. Jag undrar om jag vill förknippas med pirater, hur spännande, romantiska eller rätt de än må agera.

Jag tvekar, tvivlar och tänker Farmor Gun och känner massor med <3. Jag menar massor med <3

Så när jag läser Lessig artikel An Obvious Distinction i vilken han går i polemik med David Wallace-Well en recensent av Lewis Hyde’s bok Commons as the air, blir begreppsvärlden kring just ordet pirat tydligare eftersom Lessig skiljer pirater från ”kämpar för fri kultur”. Lessig menar att recensentens poäng är

The point of his 6,000 words is to convince you that Hyde, like other ”free culture warriors,” is engaged in a project to ”exhort[ others] to piracy and the plundering of culture.”

Medan Lessig skiljer piraterna från kämparna genom att göra följande förklaring:

”Open-source” software, like Free Software, and much of what I refer to as ”free culture” is creative work that is protected by a copyright license. Like any copyright license, these open source or free culture copyright licenses impose certain requirements on people who would use creative work in a manner that triggers the application of copyright law. They all depend upon the copyright system to function in the way that their copyright owners desire. They are expressions of the will of a creator within a system that respects copyright. There could therefore be no conflict between ”copyright” and anything remotely attached to ”open source” culture. ”Open source” culture celebrates one of the freedoms to choose that the system of copyright gives us.

So called ”piracy,” by contrast, is a denial of a choice by a copyright owner. It says to the creator, ”I don’t care what you want. I am taking what you have created.” It doesn’t respect the freedom that copyright law gives to the creator. It denies that the law should secure to the creator any such freedom to choose. The only relevant choice in pirate culture is the choice of the pirate to take. Not the choice of the creator to make her work available.

I understand the motivations of at least some of these so called ”pirates.” Some are political. Some are simply selfish. But whatever complex set of justifications stands behind their actions, their actions have nothing to do with the ”open source” or free culture ethic. What is distinctive about that ethic is that they enable creators to exercise a choice. They don’t try to justify the choice of consumers to take from a creator what she doesn’t offer.

Jag gillar inte kämpe/(krig)-metaforen, inte heller pirat-metaforen eller den av att vi stjäl från upphovsmannen när vi delar filmer, ljudfiler, bilder etc med varandra på nätet.

Men jag gillar distinktionen mellan kämpar för free-culture och pirater…

Youtube och Copyright en självklarhet?

Igår somnade jag till TED (på Youtube). Det brukar kanske ni också göra… jag somnade efter att jag sett två klipp där Youtube (en femåringen) figurerade i samband med en diskussion kring copyright/upphovsrätt.

Det första klippet är ett med Margret Stewart (YouTube’s head of user experience) som pratar om Yotubes förhållningssätt till copyright. Hon illustrerar Youtubes förhållningssätt med en trevlig, lite gullig historia om Chris Browns video forever, som förekommer i en bröllopsfilm som blev en hit både för brudparet och för SONY och för YouTube. En trevlig liten historia som berättas för att alla upplevs som vinnare: bröllopsparet som fick vara med i TV, fick in pengar till välgörenhet, Sony som fick in pengar på att sälja fler mer musik av Chris Brown på i-tunes och YouTube på att sälja fler annonser (fast det sägs inte).

Strax efter jag hört denna underbart gulliga och sockersöta historia klickade jag in på ett klipp med Lawrence Lessig som handlade om creativitet, copyright och creative commons i slutet av klippet kommer Lessig till frågan om att det måste få finnas ekologi i förhållande till upphovsrätten. Lawrence Lessig pratar i förbigående om en film webside chat som handlar om ”fair use” i förhållande till upphovsrätten. Lessig berättar att han laddade upp filmen på Youtube med musik från WMG, som naturligtvis fastnade i Youtubes copyrightfilter, och eftersom han inte ”svarade” på Youtubes frågor, blev hela hans filmklipp utan musik men ironiskt nog fanns annonser under klippet till musiken (som inte hördes i klippet) på i-tunes.

Det lustiga blir att utifrån Youtubes världsbild gör de något gott, de skyddar skaparen till verket, medan Lessigs historia visar att det inte är riktigt så enkelt, vad skyddar man egentligen och varför?

Sedan kan vi ställa frågan som Lessig gör: Om inte ”inlåsningen” eller den begränsning av användande av ”verk” som skyddas av upphovsrätten, om inte det hämmar skapandet, för visst sker väl skapande till viss del i en kontext av andras skapande?

Vad innebär dessa begränsningar i nyttjande av andras skapande för vår kultur och för vårt samtida kulturarv, vem kommer kunna ta del av det som skapas idag om det är inlåst hela skaparens livstid och 70+1 år efter hans/hennes död…