Etikettarkiv: livet

Det livsfarliga internet – är inte värre än livet

Idag har vi på jobbet pratat om bokmässan, eftersom vi på Stiftelsen för Internetinfrastruktur ska vara med på bokmässan i september med våra guider och sedan ska Webbstjärnan finnas representerade i en monter (kom förbi om du är där). Vi är också värdar för ett seminarium ”det livsfarliga internet” i vilket jag kommer att samtala med Eva Torslund och Johnny Lindqvist om internet och integritet och barn, unga och vuxna. Idag pratade vi om innehållet och om de föreställningar, den bild som media ger av internet. Det handlar om mobbning, grooming, trakasserier, ovårdat språk och så vidare och så vidare.

Sedan finns det lösningar på det ”livsfarliga internet” som stavas:

  • förbud, filter, begränsningar

Det livsfarliga internet handlar om att skydda oss som medborgare, våra barn och ungdomar, från att råka illa ut, vi, barnen måste skyddas, från skadlig medieanvändning. Vi pratar i termer av ett dem, och ett vi. Vi som vet, vi som kan, vi som förstår. Men gör vi verkligen det? Kan vi se in i framtiden? Vill vi att den framtid som våra barn växer upp i ska vara en filterad värld, en värld där vi inte söker bekämpa ondska utan där vi filterar bort den.

Vill vi att våra barn ska se övervakning som norm, eller vill vi lära dem att hantera och skydda sin integritet? Att själva kunna kontrollera vem som ser vad, vem som läser vad och bestämma hur och vad den information som vi delar med varandra används, läses…

Det livsfarliga internet, men är inte internet en spegling av livet och av mänsklig samvaro. Allt det som finns och uppstår i relationer uppstår också på nätet, på gott och ont. Det livet består av finns på nätet. Internet är lika farligt som livet, kanske är livet farligare för vi vet att vi kommer att dö, försvinna och vara borta en dag. Men på nätet vet vi att det som en gång ”hamnat där alltid kommer att finnas kvar”.

Internet är en del av livet, av vår vardag och det är fyllt med faror precis som livet, men vi måste lära oss själva och våra barn/ungdomar att hantera livet lär dem hantera internet på samma sätt. Innan vi låter våra barn ge sig ut i trafiken lär vi dem att titta efter bilar, för vi vet att trafiken är farlig. Internet är som livet i stort, fyllt med möjligheter, tillfällen, och risker samt farligheter, vi behöver våga, kunna och möta dem i livet både online och offline.

Varför gör du det du gör?

Jag får frågan än en gången, det är inte första gången den här veckan. Varför gör du allt det du gör?

-Varför skriver du för Kolla Källans idelåda?
-Varför är du projektledare för .se|Webbstjärnan?
-Varför är förespråkar du sociala medier?
-Varför creative commons?
-Varför skola?
-Varför nätet?
-Varför bloggar du?
-Varför twittrar du?
-Kloner? Varför?

-Varför är du, du? Kunde de lika gärna fråga?

Ofta vill den som frågar dessutom ha ett kort svar, tydligt, koncist och precist! Och inte nog med det sedan kommer nästan alltid följande fortsättning:

Det är mycket, var får du ditt engagemang ifrån?

Vad skulle du svara? Vad svarar du när någon frågar dig:

Varför du lever, jobbar, andas och sliter?

Svaret är enkelt: jag vet inget annat, än att vara den jag är så gott jag kan. Men när jag får frågan vränger jag den försöker ge en bild av vad som driver mig, och sedan landar jag i ett eget svar som försöker förklara, men det räcker liksom aldrig till.

Varför gör man det man gör? Vilka är egentligen drivkrafterna?

Förbered dina elever för livet genom att arbeta med webben

Min ambition med skolarbete, skoluppgifter har länge varit att varje skolarbete  måste ha ett vidare syfte än att bara skapas för att bli bedömt:

Godkänt, Väl Godkänt eller Mycket Väl Godkänt.

Det har gjort att jag under mina år som lärare lagt till med en pedagogik som bygger på att lösningen på en uppgift leder till en ny uppgift som kan bli ytterligare en ny uppgift osv. Under mina år som lärare har jag fått höra många suckar och stönande av karaktären:

Å, inte ännu en ny uppgift

Jag har inte tyckt att det är rätt att all energi, all kraft, all möda som elever lagt ner på att lösa en uppgift bara resultera i att de bedöms och sedan var det inget mer med det. Sedan har uppgiften/lösningen ingen annan funktion. Skolans uppgift måste vara större än att bara vara en instans för att bedöma. Skolan och skolarbete måste ha ett större syfte och det är att det eleverna gör ska vara kopplat till den samtid, som vi lever i.

Ofta försöker lärare uppnå det syftet genom att konstruera uppgifter som liknar eller som tar delar från verkligheten. Istället för att bara skriva en berättelse får eleverna i uppgift att skriva ett tidningsreportage. Jag kan ärligt säga att jag har gjort massor med sådana uppgifter med mina elever, ofta i smådelar som pussel som vi sedan lagt ihop tillsammans. Och tänk alla texter som jag läst, bedömt och ingen annan har fått ta del av dem. Och så hade jag nog gått på, i mina ullstrumpor om det inte varit för .SE|Webbstjärnan och .SE:s idé om att publicera skolarbetet på webben.

Varför ska man gör det?

Min reaktion var varför skulle jag gör det? Varför skulle jag eller mina elever vilja lägga ut skolarbete på webben? Svaret kom John Ajvide Lindqvist med då jag läste hans roman Låt den rätte komma in, genom webben skulle mina elever kunna berätta historien som han berättar om Blackeberg, för ALLA!

Det var min idé, det var målet. Men nu inser jag att svaret inte alls borde ha varit för att alla ska kunna lära sig mer om Blackeberg, svaret på frågan: Varför ska Du och dina elever ska arbeta med webbpublicering i skolan? är att ett arbete med webben och digitala verktyg medför att du och dina elever måste brottas med verkligheten, livet. Ni blir tvungna att brottas med stora och svåra frågor som:

  • Varför kan vi använda texter från Wikipedia utan att fråga om tillstånd?
  • Vem ska läsa denna text?
  • Hur skriver man på webben?
  • Kan man blogga om vad som helst?
  • Varför kommer inte mina texter upp på Google?
  • Får vi publicera vilka bilder vi vill?
  • mfl

Ett arbete med webben gör att skolarbetet får mer mening och fler mottagare. Sedan medför ett arbete med webben så många möjligheter för kollaborativt arbetssätt och genom det lärande. Lärande sker inte i vakum, det sker i ett utbyte, i mötet med andra.

Skolans uppgift är att förbereda eleverna för livet, verkligheten och vardagen, webben och digitala verktyg möjliggör det.

Låt oss prata om livet, som är sjukt farligt

Läser Elza Dunkels krönika Inte sociala mediers fel i Computer Sweden som sista ordet om Bjästa, och säger som min vän och kollega Hanna som i en tweet sammanfattade sin uppfattning

”Hon är rätt klog ändå, denna Dunkels”

Elza Dunkels gör som hon så ofta gör, kort och kärnfullt slår hon huvudet rätt på spiken, när hon i sin krönika undrar hur det kom sig att internet och unga kom att stå i fokus i debatten kring det som skedde i Bjästa. När Dunkelz formulerar var debatten borde handla om gör hon det så här:

Det är de maktstrukturer som gör att vi sviker barn för att skydda vuxna och som gör att vi sviker flickor för att skydda pojkar.

Vi orkar inte se hur det ligger till och tar den enkla vägen. Det är mycket lättare att svika ett barn eftersom de flesta barn inte säger ifrån och om man sviker dem tillräckligt ofta blir de helt tysta.

Det är mycket lättare att svika en flicka eftersom hon är van vid det och man slipper se pojkarnas anklagande och besvikna miner.

Det är lättare att hitta en syndabock än att gå till oss själva och tänka på att vi är kuggar i ett stort, sjukt maskineri:

Att utan vårt medlöperi skulle maktstrukturerna förtvina. Att just jag spelar roll, just jag sviker varje dag.

Sedan avslutar hon så klokt, genom att visa vad vi borde prata om:

Vi kan diskutera hur unga förhåller sig till information på nätet, fast det inte på något sätt är de unga som har varit värst här.

Dessutom spelar det väl mindre roll hur de unga agerat när vuxenvärlden så uppenbart har struntat i sitt ansvar?

Det här handlar inte om internet. Det handlar om livet. Livet är sjukt farligt. Det finns jätteknäppa människor och till slut dör man. På riktigt. Det är något vi måste prata om.

Livet är också fruktansvärt orättvist och premierar den som är vuxen, man, vit och rik. Det är också något vi måste prata om.

Ja! Ja, låt oss prata om livet, strukturerna och orättvisorna. Låt oss se på vad som sätter igång dessa mekanismer, och inte leta efter enkla förklaringar eller syndabockar som ungas vanor på internet.

Låt oss diskutera det som är sjuk farligt att prata om…