Etikettarkiv: manifest

Jocke -tycker att ni ska göra istället för att tänka efter före

Jag var under två dagar på konferensen om Sociala medier i offentlig sektor, vilket var otroligt spännande roligt och givande. Det är alltid roligt att få nya perspektiv på sociala medier och hur förskolor som Stenhumlan och kommuner som Katrineholm använder sociala medier, eller hur sådan som

”tycker att ni ska göra istället för att tänka efter före…”

som Jocke presenterar sociala medier och deras möjligheter för offentlig sektor. Ett verktyg för att dela fri information under Creative commons, ett verktyg för dialog, ett verktyg för demokrati för att kunna dela eller som han själv beskriver det sociala medier är för offentlig sektor hämtat från Slideshare Kommunwebb manifesto2:

M AN IF E STE T [n] enkla punkter

• inte en webbplats

• fri

• chunky

• fet

• arbetsdokument

• vår

• alltid och överallt

• känslosam (?)

Och sedan uppmanar de på konferensen att gör det som gör att vi förstår webben:

Lev det • Förstå • Kunna • Göra

Jocke är alltid spännande att lyssna på, och han delar du kan ta del av några av hans one-lines i följande video som inuseful gjort om den gröna pricken Jardenberg. Dessutom håller jag med honom, gör mer och tänk efter, efter och inte före!

Pelle Sten gjorde också ett klipp med mig om Creative Commons och en grym en med Lars LundqvistRiksantikvarieämbetet och deras arbeta med sociala medier.

Jag länkar in alla fyra filmer (bäddar in dem). Den första är en sammanfattning av alla tre och de andra tre är lite längre och ger en liten mer ingående bild. Men spana in alla tre. Jocke och Lars är grymma!!!! Jag är som vanligt!

Ett poetiskt manifest riktat till mig, till dig om framtiden

Anne-Marie Körling kör på sin blogg en serie med lektionstips, idéer på lektioner som hon vill att andra ska göra, som hon vill inspirera andra lärare att göra tillsammans med sina elever. Här kommer ett inspirationstips från Youtube, som jag har fått av BrianKotts (har jag sagt att ni bör följa honom på twitter, om du inte gör det så starta nu).

Detta klipp är ett manifest skrivet av barn riktat till mig, dig till alla er i skolan som inte ännu ser datorn som ett ”naturligt inslag i er undervisning”.

Texten i sig är som en dikt, och barnen som läser in den har spelat in den och lagt upp den på Youtube, med musik i bakgrunden som förstärker upplevelsen. Den är underbar och så fin och äkta jag bara älskar formuleringen

”Vi fuskar inte, vi samarbetar”.

Det är en dikt om framtiden som är…och skolan, vi som blockerar framtiden, vi som är rädda, ett uppmaning om att låta barnen få tala, de är annorlunda, ett rop på oss, på att vi ska hjälpa eleverna in i framtiden stiga ur textböckerna, ut ur textböckerna…

Låt eleverna visa det, en uppmaning om att vi vuxna måste vara modiga, för barnen är redan där…

Dikten är svaret på några enkla frågor Vad är framtiden, var befinner sig skolan och hur hjälper skolan barnen in i framtiden, låt oss göra resan tillsammans…

Låt dina elever också skriva dikter som ni spelar in på film, sedan kan ni publicera dem på Youtube ni med, kom igen! Gör som A_nikas, vågar inte dela hennes underbara elevfilmer, men fråga henne. De är så fina.

Sociala medier -att skilja offentligt från privat?

Jag sitter och förbereder mig för en presentation om hur jag arbetar med sociala medier i skolan och om hur mina elever upplever det är att arbeta med sociala medier i skolan. I mitt förberedelsearbete ramlade jag över följande blogginlägg privat eller profesjonell i sosiale medier:

Det har etter hvert dukket opp mange ulike problemstillinger omkring kommunikasjon i sosiale meder. Det dreier seg om hvem man er og hvilken rolle man har når man kommuniserer. Når opptrer man som privatperson og når opptrer man som profesjonell? Er det i det hele tatt mulig å skille på disse tingene i sosiale medier?

Inlägget diskuterar i vilken grad vi kan skilja på det privata och det offentliga i sociala medier, att det egentligen inte blir ett problem före vi står inför en kontroversiell fråga eller frågeställning och då är Sølvi E.Suongir tydlig. Hon skriver:

Er det mulig å opptre både som privatperson og yrkesrolle, og skille mellom disse. Jeg vil hevde: ”NEI”. Eneste mulighet er å skape en alias og en anonym karakter som kan opptre på vegne av deg som privatperson. Du vil alltid assosieres med din profesjon og yrkesrolle, selv om du ikke opplyser dette. En eller annen vil finne ut hva du jobber med og hvor. På en annen side har organisasjonene og merkevarene et stort behov for personlige representanter i sosiale medier, og det er viktig og ”personifisere” merkevaren og gi det et ansikt utad. Kommunikasjon med profesjonelle uten et spor av personligheten eller privatpersonen blir fort kjedelig og litt ”umenneskelig”. Men det er du selv som må sette grensene for hvor langt inn i den privates sfære andre får komme.

Detta får mig att minnas en fråga som en av mina elever ställde en av de sista dagarna i skolan:

Kristina kan jag lämna de-där-Facebookgrupperna, som vi skapade, för jag vill inte längre vara med i dem längre, mina kompisar undrar lite över dem

Naturligtvis! svarade jag med ett leende, och mindes uppgiften som jag fortfarande tycker är underbar. Mina elever fick i uppgift att skapa en ny modern rörelse, skriva ett manifest för att förändra världen. Verktyget för att föra ut deras rörelse blev sociala medier. Så de fick som uppgift att skriva ett manifest som de sedan skulle publicera på Facebook, eller annat valfritt socialt medium.

Tänk vilka underbara manifest det blev. När frågan, om de fick lämna dessa grupper dök upp, insåg jag att mina elever inte alls tyckte att det var lika underbart, eller självklart. För dem går det en tydlig skiljelinje mellan privat och offentligt i sociala medier, eller mellan skola och privatliv och den gränsen är knivskarp. De skiljer på skolarbete (kan vara offentligt) och privatliv (t.ex. Facebook) och dessa två hör inte samman eller åtminstone inte på Facebook.

För mig är inte skiljelinjen så skarp, sociala medier är kommunikationsverktyg, och jag använder dem tillsammans med eleverna för att pröva gränserna och för att lära oss hur dessa fungerar. Tydligen skiljer mina elever på det som sker på Facebook, och det är privat och annat som vi gör på nätet, som kan vara skola.

Frågan fick mig också att minnas att det var en grupp som aktivt valde blogg som verktyg för sin moderna rörelse för att slippa skylta med den bland vänner på Facebook. Bloggen som verktyg var inte lika privat som en Facebookgrupp skulle vara.

Intressant.

Sedan blir det ännu mer spännande när Sølvi E.Suongir så tydligt säger NEI det går inte att skilja på privat och offentlig kommunikation i sociala medier. Det får mig att undra hur slutna mina elevers Facebooks profiler egentligen är… Spännande.