Etikettarkiv: Mathias Klang

Framtidens pengar – om skapande, CC och pengar?

The Clones is playing the piano at Bokia in Helsingborg (i)
Om jag förstått det rätt, men lita inte på mig så kommer det imorgon födas en ny företeelse i Sverige, en så kallad CC-salong. Och som värd för salongen står Cloudberry projektet och Jonas Öberg.

The Cloudberry Project brings Creative Commoners from the Nordic countries together. We’re a collaboration between the Creative Commons groups in Iceland, Norway, Sweden, Denmark and the Faroe Islands and work together with the aim to increase the use of Creative Commons in the Nordic countries.

Hela salongen och deras gäster är nämligen på resande fot i Norden, vilket i sig är häftigt och de pratar på alla salonger på samma tema, om jag förstått det rätt. Jag ska vilket fall som helst ska jag ta mig till denna salong för att lyssna på en diskussion även om jag tror att det kommer bli ett samtal eller kanske en eller tre föreläsning (ar), eller kanske en till tre presentationer/tankar kring

framtidens pengar.Vad tänker unga vuxna om pengar, delning och värde? Hur kan vi skapa nya system för välstånd och överflöd? Hur ser framtiden ut för banker och andra finansiella institutioner i kölvattnet av den nya tekniken? Hur relaterar dessa frågor till vår egen skapandekraft och kulturell utveckling?

Det är några av de frågor som våra talare Dr. Mathias Klang, Gabriel Shalom och Jay Cousins kommer att beröra under en kväll i Stockholm den 5e maj.

Var: Stallet, Stallgatan 7 (nära Nybroviken)

T-banestation Kungsträdgården (blå linje) eller Östermalmstorg
(röd linje).
När: 5 maj kl 19.00

Jag tycker att själva programmet är mystiskt dunkelt och spännande, ser fram emot att ta del av var dessa tre unga vuxna har för perspektiv på framtidens pengar etc…

Salongen är öppen för alla att delta i så Du är också hjärtligt välkommen …

Vad krävs för att bli källkritisk?

Jag har funderat, och det är kanske uppenbart, kanske självklart. Visst det krävs kunskap. Jag brukar citera Sven Erik Lidman som säger

Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt.

Men vad är det för kunskaper som krävs? Visst det krävs kunskaper i själva ämnet, det handlar väl också om kunskaper om själva källan, om den som kommer med uppgifterna. Jag brukar utgå från barnen, och hur de förhåller sig till mig som källa. Det är liksom enkelt och tydligt, brukar jag tänka. Mig litar de på tills de blir bevisade om motsatsen, och det blir väl alla barn förr eller senare.

Jag var på WikiPedias 10 år jubileum tillsammans med mina grabbs och på vägen pratar vi om Adam och Eva och deras söner. Jag berättar väldigt rudimentärt det som jag mindes. WikiPedias födelsedagskalas var allt annat än barnvänligt och det fick min son att hänga i barn-biblioteket istället.

När jag kom ner till barnavdelningen så säger min son:

Du mamma det var så här med Kain och Abel, och sedan får jag versionen som står i Barnens bibel.

Ni vet hur föräldrar stolta som attan över att deras barn ifrågasätter dem, förhåller sig skeptiskt, men jag inser att han litar inte fullt ut på mig, hans kunskaper gjorde det möjligt för honom att förhålla sig kritiskt. Men vilka kunskaper?

Kunskaper om Bibelns sagor? Nja, inte eftersom han inte kände till historien om Kain och Abel, men kunskaper om mig som källa, och kunskaper om hur han hittade information för att kunna pröva det som jag sa. Jag vet att det kan tyckas enkelt, trivialt men personligen tror jag att källkritik kräver just flera av dessa element för att vi ska vara källkritiska.

Vi behöver kunskaper i ämnet, eller åtminstone kunskaper i hur vi hittar egna källor som vi av en eller annan anledning tror på. För naturligvis kan man diskutera Barnens bibel, som källa, men i förhållande till mig har den mer trovärdighet och hade dessutom presenterats i ett sammanhang där kunskap, och auktoritet fortfarande bor, i skolan :)

Men vi behöver också kunskaper i hur källan som vi ska värdera fungerar, min son vet att jag inte har speciellt mycket över för bibelns berättelser, han vet att jag höftar om jag kan. Och han visste att det fanns mer att få reda på, nyfikenheten drog honom till att söka fler källor, mer pålitliga än jag.

I ett arbete med Källkritik tror jag att det sista är väl så viktigt, det måste finnas en morot att förhålla sig kritisk, att söka mer information, annars gör man inte det. Då blir svaret Äsch det är bara för skolarbete och källkritik blir att beta ev en checklista. Nyfikenheten måste finns kvar för att vi ska söka fler svar.

Källkritik står på agendan den 16 mars när jag tillsammans med Mathias Klang ska prata om upphovsrätt, licenser, källor och källkritik på nätet.

Du vet väl att du kan anmäla dig HÄR, och att det inte kostar någonting, så välkommen.

Vilken betydelse har upphovsrätten för vårt skapande?

Drinking to the last drop
Drinking to the last drop by HeroesOnTheMoon CC (by, nc, nd)

I samband med att Pirate Bay rättegången avslutades i tingsrätten i veckan läste jag en debattartikel ”Vi vill se en upphovsrätt i takt med tiden” av Mathias Klang. I debattartikeln diskuteras upphovsrätten och dess syfte. I det här inlägget har jag tänkt ha att hans debattartikel som utgångspunkt för ett samtal kring hur elever ser

  • på skapande
  • på upphovsrätten
  • på illegal fildelning

I sin debattartikel menar Mathias Klang att upphovsrätten skapades för att

”öka skapande och spridande av kulturproduktion i samhället. Skaparen fick ett tidsbegränsat monopol på sitt verk – nyckeln var att monopolet var tidsbegränsat eftersom monopolet upphörde med största sannolikhet under upphovsmannens livstid.”

Sedan menar Mathias Klang att det skapas mycket på webben utan att den som har skapat får någon form av ekonomisk ersättning. I sin debattartikel tar Klang upp exemplet med Wikipedia, som är ett fritt och öppet uppslagsverk på nätet som skapas av användarna gemensamt. De ekonomiska incitamenten finns inte, där eftersom de som skapar verket gör det gratis, på sin fritid och anonymt.

Vad får människor att skapa?

Jag tycker att man ska ställa frågan till eleverna är: Vad är det som får människor att skapa? Varför skriver vissa människor i Wikipedia på sin fritid oavlönade? Varför har inte upphovsrätten och den ensamrätt som skaparen får genom upphovsrätten någon betydelse för dem som skriver på Wikipedia?

Hur ser dina elever på det? Hur ser de på sitt och andras skapande? Hur ser de på fildelning? Tycker de att det är ok om andra bara tar och lånar deras material? I undersökningen Svenskarna och internet 2010 framkommer det att fildelningen i Sverige, efter en svag minskning vid förra mätningen, åter ligger på samma nivå som tidigare, vad beror det på? Varför fildelar svenskarna? Och varför respekterar de inte upphovsrätten? Det är en intressant fråga att ställa till elever och fråga dem om deras slutsats stämmer överens med Mathias Klangs som menar att

”Den upphovsrättsliga kris som påstås finnas i dag är inte en brist i kulturreglering utan en brist på fantasi i relation till affärsmodeller.”

Det vill säga att upphovsrätten i sig används för att de som skapar och äger rättigheter till musik, bilder, filmer ska göra affärer och inte är ett medel för att understödja och underlätta för skapande och för skapare att kunna leva på sitt skapande.

Är upphovsrätten en garanti för att få ersättning?

Är upphovsrätten en garanti för att den som har skapat ett verk ska få ersättning? Och om så, hur länge ska skyddet som upphovsrätten ger skaparen gälla? Idag omfattar upphovsrätten alla verk som uppnår en verkshöjd och gäller så länge skaparen lever och 70 år efter hans/hennes död.

Anser elever att tidsgränser är rimliga? Eller bör skyddet vara längre, eller kortare? Om så, hur långt? Hur kort och varför? I samtal med mina elever tycker de att upphovsrätten som sådan är förlegad, för de vill kunna använda/ta del av/sprida andras verk utan att behöva fråga om lov men samtidigt tycker de att det är svårt när någon ”tar” sprider deras eget material utan att först fråga om lov.

Samtalet bör mynna ut i många intressanta och tänkvärda reflektioner kring upphovsrätten. Sedan tycker jag att du bör föra upp Pirate Bay på tal, och fråga dina elever om hur de ser på domslutet. Är det rimligt eller inte? Samt ställa frågan om varför eleverna tycker som de gör.

Läs även artikeln på Kolla Källan om Montessorielever diskuterar upphovsrätt

Några påståenden som är värda att fundera kring

Idag har jag tillsammans med Mathias Klang haft föreläsning i Webbstjärnans regi. Mathias pratade om upphovsrätt och licenser och jag har hört honom förut men det finns saker som jag ändå vill lyfta fram, som är värda att fundera kring och vårt sätt att se på skapande, spridning.

Den första är den som Mathias tar upp på slide 26/75

Två sanningar, som är sanna?

  1. Inga pengar, inget skapande
  2. Allt är egendom

Jag undrar om det någonsin varit sant, eller om den sanningen är en konstruktion. Jag tror nämligen att den skapande människan alltid funnit men med internet kommer möjligheten för alla att sprida sitt skapande . Jag tänker på allt skapande som skett inom hemmet, som inte haft något konstnärligt värde. Skapande som inte ansetts ha något värde. Värdet ligger i betraktarens ögon.

Sedan älskar jag de fyra idéerna se slide 32/75 ff som inte bör fungera men som ändå fungerar:

Richard Stallman (han bakom fri programvara, som ger oss Open Source) som enligt Mathias har sagt ”Vi måste få kontroll över vår infrastruktur” och sedan skapade han öppen källkod, för att den skulle vara tillgänglig för alla.

Wikipedia och Jimmy Wales – en idé om att vem som helst ska och kunna bidra till all världens kunskap. Vi ger makten över kunskapande till de som ska skapa och använda kunskapen, det är coolt!

Elinor Ostrom som fått Nobelpriset i ekonomi för sin teori om att om människor har inflytande över gemensamma resurser, som vatten, jord, fisk och skog kommer de att gemensamt se till att de förvaltas och inte överutnyttjas. Hon har genom sina teorier motbevisat teorin om allmänningens tragedi, som innebär att människor alltid kommer att överutnyttja sånt som tillhör det gemensamma.

Sedan är det naturligvis Lawrence Lessig som är en fäderna bakom Creative Commons.

Nästa stopp i Mathias presentation slide 70 och 71 är nackdelarna med Creative Commons, vilka finns? Enligt Mathias är det

  • uppmärksamhet
  • idéspridning
  • sharing is caring
  • kommunikation
  • synlighet

Transparens? en nackdel? Spännande, vilka är nackdelarna? Jag brukar prata om svagheter, och ta upp rädsla, kunskap, och vårt kontrollbehov. Men har inte funderat i nackdelar men om den största fördelen är kontroll eller riskminimering? så måste den största nackdelen också vara kontroll, eller risk samt om nackdelarna är de ovan måste de vara de största fördelarna, myntet har alltid två sidor eller?

Tydlighet tycker jag ändå är den största fördelen. Kontroll kan du inte få och inte ha över det du skapat och när det är så enkelt att sprida det, enkelt att kopiera och re-mixa verket så kan du inte ha kontroll, och ändå ger Creative Commons dig kontrollen att bestämma hur du vill att verket ska spridas.

Ideologier skapas de på twitter?

Ideologier på 140 tecken

Idag på twitter fick jag syn på en presentation som väckte min nyfikenhet. Ideologier på 140 tecken av Mathias Klang. Smaka på den. Bara rubriken kittlar. Kan man skapa en ideologi på 140 tecken? Är den ens möjligt? Vad blir en ideologi på 140 tecken? En tweet? Bara en idé, men inte en idé om hur man vill styra samhället, eller? Vad kan Mathias mena? Skulle liberalismen kunna skapas på 140 tecken?

Jag tvivlar, tänker att det är en hel idétradition, en hel filosofisk tradition som idéerna vilar på. Skulle konservatismen kunna födas på 140 ord? Eller marxismen? Men det är klart att med många tweets, som man samlas så kan man nog förmedla en hel bild av det samhälle som man vill skapa. Hur många tweets behövs för att skapa en idé om hur man vill styra samhället?

Handlar ideologier på 140 tecken om konservatism eller liberalism?

Jag tittar igenom presentationen och inser att jag tror att berättelsen ska handla om liberalism, konservatism, anarkism, ekologism men det har inte upphovsmannen tänk sig. Presentationen är i mina ögon en berättelse om politisk kommunikation, kvalitet kontra kvantitet. Tradition och medier och hur dessa formar vårt budskap. Och det är i sig spännande, med filibustring bland politiker, om att i begränsningen visar sig mästaren, eller något sånt?

Vad krävs för att förstöra en idé

Men jag är förlorad i min idé om ideologier på twitter och tänker att jag vet att man kan förstöra en hel idé, ett helt rykte på 140 tecken, och i presentationen finns även sådana med, se t.ex slide 18 av 21

Men kan man skapa/bygga/forma en ideologi, en rörelse på 140 tecken? Eller kan man bara förstöra den på 140 tecken? Kan man bygga en bild av sitt idealsamhälle på 140 tecken?

Twitterideologi, finns det?

Presentationen handlar inte om politiska ideologier på 140 tecken, såsom jag tänkte, men jag har redan spunnit loss och funderar på vilka ideologier som formas av twitter, på gott och ont. Vilken människosyn? Vilket samhälle? Finns det en gemensam syn eller har vi alla våra egna bilder, föreställningar? Skulle man kunna skapa det? Eller finns det redan en ideologi på twitter?

Är ideologin, som finns på twitter, den som hyllar individens självorganisation på gott och ont. Jag vet inte.

Vad styr är the tweeple?

Nu när jag sitter här och summerar hittar jag följande kartläggning av tweeple på twitter av Brian Solis. Den kommer fram till att i en amerikansk undersökning att majoriteten tweeple på twitter är leds av ett cause.

Twitter Users are Causemopolitan

60.6% of Twitter users follow a cause/charity on Facebook or Twitter.

53.8% of Twitter users state if price and quality were equal, support of a cause or charity that is important to them would influence their purchase decision.

Så kanske är det ändå så att de moderna politiska rörelserna formas på twitter, kanske är det så att det finns politiska ideologier på 140 tecken, frågan är bara hur många som tar del av dem, med tanke på att en survey visar att 71% av alla tweets aldrig från någon som helst respons från omvärlden, fast det betyder å andra sidan inte att idéerna inte landar någonstans, inom någon, kanske skapas vår tids ideologier på 140 tecken…

Tack, för att du delar!

Har du funderat kring Google, Facebook, Yahoo och skolan?

Det finns mycket att fundera kring, mycket att ta ställning till. Jag vet att i skolan pratar man stolt om att man köper läroböcker, att skolan inte ska vara styrd av kommersiella intressen. Vikten av att elever får ta del av information som inte vinklad för att uppnå ett företags syfte, mål.

Diskussionen förekommer när det kommer till tryckt material och som alternativ till sponsrat företagsmaterial framhålls ofta läroboken. Det har jag diskuterat tidigare in inlägget Är läroboken ren? Jag undrar mycket över när detta samtal kommer att flytta ut i de digitala kanalerna, och frågorna som jag ställer mig är:

  • Kan en skola använda Facebook, och uppmana sina elever att arbeta med skolans Facebookssida?

Om svaret är ja, har du funderat på vad Facebook tjänar pengar på? Och vad vet du om deras användarvillkor?

  • Kan en skola använda Google som plattform för att mejl, kommunikation, samarbete?

Om svaret är ja, har du då funderat på hur Google tjänar pengar? Villkoren för att ha ett Google-konto, vad vet du om dem?

Jag undrar och ställer mig frågande till att i arbetet med nätet och digitala lärresurser finns det en ganska obetydlig och blygsam debatt kring, var finns kostnaderna? Eller tror vi att det är gratis?

Frågan kanske ska ställas: Vad är viktigast för Google, din integritet eller deras vinst? Mathias Klang belyser det klokt i bland annat i inlägget Integritet handlar om kopplingar

En vanlig misstag som sker idag är att människor “glömmer” vilka kontakter de har inom sociala medier och “fel” information når “fel” mottagare. Till exempel kvinnan som klagade om sin chef på FB men glömde att chefen var en FB-vän.

Samtidigt sker detta utan vår kunskap. Google vet allt om dig och samlar mer och mer data genom alla deras olika kända eller mindre kända företag. Varje informationsbit som du ger till ett googlebolag delas naturligt med alla andra.

ett urval googlebolag

Sedan tillkommer samarbeten mellan olika företag som inte har ägarstrukturer med varandra – här är Facebook stark. När jag funderade på att anmäla mig till sajten runkeeper fanns detta på hemsidan:

Det var inte så att jag hade FB uppe. Jag hade varit där under dagen men hade inget uppe. Trots detta kopplades mitt intresse till en löpsida till FB. För att jag ska känna mig bekväm, eller uppleva social tryck, visades bilder på FB vänner.

Det finns gott om bevis på att portionisering som strategi inte fungerar på webben men jag tror att vi väljer att inte se på de kopplingar som presenteras framför våra ögon.

Kostnader finns där, och vad är det vi betalar med?

  • INFORMATION

Jag har egentligen inga invändningar till att skolan använder Googles tjänster, Yahoos, Facebooks etc, men jag tycker att det är viktigt att föra ett samtal om villkoren, kostnaden samt att problematisera detta. Sedan undrar jag vilket ansvar vi i skolan har för att den information som eleverna lämnar efter sig, som sedan används för att kartlägga dem som konsumenter, för att rikta annonser gentemot dem. Det minsta vi kan göra är att prata om det, reflektera och problematisera kring dessa frågor.

”Ära den som äras bör” (tänk, va jag är lättimpad)

Internet är fantastiskt! Allt är tillgängligt, allt finns nästan bara ett klick bort:

  • all världens kunskap,
  • all världens samlade konstskatter,
  • all världens musik, filmer, animationer

Ja inget är längre bort än ett klick. Jag och Mathias Klang arbetar med att göra om Creative Commons Sveriges webbplats. Det är lite pill, lite fix men det går framåt.

Vi vill ha en tydlig, användbar sajt. En sajt som ger dig som besökare kunskaper och insikter, en sajt som lever och mår gott, eftersom sajten är vårt lilla fritidsprojekt så arbetar vi med den när vi inte har annat för oss. För att det inte ska bli för mycket har vi dela uppgifterna mellan oss och Mathias sköter det estetiska och expertkunskaperna medan jag lägger upp innehållet kan man säga.

Buncha Buttons
Buncha Buttons by trekkyandy CC (by, sa)

Ni som har sett Mathias presentationer vet att han är grym på att hitta bra bilder. De är alltid spännande, djärva och mångtyda i sitt uttryck. Estetik är Mathias grej inte min, så han har haft i uppgift att lägga upp en bild i headern på sajten. Ingen lätt uppgift (och jag har nästan kunna se hur han har våndats) i telefon.

Men idag valde han och vilken bild, vilket val och vilket uttryck. Dessutom är bilden en från flickr under CC-licensen Erkännande-DelaLika. Men det där med bilder och licenser är hans grej, han är en sann estet. Det imponerar på mig, men det som imponerade allra mest var hur han löste själva erkännandet. Hur löser man erkännandet av en CC-bild som man lägger i header? Det är väl en fråga som varje person som använder en bild som ligger under Creative Commons måste fundera kring, eller? Hur löser man erkännandet av upphovsmannen på ett juste och på ett i enlighet med god sed?

Ni vet ju vad man säger om första intrycket, det är headern. Den bilden ger besökaren ett första intryck och det är grymt … sedan valde Mathias att lägga erkännandet i foten så att besökaren lämnar sajten med titel, fotografens namn och CC.licens som sista intryck. Kan det bli bättre?

Jag säger bara det besök Creative Commons Sveriges sajt se och lär.

Internet, Dantes inferno och Creative Commons

Jag läser Mathias Klangs blogg Techrisk regelbundet, rekommenderar den för läsning! Häromdagen publicerade han ett inlägg som jag verkligen skulle velat skriva eller åtminstone fått publicera här! Jag är lite avis, jag erkänner!

Men eftersom Mathias blogg är licensierad under en Creative Commons licens:

Creative Commons licensen innebär att Mathias Klang har valt att låta mig eller dig för den delen få använda hans texter, bilder eller det material som han skapar fritt så länge jag följer de villkor som han har sagt att att han vill att hans verk ska spridas, bearbetas, kopieras vidare i. Visst är det fiffigt.

Men vad betyder det egentligen, kan man fråga sig? VAD får jag göra, eller snarare vad får jag inte göra med Mathias verk? Vad betyder villkoren? Vad betyder Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika?

  • Villkoret Erkännande betyder att jag måste erkänna att det är Mathias Klang som skapat verket. Enligt Creative Commons bör jag göra enligt god sed, dvs såsom vi vanligtvis gör källhänvisningar:
    • jag bör ange upphovsmannens namn,
    • verkets titel och
    • sedan bör jag om möjligt länka tillbaka till Mathias blogg, där verket ursprungligen publicerades.
  • Villkoret IckeKommersiell innebär att jag får inte ta betalt, eller tjäna pengar på verket. Om jag vill använda Mathias verk kommersiellt måste fråga honom om tillstånd. Jag tjänar inte en spänn på min blogg, så det är inget problem.
  • Villkoret DelaLika innebär kort och gott att om jag i min tur sprider, publicerar, återger, delar, bearbetar Mathias verk så ska jag göra det på samma sätt som Mathias, nämligen med en Creative Commons licens, vilket jag naturligtvis gör :)

Som skapare ger Mathias mig som användare av hans verk mycket friheter, och jag behöver inte ens fråga honom om lov. Men det är en grej till som jag måste göra för att inte kränka Mathias upphovsrätt, jag måste enligt Creative Commons också ange licensen och sedan länka tillbaka till licenstexten.

Så jag har frihet att använda Mathias verk som ligger under Creative Commons men har ett ansvar för att:

  • berätta vem som skapat verket
  • följa de villkor som upphovsmannen satt upp
  • ange licensen och om möjligt länka till licenstexterna

___

Inlägget som jag kommer att återpublicera är i stort sett bara en parafras över Dantes inferno, fast för internet. Äsch läs och kolla själva…

Dantes internet

Dantes inferno är en fantastisk skapelse där han placerade sina fiender och diverse människor han ogillade i olika nivåer av helvete – med diverse groteska straff. Om Dante hade varit online idag så…

(via Neatorama)

Skrivet av Mathias Klang publicerat på Techrisk under CC (by, nc, sa)

Sedan var jag tvungen bara för att se och kolla var bilden kom ifrån, och om den möjligtvis också var licensierad under Creative Commons och då hamnade jag i en kedja av inlägg som publicerat samma bild… hur spännande som helst kolla själva:

Techrisk-Neatorama-GearFuse-Forevergeek här slutar kedjan, eller kanske inte… Darcie de Cuba på ForEvergeek skriver:

”Dante’s Internet is one of the coolest thing I’ve come across recently, combining my love for literature with internet. Someone should make a poster of it.”

… men ingen Creative Commons ? så jag undrar jag…

Gör tekniken oss till fångar eller skapar den frihet?

BrianKotts skickade en underbar text What Apple – and Technology – Is Taking Away From Us till mig igår med frågan: Really? Texten i sig fick mig att fundera är det verkligen så? Skapar teknologin frihet eller blir jag bara en fånge? Är det inte så att teknologin som vi använder kontrollerar oss och inte vi den? Är de frågor som ställs till sin spets i formuleringar som:

Selling Freedom on the Cheap

The direction of much of the technology industry has been toward Apple, with the promise of cool stuff, but at the cost of the freedom to choose carriers and other phone types. It either feels like Pinocchio, where the promise of a free amusement park hid the resulting slavery, or that Apple took their famous 1984 commercial and made it a goal. The stores look the same, the products look the same, and you often think that were it up to Steve, we’d all wear black and look a bit like we lived in China about 40 years ago.

They even control information, outside arguing that there is no hardware problem (Anandtech disagrees) with the recent iPhone, while quietly replacing the antenna engineers inside. Steve understands how we are wired, and he uses this against us. We are hard-wired to prefer things that increase our prestige, because as we evolved, those with the greatest prestige got the best mates and the most children. Steve offers us prestige, and we give up our freedom.

The result is incredibly powerful, but it also showcases how we sell our freedom very cheaply. And Apple isn’t the only one — really it’s only the tip of the iceberg.

I inlägget kommer Rob Enderle också in på vad förlorar vi i vårt slaveri för teknologin, Rob Enderle pratar om tiden före teknologin som innebar:

Before Technology

I can remember back to when TVs weren’t that common and we spent our time outside pretending to be cowboys and cowgirls, imagining we were fighting space monsters, and even after there was TV, imagining we were secret agents.

I can remember when we got together as families and talked, when we seemed to really care about what we each did when we were apart and when it mattered more what a politician had done than how well an opponent could disparage him or her. I can remember lying on the grass and thinking about what clouds looked like and taking adventures. I can remember vacations where you focused on where you were, not on what you left behind.

Jag måste säga den tiden minns jag med, i synnerhet molnen och fantasin berättelserna som vi skapade, sedan avslutar han sitt inlägg med följande ord:

Remember what it was — or think about what it should be — not to be a slave to this technology, and enjoy the moment. We live in an amazing world with amazing people. No one should be allowed to take that from you, not even yourself.

Inlägget av Enderle får mig att tänka på Mathias Klangs inlägg på Stjärnkikarna tristess föder kreativitet, och det jag invände mot det, att även i teknologin finns en tristess, men Enderle får mig att fundera en vända till om vi blir slavar för teknologin, att det viktiga blir att välja rätt väska, hålla sig uppkopplad, och om så är det inte så att vi också ständigt söker vägar bort från tristessen. Glömmer vi bort att njuta av ögonblicket? Mathias Klang har kanske rätt när han skriver:

/…/det som försvinner är den kreativa tristessen som Virgina Woolf (A Room of One’s Own, kap 2) syftade till när hon skrev:

Yet it is in our idleness, in our dreams, that the submerged truth sometimes comes to the top.

Att ge hjärnan tid att bearbeta, bubbla, dra kopplingar och till slut presentera nya tankar idéer och fantasifulla skapelser. Kreativitet är den del av lärande som är svårast att hantera, den är dessutom olika mellan människor och därför ännu svårare att bedöma. Kreativitet kräver tristess. Kräver tid där ingenting händer, där allt är stilla.

Knepet handlar om att hantera tristessen. Minns du när du senast var uttråkad? Om du är som jag handlade det antagligen om en stund då det var socialt oacceptabelt eller tekniskt omöjligt att använda sig av din teknik. Flyktvägarna var avskurna. Tekniskt eller socialt./…/ Nästa gång det händer, gräv inte instinktivt efter datorn, telefonen, musikspelaren eller något annat tekniskt stöd. Njut, kliv fram mot avgrunden. Släpp din hjärna fri och vänta på nästa kreativa impuls att bubbla fram från ditt undermedvetna.

Kanske är det så att jag måste försöka bejaka stunderna utan min iphone, leva det enkla livet, men samtidigt vet jag att fullständigt njuter av den frihet som teknologin också ger mig att uttrycka min åsikt, dela mina tankar, få vingar för min kreativa process.

Hur gör man ett erkännande till upphovsmannen i en artikel på Wikipedia enl Creative Commons?

Jag drivs i mångt och mycket av en nyfikenhet inför det jag inte förstår, jag vill förstå, veta och helst kunna. Upp på det är jag lärare och vill göra rätt, förstå hur man gör för att kunna säga så här ska du göra och då är det korrekt, ok, kanske till och med rätt.

I onsdags tillbringade jag dagen på Stadsmuseet i Stockholm och lärde mig mer om de problem och frågeställningar som Arkiv, bibliotek och museer, vår gemensamma minnessektor, eller minnesinstitutionerna som Karin Linder kallar dem, står inför när det kommer till digitalisering och tillgängliggörande av kulturarvet, bilder, fotografier etc. Spännande,och en helt ny värld för mig, oinsatt blir jag ofta stum inför de problem som finns i outforskade världar. Faktum blir att jag vet inte var problemen finns, om vad, hur lösningar diskuteras, och om vad… Men jag lärde mig en hel del…

Attribution i Wikimedia Commons

Förmiddagen handlade om Wikipedia och deras systersajt Wikimedia Commons, och samtal fördes kring den metatext som finns för bilder, och frågan kom att handla om hur man gör en korrekt attribution till en bild på Wikimedia Commons. I stort sett som för en bild från flickr, kanske lite mer komplex eftersom det finns en faktor till att ta hänsyn till, och på flickr är enklare, eftersom titel, upphovsman och licens med länkar räcker och säger allt, och gör det möjligt att se vem som har upphovsrätten, var bilden ligger samt under vilken licens.

Wikimedia Commons har dock väldigt pedagogiska metatexter som gör det enklare för en användare att göra rätt, och Lennart Guldbrandsson (ord. för svenska MediaWiki) var tydlig attributionen bör innehålla följande:

Acanthite by Rob LavinskyiRocks.com photo WikimediaCommons CC (by, sa)

titel på verket, upphovsman, wikimedia commons och licensen,

inget märkligt egentligen (som vilken källa som helst, tryckt eller digital). Men jag insåg genast att Wikipedia-artiklar borde ha samma system för attribution, det finns ju upphovsmän, kvinnor även till dessa artiklar, men hur gör man då?

Attribution till en Wikipedia artikel

Den frågan har jag brottats med några dagar, till min hjälp har jag valt att använda Mathias Klangs guide Copyright-Copyleft, som egentligen inte ger så mycket vägledning han skriver så här om källor som har flera upphovsmän:

Ofta skapas verk av flera användare eller genom att skaparen använder redan existerande verk för att skapa något nytt. Om flera upphovs­män är ansvariga tillsammans för att ett verk skapas på ett sådant sätt att deras enskilda bidrag inte kan särskiljas har de gemensamt rättigheter till verket.

Alltså borde alla som redigerat en artikel på wikipedia nämnas i en attribution till artikeln. Den informationen kan man lätt få fram genom att titta i Wikipedia artiklarnas historiksidor, alla bidrag loggas, antingen genom att de kopplas till ett användarnamn eller en ip-adress. Men räcker det inte med att bara hävda att Wikimedia foundation är upphovsman till verket? Mathias Klang ge svar i sin guide genom att förklara följande:

Verk kan även skapas genom att någon sammanställer olika verk eller delar av verk. Den som skapar ett sådant samlingsverk har upphovsrätt till själva samlingen, men de rättigheter som han eller hon erhåller kan inte begränsa de rättigheter som de ursprungliga skaparna har till sina delar av samlingen.

Även om Wikipedia foundation har upphovsrätten till hela samlingen, hela uppslagsverket, så använder jag inte hela verket, och skaparna av de enskilda delarna har fortfarande upphovsrätten kvar till sina verk, och det gör att jag inte bara bör hänvisa till Wikipedia (som upphovsman) utan även till upphovsmännen bakom en enskild artikel och ära den/de som skrivit artikeln, alltså ett ip-nummer om användaren är anonym eller ett användarnamn om upphovsmannen har ett konto på Wikipedia.

Men det kan ju var ”hur många som helst som skapat en artikel” men enligt upphovsrättslagen ska jag erkänna upphovsmannen enligt god sed, och tittar vi på den sedvana som finns vid källhänvisningar så borde jag åtminstone nämna den som skapat artikeln, sedan blir det svårare att avgöra om jag ska nämna fler… Och om så ska det vara beroende på hur och i vilken omfattning användarna har redigerat artikeln?

Ett exempel

Men att en upphovsman ska attribueras är inget att tala om. Det är den ”goda sed” vi har och det gör vi när vi hänvisar till verk som har flera författare, sedan ska Wikipedia, eller WikiMedia Sverige och anges som upphovsman eftersom de har upphovsrätten till hela verket, uppslagsverket. Jag inbillar mig att det skulle kunna se ut på följande sätt om jag väljer att göra en attribution till följande artikel:

Mathias Klang, född 1967, är filosofie doktor i informatik med juridisk inriktning och forskare samt lektor vid Göteborgs universitet. Klang är projektledare för Svenska Creative Commons och arbetar med teori, praktiska tillämpningsfrågor och upplysning om upphovsrätt och licenser.

Han disputerade 2006 på avhandlingen Disruptive Technology – The effects of technology regulation on democracy[1]. Där studerade Klang försök att lagreglera Internet-teknikens samhällsstörande effekter och hävdade att Internet i grunden förändrar vårt sociala beteende. Han drog slutsatsen att lagstiftare vanligen minskat Internets potentiella demokratiska fördelar genom sina ingrepp. Den grundläggande tesen i avhandlingen är att regleringen av teknik i informationssamhället är detsamma som reglering av själva demokratin. Eftersom det handlar om komplex teknik marginaliseras medborgaren genom regleringen av demokratin.

Klang har publicerat forskning och debattartiklar på området rättigheter och teknologi, redigerat boken Human Rights in the Digital Age (2005) tillsammans med Andrew Murray samt skrivit boken Copyright – Copyleft: En guide om upphovsrätt och licenser på nätet[2] (2008). Han är även aktiv inom Free Software Foundation Europe.

Klang var ledamot av den parlamentariskt sammansatta E-offentlighetskommittén som arbetade med säkerhetskopiors rättsliga status och utlämnande av allmänna handlingar i elektronisk form [3]. Kommitténs förslag kan läsas i delbetänkandet Säkerhetskopiors rättsliga status[4] och slutbetänkandet Allmänna handlingar i elektronisk form – offentlighet och integritet.[5]

Mathias Klang (titel på artikel, med permanent länk till artikeln) av Mrund mfl, Wikipedia CC (by, sa)

Titel på artikeln, upphovsman mfl, källa (wikipedia) Licens (by,sa)

Jag tycker att det borde kunna vara så… eller ska man attribuera den som senast varit inne och redigerat i artikeln och sedan lägga till mfl?

I artikeln som jag valde, om Klang är det inte så många upphovsmän, så det är möjligt att ange alla, men om man tittar på artikeln för andra puniska kriget, och ser på redigeringshistoriken blir det kanske inte lika enkelt, men god sed måste väl ändå bygga på de sedvanor som vi redan har vid källhänvisningar, eller, så jag kvarstår i att en korrekt attribution till andra puniska kriget bör vara:

  • Andra puniska kriget [titel på artikeln med en permanent länk till den artikel som jag faktiskt hänvisar till],
  • den som skapade artikeln [användarnamn med länk],
  • Wikipedia [länk]
  • CC (by, sa) [med länk till själva licensen]

Det skulle då se ut enligt följande:

Andra puniska kriget av Dan Koehl mfl, Wikipedia, CC (by, sa)

Det spännande blir ju om skaparen av artikeln inte är en användare som har ett användarnamn, för inte kan väl en maskin, ett ip nummer erkännas som upphovsman, ett ip-nummer går bara till maskin, en dator, vem som skapat artikeln säger det inget om…

***

Wikipedia säger själv följande om upphovsrätten:

Då du på Wikipedia publicerar material du innehar upphovsrätten till behåller du rättigheterna till ditt verk och kan till exempel publicera det i ett annat sammanhang där andra upphovsrättsavtal gäller. Du kan dock inte dra tillbaka materialet du publicerat på Wikipedia: allt material som en gång omfattats av CC-by-sa eller GNU FDL omfattas av detta avtal för alltid.

Hämtat från artikeln Wikipedia:Upphovsrätt av den fjättrade ankan mfl, Wikipedia, CC (by, sa)

Tack Peter Ellwe för din hjälp!