Etikettarkiv: medvetenhet

Elevdatorer i klassrummet – hur fungerar det? #blogg100

När vi pratar om att it och digitala verktyg ska göra verksamheter mer effektiva, mer fokuserade och mer produktiva. Samtidigt har jag vänner som säger:

-Allt med datorer är så tidskonusumerande. Allt jag ska göra med datorn tar ”extra” lång tid, för det är som jag tappar bort tiden.

Frågan man kan ställa sig är om datorer är verktyget i alla sammanhang. Jag läste artikeln i The New Yorker ”The case of banning Laptops in the classroom” en intressant artikel som belyser några av de dilemman som kan finnas med laptops i lärande situationer.

Främst kanske distraktionseffekten att elever gör annat än följa undervisningen.  Enligt artikelförfattaren är det lättare att bli distraherad med hjälp av en laptop än att använda den som ett arbetsverktyg för lärande i undervisningen

Personligen tycker jag att ett exempel är spännande att lyfta i samband med diskussionen kring hur datorer ska användas i skolan är den studie ”laptops and lectures” som Dan Rockmore hänvisar till från 2003 där resultatet säger att de studenter som antecknar på ett mer ”gammalmodigt” sätt med papper och penna ”minns” mer av föreläsningen, jämfört med de studenter som antecknar med laptops. Kanske är det så att vi förhåller oss till materialet enklare när vi ska sammanfatta det som sägs på ett ”långsammare” sätt än det som sker med laptopen. För mig är det ofta så att jag skriver ner exakt det som sägs när jag antecknar med laptopen, medan när jag antecknar med penna och papper då sammanfattar jag, drar slutsatser, fokuserar på det som jag uppfattar som sentenser.

Men kanske är det så att föreläsningen som metod inte fungerar när vi ska använda verktyg som laptops och att vi behöver hitta andra sätt att förmedla det stoff som eleverna ska bearbeta, förstå och ta till sig. I artikeln in The New Yorker kommer Dan Rockmore fram till att han ofta låter studenter ta del av föreläsningar med stängda laptops och att de ska få ta del av studier som visar på de svårigheter som laptops/digital teknik i undervisningen och anledningen är följande:

/…/ to help them understand why I’m doing what I’m doing and to get them to think critically about the use of technology in their lives and their education.

Jag vill instämma i den slutsatsen vi behöver arbeta med att få studenter och elever att tänka kritiskt på användningen av teknik i våra liv och i deras undervisning. Så att de använder datorer och annan teknik när den ger mest effekt.

Kunskapssynen och internettandet

När jag börjar min resa in på nätet, i en vilja att pröva om det är möjligt att läsa en fiktion som en beskrivning av en faktisk plats, vilket jag trodde och vilket jag också lurade mina elever att tro och sedan genomföra. Sedan ville jag mer… att mina elever skulle undersöka och ta ställning till källor, lära sig behärska webbpublicering eller hur en text (i vidgad bemärkelse) ska nå en mottagare.

Mitt möte med nätet var trevande, och jag trodde att fokus för mitt och mina elevers skolarbete skulle vara mottagaren, syftet och strukturen, men när jag tittar tillbaka på det kom det att handla om att skapa källan och läsa källan samt att lära sig

hur ”vi” erövrar trovärdighet för vårt arbete i skolan, mina elevers skolarbete och mitt arbete som lärare.

Att bege sig ut på nätet och skriva om en roman, pröva om den är sann eller inte handlar bara om att lösa en uppgift, och få ett betyg, utan om att få besökare mottagare att tro på det man säger, det man vill bevisa. De handlar om att skaffa sig kunskaper om

vad som gör att en källa är trovärdig och det handlar om att lära sig hur digitala källor är konstruerade, samt bli medveten om hur vi kan hantera, skapa källor som är digitala.

Det var nytt, stort och farligt, dessutom fanns hela tiden Wikipedia ett klick bort. Kunskapssynen, och synen på vad elever behöver kunna förändrades inte i mitt fall av nätet som arbetsplats. Utan jag tror och upplever att med internet, och med ett aktivt och medvetet arbetssätt med nätet blev det tydligare att fakta inte kan i centrum för det som jag ska fokuserar undervisningen på, eller att det är det som ska mätas. Men jag har alltid haft stöd av kursplanen, läroplanen i min övertygelse om att förtrogenhet, förståelse och färdigheter är det som hjälper mina elever att klara sig, hjälper dem i en framtid vars karta vi/de ännu inte ritat, som vi knapp anar.

Med internet blev det tydligare, ”det finns inte ett svar” kunskap är relativ, förändras. Bilden av att jag, som lärare skulle vara den som kan alla svar, och kan allt har jag nog aldrig levt efter, eftersom jag sett/hört/erfarit att mina elever många gånger tänker annorlunda ger andra perspektiv som berikar mig och mitt sätt att se på världen. Tillsammans söker och utvecklar, lär vi oss tillsammans.

Appropå Fredrik Svenssons inlägg Lärande, ”early adopters” och vampyrer…

Medveten på nätet – vad krävs?

Artarmon Public SchoolArtarmon Public School by State Records NSW CC (by)

Är du medveten på nätet? Tanken slog mig när jag och min kollega satt och småprata om Google Analytics. Google Analytics är enligt artikeln Google Analytics på Wikipedia:

ett gratisverktyg för webbanalys

Ett verktyg för att analysera webbtrafiken som kommer till en webbplats. Jag använder Google Analytic för att få en överblick över trafiken på min blogg, antal besökare. Och jag ska säga att jag som kan ganska lite kan ändå läsa ut en hel del om webbtrafiken på min blogg genom Google Analytics. Vad ska då inte Google kunna göra? Och tänk vad jag skulle kunna få ut av verktyget om jag hade mer kunskap, tänk om jag kunde dra slutsatser som Nikkelin.

På nätet konsumerar vi tjänster av olika slag, men frågan är hur medvetna vi är? Det bästa med alla dessa tjänster är dessutom att de är gratis, men är de egentligen det? Vad betalar vi för Google Analytics? Vad får vi och vad får Google? Troligen lämnar vi ifrån oss mer information för att få tillgång till tjänster som Google Analytics?

Ja, jag vet! Jag använder tjänsten för att bli bättre, för att göra en bättre webbplats (blogg), för att kunna analysera hur de som besöker bloggen kommer till mig, för att se kunna dra slutsatser om vad besökaren gillar, ogillar. Varför de besöker din webbplats. Ytterst används verktyget för att se om jag har några besökare, läsare, om det är någon som vill ta del av mina tankar, eller inte? Jag brottas ofta med hur detta verktyg påverkar mitt skrivande. Jag tror ibland att jag kanske bara skriver för siffror, och i förlängningen är det inte så att jag då skriver för google?

Sedan undrar jag om inte Googles alla tjänster bara gör mig till konsument på nätet? Jag ställer mig lite frågande inför ett oreflekterat hyllandet av gratis, utan att fråga, men hur kan det komma sig att det är gratis? Var finns kostnaden? Vilka konsekvenser får dessa gratis verktyg? Vem samlar information om vem? och i vilket syfte?

Och om vi inte ställer frågan om kostnaderna, om priset är vi då medvetna? Om vi inte ställer frågan, kan vi då få kunskap? Reflekterar vi då? Sedan undrar jag ständigt vem ger våra barn, våra ungdomar, de som växer upp med nätet som en naturlig del dessa kunskaper? Vem ställer dessa frågor tillsammans med eleverna? Vem medvetandegör de unga?

Jag tror att det krävs kunskap för att vi ska agera mer medvetet på nätet, kunskap behövs för att kunna fatta beslut och vara medveten om effekter, följder och att det finns kostnader…

Någonstans långt in ringer Farmor Guns ord

På nätet vill jag inte bli behandlad som konsument utan som medborgare.

Facebook definierar det som är viktigt för oss, men hur?

Facebook är det sociala medium som fått mest genomslag. Enligt Facebook så har de mer än 500 miljoner aktiva användare, men har du funderat på hur Facebook styr ditt nyhetsflöde. Vi är på Facebook för att:

Facebook hjälper dig att hålla kontakten med vänner och familj.

Eller som en av mina vänner säger idag i sitt nyhetsflöde:

Jag gillar FB eftersom jag får veta vad ni gör, hur ni mår o får se bilder från vardag o fest.

Men hur sorterar Facebook det nyhetsflöde som du får ta del av om dina vänners statusuppdateringar? Jag har alltid trott att genomslaget som nyhetsuppdateringar har på Facebook det beror på att jag är inaktiv och inte riktigt ”hänger” så mycket på Facebook.

När jag läser följande inlägg How Facebook Decides What To Put In Your News Feed – These 10 Secrets Reveal All, skrivet av Thomas E Weber får det mig att fundera kring hur jag låter Facebook av slentrian få bestämma vad jag får reda på om mina vänners vardag, eftersom jag vanligtvis bara följer uppdateringar genom toppnyheter. Det som syns bland toppnyheter beror Facebooks algoritmer inte bara av hur aktiva mina vänner är.

Facebook är likt Google är hemliga och uppger inte öppet vilka algoritmer som styr hur de sorterar det som kommer upp i ditt nyhetsflöde och det gör att i inlägget How Facebook Decides What To Put In Your News Feed har de testat Facebook utifrån följande frågeställningar:

So, with the mystery of that 10th-grade friend in mind, The Daily Beast set out to crack the code of Facebook’s personalized news feed.

  • Why do some friends seem to pop up constantly, while others are seldom seen?
  • How much do the clicks of other friends in your network affect what you’re shown?
  • Does Facebook reward some activities with undue exposure?
  • And can you ”stalk” your way into a friend’s news feed by obsessively viewing their page and photos?

Thomas E Weber kommer fram till att det finns en rad faktorer som avgör hur synliga dina uppdateringar blir och några av de faktorer som påverkar om dina uppdateringar syns hos dina vänner är:

  • Om du är ny på Facebook, eller inte eftersom Facebook ”bias against newcomers”
  • Facebooks moment 22 attdina uppdateringar syns sannolikt mer om du har ”vänner” som interagerar med det du skriver på din vägg, men för att få ”vänner” som reagerar på det du skriver måste du synas och du syns inte om ingen reagerar på det som du skriver.
  • Om du har vänner som stalkar dig, för det ökar din synlighet
  • Om du delar bilder, videos, länkar så ökar det sannolikheten för att synas på andras väggar, för Facebook gillar klick, och om du klickar på en bild i tumnagelstorlek för att se den i fullstorlek generar det klick, och det gillar Facebook.

Men jag tycker att det som är mest intressant i inlägget är slutsatsen om att Facebook påverkar vårt synsätt på vad som är viktigt för oss och vad som är viktigt för andra. Och att jag ganska omedvetet låter Facebook styra det, och hur detta sker är hemlighet av kommersiella orsaker. Kanske är det så att jag inte är ensam i att låta Facebook styra mitt nyhetsflöde.

But it also means that many users may not be aware of how much power they’ve put in the hands of this electronic mediator. (The very concept of the news feed was controversial as soon as it was unveiled, as chronicled in David Kirkpatrick’s The Facebook Effect.)

You might think you’ve shared those adorable new baby photos or the news of your big promotion with all of your friends. Yet not only does Facebook decide who will and won’t see the news, it also keeps the details of its interventions relatively discreet.

All the while, Facebook, like Google, continues to redefine ”what’s important to you” as ”what’s important to other people.” In that framework, the serendipitous belongs to those who connect directly with their friends in the real world—or at least take the time to skip their news feed and go visit their friends’ pages directly once in a while.

Jag tillstår att jag ganska omedvetna låter Facebooks algoritmer styra den information som jag tar del av om mina vänner. Makten över informationsflödet har jag lämnat över till Facebooks programmerare, eller inte.

Och frågan vi måste ställa oss är i vilken grad låter vi tjänster som Google, Facebook avgöra ”vad som är viktigt för mig?”, och ”vad som är viktigt för andra?”. Jag tror att vi måste vara medvetna och ställa frågor om hur mycket vi vill låta tekniken styra vår världsbild.