Etikettarkiv: mottagare

Blondinbella en bloggframgång som tänker på sina läsare!!!

Igår hade jag lyckan att få vara inbjuden som talare av Jocke som stod som värd för årets upplaga av New Generation marketing i Helsingborg arrangerad av Marknadsföreningen i Helsingborgsregionen. Temat för förmiddagen var ”Människor, maskiner, medier och megastjärnor”.

Personligen var jag smickrad över att bara få äran att få höra Katarina Grafman som initierat pratade om generation noll kollAnna Caracolias som pratade så engagerat om mobilitet och appar. De magiska maskinerna, som följer oss över allt. Sedan var det jag som pratade om Creative Commons med så mycket energi som jag kunde uppbåda. Min presentation finns längst ner.  Sist ut var megastjärnan Isabella Löwengrip, eller Blondinbella och jag måste säga att jag är grymt imponerad av henne.

Our hero Blondinbella (Isabella Löwengrip)

Isabella Löwengrip vilket energiknippe. Alla fans som kom till Dunkers i Helsingborg bara för att höra henne, och hur hon svarade på deras engagemang… Hon tog sig tid för alla sina fans, som satt, stod och beundrade fotograferade henne som en superstjärna. Och hon möte alla med en nyfiken blick ett leende och en nyfiken fråga om vem de var, tänk vilket bemötande, vilket tänk på sina läsare.

I Isabellas presentation kring sin framgång stod det klart att hennes framgång bygger på en tydlig strategi, hon tänker på sina läsare, åhörare och bjuder på sig själv, sin text och på sina kunskaper.

Hennes recept till framgång som bloggare bygger på att hon ett genomtänkt mottagartänk. Hon arbetar med att hennes mottagare ska känna att de är viktiga, sedda bekräftade. Isabella säger till Jocke: (se filmen finns nedan Isabella är ungefär 1,55 in i inspelningen)

jag är så nyfiken och läser varje kommentar och svarar på allt. Vi lär känna varandra.

Isabella Löwengrip har en publicist strategi och skapar olika bloggtexter beroende på vem och var hennes läsare befinner sig under dagen:

På morgonen behövs inspiration och då är Dagens Outfit en möjlighet att ge läsarna lite inspiration. Vid lunch hade hon genom statistik en bild av att läsarna var lite äldre, och då skriver hon gärna om saker som hon ska göra, människor som hon ska träffa, då lyfts hon som förebild av sina läsare.

På eftermiddagen så skriver hon ett mer provocerande inlägg som väcker läsarna till liv. Då blir hon i kommentarsfältet ”den blåsta bimbon” Sedan drar hon tillbaka det efter middagen och skriver ett pepp-inlägg. Skapa självkänsla inlägg som bygger på att läsarna har lite mer tid och kan fördjupa sig. För att avsluta dagen på bloggen med ett personligt inlägg som ger läsarna en möjlighet att lära känna Isabella.

Framgången i mottagartänket bygger på att attrahera olika människor och sedan skapa rörelser och motrörelser. Att beröra vem det än är som läser och vilken tid på dagen de läser hennes blogg. Men det jag gillar mest är att hon tänker på igenkänning. Läsaren ska känna igen sig, var sig han/hon läser varje dag eller har ett längre uppehåll. De ska känna igen sig. Låt oss kalla det Glamour tänket, serien som pågått år efter år, men vars historia inte tycks röra sig framåt. Det är viktigt med en igenkänningsfaktor.

Wow vilken tjej, vilken grej, vilket tänk!

 



Text på webben, för en läsares skull

Igår pratade jag med en bekant i telefon och vi kom att prata om hur man lyckas nå en mottagare på nätet, om det bara handlar om att skriva för Google, eller om det finns andra råd som man kan komma med. Hur ska man skriva för att nå sin läsare på internet? För att sammanfatta skrivande på webben handlar om att göra det som webben gillar:

  • att texten har det viktigaste först
  • rubriker som säger vad texten handlar om…
  • mellanrubriker (som sökläsningshjälp)
  • blankslag (vid nytt stycke)
  • att genom typografiska medel markera det viktigaste i texten
    • fetstil
    • kursiv
    • versaler
  • ingresser vid långa inlägg (sammanfattande inledning)

Alltför att göra det lättare för en läsare att hitta i informationsbruset, veta om han/hon har hittat rätt, ska lägga ner tid på att läsa det som du skrivit eller inte.

Stiftelsen för internetinfrastruktur .se har de gett ut en guide som heter Hur man skriver för webben som är skriven av Erik Geijer. Kontentan av guiden är att vi som läsare på bildskärm agerar vi lite annorlunda jämför med hur vi läser på papper, och kanske på en ipad, eller annan läsplatta Kindel etc. Läsplattorna kanske ändrar vårt läsbeteende på nätet, men om vi läser på skärm, så visar studier av bland annat Jakob Nielsen att vi som läsare är:

  • otåliga
  • vill bli snabbt tillfredställda
  • sökläser, efter en bestämd uppgift

På nätet är nya möjligheter alltid ett klick bort, som jag brukar säga, och det ska jag som skribent/bloggare ha i åtanke. Jag tillstår att jag ständigt GLÖMMER det! Tänker att jag skriver kort idag, inte så lång och ändå blir det alltför lång, alltför mycket etc. Jag glömmer ständigt att ni klickar bort mig, när jag blir för långrandig.

Så hur borde jag skriva för en läsare som läser med dessa förutsättningar?

Ta det viktigaste först

Skriv det som du kommer fram till först, det du vill att din läsare ska veta, ska ta med sig först, sedan kan du fransa ut. Jag brukar ofta spara mina slutsatser till sist, men tänk efter klickar de bort dig så gör de det från början, så skriv sentensen först.

Skriv kort

Jag ska naturligtvis skriva kort. Rubriken är A och O, den ska för läsaren ge en tydlig signal om vad texten handlar om. Ibland tror jag att rubriken säger mer än texten, och att en del tror att de vet vad inlägget handlar om innan de läst texten. Att sätta rubriker är en konst, en svår konst!

Använd ingresser

Använd gärna en ingress, som inledning. Gör en kort sammanfattning av texten (sådana orkar aldrig jag göra). Jag skriver om saker som intresserar mig, som jag vill belysa sedan vill jag inte sammanfatta allt för att du ska slippa läsa, men om man ska tillfredsställa den otålige läsaren ska man göra det. En som gör det varje gång han kommentarer är Joakim Jardenberg, han sammanfattar i en mening eller två, och skriver en kommentar. Suveränt! Och enkelt, men ändå så svårt.

Gör texten överblickbar

Eftersom en läsare på webben söker efter bra tips är det bra att göra webbtexter överblickbar. Jag lever inte som Geijer lär, men jag brukar ändå rekommendera följande:

  • Använd blankrader
  • Skriv mellanrubriker som hjälper läsaren att få överblick och en indikation på vad som står i texten
  • Använd indrag, vid citat etc
  • Gör punktlistor

En annan grej som är väl så viktig är att välja ett typsnitt som är läsvänligt. Välj ett  utan serifer, ett sk san serif-typsnitt eftersom det är lättare att läsa på skärm. Ögat har lättare att läsa typsnitt som inte har små ”klackar” vid foten av tecknet. Pröva själv 🙂

Ett typsnitt utan serif (sk san-serif)

Ett typsnitt med serif

När jag arbetar med lärare eller elever som ska lära sig mer om hur text på webben möts av en läsare brukar jag sammanfatta att skrivande på webben handlar om att göra det som webben gillar:

  • att texten har det viktigaste först
  • rubriker som säger vad texten handlar om…
  • mellanrubriker (som sökläsningshjälp)
  • blankslag (vid nytt stycke)
  • att genom typografiska medel markera det viktigaste i texten
    • fetstil
    • kursiv
    • versaler
  • ingresser vid långa inlägg (sammanfattande inledning)

Alltför att göra det lättare för en läsare att hitta i infomrationsbruset, veta om han/hon har hittat rätt, ska lägga ner tid på att läsa det som du skrivit eller inte

Hur ser du på din läsare?

Sociala medier beskrivs gärna som marknadsföringskanaler, i många former som en plats där dina kunder pratar om dig och ditt företag varumärke, som en plats där du kan marknadsföra dig själv och dina tjänster. Är kanske så enkelt att sociala medier är som en reklampelare, en kanal där företag, individer skriker ut sitt budskap, sina kampanjer, på olika marknadsplatser.

Jag vill tro och hoppas att sociala medier liksom traditionella medier har flera syften som att:

  • informera
  • propagera
  • debattera
  • granska
  • underhålla

Tittar jag på min egen blogg (en av de sociala medier som jag använder) så: informerar jag glatt, om sånt jag gör, sånt jag läser, hör, tar del av, sånt jag gör och sånt jag vill berätta. Jag har en tydlig åsikt (tror jag i vilket fall som helst och propagerar för saker som Creative Commons), debatterar gör jag väl till viss del, kring frågor som rör skolan, sociala medier undervisning, sociala medier som pedagogiska verktyg, verktyg för kommunikation mellan elever och lärare. Granskar (Det tvivlar jag på att jag gör, men kanske). Underhåller, nja det är väl inte min bloggs starka sida, men viss smittoeffekt finns från andra kanaler.

Jag följer en del bloggar om skola och sociala medier, och slås med jämna mellanrum av frågan:

  • Hur ser du då på dina läsare?
  • Hur ser du på de som arbetar i skolan?

Ja, jag vet att det finns ett kunskapsbehov, att många i skolan inte har så mycket kunskaper om sociala medier. Ja, jag vet att många av oss som är aktiva i sociala medier vill överbrygga det kunskapsglappet, vill få skolan att ta steget, våga språnget. Vi ser ett behov och det behovet vill vi möta, frågan är bara hur vi gör det?

Är dina läsare dina potentiella kunder? Dina läsare, de du vill arbeta med? Och om så, hur vill du nå dem? Varför ska de köpa din produkt, läsa din blogg? Varför ska de ta del av dina kunskaper? Dina åsikter, det du vill säga? Berätta belys, förklara… men istället möter jag med jämna mellanrum inlägg av karaktären:

Jag är XY och jag berättar gärna för dig varför ni i skolan ska arbeta med sociala medier.

Kanske lite mer utförliga och kanske med lite ”fikonspråk” som kopplas till webben och sociala medier, när jag läser dessa inlägg tänker jag, men du som är så klok, så brilliant och kan så mycket, varför gör du så. Du kan väl mer, eller? Sedan ställer jag mig frågan: fungerar det? Och om det fungerar vad förmedlar du för bild av dina potentiella kunder? Vad förmedlar du för bild av skolan?

Vi pratar om att sociala medier handlar om vänner, nätverk och att vi litar på våra nätverk för att köpa en produkt, sk viral marknadsföring, men när jag ser information, marknadsföring av typen Jag är XY och jag ska berätta för dig varför ni i skolan ska jobba med webben,, som inte bygger på källor, länkar, referenser så blir jag stilla ifrågasättande:

  • Varför ska jag tro på dig?
  • Varför ska jag anlita dig?
  • Och hur ser du egentligen på mig? För jag är väl den tänkte mottagaren, eller?

På bokmässan berättade Unni Drogge att hon ser på sina läsare och sitt engagemang i sociala medier. Hon formulerade det ungefär så att engagera sig i sociala medier är som att skaffa husdjur. Du måste liksom sköta om dina läsare. Du måste ge dem din närvaro, något av dig själv, din kärlek, din omtanke, eller åtminstone ett tak att vila under i väntan på att natten ska ta slut, och kanske ett mål mat.

Tanken tilltalar mig. Det handlar om att vårda de som följer mig. De som läser min blogg, följer mig på twitter, flickr har mig som vän på Facebook. Mitt engagemang i sociala medier bygger på ett ansvar, ömsesidighet och omvårdnad. Men är denna föreställning utbredd? Hur ser bloggare, twittrare, facebookare som vill nå skolan som kund så på sina läsare, sina följare sina vänner eller på sina potentiella kunder.

Vilken är din bild? Hur upplever du att bloggare ser på sina läsare i skolan? Hur ser de på sina potentiella kunder, och hur förmedlas det? Fundera på vilka signaler som sänds ut genom ditt sätt att se på skolan som mottagare. Vill du ge en bild av att de som arbetar i skolan är ganska dumma, lättlurade, eller inte?

Twitter och källkritik, hur fungerar det?

Twitter är en bra utgångspunkt för att fundera kring hur vi avgör vem som är avsändare i sociala medier. Hur vet vi att den som utger sig för att vara avsändare verkligen är det? Hur gör elever för att avgöra vem som är avsändare?

Dagens inlägg handlar om twitter och hur vi i sociala medier är ganska utlämnade till att den information som avsändaren gett oss för att avgöra vem som är avsändare.

Twitter escultura de arena

Twitter escultura de arena by Rosaura Ochoa CC (by)

Twitter brukar betecknas som en mikrobloggtjänst i vilken användarna har 140 tecken, som en SMS, att dela med sig av sina erfarenheter, länkar och annan information. Det är ett enkelt verktyg som tillåter många användningsområden. Tjänsten används av många: allt från Kolla Källan till kända politiker till kändisar som Lady Gaga och Stephen Fry. Twitter bygger på att du som användare fritt väljer vilka du vill följa och du kan följa hur många du vill eller hur få du vill. Till skillnad från Facebook kan du följa med vem du vill utan att den användaren följer dig tillbaka. Och när du väl följer en person kan du ta del av allt den personen skriver på twitter.

Kändisar använder mikrobloggen

Det är många kända personer som har tagit mikrobloggtjänsten till sig. I tidningar som Aftonbladet kan vi ta del av tweets från kändisar. Just ett sådant exempel tycker jag kan vara en bra utgångspunkt för ett samtal kring avsändare och hur vi avgör om avsändaren är den som han/hon utger sig för att vara. I artikeln Kändisar i panik när Twitter kraschade, där  bland annat står följande:

Ummmmm….. vart tog mina followers vägen @Twitter, skrev skrev amerikanska skådespelerskan och ”Förhäxad”-stjärnan Alyssa Milano.

När jag läser artikeln där tweeten finns citerad så ställer jag mig frågan: hur vet Aftonbladet att det är Alyssa Milano som är den som har skrivit tweeten?

Hur vet jag att det är Lady Gaga som twittrar?

Det är för övrigt en fråga som varje användare av sociala medier måste ställa sig: Hur vet jag att det är Lady Gaga som twittrar? Hur vet jag att det är Anette Holmqvist som är den som sitter bakom tangenterna för Kolla Källans twitter?

I ett arbete kring källkritik skulle jag låta mina elever undersöka frågan: Hur kan vi veta att det är skådespelerskan Alyssa Milano eller Anette Holmqvist från Kolla Källan som twittrar? Sedan skulle jag låta eleverna undersöka om det finns det något sätt att ta reda på det.

En naturlig utgångspunkt för att undersöka avsändaren på twitter är att gå in på ett twitterkontos profilsida. I mitt exempel är det http://twitter.com/alyssa_Milano och http://twitter.com/kollakallan.

På  profilsidan finns de senaste tweetsen samlade och där finns också en kort presentation av twitterkontots: namn, webbplats, och en bio på max 160 tecken.

I Alyssa Milanos bio står det följande:

☮, ♥, and BASEBALL. This is my official page. I tweet a lot. Consider yourself forewarned.

Den informationen gör inte att jag kan säga att det är Alyssa Milano, som twittrar, så hur kan vi då veta att det är hon som twittrar?

När det kommer till de stora kändisarna har twitter hjälp oss användare genom att skapa s.k. Verfified Accounts, vilket i princip innebär att twitter har tagit kontakt med användaren som påstår sig vara Alyssa Milano och frågat den om hon verkligen är den kända skådespelaren, och om så är fallet så har kontot verifierats.

Det finns flera andra kända twittrar som också har sk verified accounts som skådespelaren Stephen Fry och USA:s 44:e president Barack Obama.

Hur vet jag att det är Anette Holmqvist som twittrar?

Det är svårare med twitterkonton som Kolla Källans, för hur vet vi att det är Anette Holmqvist som sitter bakom tangenterna? Kolla Källans konto är inte verifierat och hur gör då en användare för att avgöra om Kolla Källan är avsändare eller inte?

En användare på twitter får kort och gott lita på eller förhålla sig till det som Kolla Källan skrivit i sin profilsida. I Kolla Källans twitterbio står följande:

”Webbplats om källkritik, upphovsrätt och säker internetanvändning. Redaktör för Kolla källan är Anette Holmqvist på Skolverket.”

Räcker den informationen för att en användare med säkerhet kan säga att det är Anette Homqvist som twittrar? Troligen inte, men användare på twitter och i andra sociala medier använder den informationen och tillsammans med tweetsen för att avgöra om avsändaren är Kolla källans redaktör Anette Holmqvist eller inte.

***

Sedan ska jag lägga till den brasklappen att när det kommer till kända personer eller personer som angett ett ”riktigt” namn på twitter, så kan du också hitta kontaktuppgifter på nätet, på bloggen, på webbplatsen, på eniro och på så sätt ta kontakt med den som säger sig stå bakom kontot och fråga om det är hans/hennes twitterkonto.