Etikettarkiv: nätet

Vem äger din identitet på nätet?

Vem äger din identitet på nätet? Har du ställt dig frågan? Jag fick mig en funderare igår när jag läste Jockes inlägg på Mindpark från 2009 ”Vem äger ditt twitter-konto”. Inlägget handlar om vem som äger din identitet, som skapas i förhållande till vårt arbete. En spännande och intressant fråga, och som vanligt svår.

Det handlar om att skilja mellan individer och roller. Till exempel har vi givetvis alltid haft ett antal mailadresser under @mindpark.se. info@mindpark.se, ekonomi@mindpark.se, rubbt@mindpark.se för att nämna några. Men när du velat maila med mig så bad jag dig skicka mailet till joakim@jardenberg.com och ville du ha tag på Daniel så var det daniel@nuud.se som gällde. På samma sätt borde det vara självklart att jag kommunicerar med chefred@aftonbladet.se om jag vill diskutera aftonbladets senaste felsteg och med Jan Helins privata mailadress om jag vill få med honom i Mindparks Bloggteam.

Men hur är det i sociala nätverk, vem äger din identitet? Och vilka rättigheter har du? Handlar det om roller, individer och vad säger egentligen avtalen som vi ingår? Det är en fråga som de undersöker i podcasten Who owns your Social Identity. I podcasten diskuteras vad vi som användare har för rättigheter gentemot den identitet som vi skapar genom de konton som vi använder i sociala nätverk.

Det är en spännande podcast som handlar om vem som äger vår identitet på nätet och de diskuterar olika strategier som man kan ha gentemot sin digitala identitet. Insikten är att:

Identity online has become a lot more complicated. We have accounts not only with our Internet provider but at Facebook and LinkedIn and Gmail and Twitter and The New York Times and Amazon and iTunes and Netflix and our bank and our airline and our blog hosting service. And for every app on our smartphone and almost every website we go we have an account as well. And it’s all become so complicated that a lot of websites now want you to log in with your Facebook or Twitter account, and that makes it simpler but it also makes those accounts all the more important.

And as important as they are, what protects our accounts are the terms of service agreements. If you read them—and who does?—you’d learn, probably to no surprise, that they protect the provider a lot more then they protect you.

Det är inte lätt att veta hur man ska göra. Kontentan tycks vara att det är en avvägning. Du kan skapa en identitet online genom olika sociala nätverk, men enligt de avtal som du ingått med tex. Twitter, så har du som användare inte så mycket rättigheter i förhållande till den identitet som du bygger upp, utan twitter kan om jag förstår det rätt välja att sälja den till högstbjudande och då har du inget att sätta emot. Avtalet ger dig inte så mycket skydd, utan ger twitter mycket möjligheter.

Men hur ska man då göra? Ska man avstå från att använda sociala nätverk för att, men att avstå från att skapa ett eget avtryck innebär att du låter andra skapa en bild av dig, kanske skapas ett konto i ditt namn som ger en bild av dig. Och vilken kontroll har du då över din identitet? I podcasten beskrivs vår identitet på nätet som resultatet av det sökresultatet som finns i Google. Har du Googlat dig själv på senaste tiden? Vad har du egentligen för digital identitet och styr du över den?  Och det är sant att sökresultatet i Google ger en bild av vilka vi är så anser jag att man behöver ta kontroll över sitt digitala avtryck, och sociala nätverkstjänster kanske inte ska vara ens enda utgångspunkt, när man skapar en digital identitet. Men hur ska man då göra?

Slutsatsen i den podcast som jag tycker att du ska lyssna igenom själv är att du bör skaffa dig ett eget ankare för din identitet  på nätet genom att köpa dig ett eget domännamn, en egen social nätverksplats från vilken du länkar till dina sociala nätverk. Vid en konflikt kring domännamn så är lagrummet tydligare och tvistelösningen är mer reglerad.

Personligen tycker jag att det är tänkvärt svårt och spännande. För hur har du tänkt kring din digitala identitet och de rättigheter som du har i förhållande till den. De sociala nätverken vad äger de egentligen av vår identitet och vad händer med den när vi byter roller, skiljer du på identitet och roll? Samt äger du din identitet på nätet eller har du lämnat över det till de sociala nätverken?

för att vara säker behövs en annan källa

Jag håller på att skriva om elever (minderåriga) och avtal i förhållande till Creative Commons, eftersom frågor droppar in. Jag tänker att jag måste kunna hitta källorna, de juridiska källorna på nätet och hamnar på regeringskansliets rättsdatabaser.

Jag söker och då möts jag av följande brasklapp:

Observera att det kan förekomma fel i författningstexterna. Bilagorna till författningarna saknas. Kontrollera därför alltid texten mot den tryckta versionen.

Nu förstår jag varför jag inte ska lita på källor på nätet, tack! Det är lite som att hamna på WikiPedia som skriver om sig själv som källa (se under rubriken kritik):

Wikipedia ber användarna att verifiera innehållet genom att uppge och kontrollera källor. Dessa kan i praktiken vara bloggar, och ibland kan det visa sig att en artikel på Wikipedia verifieras genom att innehållet kontrolleras mot en källa, som i sin tur har använt Wikipedia som källa utan att uppge detta.

Frågan är bara vem, vilka gör detta? Men uppmaningen är bra!

En policy för webbpublicering i skolan, behövs det?

Jag fick frågan igår om jag kände till några policys för skolor och webbpublicering. Jag har inte sett eller hört talas om några svenska men sett ett fåtal brittiska, och är imponerad av den goda vilja som finns bakom dessa dokument, många kloka tankar många goda idéer, och allt imponerar på mig.

Samtidigt undrar jag behövs speciella policys för webbpublicering i skolan? Vad är webben? Vad används webbpublicering till i skolan? Hur skiljer webben från att publicera sig i skolans tidning? Hur skiljer det sig att publicera ett skolarbete på nätet jämfört med att sätta upp skolarbetet på väggen? Är det inte samma sak som att lämna in det till läraren? Är det inte samma skolarbete (titta på Fiskis5an) som sker på nätet, med nya medel, med fler möjligheter till att använda flera medier, text, bild, rörlig bild, ljud etc? Med möjligheten att få kunskaper om internet som medium, om källor, om källkritik, upphovsrätt etc… Men är inte nätet bara en förlängning av skollivet, en del av vardagen?

Olle Findahl Svenskarna och internet 2010 CC (by)

Det finns skillnader, eftersom nätet gör att skolarbetet potentiellt når många fler, och paradoxalt upplevs nätet är så oändligt stort att vi upplever det anonymt. Sedan finns det en skillnad mellan skolväggen och nätet, för webben är inte en naturlig plats för skolarbetet, att publicera skolarbetet på nätet är inte lika självklart som att sätta upp skolarbetet på väggen. Kanske är det därför vi tycker att det behövs en policy, tydliga riktlinjer för att publicera skolarbetet på nätet.

Men medför internet som medium det nödvändigt för skolan att ha en speciell policy för webbpublicering? Blir webbpublicering lättare med en policy? Blir det säkrare? Blir det bättre? Uppnår vi skolan sina mål genom att skapa en policy?

Sedan undrar jag vad säger en policy för skolarbete på nätet egentligen om vårt sätt att se på internet? Säger vi inte bara att nätet är en annan del av verkligheten, en där vi av en eller annan anledning behöver riktlinjer, en policy för att göra skolarbetet på ett schysst sätt, för att tänka på

  • vad vi skriver,
  • hur vi uppfattas,
  • hur vi är mot andra, eller?

Är inte webben i skolan en del av det vanliga skolarbetet, en förlängning av klassrummet. En wiki, en blogg, en webbplats för skolarbetet blir bara en förlängning av klassrummet och samma policys, samma riktlinjer som vid vanligt skolarbete borde väl gälla, eller?

Sedan undrar jag vilken nytta en policy fyller? Ett dokument som skapas för att…

  • vi ska läsa?
  • vi ska vara ”bra”?
  • det ska finnas tydliga riktlinjer för vem? elever?, lärare? föräldrar? skolledning?

Sedan undrar jag hur många hyllvärmare har vi inte skapat i skolan? Behövs ännu ett dokument? Skapar vi policyn för eleverna eller för oss själva?

Vill vi uppnå en gott samtal, en god ton, en trevlig miljö där elever och lärare känner sig trygga bygger väl det på det gamla vanliga, att arbeta med att vara närvarande, att fundera kring vilka värden skolan ska stå för och hur vi i skolan vill att de ska genomsyra vår undervisning, vår skolvardag. En policy kan inte stoppa att det går fel, att vi gör misstag, att vi sårar varandra, men om vi pratar om det, om vi ser, om vi är närvarande, så kan vi lära oss och tillsammans skapa en tryggare miljö, en tryggare skola, eller?

Ska vi skapa en trygg och säker miljö på nätet, för våra elever för våra barn, kanske är en policy en viktig del? Jag tror att kunskap är A och O samt att det är än viktigare att vara närvarande, att föra samtal, vara medveten om att livet online är detsamma som livet offline. Att de barn, de ungdomar, de vuxna vi möter på nätet bär på samma frågor, samma problem, samma möjligheter som i livet utanför nätet. De är människor. Vi vuxna behöver har en del erfarenheter, kunskaper om livet, och att vår roll är densamma offline som online, men inte alla. Vill vi vägleda våra barn, våra ungdomar måste vi visa tilltro, lyssna och vara närvarande. Vara öppna för frågor, för samtal, för att söka svar och tillsammans skapa kunskap.

En policy för webbpublicering i skolan, behövs det?

Vilka blogg-text-typer finns det?

Inlägget är uppdaterat efter jag fått lite input från ev av mina läsare Per-Olof Arnäs kommentar med följande texttyper:

  • humortexter
  • recepttexter och jag vill puffa för mitt enda egna inlägg Här kommer receptet
  • fjortisinlägg

Jag vet att på nätet är vi fenor på att dela med oss av kategoriseringar av olika slag, av listor om allt från en om vilka böcker som borde ingå i vår kanon till en lista över 21 Things That Will Become Obsolete in Education by 2020, hur vi ska twittra, retweeta, om våra tankar i stort och smått. Listor om våra bästa tips om allt eller inget. Men idag slog det mig, finns det ingen bra lista över olika blogg-text-typer?

Ja, jag vet att vi kategoriserar bloggar utifrån deras innehåll:

  • modébloggar
  • pedagogbloggar
  • politikerbloggar
  • etc.

Jag har tidigare förundrats över att det inte finns någon gemensam textnorm på i bloggar, att allt tycks tillåtet och allt tycks ok. Jag älskar det.

Men i allt vårt reflekterande kring sociala medier och hur de fungerar undrar jag finns det några typer av bloggtexter? Och om så vilka? Jag ides inte leta utan gjorde en själv som du gärna får komplettera… De blogg-text-typer som jag stöter på är:

  • länk-”kärleks”-texter
  • texter om expertens insikter
  • newsmill-texterna
  • bilderna berättar istället för texten
  • de personliga insikternas texter
  • de litterära texterna
  • rss-texterna
  • listorna

Länkkärleks-texterna

Jag tittar på Jardenbergs blogg och fascineras av han länkar och kommentarer, korta kärnfulla, samma sak hittar jag hos Dr_PO:s Third Opinion, med sina Veckans bästa eller DoktorSpinns Smurftips som arbetar med samma typ av bloggeri. En genre/texttyp som kanske kan kallas länkkärlek, de vill dela med sig av det de läser omvärldsbevakar tar del av. Sociala mediers kärna. De ger en kort kommentar och en länk.

Expertens insikter

Sedan finns en bloggtexter som är utredande i sin karaktär. De utreder en sakfråga grundligt och sedan eventuellt ställning, en texttyp som bygger på en vilja att försöka förstå, förklara och reda ut. Syftet med texterna är att tydliggöra, eventuellt ta ställning. Exempel på det är lätt att hitta om man tittar på Brit Stakstons inlägg på JMW, eller på Mathias Klangs inlägg om Kritiken mot Creative Commons på bloggen Techrisk, ännu ett extremt tydligt exempel på texttypen Experts insikter är Nikke Lindqvist inlägg om Dina vänners Facebooks statusar via rss.

Newsmill

Sedan finns de bloggtexter är rena debattinläggen, brinner av sin glöd att vilja ändra, få andra att ta ställning för den sak som bloggaren brinner för. Genren får bära namnet på en känd och stor debattblogg på nätet. Jag har valt att hämta ett exempel från Internetdagarna av Måns Jonasson som jag tycker brinner av glöd och engagemang för sin sak, när han skriver om Filtrera mera! Stoppa kommentarshatet på nätet .

Bilderna berättar

Det finns de finns bloggtexter som består av en bild eller flera med en kortkommentar, men texten är mest av allt bilden. Styrkan in mediet, du kan komplettera texten din med bra bilder, eller multimedia. Här kan Mona Wallins inlägg jag blir galen belysa precis vad jag menar men även Gustavs Cookalong Pannkakor illustrerar genren en bild säger mer än tusen ord.

De personliga insikterna

Sedan finns de en typ av bloggtexter som är väldigt personliga, och belyser en personlig insikt, slutsats, som bloggare delar för att vi kan via våra bloggar. Denna genre innehåller alltifrån de djupt filosofiska texterna som funderar kring livets mening, döden, varför ägnar vi tid åt det här, till korta reflektioner kring saker som bloggaren ramlar över, eller som påverkar hela bloggarens existens, som inlägget Tyngden

Jag älskar för övrigt de blogginlägg som börjar med frågan: ”Varför bloggar jag?” så texttypen borde heta Varför-bloggar-jag, eller texter som handlar om personliga insikter, frågor, funderingar! Exempel det finns massor men jag tar det som ligger närmast och det är Techollamas inlägg om Why I’m quitting Facebook. Ett långt utredande inlägg, men samtidigt personligt, härligt fångar bloggtextens styrka i alla dess delar.

Litterära inlägg

Vad har jag glömt, de litterära inläggen, dessvärre läser jag väldigt få litterära bloggar, så egentligen har jag inga exempel. Men Jennifer Barks blogg Subtilt får stå som exempel med inlägget Boktjuven s.43

RSS

De aktuella kommentarernas genre, kanske de som skriver inlägg bara för att länka till massor med intressanta artiklar som de vill att jag ska läsa deras blogg blir en rss-läsare till intressanta artiklar, fast utan kommentarer. Rss-genren kanske den kan kallas. Dessvärre har jag inga exempel, men jag är säker på att ni har ramlat över dessa texter, ni med!

Listan

Sedan har vi ju listgenren, den som jag just skriver ett inlägg i. Inlägg som listar saker, som genrertyper, texttyper i bloggar…

Och här, vid min listas slut inser jag att text på nätet liknar på ett sätt text utanför nätet, men ändå läser vi på ett helt annat sätt, och vi kan lättare ta ställning till det som sägs genom att vi enkelt kan ta del av mitt källmaterial, så en sista länk till den artikel som fick mig att gå i dessa funderingar…Aron Lund: Twitter gör oss dummare, och jag tvivlar på att rubriken är rätt satt, men twitter, sociala medier och text i dem gör oss till andra läsare, och dessa texter skapar också nya texttyper genrer… frågan är bara vilka?

Ja, varför har jag inte hittat en beskrivning över olika bloggtexter, finns det inte eller behövs det inte? Eller beror det bara på att jag inte har börjat leta :lol:

Sedan ska jag som fröken lägga in brasklappen, ingen text är renodlat en typ endast de flyter så klart in i varandra som i alla andra sammanhang.

Kränkningar på nätet, beror de på nätet?

Jag har just avslutat kvällens sista grej på min to-do-listan när jag av en tillfällighet ser en tweet i ögonvrån från Brit Stakston

”Ok så vi mobbas på nätet enligt er undersökning TV4. Ska vi stänga av Internetet nu eller?”

Jag inser att återigen har media gjort en enkel poäng av att unga utsätts för kränkningar på nätet. Jag frågar Brit om en url och får en genast.

Inslaget kommer från Tv4 och handlar om att kränkningar som enligt en undersökning är vanligt på nätet . Enligt deras undersökning (Novus Opinion) har 20% utsatts för mobbning på nätet… Sedan slänger Tv4-nyheterna sig med en rapport från datainspektionen, som stödjer deras uppgifter.

Jag vill göra det klart från början. Jag förstår att det förekommer kränkningar på nätet, men frågan är vad det beror på? I inslaget visar Tv4 bara på problemet, att det förekommer, och att det eventuellt har ökat i omfattning, men sen då?

Vilken är lösningen? Varför uppstår dessa beteenden? Vad gör att människor kränker varandra. I inslaget får några ungdomar svara på frågan och de säger ”det är liksom lättare att säga det på nätet, än face to face”. Men vad säger undersökningen och vad säger forskningen?

En liten källkritisk undran så här på lördagkvällen också. Den där undersökningen som Novus Opinion gjort, hur många deltog, hur gjorde urvalet? Hur stor var svarsfrekvensen?

Vad vill tv4 uppnå?

Jag har skrivit om det förut men vill lyfta det igen, vi vuxna har ett ansvar, och vi i skolan har också ett ansvar. Kanske ska jag passa på att puffa för några av de inlägg jag skrivit i frågan. Läs mitt gästinlägg på Cybernormer, eller mina reflektioner kring Elza Dunkels otroliga krönika.

Källkritik och sanningen, hur blir vi mer medvetna?

Jag skrev i mina egna ögon ett bra inlägg om källkritik och ett Youtube-klipp på Stjärnkikarna den 10 september 2009. Ett inlägg som jag faktiskt skulle vilja puffa för ännu en gång. Jag brukar glömma det mellan gångerna, men igår påminde Hanna mig om det igen med en tweet

”Hittade ditt inlägg om Youtubefilm Slip and Slide! -Tänker sno!”

Sno på du svarade jag, men insåg att jag inte visste vad det var för inlägg hon menade, bad om att få en hint och fick en länk till inlägget på Stjärnkikarna.

Inlägget Källkritik och nätet handlar om ett klipp på Youtube, som vid en närmare granskning är en del av en marknadsföringskampanj för Microsoft, och sedan ställer jag frågan om själva klippet är fejk eller inte.

Idag skulle jag vilja säga att det kanske inte är den centrala frågan, utan frågan borde handla om hur vi blir medvetna om att det vi ser är ett reklamjippo, alltså också har ett annat syfte än att bara underhålla, vara en gimmick. Idag skulle jag hellre vilja föra ett samtal kring marknadsföring och hur vi blir mer medvetna som mediekonsumenter i stort.

Kolla på klippet och kom med infallsvinklar vet, ja! Har du idéer på hur man gör, dela med dig…

Vi är människor även på nätet

Jag läser Lärarnas tidnings artikel om Flera tusen lärare blir uthängda på nätet. Artikeln får mig att minnas en replik som en kollega sa mig:

Vågar du Googla dig själv på Facebook?

Ja, det vågar jag, för jag tror att om jag hittar sånt som är kränkande, Facebookgrupper om att avskaffa mig som lärare etc, så tror jag att det är lättare för mig att verkligen möta mina elever i ett samtal, inget lätt samtal, men i ett samtal kring:

  • Är det så här ni upplever mig som lärare, det visste inte jag.
  • Hur kan vi arbeta för att det ska bli bättre …

Men jag tycker också att Ann-Katrin Agebäck (chef på Medierådet) tar upp en viktig aspekt när hon säger att

det blivit allt vanligare med påhopp och meningslösa elakheter på webben.
— Både unga och vuxna har släppt många av de barriärer som de har i kontakter utanför nätet. När man inte behöver se den man pratar med i ögonen verkar det mesta bli möjligt att vräka ur sig, säger Ann-Katrin Agebäck.
Hon tycker att skolorna ska ha /…/ diskussion om konsekvenserna för människor på andra sidan knapptrycket.
— Man går inte fram till en person på gatan och säger »fy fan vad ful du är«. Varför ska man då göra det på nätet? Alla lärare kan prata om etiken, man behöver inte kunna ett smack om teknik, säger Ann-Katrin Agebäck.

Låt oss föra samtal med våra elever kring deras vardag, och hur de upplever den och om att även på nätet måste man vårda sina relationer, och tänka på att på andra sidan sitter en människa, en person som har samma känslor som du, är lika sårbar, och vill bara bli sedd, älskad och förstådd.