Etikettarkiv: Nationella prov

Nationella prov, för vem och varför har vi det? #blogg100

De senaste åren har antalet nationella prov blivit fler i skolan. Elever har numera nationella prov i årskurs tre, sex, nio och på gymnasiet. På Skolverkets webbplats framgår det att syftet med nationella prov är:

-stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning
-ge underlag för en analys av i vilken utsträckning kunskapskraven uppfylls på skolnivå, på huvudmannanivå och på nationell nivå

Sedan säger Skolverket att de nationella proven också kan bidra till:

-att konkretisera kursplanerna och ämnesplanerna
-en ökad måluppfyllelse för eleverna.

Jag vet att det pågår en debatt bland pedagoger kring den arbetsbörda som proven innebär, och att det troligen också pågår ett samtal kring deras funktion och deras värde för bedömning både summativt och formativt.

Min invändning mot de nationella proven är den kunskapssyn som ”prov i sig” förmedlar om att det finns ett ”rätt” svar, och det svaret är det som eleverna ska redovisa. Oavsett om proven tillåter flera olika lösningar eller flera utvägar så finns det i provformen som verktyg implicit en föreställning om att det handlar om ”rätt och fel” och inte eleverna förstår uppgiften ”rätt” så kan de inte heller komma till det rätta svaret, och jag skulle vilja att den skola som vi skickar våra barn till byggde på en annan kunskapssyn, en som handlar om att det finns flera svar, flera möjliga vägar till målet, flera möjliga tolkningar till uppgiften och hur den ska tolka och förstå uppgiften och dess funktion.  Jag tycker inte om ”prov” som verktyg för att styra skolan, eller skolans verksamhet. Jag tror inte på att prov ska användas som ett styrverktyg för att få skolan att göra ”rätt” saker. Och jag tycker att vi borde fundera en gång till på vilken kunskapssyn som vi vill förmedla till de barn som går i skolan.

Nationella prov rättas av människor

Idag fick jag Skolinspektionen pressmeddelande om Nationella prov som kontrollrättats och i enligt de resultat som skolinspektionen kommit fram till är:

De omfattande skillnaderna handlar oftast om att kontrollrättaren bedömt att elevens svar motsvarar ett lägre betyg/poäng än vad ursprungsrättaren bedömt. De största skillnaderna i bedömningar finns i prov där eleven gett svar i form av längre fritext, till exempel uppsatser, och där lärarens bedömningsutrymme är stort. Men även i prov med fasta svarsalternativ finns skillnader.

Störst är skillnaderna i proven i årskurs 9 och i gymnasieskolan. I svenska/svenska som andraspråk på gymnasieskolan skiljer sig bedömningarna åt i 46 procent av de kontrollrättade proven. I andra ämnen är det bara några få procent av proven där bedömningarna skiljer sig åt. Det finns skillnader i bedömningar över hela betygsskalan, men det är mest omfattande i de högre betygen.

Jag är inte förvånad, för nationella prov rättas av människor, och de vi bedömer är unga människor som vi har en relation till som vi tycker om som vi har sett utvecklats, som vi vill uppmuntra…

Syftet med provet är att vara ett stöd för likvärdig bedömning

– Ett av provens grundläggande syften är att stödja en likvärdig och rättvis bedömning och betygssättning av elevens prestationer. Det är därför djupt oroande att bedömningen av elevens prestation på ett prov är beroende av vilken lärare som gör rättningen, säger Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen.

Visst är det ett problem, om vi bedömer dem olika, men frågan är om rättningsmallar och facit är det enda svaret som finns på en uppgift? Jag undrar om det inte är som Anne Marie Körling säger till sin förtvivlade elev: om inte facit är hämar eleverna

Den handlar om det
facit eleven inte får titta i.
— Jag vet inte vad som står i facit. Jag vet inte hur det rätta ser ut, säger eleven uppgivet.
Det rätta? undrar jag och berättar att författaren säkert har en annan lösning än den eleven har. Jag förklarar att för­fattaren och eleven inte behöver tycka lika eftersom ord kan uppfattas olika. Det oroliga matematikansiktet spricker upp.
— Men va? Har matematikboken en författare? Kan jag ha en annan uppfattning?
Och så har eleven plötsligt tre olika förslag på lösningar och är sprudlande glad:
— Du vet, som jag ser det.

Kanske är det inte fel på de som bedömt proven, utan på hur facit är konstruerat, har ni prövat den tanken? Kanske finns det flera lösningar på en uppgift, något som sällan de bedömningsmallar som finns till Nationella prov ger utrymme för. Kanske ska inte skolan lära eleverna att det inte bara finns en lösning som är rätt utan att elever ska våga pröva andra tankar, andra lösningar söka vara kreativa.

Min bild av bedömningsunderlaget som jag får är att det bara handlar om att ”lösa rätt uppgift”, väldigt lite utrymme för tolkning ges, eller till kreativitet.  Men jag undrar jag… Finns det bara ett rätt och det är det som står i bedömningmallen? Och om det är så handlar skolan bara om att eleverna ska söka det svar som läraren sitter på…