Etikettarkiv: NYT

Twitter gör oss smartare…

Jag har personligen fått höra att ”twitter” bara fördummar och inte ger möjlighet till reflektion och fördjupning. Det är på ett sätt sant för på 14o tecken kan du inte fördjupa ditt resonemang, eller hur du tänker, utveckla dina argument, men å andra sidan visar Steven Pinker i sin artikel Mind Over Mass Media att det inte är något nytt. Ny teknologi har mött liknande argument och de återkommer ständigt i debatten.Pinker använder PowerPoint som exempel vars största kritik är att kunskap skulle reduceras till några punkter med nyckelord. Och det vet vi ju alla att det inte är sant.

Artikeln har en tydlig tes att visa att teknologiutvecklingen inte lett till att mänsklighetens kunnande gått tillbaka, utan det har lett till att vi gått framåt. I artikeln tas det fram flera exempel på de faror som man sett med teknologin skulle innebär och så bemöter författaren dem med tydliga och sakliga argument som:

For a reality check today, take the state of science, which demands high levels of brainwork and is measured by clear benchmarks of discovery. These days scientists are never far from their e-mail, rarely touch paper and cannot lecture without PowerPoint. If electronic media were hazardous to intelligence, the quality of science would be plummeting. Yet discoveries are multiplying like fruit flies, and progress is dizzying. Other activities in the life of the mind, like philosophy, history and cultural criticism, are likewise flourishing, as anyone who has lost a morning of work to the Web site Arts & Letters Daily can attest.

Sedan avslutas artikeln med följande klokheter…

Yes, the constant arrival of information packets can be distracting or addictive, especially to people with attention deficit disorder. But distraction is not a new phenomenon. The solution is not to bemoan technology but to develop strategies of self-control, as we do with every other temptation in life. Turn off e-mail or Twitter when you work, put away your Blackberry at dinner time, ask your spouse to call you to bed at a designated hour.

And to encourage intellectual depth, don’t rail at PowerPoint or Google. It’s not as if habits of deep reflection, thorough research and rigorous reasoning ever came naturally to people. They must be acquired in special institutions, which we call universities, and maintained with constant upkeep, which we call analysis, criticism and debate. They are not granted by propping a heavy encyclopedia on your lap, nor are they taken away by efficient access to information on the Internet.

The new media have caught on for a reason. Knowledge is increasing exponentially; human brainpower and waking hours are not. Fortunately, the Internet and information technologies are helping us manage, search and retrieve our collective intellectual output at different scales, from Twitter and previews to e-books and online encyclopedias. Far from making us stupid, these technologies are the only things that will keep us smart.

Ny media har fått framgång av ett syfte, den ökar vårt gemensamma kunnande som att jag utan twitter inte ens fått vetskap om artikeln som Brian Kotts skickade till mig, vilket gör att jag kan ge er möjligheter att tillsammans med mig reflektera över twitters storhet.

Samtidigt måste jag säga att utan twitter hade jag aldrig lärt mig så mycket som jag har gjort… Twitter har kanske inte gjort mig smartare men berikar min vardag och ger mig input till mitt lärande, skrivande och mitt lärarskap. Tack @briankotts!


Har jag sagt det förut, om så lyssna igen! Jag ÄLSKAR twitter, idag har jag i stort sett inte varit online, har haft annat för mig, men när jag loggar in så har@BrianKotts tänk på mig när han läste NYT och skickar en tweet till mig

@kalexanderson How Twitter makes us smarter | NYTimes

Jag blir så glad, någon har tänkt på mig, tänk att det här intresserar Kristina, och jag läser och inser att Brian är precis mitt i prick!

Kan Wikipedia användas för att sprida kulturarvet?

Jag läser den fantastistisk spännande artikeln Venerable British Museum Enlists in the Wikipedia Revolution i New York Times om Britsh Museums samarbete med Wikipedia, i artikeln beskrivs samarbetet ha uppkommit pågrund av:

“I looked at how many Rosetta Stone page views there were at Wikipedia,” said Matthew Cock, who is in charge of the museum’s Web site and is supervising the collaboration with Wikipedia. “That is perhaps our iconic object, and five times as many people go to the Wikipedia article as to ours.”

In other words, if you can’t beat ’em, join ’em.

Kunskapen om hur användarna agerar på webben fick British Museum att ändra strategi och använda Wikipedia för att förmedla kunskap om deraa samlingar. Sedan är beskrivs i artikeln vad som förenar dessa två insitutioner och vad som skapar konflikter:

What unites them is each organization’s concern for educating the public: one has the artifacts and expertise, and the other has the online audience.

Dividing them are issues of copyright and control, principally of images. Wikipedia’s parent, the Wikimedia Foundation, is strongly identified with the “free culture movement,” which generally holds that copyright laws are too restrictive. The foundation hosts an online “commons” with more than six million media files, photos, drawings and videos available under free licenses, which mean they can be copied by virtually anyone as long as there is a credit.

That brought Wikipedia into a legal tussle with another prominent British institution, the National Portrait Gallery, when high-resolution copies of paintings from its collection were uploaded to the commons. A Wikipedia volunteer had cobbled the copies together from the gallery’s Web site, justifying his actions by noting that the paintings involved were no longer under copyright. Both the portrait gallery and the British Museum generate revenue by selling reprints and copies of pieces in their collections.

“Especially at a time like this, we can’t afford to sacrifice any revenue source,” Mr. Cock said.

 Sedan kommer den spännande slutklämmen om målkonflikter inom Wikipedia-communityt:

Mr. Wyatt said he “would love a high-resolution image of the Rosetta Stone,” that shouldn’t be Wikipedia’s only goal in working with the museum. He said that there had been some extremism on his side of the debate: “ ‘Content liberation’ is the phrase that has been used within the Wikimedia community, and I hate that: they see them as a repository of images that haven’t been nicked yet.”

Jag ser motsättningarna, men även beröringspunkterna och jag förväntar mig en livlig diskussion kring det imorgon när jag ska på en workshop om Creative Commons-licenser och fotosamlingar. Jag hoppas också att frågan om Wikipedias roll i förhållande kulturarvet kommer upp till diskussion och belysning. Det ska bli spännande, i vilket fall som helst.

Inbjuden som talare är bland annat Lyam Wyatt Wikipedia Australien och volontär vid British Museum. Se det fullständiga programmet.