Etikettarkiv: okunskap

Varför är erkännandet viktigt? -en Creative Commons reflektion

Me and You av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

På bloggen: Vad gör de i biblioteket läster jag inlägget får skylla sig själv som är en ögonblicksbild av hur en elev söker efter bilder på nätet, och hur samtalet utvecklar sig kring val av bilder och upphovsrättens krav på att erkänna den som skapat verket.

Jag svarade; nej, inte hursomhelst,  och berättade vidare om upphovsrätt och vad som krävs vid publicering. Eleven ser först bekymrad ut, och utbrister sedan:

”Jag har lagt ut bilder flera gånger, och ingen har hört av sig. Den som lägger ut en bild  på Google får väl skylla sig själv”

Jag tycker att eleven svar visar tydligt på svårigheten och paradoxen som finns på nätet med en enkelhet att dela/låna/sprida andras verk. Det finns ett myller av bilder/verk/musik som sprids på nätet, och samtidigt finns det lagar som gör att stora delar av detta delande/spridande är olagligt. Att sprida ett verk, en bild utan tillstånd är ett intrång på skaparens upphovsrätt. (Förutsatt att inte skaparen varit död i mer än 70 år dvs)

Jag brukar säga att Creative Commons är ett alternativ, en möjlighet för oss som vill att andra ska få använda, dela och sprida ens verk utan att fråga först, men det betyder inte att jag har en inställning som säger använd du bara utan att berätta att det är jag som är upphovsman, jag vill få erkännandet, men jag möter ofta samma inställning, när det kommer till de bilder som jag lägger ut under Creative Commons.

Men du har ju lagt ut dem under Creative Commons det betyder ju att man får använda dem fritt.

Jo, det får man. Men för att du ska få det behöver du följa det avtal som följer med verket och kraven är tydliga om du sprider mitt verk ska du erkänna mig som upphovsman, ange verkets titel och ange licensen som talar om under vilka villkor verket får spridas:

Upphovsmannen skall omnämnas i skälig omfattning. Enkelt: namn eller pseudonym skall uppges.

Namnet på verket. Behöver ingen förklaring? Om verket saknar namn faller naturligtvis kravet.

Länk till verket. Om det är praktiskt möjligt bör man länka till verket.

Bearbetade Verk. För bearbetade verk bör man berätta hur det ursprungliga verket har bearbetats.

Bevara hänvisningar till upphovsrätt. Om en upphovsman använder (c) Andersson måste man behålla denna text.

Jag brukar säga att det är en garanti för att jag som användare av andras verk gör rätt samtidigt som det är en biljett på hur verket får spridas, användas, bearbetas i nästa steg. Jag har överseende, för att det blir fel och tror inte på en lösning som den min chef eller (projektledare) lite skämtsamt ibland föreslår:

Man kan alltid stämma dem, eller hota med att stämma dem”.

Men samtidigt undrar jag vad som krävs för att normen, kunskapen om hur man erkänner upphovsmannen på verk som ligger under fria licenser ska bli mer spridd, hur gör man det?

Normen, kraven, villkoren för att låna, sprida bilder under Creative Commons är för många okända, De flesta tycks inte känna till licenserna överhuvuvdtaget, och det gör att det inte finns någon sedvana, ingen norm att luta sig mot? Men det betyder inte att det är ok, eller?

Så jag brukar för enkelheten skull tro att de som gör felaktiga erkännande gör det av okunskap. Att de använder bilden för att de tror att den ligger där för deras skull, att verket finns på nätet för att du ska få använda den. Och sedan fortsätter jag att kasta ut inlägg om hur man ska göra, när man använder ett verk som är licensierat under Creative Commons.

Lathundar i beskrivningar som säger så här gör du och det ska du göra därför att 🙂

Du väljer ett verk som du gillar och som du får sprida under Creative Commons. Jag har valt en bild av en av mina favoritfotografer Thomas Hawk, som lägger ut bilder under Creative Commons på flickr.

Jag väljer en bild jag gillar, lägger in den där jag vill att den ska vara i inlägget, sedan anger i samband med bilden titeln, upphovsman och licens.

Jag länkar titeln till platsen där jag hittat bilden, länkar till upphovsmannen och hans fotoström på flickr, sedan länkar jag även till licensen och den enkla texten och de villkor som finns kopplade till bilden samt hur jag får sprida den, för att visa att under vilka villkor jag får använda den, att jag respekterar dem, samt för att ge dig som vill använda bilden i din tur möjlighet att veta villkoren för hur du får använda bilden. Och då ser det ut så här:

Outhouse

Outhouse by Thomas Hawk CC (by, nc)

Som brasklapp ska jag väl också säga att göra så här, som jag gör med Thomas Hawks bild är också ett villkor som följer med att han licensierat bilden under Creative Commons, det står i avtalet som jag och Thomas Hawk ingår i och med att jag väljer att sprida hans bilder under Creative Commons.

Internet och de amerikanska företagen, var ligger problemet?

Bokmässan var det en viktig och STOR fråga att vi på Internet är beroende av enorma amerikanska företag, som Google, FaceBook, Twitter, Flickr m.fl. Jag har efter bokmässan funderat mycket kring var problemet ligger:

Idag har en förskjutning skett i begreppet “sociala medier”. Nu syftar man, i nio fall av tio, huvudsakligen på en liten handfull centraliserade webbtjänster: främst Facebook och Twitter, plus YouTube, Flickr och några till.

Gemensamt för dessa är att de kontrolleras av amerikanska företag. De har luddigt formulerade regler för vilken information som får spridas och inte, regler som kan ändras när som helst. (Ännu så länge är dock Twitter betydligt friare än övriga.) Dessa tjänster använder sig också flitigt av algoritmer för automatisk rekommendation, baserade på gigantiska databaser över användarnas beteende.

  • eller om det beror på att vi som konsumenter av dessa tjänster är okunniga om de villkor som företagen tjänar pengar på, omedvetna om vilka mängder med information som samlas om oss som användare som sedan används för att tjäna än mer pengar, och då är problemet en kombination av okunskap, intergritetsproblematiken och dumhet?

Jag funderar och slutsatsen är väl att det nog är olika för olika debattörer. Men bristen på kunskap och insikt hos användarna, konsumenterna, medborgarna är stor och här finns mycket kvar att göra.