Etikettarkiv: Oss emellan

Vad är ett tal? En fråga om tid, eller?

Jag sitter på eftermiddagen och lyssnar på en maratonpresentation av tal på temat ”Oss emellan”. Mina fantastiska treor ska avsluta sitt nationella prov med att hålla sina tal, som ska vara fem minuter, enligt instruktionen.

Jag får frågan om och om igen: Vad händer om mitt tal är längre än fem minuter, säg om det är fyra minuter, eller om det är sex? Vad händer då?

Jag svarar som jag tror att jag ska svara: Fem minuter är fem minuter och fyra är fyra och sex är sex. Men jag tror inget händer med ditt tal, det blev bara inte fem minuter utan fyra eller sex, eller fem minuter och trettio sekunder.

Men frågar då frågar mina elever: Hur bedöms det? Vad händer med mitt betyg om jag inte gör fem minuter utan fyra, eller sex?

Jag svarar så gott jag kan, och inser att det är svårt, för vad händer om talet blir fyra minuter istället för fem eller sex. Vad säger det om talaren? Vad är det som ska bedömas innehållet eller formen? Är inte bara tidsavgränsningen till för att eleverna ska ha ett rimligt riktmärke, för att de ska ha tydliga ramar för uppgiften. Talet ska väl ändå bedömas utifrån innehållet, hur de förmedlar innehållet och sin huvudtanke, eller?

Jag kanske har fel, ska läsa på instruktionerna än en gång. Kanske är det så att fem minuter är fem minuter, och ett tal är ett tal, och inget annat. Kanske är själva formen, ramverket lika viktigt som att eleverna kan förmedla en tanke, till sina åhörare så att de lyssnar, förstår och blir intresserade. Men vad vet jag, jag får läsa på igen.

Nationella provet ännu en vända

Gårdagen var lång, och underbar. Tänk vilka kloka elever jag har, den ena är klokare än den andra. Vi ägnade hela lektionen åt att titta igenom text för text, ta ställning till hur den belyser temat ”oss emellan”. Vi tittade på olika infallsvinklar prövade olika idéer om texterna.

Samtalet i klassrummet var öppet och kändes ärligt. Mina elever och jag kunde ärligt, kanske för första gången, säga att vi tyckte olika. Sådana texter som jag gillar, ogillar de, och kanske tvärtom.

Jag njöt, och minnet av stunden samtalet får mig att njuta än en gång…



Naturligtvis kom frågan om elever kan använda ”egna” datorer, som hjälpmedel vid Nationella provet upp, och jag som lovat mig själv att inte lägga mig i blev som vanligt alltför engagerad, men jag tycker att det är märkligt att elever ska sättas i en situation där de inte får använda det verktyg som jag i min skrivande vardag inte skulle kunna vara utan.

Ett verktyg som underlättar för mig att:

  • redigera i texterna,
  • enkelt flytta om hela textstycken utan att behöva skriva om allt
  • läsa mina elevers texter
  • få överblick
  • snabbare/enklare läsa de 32 texter som jag ska bedöma

Så jag hoppas, innerligt att mina elever ta saken vid hornen, och kollar upp hur skolor som har infört ”en till en” gör, tar de in alla datorer innan skrivningen och kontrollerar så att inga dokument finns på hårddisken, eller tillåter inte de eleverna att använda datorer vid Nationella prov? Eller hur gör de?

Varför är inte en egen dator en lika stor självklarhet som en miniräknare? Och blir det någonsin en självklarhet? Tänker genast på Klangs inlägg om föreläsare som förbjuder laptops och att en dator hotar, och förändrar och skapar en ny maktordning i klassrummet, och den skrämmer. Egentligen är det inget nytt att mina elever kan fly från mitt ihållande malande in i en annan värld, men det blir så mycket tydligare när man har en grupp med laptops framför sig.

Jag inser trött att det är långt kvar innan jag arbetar på en arbetsplats där det är naturligt att en elev har varsin dator, men hoppas innerligt att mina elever vinner kampen 2010.