En elev-berättelse om skolvardagen med ”en-till-en” eller ”varsin”

Extra life
Extra life av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag fick ett mejl, för att inleda som en politiker, från en elev som undrade om jag kunde tänka mig att delta i en undersökning kring hur lärare ser på datorer och internet i undervisningen. Hon berättade i sin introduktion att hon var lite skeptisk till att ge elever varsin dator. Hon var skeptisk till att ”datorn” i sig gör någon skillnad för skolans arbetssätt, på resultaten, på pedagogiken, men vill gärna undersöka lärares uppfattningar. Hon undrade helt enkelt om jag kunde delta. Jag svarade: ja men på ett villkor, nämligen att du skriver om din skolvardag, och att jag få publicera din berättelse om din skolvardag här på min blogg. Jag fick ett mejl tillbaka som sa, ja, men jag vill vara anonym.

Detta är ett gästinlägg från en elev och en subjektiv berättelse från en skola i Sverige som inför en till en.

Jag går sista terminen på en gymnasieskola där alla elever har fått varsin dator att använda på lektioner och till studier. Min klass fick dem för precis ett år sedan, så jag tänkte berätta lite om hur det har varit.

Först och främst är det väldigt viktigt vad för slags dator vi har fått. Våra är små HP-datorer som lätt får plats i väskan och som inte väger alls mycket. De är inte tillräckligt avancerade för att kunna spela spel på och har inte ens CD-romspelare. Men detta är inte heller funktioner, som jag har saknat.

Till datorerna har vi fått ladda ner gratisprogrammet Open Office att använda till att göra presentationer och dokument. Det har väl inte fungerat så bra som man hade kunde hoppas, men det är också en vanesak. Det är ju även en programvara som kommer utvecklas och man förstår att skolorna inte vill lägga ner tusentals kronor på ett Word-program, när det finns liknande gratis online.

Användandet av datorerna har fungerat olika bra, på olika lektioner. I de flesta ämnen har vi bara använt dem till att skriva uppsatser på lektionerna, söka källor och liknande, som man förut har gjort i bokade datorsalar. Det kanske viktigaste med datorerna är att de har inneburit att det är lättare att anteckna på lektionerna. Jag personligen tycker det är jättebekvämt, medan jag har kompisar som antecknar för hand fortfarande.

Hur datorerna används på lektionerna beror allra mest på läraren. Jag tror att de på vår skola inte har utbildats tillräckligt väl i hur användbart det faktiskt är med tekniken. Det finns lärare som fortfarande skriver ut ett häfte var till eleverna, när vi lika väl själva kan hitta det på internet, eller att läraren skickar det till oss så att vi kan läsa det på skärmen.

Men om jag ska vara helt ärlig så går nog den mesta datortiden i skolan åt Facebook eller annat slösurfande. Sorgligt men sant. En riktigt tråkig lektion när datorn är där framför sig så är det oundvikligt. Jag har faktiskt glömt hur det var att sitta på tråkiga lektioner utan dator. Vad gjorde man? Inte lyssnade i alla fall.

Jag känner inte att mitt studieresultat eller effektivitet har påverkats varken i negativt eller positiv riktning sen vi fick datorerna. Jag lyssnar lika mycket nu som innan. Om jag kanske inte förstår något, eller missar något kan jag snabbt googla det och hänga med i lektionen igen. Men det varierar från person till person. Vissa kanske inte alls kan ta ansvaret med att vara aktiv på lektionerna och ha en dator framför sig, medan andra, som jag själv, kan det. Det är ju också upp till läraren att ha intressanta och bra lektioner så att man faktiskt vill lyssna, eller kanske bara säga till oss att stänga datorerna.

Om jag ska sammanfatta så är jag positiv till att alla elever ska ha en dator var. Men innan en skola lägger ner pengar på att alla elever ska ha det, borde de börja med att utbilda lärarna så att de vet hur de ska förändra sin undervisning så att datorerna faktiskt blir nödvändiga. Då kan lärarna sedan visa eleverna hur de kan arbeta med datorerna på bästa smidiga sätt. Jag har ju kommit mitt i denna förändringsfas och jag tror mycket kommer utvecklas efter att jag har gått ut gymnasiet, till det positiva. Jag tror helt klart att datorerna är en viktig del av den nya moderna skolan och det är lika bra att barn och ungdomar får lära sig redan nu att använda en dator (och internet!) på rätt sätt, eftersom de i framtiden är högst troligt att de kommer jobba framför en.

Jag ska inte tolka, eller tänka åt er, men den bild som den här eleven ger är intressant och tänkvärd. Kanske finns det något som alla som står i startgroparna för ett en till en projekt bör tänka kring. Helst skulle jag såklart vilja att alla skolledare läste och tänkte igenom hur arbetet från ”datorsalar till en-till-en ska ske” samt att övergången sker med tydliga mål.

På tal om bloggar som pedagogiskt verktyg

Jag fick ett mejl, vem får inte det tänker du! Men det var inte vilket mejl som helst, eller från vem som helst det var från Carl Heath, ja du vet han som arbetar för GR Utbildning i Göteborg med spelpedagogik, och han som har bloggen På tal om och till den producerar en podcast varje vecka. Tänk dig!

I vilket fall som helst så stod det följande i mejlet:

Just nu är jag lite sugen på att göra ett program som handlar om bloggar och bloggande. Både att blogga som lärare, vad det ger tillbaka. Men också att använda bloggen som pedagogiskt verktyg. Är det något som du skulle vara intresserad av att vara med kring?

Hur skulle jag kunna säga nej, det gjorde jag inte! Idag så publicerade Carl podcasten som jag är med i. Den heter Program 14 Blogg och twitter som pedagogiska verktyg.

Jag lyssnade igenom programmet och insåg att jag borde gjort min läxa, följande url:er kan behövas:

Jag insåg att jag glömde att berätta att det är superskoj att blogga både med elever och som lärare! Lyssna på podcasten! Fråga kommentera gärna här och på Carls blogg :)

Kortkunskap om Wikipedia för skolan

På inspirationsdagen i Kungsbacka Wikipedia upp i flera av föredragen, inte bara i mitt eget, när jag berättade om drömmen om att bli en riktigt Wikipedian, och inte bara vara en vannabee.

Per Falk berättade en annan historia, som jag innerligt hoppas är ett enstaka uttryck för en enskild lärares inställning till Wikipedia, dessvärre tror jag inte det…

”Hur stavas Wikipedia?” undrade magistern.
Eleverna började naturligtvis genast stava…”W-i-k-i…”
”Nej, nej, nej…” avbröt magistern,
”Det stavas IG”

Jag tänker en lärare som har en den inställningen till Wikipedia måste sakna insikter och kunskaper om själva idéen bakom Wikipedia, själva syftet att samla all världens kunskap…

Vet en sån lärare att:

  • Wikipedia är oberoende
  • Wikipedia är neutralt
  • Wikipedia totalt har över 12 miljoner artiklar
  • Wikipedia finansieras främst genom frivilliga bidrag, donationer
  • Wikipedia är gratis
  • Wikipedias artiklar betygssätts
  • Wikipedia har länkar till källor i samband med artiklarna (alla källor angivna)
  • att du kan länka till just den versionen av artikeln som du använder
  • att du kan jämför olika versioner av artiklar
  • att alla versioner av en artikel sparas
  • etc

Troligen inte…

Jag säger bara läs: Så fungerar Wikipedia av Lennart Guldbrandsson

En övning inför Nationella provet

Jag letar alltid efter bra texter, som kan hjälpa mina elever att få en bild av hur ett reportage ser ut, hur en utredande text är konstruerad, eller vad som är karaktäristiskt för ett debattinlägg. I synnerhet inför Nationella provet i svenska B, eftersom eleverna på uppsatsen kan välja att skriva ur ett brett register av texttyper. I mitt sökande efter bra textexempel går jag vanligtvis till dagspressen, men i år har jag valt att istället använda blogginlägg, som exempel för de olika texttyperna.

Troopette by Balakov CC (by,nc)

Mest nöjd är jag med valet av Tumnaglar, skärmdumpar & upphovsrätt = misslyckat domslut av Mathias Klang. Inlägget handlar om ett principdomslut av HD som har

slagit fast att även små bilder i en skärmdump på en hemsida omfattas av upphovsrättslagen. Därför bör webbdesignern be fotografen om lov innan han lägger ut skärmdumpen på nätet.

I mitt arbete som svensklärare blir Klangs inlägg ett bra exempel på att text inte är så svart/vit som vi i skolan ibland förmedlar. Mathias Klang både utreder och argumenterar för sin ståndpunkt.

I min klass var vi inte överens om texten genomgående var ett debattinlägg, eller om den främst var utredande, med syftet att visa på upphovsrättens begränsningar i en digital värld. Kontentan av vårt samtal blev att verkligheten är inte svart eller vit, och att texter är inte bara det ena eller det andra, utan kan vara både ock.

Källkritik i skolan-ja tack!

Jag läser inlägget på Internetdagarna om Källkritik i skolan- ett tips till alla lärare och kan inte låta bli att kommentera.

Det är intressant, och säkert väldigt representativ bild som statistiken ger i att 1/3 av alla lärare i grundskolan inte vet om eleverna får undervisning i källkritik, och att en 1/5  säger att de inte undervisar i källkritik, men kanske måste man också ta följande statistik med i förklaringen till lärarnas svar…

För att undervisa om informationssökning och källkritik på internet krävs:

  • tillgång till utrustning både i och utanför klassrummet

I grundskolan uppger 25% av lärarna att de har tillgång till en egen dator på arbetet, övriga dvs 75% har endast tillgång till en delad dator.

Cirka hälften av lärarna grundskolorna har alltid tillgång till en dator i lektionsarbetet, övriga ibland och över 10% har aldrig tillgång till en dator. OBS! Tillgång till dator säger inget om internetuppkoppling.

  • kunskap

När lärarna skattar sitt utbildningsbehov inom it-området ser det ut så här…

Utbildningsbehovet när det kommer till IT som pedagogiskt hjälpmedel uppger över 50% av de tillfrågade lärarna att de har behov av.

Över 40% säger att de har behov av utbildning i källkritik gentemot information på internet.

Över 50% säger att det har behov av utbildning om lag och rätt på internet…

skolan behöver en nationell it-stategi, som tar fasta på de behov som finns i skolan, och det har vi ju hört tidigare, sedan kanske lärarna kan säga att de kan arbetar med informationssökning och källkritik på internet.

Statistiken är hämtad från Skolverkets rapport IT-användning och IT-kompetens

Bingo för att testa din Wikipediakunskap

Fick via mejl ett tips på ett Bingobricka som skapats av David Gerard för mediekontakter om Wikipedia. Frågan som journalisten ska ställa sig inför reportage är hur många rutor kan du pricka in i bingorrutan. Det gick jag igång på och gjorde en för skolan och Wikipedia.

Så hur många av nedanstående påståenden kan dina elever pricka in i ert samtal om Wikipedia?

Det kanske skulle kunna se ut så här…

Här kommer receptet

Efter att ha läst Tomas Dahlins underbara inlägg om konsten att bli förstådd som handlar om kommunikation. Vill jag bara säga till mig själv och mina kollegor vi har ett stort ansvar, för vi vill väl inte vara lärare med ”utlärningssvårigheter” läs bara det här:

För mig handlar det om ansvar. Att jag på fullaste allvar tar ansvar för att mottagaren förstår vad jag menar. Fungerar inte sättet jag kommunicerar på , ja då får jag väl byta sätt då. /…/ Med risk för att vara övertydlig så säger jag det igen: Det är mitt [lärarens] ansvar att du[eleven] förstår vad jag menar. [min redigering]

Det är mitt ansvar, som lärare att du, som elev förstår vad jag menar, att jag verkligen måste vilja att du förstår och då inser jag att jag verkligen måste vara tydlig, och hitta nya sätt att förklara så att du förstår.

Jag vill att du förstår att jag har tänkt ge det till dig länge, men glömt och åter glömt, men tack vare Veckans bästa med
filmen om surdeg så mindes jag, och blev sugen på att göra en film…

Surdegsfilmen har allt det som Dahlin, menar att kommunikation, ska ha avsändaren tog sitt ansvar och jag, som mottagare förstod. ICA ville verkligen att jag skulle förstå hur jag gör surdeg.

Men nu var det ditt recept, eller snarare mitt som du ska få efter att du påmint mig om och om igen, än en gång tack!

the chocolate orgy ended in love by Darwin Bell CC (by)

Receptet (med mycket <3):

Chokladbrownies med hallon

Räcker till en hel klass, alla får en bit och de som vill ha en extra brukar kunna få det med :)

300 gram smör (använd riktigt smör)
4 ½ dl vetemjöl (ta gärna special)
1 ½ matsked vaniljsocker (gärna ekologiskt)
1 tesked salt (…)
1 deciliter kakao (oj, det höll på att bli fel, men jag rättade det)
6 ägg (hönsägg)
5 deciliter strösocker
2 deciliter frysta hallon
200 gram grovt hackad mjölkchoklad (ska egentligen vara 100 gram men jag tar alltid mer)
100 gram grovt hackade valnötter (brukar jag inte ta med i skolvarianten pga nötallergier)

  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Smält smöret
  3. Blanda sedan samman följande i en skål:

    • mjöl,
    • vaniljsocker,
    • salt
    • sikta sedan i kakao (dvs häll kakaon genom en sikt eller en sil)
      Blanda ihop alltihop
  4. Vispa äggen lätt, tillsammans med sockret, och tillsätt sedan smöret.
  5. Rör sedan ner de torra ingredienserna i ägg-socker-smör-röran
  6. Lägg bakplåtspapper i långpannan som ska vara ca 35*40 cm
  7. Bred ut smeten i långpannan…
  8. Strö sedan över de frysta hallonen, den hackade chokladen och eventuella nötter på smeten.
  9. Grädda mitt i ugn i ca 20-25-30 minuter, (inte för länge och inte för kort)
  10. Låt den svalna lite innan du skär upp den i rutor,
  11. Ställ dem svalt om de är väldigt kladdiga

Njut!

Om internetkunskap och källkritik…

Jag sitter hemma idag och tittar på den andra filmen om källkritik, och imponeras av arbetet med Internetkunskap. Men när jag har sett nästan hela filmen slås jag av det mest elementära:

  • Vem är han som pratar, och varför pratar han om källkritik?
  • Varför ska jag tro på honom?
  • Vad är han för källa?

Det kommer att bli en spännande lektion i källkritik att bara ta reda på det :) Häftigt, undrar om det är tänkt så…

Projektet Internetkunskap har en god ambition, och syftet är tydligt. Disruptive Media vill genom ett antal filmer

”utbilda kring grundläggande och högaktuella internetämnen såsom sociala medier, sökmotorhantering, upphovsrätt och molnbaserade tjänster. Svårigheten att hitta samlad information gör knappast situationen bättre. Genom detta videoprojekt vill vi på ett tydligt och lättillgängligt sätt hjälpa skolungdomar att bli bättre internetanvändare. Samtidigt ger vi dem en chans att förbereda sig för yrkeslivet där goda internetkunskaper är väsentligt, säger Annika Lidne, VD på Disruptive Media”

Vilket jag upplever som ett bra syfte, tydligt och klokt. Ett projekt som behövs och som fyller ett behov. Målgruppen är högstadie- och gymnasieelever samt deras lärare, och jag ser verkligen fram emot att använda deras filmer i skolan.

***

I The Jennies inlägg om filmen får jag svar på vem han är…

för faktapreson denna gång står PR-konsulten Jerry Silfwer (aka @doktorspinn), även färskkändis från annan webb-tv.

Skriver för Kolla Källan

Igår publicerade jag mitt första inlägg, om källkritik på Facebook, ”som den som sköter bloggen Kolla Källans idélåda på uppdrag av Skolverket” . Det känns så stort, häftigt och märkligt.

Inlägget handlar om hur du, som lärare/bibliotekarie/pedagog skulle kunna föra en diskussion kring grupper på Facebook tillsammans med dina elever. En viktig och relevant fråga att ställa är:

Går du med i en grupp för att du vill tillhöra en viss gruppering, för att du vill förknippas med de som ingår i gruppen, eller de värden som gruppen står för?

Men jag undrar naturligtvis hur du arbetar med Facebook ur ett källkritisk perspektiv? Om du har insikter, idéer, förslag, om hur man kan göra, om så dela gärna.

Togetherness by dissolved CC (by, nc, sa)


Lyft blicken och se möjligheterna

Projector and Screen by Chris Campbell cc (by, nc)

Jag läser om lärarutbildningarna är ur fas med it-utvecklingen och får stöd för min bild på bristerna i skolans it användning:

– Enskilda lärare stöter hela tiden på svårigheter.

Sedan är det svårt att få till fungerande utrustning. Ann-Britt Enochsson berättar om när hon skulle hålla en lektion för lärarstudenter och fick boka filmkanon i förväg, hämta utrustning på flera håll och använda sin egen dator.

/…/ Det är viktigt att få IT att fungera i praktiken! /…/

– Teknikstrul är en väldigt stor del i skepticismen mot IT-teknik. Det dämpar entusiasterna och hur ska det då inte vara för dem som inte kan tekniken, säger Ann-Britt Enochsson. Dialogen mellan teknikerna och lärarutbildningarna måste därför bli bättre.

Dessutom visar artikeln på det som it är liktydigt med i skolan nämligen administration och kommunikation, från skolan till föräldrar och elever (antar jag för det framgår inte i artikeln)

Jag reagerar dock på att it i skolan bara skulle vara program, och pedagogiska sådana, det låter lite som en förlegad syn på hur tekniken (ett ord som jag helst inte tar i min mun) bara kan vara färdig lösningar i en burk. Se på alla de resurser som finns på nätet, titta t.ex. på it-mammans senaste inlägg om att göra serier på nätet, som enkelt kan användas för att tolka, redogöra för en texts innehåll, och samtidigt använda och lära sig om elevernas moderna hjältar.

Fast kanske är det jag som läser artikeln med mina ”jag-hatar-att-bli-styrd-av-lärobok-program-i-min-undervisnings-ögon”, för jag vill vara fri, kreativ och få skapa, och ta det som passar mig bäst, och fungerar bäst i min situation, för mina elever.

Men kontentan håller jag med om lärarutbildningen, och inte bara lärarstudenterna utan även alla verksamma lärare måste lyfta blicken och se möjligheter i den nya tekniken. Stöd lärare newbies (sudenter) såväl som oldies (verksamma) ge dem tilltro, och kunskaper om hur de kan använda it i undervisningen. Ge dem nya verktyg för att klara att förbereda elever för framtiden.

Men den centrala frågan kvarstår:

Men för att påverka undervisningen och pedagogiken, behöver IT-användningen komma in i ämnesundervisningen.

Hur gör man det? Och vilket stöd finns för det i lärarnas vardag?