Etikettarkiv: pedagogik

Elevers lust att läsa växer om man utgår från Star Wars #blogg100

Jag läser i lärarnas tidning om Catarina Schmidt avhandling i pedagogik där hon följt en grupp elever i årskurs 3–5 under tre år och i artikeln Samtal väcker elevers läslust pratar Catarina om läsförståelse och menar att skolan kan väcläslust väcks av att elever får läsa och prata om sådant som de har intresse för. I artikeln säger Catarina på frågan om hur en pedagog kan få en elev som är mer intresserade av Star Wars än att läsa att utveckla sitt lärande

– I Star Wars, liksom i andra populärvetenskapliga berättelser, finns det ju en lärandepotential, eftersom de innehåller en kronologi, karaktärer och miljöbeskrivningar som eleverna tillmäter väldigt stor betydelse. Men det intresset och engagemanget tillmäts däremot väldigt liten betydelse i skolan. Tyvärr. Skolan borde matcha det intresset och den här lärandepotentialen bättre.

Hur då?

– Genom att låta eleven bygga vidare på den förståelsen. Exempelvis genom att producera egna texter om Star Wars, men också genom att locka vidare mot angränsande texter, som exempelvis faktatexter om rymden. Vi ska utgå från uppställda kunskapskrav, men också vara lyhörda inför elevernas egna erfarenheter.

Ja, tänk om skolan kunde använda mer av elevernas intressen i skolan och starta lärandet där. För visst kan man både lära sig läsa och skriva genom att använda Star Wars.

Selfies som pedagogiskt verktyg #blogg100

När det kommer till självporträtt eller selfies finns det många åsikter, tankar och funderingar. Just nu har Friends en kampanj mot selfin som uttryckssätt. Jag under om var problemet med självporträttet som uttryck finns, är det inte fint nog?

Mina barn har i de tidiga skolåren alla fått i uppgift att rita av sig själva, ofta i samband med föräldrasamtal, eller som en del av en introduktion i samband med nya lärare. Eller som en del av ett projekt som handlar om människan. Det senaste självporträttet tog jag del av på min yngsta pojkes utvecklingssamtal, och jag frågade honom då om  teckningen var en bild av honom. Han tittade underfundigt upp på mig och sagt:

- Ja

En annan gång var en annan teckning utgångspunkt för ett annat skolsamtal, än en gång en teckning gjord av ett av mina barn, ett självporträtt och jag sa:

Vilken fin, är det du? Fick som svar:

-Det är inte särskilt likt!

I dessa exempel har självporträttet fungerat som ett verktyg i skolan, ett verktyg för att ge en bild av mig själv, vara en utgångspunkt för ett samtal, ett skolarbete eller något annat. Jag minns hur svårt jag tyckte det var att teckna av sig själv, när vi fick uppgifter att ge en bild av oss själva i skolan. Och än idag tycker jag att det är väldigt svårt det är att ge en bild av mig själv, en som stämmer överens med den jag vill vara som också kan ge en bild av hur andra ser på en.

I skolan används självporträttet som en genre att arbeta med, kanske mest i de tidiga skolåren, innan eleverna har mobiltelefoner och själva producerar selfies. När de har mobiltelefoner och själva frivilligt skapar självporträtt tycks dessa väcka en diskussion om att barnen är självupptagna och inte intresserade av sin omgivning. Jag undrar när blir det så att självporträttet slutar att presentera personen som avporträtterar sig, till att illustrera en generations självupptagenhet, något som vi (vuxna) ska se ner på… Blir självporträtt mindre värda när de tas med hjälp av mobiltelefoner med plutande läppar, jämfört när de skapas med pennor på papper, med en tunga som tittar fram i en leende mun?

I diskussionen kring selfies, finns det delade meningar, var jag stå är inte så svårt att gissa, men jag undrar ofta om de lärare som ber sina elever att göra självporträtt funderar på om de själva inte borde gör ett eget självporträtt också. Eller kanske använda mobilen som verktyg, för att den bild som skapas ska vara så lik som möjligt den man har av sig själv. Men de vuxna som ser ner på barn och ungdomars vilja att avporträttera sig själva borde fråga sig hur ser din självbild ut, hur ser du på barnen som finns runt om oss? Jag skulle vilja se fler pedagoger och vuxna som delade sina självporträtt med barnen, det ser jag alltför sällan.

Låt oss prata pedagogik istället för teknik… #blogg100

Jag sitter på ett intressant möte kring internet och de digitala verktygens användning i skolan. Hur skolor/kommuner/huvudmän har gått från att köpa ”apparater” – en till en – till att de inte riktigt vet vad de ska göra härnäst. Ska de köpa två datorer per elev, eller en dator och en padda, eller vad ska de göra, hur ska de få skolan, pedagogerna att använda verktygen. Frågorna som samtalet handlar om är: Hur ser det digitala landskapet ut för skolan? Hur navigerar pedagogen bland de digitala resurserna, vilken handledning finns det?

Någonstans mitt i mötet kommer följande statement:

-Alla säger låt oss sluta prata om tekniken och få samtalet att handla om pedagogiken, och när vi ska göra det så blir det alldeles tyst, för det finns så lite pedagogiska erfarenheter att dela och prata om.

Jag sitter tyst, tänker. Men jag har ända sedan 2008 inte pratat om annat än metodik, didaktik och kanske även om pedagogik. Jag vill bara prata om de didaktiska frågorna:

Vem ska lära sig?
Vad ska individen lära sig?
När ska individen lära sig?
Med vem ska individen lära sig?
Var ska individen lära sig?
Hur ska individen lära sig?
Genom vad ska individen lära sig?
Varför ska individen lära sig?
För vad ska individen lära sig?

Sedan fråga mig vilka verktyg ska pedagogen använda och varför? Hur använder vi dem för att på bästa sätt nå de mål som finns för skolans verksamhet. Jag har pratat, och jag har lyckan att få leda och utveckla en verksamhet som handlar om att använda ett digitalt verktyg för att arbeta som pedagog, vi ser massor med pedagogisk tillämpning av webbpublicering i skolan. Men sedan måste jag tillstå att jag mest tar del av ett samtal kring hur dessa verktyg fungerar. Men det är ett samtal kring hur pedagoger ska arbeta för att få verktyget att fungera för den pedagogiska situationen, för ett arbete med eleverna.

Jag tycker att vi behöver prata mer om metodik, och prata än mer om de didaktiska frågorna. Hur använder vi dessa verktyg för lärande i klassrummet tillsammans med eleverna, vad krävs, och vad kan vi som pedagoger kräva. Pedagogen ska inte vara den som styrs av tekniken, det är tekniken som ska styras av pedagogen för de syften som pedagogiken har. Men jag måste fråga er är det så: Att så fort vi slutar prata om teknik och ska prata om pedagogik så tystnar samtalet…

Källkritik och Internet – hur gör man?

I nedanstående TED-talk framgår det tydligt svårigheterna med källkritik på Internet. Markham Nolan beskriver tydligt svårigheterna när han säger:

By the end of this talk, there will be 864 more hours of video on YouTube and 2.5 million more photos on Facebook and Instagram. So how do we sort through the deluge?

Mängden information i sociala medier är enorm, men hur går man tillväga för att skilja fiktion från fakta? Han beskriver och tydliggör hur ett källkritiskt arbete kan gå till. Viktigt att söka efter källan. Att de är ett kolloborativt arbete, som sker i grupp, genom att jämföra, genom att söka kunskap, genom att ställa frågor, genom att vara nyfiken.

Du kan hitta mer information om de historier som Markham pratar om på Storyful. Historien om Florida Fireball finns även där med en länk till Youtube-klippet, med stormen i Florida. Det kan vara ett användbart tips i undervisningen kring hur arbetet med källkritik går till.

Jag gillar slutet på TED-talket där algoritmerna ställs mot sanningen…

“Algorithms are rules; they’re binary. [But] truth is never binary. Truth is a value.”

En elev-berättelse om skolvardagen med ”en-till-en” eller ”varsin”

Extra life
Extra life av Kristina Alexanderson CC (by, nc, sa)

Jag fick ett mejl, för att inleda som en politiker, från en elev som undrade om jag kunde tänka mig att delta i en undersökning kring hur lärare ser på datorer och internet i undervisningen. Hon berättade i sin introduktion att hon var lite skeptisk till att ge elever varsin dator. Hon var skeptisk till att ”datorn” i sig gör någon skillnad för skolans arbetssätt, på resultaten, på pedagogiken, men vill gärna undersöka lärares uppfattningar. Hon undrade helt enkelt om jag kunde delta. Jag svarade: ja men på ett villkor, nämligen att du skriver om din skolvardag, och att jag få publicera din berättelse om din skolvardag här på min blogg. Jag fick ett mejl tillbaka som sa, ja, men jag vill vara anonym.

Detta är ett gästinlägg från en elev och en subjektiv berättelse från en skola i Sverige som inför en till en.

Jag går sista terminen på en gymnasieskola där alla elever har fått varsin dator att använda på lektioner och till studier. Min klass fick dem för precis ett år sedan, så jag tänkte berätta lite om hur det har varit.

Först och främst är det väldigt viktigt vad för slags dator vi har fått. Våra är små HP-datorer som lätt får plats i väskan och som inte väger alls mycket. De är inte tillräckligt avancerade för att kunna spela spel på och har inte ens CD-romspelare. Men detta är inte heller funktioner, som jag har saknat.

Till datorerna har vi fått ladda ner gratisprogrammet Open Office att använda till att göra presentationer och dokument. Det har väl inte fungerat så bra som man hade kunde hoppas, men det är också en vanesak. Det är ju även en programvara som kommer utvecklas och man förstår att skolorna inte vill lägga ner tusentals kronor på ett Word-program, när det finns liknande gratis online.

Användandet av datorerna har fungerat olika bra, på olika lektioner. I de flesta ämnen har vi bara använt dem till att skriva uppsatser på lektionerna, söka källor och liknande, som man förut har gjort i bokade datorsalar. Det kanske viktigaste med datorerna är att de har inneburit att det är lättare att anteckna på lektionerna. Jag personligen tycker det är jättebekvämt, medan jag har kompisar som antecknar för hand fortfarande.

Hur datorerna används på lektionerna beror allra mest på läraren. Jag tror att de på vår skola inte har utbildats tillräckligt väl i hur användbart det faktiskt är med tekniken. Det finns lärare som fortfarande skriver ut ett häfte var till eleverna, när vi lika väl själva kan hitta det på internet, eller att läraren skickar det till oss så att vi kan läsa det på skärmen.

Men om jag ska vara helt ärlig så går nog den mesta datortiden i skolan åt Facebook eller annat slösurfande. Sorgligt men sant. En riktigt tråkig lektion när datorn är där framför sig så är det oundvikligt. Jag har faktiskt glömt hur det var att sitta på tråkiga lektioner utan dator. Vad gjorde man? Inte lyssnade i alla fall.

Jag känner inte att mitt studieresultat eller effektivitet har påverkats varken i negativt eller positiv riktning sen vi fick datorerna. Jag lyssnar lika mycket nu som innan. Om jag kanske inte förstår något, eller missar något kan jag snabbt googla det och hänga med i lektionen igen. Men det varierar från person till person. Vissa kanske inte alls kan ta ansvaret med att vara aktiv på lektionerna och ha en dator framför sig, medan andra, som jag själv, kan det. Det är ju också upp till läraren att ha intressanta och bra lektioner så att man faktiskt vill lyssna, eller kanske bara säga till oss att stänga datorerna.

Om jag ska sammanfatta så är jag positiv till att alla elever ska ha en dator var. Men innan en skola lägger ner pengar på att alla elever ska ha det, borde de börja med att utbilda lärarna så att de vet hur de ska förändra sin undervisning så att datorerna faktiskt blir nödvändiga. Då kan lärarna sedan visa eleverna hur de kan arbeta med datorerna på bästa smidiga sätt. Jag har ju kommit mitt i denna förändringsfas och jag tror mycket kommer utvecklas efter att jag har gått ut gymnasiet, till det positiva. Jag tror helt klart att datorerna är en viktig del av den nya moderna skolan och det är lika bra att barn och ungdomar får lära sig redan nu att använda en dator (och internet!) på rätt sätt, eftersom de i framtiden är högst troligt att de kommer jobba framför en.

Jag ska inte tolka, eller tänka åt er, men den bild som den här eleven ger är intressant och tänkvärd. Kanske finns det något som alla som står i startgroparna för ett en till en projekt bör tänka kring. Helst skulle jag såklart vilja att alla skolledare läste och tänkte igenom hur arbetet från ”datorsalar till en-till-en ska ske” samt att övergången sker med tydliga mål.

På tal om bloggar som pedagogiskt verktyg

Jag fick ett mejl, vem får inte det tänker du! Men det var inte vilket mejl som helst, eller från vem som helst det var från Carl Heath, ja du vet han som arbetar för GR Utbildning i Göteborg med spelpedagogik, och han som har bloggen På tal om och till den producerar en podcast varje vecka. Tänk dig!

I vilket fall som helst så stod det följande i mejlet:

Just nu är jag lite sugen på att göra ett program som handlar om bloggar och bloggande. Både att blogga som lärare, vad det ger tillbaka. Men också att använda bloggen som pedagogiskt verktyg. Är det något som du skulle vara intresserad av att vara med kring?

Hur skulle jag kunna säga nej, det gjorde jag inte! Idag så publicerade Carl podcasten som jag är med i. Den heter Program 14 Blogg och twitter som pedagogiska verktyg.

Jag lyssnade igenom programmet och insåg att jag borde gjort min läxa, följande url:er kan behövas:

Jag insåg att jag glömde att berätta att det är superskoj att blogga både med elever och som lärare! Lyssna på podcasten! Fråga kommentera gärna här och på Carls blogg :)

Kortkunskap om Wikipedia för skolan

På inspirationsdagen i Kungsbacka Wikipedia upp i flera av föredragen, inte bara i mitt eget, när jag berättade om drömmen om att bli en riktigt Wikipedian, och inte bara vara en vannabee.

Per Falk berättade en annan historia, som jag innerligt hoppas är ett enstaka uttryck för en enskild lärares inställning till Wikipedia, dessvärre tror jag inte det…

”Hur stavas Wikipedia?” undrade magistern.
Eleverna började naturligtvis genast stava…”W-i-k-i…”
”Nej, nej, nej…” avbröt magistern,
”Det stavas IG”

Jag tänker en lärare som har en den inställningen till Wikipedia måste sakna insikter och kunskaper om själva idéen bakom Wikipedia, själva syftet att samla all världens kunskap…

Vet en sån lärare att:

  • Wikipedia är oberoende
  • Wikipedia är neutralt
  • Wikipedia totalt har över 12 miljoner artiklar
  • Wikipedia finansieras främst genom frivilliga bidrag, donationer
  • Wikipedia är gratis
  • Wikipedias artiklar betygssätts
  • Wikipedia har länkar till källor i samband med artiklarna (alla källor angivna)
  • att du kan länka till just den versionen av artikeln som du använder
  • att du kan jämför olika versioner av artiklar
  • att alla versioner av en artikel sparas
  • etc

Troligen inte…

Jag säger bara läs: Så fungerar Wikipedia av Lennart Guldbrandsson

En övning inför Nationella provet

Jag letar alltid efter bra texter, som kan hjälpa mina elever att få en bild av hur ett reportage ser ut, hur en utredande text är konstruerad, eller vad som är karaktäristiskt för ett debattinlägg. I synnerhet inför Nationella provet i svenska B, eftersom eleverna på uppsatsen kan välja att skriva ur ett brett register av texttyper. I mitt sökande efter bra textexempel går jag vanligtvis till dagspressen, men i år har jag valt att istället använda blogginlägg, som exempel för de olika texttyperna.

Troopette by Balakov CC (by,nc)

Mest nöjd är jag med valet av Tumnaglar, skärmdumpar & upphovsrätt = misslyckat domslut av Mathias Klang. Inlägget handlar om ett principdomslut av HD som har

slagit fast att även små bilder i en skärmdump på en hemsida omfattas av upphovsrättslagen. Därför bör webbdesignern be fotografen om lov innan han lägger ut skärmdumpen på nätet.

I mitt arbete som svensklärare blir Klangs inlägg ett bra exempel på att text inte är så svart/vit som vi i skolan ibland förmedlar. Mathias Klang både utreder och argumenterar för sin ståndpunkt.

I min klass var vi inte överens om texten genomgående var ett debattinlägg, eller om den främst var utredande, med syftet att visa på upphovsrättens begränsningar i en digital värld. Kontentan av vårt samtal blev att verkligheten är inte svart eller vit, och att texter är inte bara det ena eller det andra, utan kan vara både ock.

Källkritik i skolan-ja tack!

Jag läser inlägget på Internetdagarna om Källkritik i skolan- ett tips till alla lärare och kan inte låta bli att kommentera.

Det är intressant, och säkert väldigt representativ bild som statistiken ger i att 1/3 av alla lärare i grundskolan inte vet om eleverna får undervisning i källkritik, och att en 1/5  säger att de inte undervisar i källkritik, men kanske måste man också ta följande statistik med i förklaringen till lärarnas svar…

För att undervisa om informationssökning och källkritik på internet krävs:

  • tillgång till utrustning både i och utanför klassrummet

I grundskolan uppger 25% av lärarna att de har tillgång till en egen dator på arbetet, övriga dvs 75% har endast tillgång till en delad dator.

Cirka hälften av lärarna grundskolorna har alltid tillgång till en dator i lektionsarbetet, övriga ibland och över 10% har aldrig tillgång till en dator. OBS! Tillgång till dator säger inget om internetuppkoppling.

  • kunskap

När lärarna skattar sitt utbildningsbehov inom it-området ser det ut så här…

Utbildningsbehovet när det kommer till IT som pedagogiskt hjälpmedel uppger över 50% av de tillfrågade lärarna att de har behov av.

Över 40% säger att de har behov av utbildning i källkritik gentemot information på internet.

Över 50% säger att det har behov av utbildning om lag och rätt på internet…

skolan behöver en nationell it-stategi, som tar fasta på de behov som finns i skolan, och det har vi ju hört tidigare, sedan kanske lärarna kan säga att de kan arbetar med informationssökning och källkritik på internet.

Statistiken är hämtad från Skolverkets rapport IT-användning och IT-kompetens

Bingo för att testa din Wikipediakunskap

Fick via mejl ett tips på ett Bingobricka som skapats av David Gerard för mediekontakter om Wikipedia. Frågan som journalisten ska ställa sig inför reportage är hur många rutor kan du pricka in i bingorrutan. Det gick jag igång på och gjorde en för skolan och Wikipedia.

Så hur många av nedanstående påståenden kan dina elever pricka in i ert samtal om Wikipedia?

Det kanske skulle kunna se ut så här…