Etikettarkiv: plagiat

En parafras eller ett plagiat?

Återigen tisdag och dagen tema på Kolla Källans idélåda är plagiat och frågan om en parafras är ett plagiat eller inte. Min utgångspunkt är romanen 60 Years Later: Coming through the Rye av Fredrik Colting, som är en fri fortsättning på J D Salingers klassiska roman Catcher in the Rye. En liten puff för inlägget:

När Colting ville ge ut romanen i USA, stämde J D Salinger honom för upphovsrättsligt intrång och hindrade på så sätt att romanen gavs ut i USA. Jag ställde frågan till mina elever om de tyckte det var rätt eller inte? Ska en författare ha ensamrätt till sitt verk eller inte? Eller har andra rätt att dikta vidare, skapa nya verk utifrån det ursprungliga?

Resten får du läsa på i inlägget Prata plagiat! Parafrasen visar på dilemmat…

Prata plagiat! Parafrasen visar på dilemmat…

I svenskundervisningen arbetar jag ofta med att låta eleverna skriva parafraser på olika texter eller texttyper. Det kan vara att de får skriva ett futuristisk manifest fast i modern anda, till att vi gör filmer av klassiska noveller som Ett halvt ark papper. Jag har i samband med dessa uppgifter aldrig reflekterat över att elevernas skrivande skulle kunna ses som ett plagiat.

(im)possible by moberg CC (by, nc)

impossible by moberg CC(by, nc)

Jag har sett det som ett tydligt och bra alternativ för att öva olika stilar och olika texttyper, och sett fördelarna med att använda autentiska texter som utgångspunkt. Jag har dock förstått ju mer jag fördjupat mig i diskussionen kring plagiat att det inte alls är självklart eller så enkelt.

Samtala om gränsen mellan plagiat och eget skapande

I det här inlägget skulle jag vilja tipsa om en utgångspunkt för ett samtal kring plagiat och gränsdragning mellan elevers skapande, andras texter och plagiat.

Min utgångspunkt är romanen 60 Years Later: Coming through the Rye av Fredrik Colting, som ett exempel på svårigheter som kan uppstå när ”klassisk” litteratur ger upphov till ny litteratur. 60 Years Later: Coming through the Rye är en fri fortsättning på J D Salingers roman Catcher in the Rye. Enligt Johan Svedjedals artikel Ingen rädder för nöden i DN den 24 november så är romanen:

”/…/en uppföljare till J D Salingers ”The Catcher in the Rye”, berättad enligt fiktionen att Salinger har bestämt sig för att återuppväcka Holden Caulfield, fast som några decennier äldre (och i Coltings roman kallad Mr C). Och i stället för att rymma från en skola smiter huvudpersonen här från ett vårdhem.

Också Colting låter sin huvudperson vandra runt i New York, reflekterande över tillvaron. Mr C funderar över sitt äktenskap och sitt åldrande, sina urinvägsbesvär och sina vänner. Han räddar sin syster Phoebe från ett vårdhem, men till sist hamnar de på ett nytt tillsammans. Under tiden har en tvekamp utspelat sig mellan Salinger och Mr C – författaren har nämligen beslutat sig för att ta död på sin romangestalt, som har blivit en börda och en plåga.”

När Colting ville ge ut romanen i USA, stämde J D Salinger honom för upphovsrättsligt intrång och hindrade på så sätt att romanen gavs ut i USA. Jag ställde frågan till mina elever om de tyckte det var rätt eller inte? Ska en författare ha ensamrätt till sitt verk eller inte? Eller har andra rätt att dikta vidare, skapa nya verk utifrån det ursprungliga?

Har en författare ensamrätt till sitt verk?

När mina elever hörde att Colting mest tagit över ”färdiga romangestalter och diktat vidare om dem”, så blev de frågande.  Varför gör han så? Är det för att låna lite av Salingers storhet? Utnyttja hans kändisskap eller för att han inte klarar av att skapa några egna originella karaktärer?

Jag ställde motfrågan: Sker inte allt skapande i ett möte med andras skapande? De kunskaper, erfarenheter och verk som vi har tagit del av? Jag frågade också om skapande inte bara är att vi utvecklar någon annans idé eller tanke? Och tog jag upp Svedjedals exempel från artikeln Ingen rädder för nöden i DN med Sherlock Holmes och Fan fiction

”Så har skett många gånger genom tiderna. Mest utsatt för denna typ av verksamhet har förmodligen Sherlock Holmes varit, och på internet finns numera mängder av ”fan fiction” där älskare av böcker, tv-serier och filmer diktar vidare på personernas tänkta liv -kärleksfullt, nyfiket, parodierande, pornografiskt.”

Jag frågade mina elever om det tyckte att en romanförfattare kan ha ensamrätt till sina romankaraktärer?

Reflekterade kring plagiat, eget skrivande och skolarbete

Sedan gick vi tillsammans vidare och eleverna fick enskilt reflektera kring plagiat och sitt eget skrivande, och sitt skolarbete. Frågor som de fick reflektera kring var:

  • Vad innebär plagiat?
  • Är det plagiat att skriva vidare på ett annat verk?
  • Är ett plagiat att skriva ett alternativt slut?
  • Är det plagiat att ta en romankaraktär och placera honom eller henne i ett nytt sammanhang?
  • Är det plagiat att stjäla en annans idé?
  • Har du plagierat någon?
  • När får man plagiera? Och när får man inte?
  • Hur ska elever göra för att inte anklagas för plagiat?

Frågan som 60 years later: Coming through the Rye ytterst handlar om är ifall författaren har ensamrätt över sitt verk eller inte? Naturligtvis kom vi också in på att vi använder parafrasen för att utveckla deras skrivande, och om det ska anses som plagiat eller inte.

Vi avslutade hela samtalet med att prata om vikten av att vara tydlig i att skilja på min text och andras. Att man bör vara tydlig med att skilja på citat, referat och att man alltid bör ära den som äras bör.

Samtal om plagiat är alltid svåra att ha, men de är väldigt viktiga då vi står inför en verklighet där att våra elever har tillgång till mer eller mindre välskrivna texter, bilder, filmer på nätet som de kopierar och klistrar in i sitt eget skolarbete. Det är viktigt för oss att prata kring frågan om plagiat och eget skapande. Vi måste också ta oss en funderare kring hur originella våra elever ska vara i sitt skolarbete?

Använd Wikipedia som utgångspunkt för källkritiskt arbete

Jag har varit inne på Wikipedia i ett tidigare inlägg, och kommer tillbaka till källan idag eftersom det är en resurs som våra elever använder hela tiden. Men frågan är hur? Och hur kan ett arbete med Wikipedia få eleverna att bli mer medvetna om källans förtjänster och brister.

hands wikipedia aussiegall by nojhan CC (by, nc)

hands wikipedia aussiegall by nojhan CC (by, nc)

Wikipedia är, som vi alla vet, ett fritt och oberoende projekt vars mål är att skapa ett uppslagsverk. Tanken med projektet är att alla kan bidra med innehåll, redigera och skapa artiklar. Ett arbete med Wikipedia handlar inte bara om att lära eleverna bedöma om det som står i artiklarna är trovärdigt eller inte? Jag vill också att mina elever ska lära sig ange källan och gärna korrekt.

En lämplig utgångspunkt

Wikipedia är en lämplig utgångspunkt för ett källkritiskt arbete i skolan eller för ett arbete kring hur elever hanterar källor i sitt skolarbete. Min startpunkt för ett mer medvetet arbete med Wikipedia började just i ett samtal om: Hur förhåller sig elever till internetkällor? Eller till artiklar i Wikipedia?

Jag upptäckte av en händelse att mina elever tyckte att eftersom materialet på Wikipedia är fritt och gratis samt tillgänglig på nätet, behövde de inte ange källan. De citerade eller refererade från artiklar från Wikipedia, utan att ange källan. Jag upplevde det som rent plagiat. Så frågan som jag kom att ställa till mig själv var: Vilka kunskaper behöver mina elever för att förhålla sig medvetet till Wikipedia? Hur kan jag få eleverna att ange Wikipedia som en källa i skolarbetet samt resonera kring dess trovärdighet?

Vi måste lära oss mer om resursen

Mitt svar blev att vi måste använda Wikipedia i skolarbetet, och jag måste lära mig och mina elever mer om resursen.

De frågor som jag kom att ställa till mina elever blev:

  • Är delar eller hela texten skriven av dig eller Wikipedia?
  • Om din text kommer från Wikipedia, hur anger du det?
  • Hur kan du avgöra om artikeln i Wikipedia, som du använder, är trovärdig eller inte?

Ofta blev svaret på den första frågan att materialet delvis kommer ifrån Wikipedia, och ofta hade eleverna valt att bara kopiera artikeln som den var skriven på Wikipedia. I bästa fall hade de angett Wikipedia som källa, men långt ifrån alltid.

Det blev viktigt för mig att få mina elever att förstå att jag inte kan bedöma deras kunskaper i ett ämne utifrån hur bra de kan klistra in text från Wikipedia. Om de tar texten ordagrant från Wikipedia vill jag att de anger det genom att göra citatmarkeringar och använda citationstecken. Till mina elever brukar jag säga:

”Det är inget problem att citera, men jag kan inte bedöma inlämningar som består av bara citat. Du måste också förhålla dig till det material som ni citerar eller refererar. Visa var det är du som talar och var det är Wikipedia som ”talar”.”

Hur refererar du till Wikipedia som källa?

Hur anger man en artikel från Wikipedia i sin källförteckning? Räcker det med att skriva http://wikipedia.se? Eller vad krävs för att det ska vara en fungerande källhänvisning? Jag säger till mina elever att de ska ange hela webbadressen till artikeln och datum.

Jag visar också mina elever hur de kan göra en permanent länk till just den artikel som de har använt [se  menyn: verktygslådan, på Wikipedia].

Några enkla tumregler

Sedan till det som är så svårt, nämligen att försöka avgöra om du kan lita på den källa som du har framför dig eller inte.

Jag och mina elever arbetade fram några enkla tumregler, som de fick i uppgift att titta efter när de använder Wikipedia:

  • Finns en text om att artikeln bara är påbörjad, då bör du leta efter en annan källa också
  • Kolla vart artikelns externa länkar leder! Fungerar länkarna eller inte? Tycks de vara trovärdiga eller inte? Det är dessutom ett bra sätt att hitta mer material
  • Hittar du något som du upplever som tokigt eller oklart så titta på diskussionssidan för artikeln. På kontroversiella artiklar pågår ofta en livlig diskussion

I arbetet med att integrera Wikipedia som en ”vanlig” källa blev mina elever också mer medvetna om vad de ska tänka på, och hur de ska förhålla sig till information som de hittar på nätet.

Källkritik och upphovsrätt ur ett lärarperspektiv

Idag har jag tillsammans med Mathias Klang haft ett seminarium om Källkritik och upphovsrätt kopplat till Webbstjärnans tävling om webbpublicering.

Tillsammans belyste jag och Mathias Klang frågor som:

  • Hur värderar du källor på internet tillsammans med dina elever?
  • Hur redigerar du en artikel i Wikipedia?
  • Upphovsrätten, vad innebär den?
  • Vad är Creative Commons?
  • Hur hanterar elever upphovsrätten?

Innan jag började arbeta med webbpublicering i skolan kan jag inte säga att jag ägnade dessa frågor, så mycket tankar, men när jag ser vilken effekt ett medvetet arbetssätt med nätet, källor, källkritik, upphovsätt och Creative Commons har haft på mina elever, då inser jag att steget in och bli en lärare på nätet, gav så mycket mer.

En sån här kväll känns det så rätt!

Vill du spana in våra (mina och Mathias) presentationer så finns de här:

Plagiat tycks vara dagens tema…

Jag skrev tidigare ett inlägg om plagiat, litteratur och skolan och nu läser jag på DN att en kinesisk författare hävdar att han har skrivit Avatar och vill stämma James Cameron för att han har till 80% plagierat hans roman ”Tales of the Blue Crows” från 1997.

Romanen kretsar kring sex astronauter som reser till en fjärran planet som är bebodd av rymdvarelser med blått skinn. Boken är bara publicerad på nätet. Zhou Shaomou själv trodde inte att det skulle finnas någon större efterfrågan efter hans ”blå” historia.

Genast får det mig att tänka på det som sades i OBS idag, där de diskuterade ”autofiktion”, plagiat och Marie Darrieussecq som menar att

Hos den som anklagar någon för plagiat finns en önskan om att faktiskt BLI plagierad, hävdar hon, att vara den utvalda som en storhet VILL härma. Hon ser de anklagande som rivaliserande syskon som måste döda sina systrar och bröder för att vinna faderns gunst.

Tänkvärt, och intressant, ska bli spännande att följa…

Litteratur, plagiat och skolan

I OBS kulturkvarten idag pratade de om begreppet ”autofiktion”, vilket är ett begrepp för litteratur som har sitt ursprung i författarens självupplevda upplevelser. Otroligt spännande, begrepp och spännande förhållningssätt till litteratur…

Writing! by Markus Rödder CC (by, nd)

I Frankrike pågår tydligen en livlig debatt om autofiktion, plagiat och litterär stöld. Diskussionen handlar om författarinnan Marie Darrieussecq som anklagas för att ha stulit en upplevelse av en författarkollega, i och med att hon skrev romanen Tom är död som handlar om förlusten av ett barn. Det intressanta med plagiatdiskussionen är att hon anklagas för ”psykiskt plagiat” eller ”psykologisk stöld” för att hon skrivit om en upplevelse som inte själv har, utan hon ska ha stulit upplevelsen från en författarkollega som förlorade sitt barn. Den som inte som själv inte upplevt förlusten av ett barn, har med andra ord inte någon rätt att skriva om ämnet.

Nu har Marie Darrieussecq försvarat sitt ämnesval och sitt skrivande genom att ge ut en essäbok där hon diskuterar rätten att ha litterära influenser för sitt skrivande.

Jag som arbetar i skolan tycker att hela diskussionen, som tas upp i OBS, är absurd, för vad skapas litteratur, konstverk av om inte av tidigare skapande. Det är väl där litteraturen, konsten hittar inspiration. Om jag går till min skolvardag så är det så mina elever lär, genom att läsa, och lära om tidigare litterära verk. Det är genom att titta, kopiera-plagiera, och skapa eget som mina elever lär sig hantverket att skriva och skapa.

Å andra sidan skapar inte skolan konstnärer, och kan inte låta bli att pröva tanken… Tänk va lågt taket för texter skulle bli i skolan om eleverna bara fick skriva om upplevelser som de själva upplevt, vilka texter skulle jag då få? Och hur skulle mina elever utvecklas? Skulle det bli några romaner som projektarbete, då? Vad tror du Paulina?

Samtidigt funderar jag kring hur elever ser på plagiat och tänker på Hegemann diskussionen, som jag belyst på Kolla Källans idélåda.

Hur ser elever på plagiat?

I skolvardagen återkommer ofta frågan om kopior, plagiat och upphovsrätt. Vad är det som gäller? Vad får man göra och inte göra? Vad är en kopia? Vad är plagiat? Vad är stöld? Det är frågor som jag i mitt arbete, som lärare ofta funderar kring, i synnerhet då det är så enkelt att kopiera, låna, stjäla på internet utan att ange källorna. Jag undrar också hur ser mina elever egentligen på dessa frågor?

Elderly bike thief by Tom Raftery CC (by, nc, sa)

Elderly bike thief? by Tom Raftery CC (by, nc, sa)

Jag sitter som vanligt på söndagsmorgonen och lyssnar på Godmorgon Världen i P1. Svante Weyler är krönikör och han belyser i sin krönika frågor om plagiat, originalitet och upphovsrätt utifrån ett aktuellt exempel i Tyskland.

En hyllad 17-åring

I Tyskland kom nyligen romanen Axolotl Roadkill ut. Den hyllades av kritiker, som en skildring av de unga på 00-talet och fick strålande recensioner. Romanen blev snabbt en storsäljare. Författarinnan, den 17-åriga Helene Hegemann, hyllades som ett ungt geni i media.

En upptäckt i bloggosfären

Men enligt Weyler upptäckte en bloggare, Gefuehlskonserve, att roman Axolotl Roadkill hade stora likheter med en annan roman, som hade utkommit något år tidigare på ett litet förlag av en okänd författare, som publicerat romanen under pseudonym. Bloggaren menade alltså att Hegemanns roman till stora delar var en kopia eller ett plagiat, av en annan författares roman.

***

Med utgångspunkt från fallet Hegemann vill jag att föra en diskussion kring plagiat, stöld och upphovsrätt. Frågor som jag tillsammans med mina elever vill diskutera är:

  • Vad är plagiat/kopia?
  • Vad är stöld?
  • Får man kopiera/plagiera andras verk, om man inte blir upptäckt?
  • Vad får man kopiera från nätet utan att fråga om lov?
  • Vad är upphovsrätt?
  • Vad är originalitet?

Är Hegemanns försvar representativt?

Fallet Hegemann slutar inte med att hennes roman blir anklagad för att vara en kopia eller ett plagiat, utan i en diskussion kring stöld, plagiat och upphovsrätt. Upptäckten gör inte att hon förlorar allt sitt anseende, utan enligt Weyler, så väljer hon att gå ut och försvara sig genom att säga:

”javisst, är det ett plagiat”

Sedan försvarar hon sin rätt att ”sno från vem hon vill och vad hon vill”. Hegemann anser i sitt försvarstal att om hennes roman är ett uttryck för 00-talet, så är även hennes romans tillkomst

”ett uttryck för ett årtionde med en urholkning av upphovsrätten som gör att vi har rätt att kopiera och förvandla vad vi vill”.

Hon menar att ”det finns ingen originalitet utan bara äkthet”.

Har man rätt att kopiera vad man vill?

I Hegemanns förhållningssätt finns det mycket som jag vill prata med mina elever om. Jag undrar naturligtvis om det har skett ett skifte i synsättet på upphovsrätten. Anser mina elever, liksom Hegemann, att de har rätt att kopiera och förvandla andras verk hur de vill?

Jag undrar om mina elever anser att

  • det är ok att kopiera andras verk utan att fråga om lov?
  • ”sno från vem man vill och vad man vill”?
  • Hegemanns åsikt är representativ för dagens unga?

Sedan kan jag utifrån det resonemanget föra ett samtal kring upphovsrätten, dess roll och betydelse ur ett historiskt och samtida perspektiv.

Läs mer

I Ulf Jämteruds artikel Digitala verktyg för plagiatkontroll