Etikettarkiv: politik 2.0

Öppenhet, dialog och utvecklar skolan

Jag var förbi skolan idag, mötte kollegor som sa, när ska LR ta den panelen till Stockholm? När ska de föra samtalet om sociala medier med och för lärare och skolpersonal? I Almedalen handlar det väl bara om politiker, när ska debatten nå oss som jobbar i skolan? Säg till dem på LR att det ska ha den där debatten i Stockholm också!

Samtalet fick mig att återigen ta upp Brit Stakstons bok Politik 2.0, som är väldigt läsvärd! Även denna gång stannar jag upp inför följande formulering:

Den individ eller organisation som fortfarande styrs av att hålla saker gömda och tror att allt som kommuniceras kan kontrolleras kommer inte att utvecklas

Är inte detta skolans problematik i ett nötskal, hålla saker gömda, och sedan tror skolan att allt som kommuniceras kan kontrolleras, och resultatet i utvecklingsnivå får ni bedöma själva.

Åh, va skolan skulle kunna lära av att öppna, bli mer transparent, inte låta det som sker vara gömt, eller bara stanna på skolan väggar, eller i elevernas pärmar, tänk om skola kunna kommunicera vad de gör och varför de gör som de gör till sin omvärld, då skulle inte bara organisationen utvecklas utan även vårt sätt att se på skolan som institution, verksamhet skulle kunna utvecklas och förändras, kanske bli mer tidsenligt med det som skolan faktiskt gör.

Tänk vad skolan och omvärlden skulle kunna berika varandra vi skulle kunna

vidareutveckla och skapa något nytt tillsammans

Sociala medier är verktyg, skapar möjligheter för skolan, såväl som andra institutioner att just öppna upp för dialog, utbyte, möjlighet att bli berikad och utvecklas… När ska vi i skolan ta steget?

Jag inser att om jag ska reflektera över allt som jag stannar upp inför i Brits bok får jag nog skriva en egen. Kanske ska jag göra en bloggserie med bra och relevanta lärdomar för skolan utifrån Politik 2.0? Vi får se…

Alla i skolan, alla som arbetar med barn, behöver studera Politik 2.0!

Jag läser Brit Stakstons bok Politik 2.0 Konsten att använda sociala medier och vill bara säga, Ja, gör det! Och till min egen verksamhet skolan, till lärare, skolledare vill jag säga: läs, förstå, våga och använd! Varför?

Ja, skälen är många, och jag vill ge flera skäl, men fastnar i Mildner inlägg två frågor om unga svenska och internet. Där Anders Mildner undrar vad händer med samhället om vi förändrar dessa siffror, samt vad vi kan göra för att ändra detta? Jag stannar dock upp kring frågan: Varför har inte skolan anammat dessa verktyg? Beror det på teknikrädsla, teknikbrist, tidsbrist, okunskap eller på grund av att skolvardagen fungerar utan sociala medier.

Enligt den statistik som Mildner referera till är internetanvändandet i skolan som är skrämmande låg:

  • endast 8% av eleverna i åldern 12-13 år använder internet dagligen i skolan,
  • 13% i ålder 14-15,
  • sedan på gymnasiet ökar användningen till 33% för att
  • under sista året på gymnasiet ökar det till 48%.

Från mitt perspektiv är dessa siffror inte speciellt förvånande, och svaret på min första fråga blir snabbt att skolan eller skolvardagen tycks fungera utan internet.

Frågan om bristen på internetanvändning i skolvardagen är relevant, men jag tycker att man också ska fråga sig: Vad används internet till i skolan? Är Internet bara en förlängning av läroboken, eller en faktasamling som eleverna använder? Från mitt perspektiv räcker det inte med att vi skolan använder internet för att söka information. Vi i skolan måste också våga använda internets möjligheter till kommunikation, samtal, dialog, till att möta de vi arbetar tillsammans med, att möta våra elever, samtala med dem och vara närvarande. Skolan måste våga använda sociala medier som verktyg för kommunikation!

Brit Stakston definierar i boken Politik 2.0 sociala medier som verktyg för dialog för samtal, och dessa verktyg ändrar eller jämställer maktförhållandena mellan sändare och mottagare och jag kan bara instämma. Mina elever har genom att vi använder sociala medier, som bloggar, twitter, facebook fler möjligheter och tröskeln att ta kontakt med mig som lärare är lägre. Jag är mer tillgänglig. En av mina elever formulerar det så här i sin loggbok:

  • Snabbare återkoppling från Kristina jmf med den veckoliga uppföljningen via http://kral1234.wordpress.com
  • Kristina kan följa mitt arbete direkt i sitt twitterflöde

Eftersom Twitter dessutom ligger som en widget här på projektbloggen så är det lätt att följa även härifrån.
Sen jag skaffade Twitter känns det på något sätt lättare att jobba med projektarbetet, det skulle kunna ha något att göra med att inlämning närmar sig också. Kanske är det en kombination. Jag känner i alla fall att twitter hjälper mig i mitt arbete!

Personligen uppfattar jag dessutom att det är enklare att få syn på elevernas röster, åsikter, iakttagelser. Jag upplever att jag som lärare ger mina elever fler möjligheter att påverka min undervisning. Jag kan lätt gå tillbaka till vad de tycker, och se om rösterna är enhetliga eller om det bara är någon enstaka som inte förstår och då kan jag möta den, eller de elever som tycker att det är svårt, tungt eller omöjligt.

Min roll som lärare är att söka dialog med mina elever, kring deras lärande, men för att det ska kunna ske måste mina elever uppleva att de kan har verktyg att föra dialog, sociala medier underlättar denna dialog mellan mig som lärare och mina elever. Jag menar inte att all dialog ska ske online, men att dialogen i klassrummet lätt kan kompletteras och utvecklas genom att mina elever för samtal har en dialog med mig, sina kamrater även på nätet.

Så öka användande använda av internet  i skolan, men inte bara till söka information utan också för att sociala medier underlättar kommunikation och minskar tröskeln för dialog mellan elever och lärare. Hur kan skolans internetanvändande ändras? Till att börja med kan lärare, skolledare läsa Politik 2.0 eller kanske min blogg, eller ta steget in på nätet och börja använde de verktyg och tjänster som finns för kommunikation.

Argumenten är alltså många, men även Mildners statistik kring hur användningen av internet ser ut beroende på socioekonomiska skillnader är ett viktigt argument det är skolans ansvar att söka utjämna de socioekonomiska skillnader som finns i internetanvändandet. Personligen anser jag att det är en av skolan viktigaste uppgifter, och det räcker som skäl till att skolan bör använda internet som verktyg dagligen, för att alla ska få samma möjligheter att klara sig i vår vardag och i vår framtid. För att alla ska bli delaktiga i vårt samhälle och aktivt kunna ta del av de möjligheter som finns online såväl som offline.

Jag lär återkomma till Politik 2.0, då min bok är fyll med marginalanteckningar skola, elever, lärare, skolledare…