Etikettarkiv: Politik

Sociala medier skapar de tolerans eller intolerans….

The beauty of the botanic garden

I förra veckan när jag var i Visby var jag bland annat på ett seminarium om Twitter och sociala mediers betydelse som verktyg för att påverka politiska beslut. Ett intressant seminarium som gav intressanta perspektiv på sociala medier. I seminariet lyftes sociala mediers möjligheter fram som ett medel för att påverka.

De är enkla att använda, det går snabbt att vara aktiv och sociala medier ger möjligheten att vara interaktiv. Det finns med sociala medier en möjlighet för politiker att möta kritik med kommunikation och samtal. Politiker är tillgängliga bara ett klick bort. Men den tanke som stannande hos mig var det som Ulf Bjereld som lyfte fram den andra sidan av sociala medier som en arena där toleransen är liten, där politiska och andra felsteg delas om och om igen, retweetas, sprids. Där misslyckanden inte glöms eller tillåts. Toleransen är många gånger ganska låg. Vilka effekter får det på det politiska landskapet? På det vi gör och delar i sociala medier?

Sociala medier med sin transparens och öppenhet gör kanske inte att vi blir mer öppna, och tillåtande. Vi kanske inte ens blir mer tillgängliga utan endast mer rädda för att göra fel och att våra fel ska spridas och inte lämna oss, om det sociala medier medför det senare då kommer vi bara att använda sociala medier för att dela trivialiteter. Eller inte använder dem alls.

Skolan, lärare och yrket, undantaget och regeln

Jag har haft en underbar dag med en liten entusiastisk lärargrupp som tillsammans med mig har utforskat WordPress. Det har varit en dag ful med intryck, insikter och det är så roligt att träffa kollegor som så entusiastisk ta sig an ett nytt verktyg.

Under lunchen pratade vi länge om skolan, varför vi i skolan inte hörs i debatten. Varför alla anser sig vet och kunna formulera lösningen på skolans problem. Men när jag tittar på skolan, på yrket (läraren, pedagogen, skolpersonalen) och funderar på problemet så inser jag att vi är nog inte ens överens om hur vi ska definierar problemet. Skolan = ett problem? Skolan = den viktigaste valfrågan? Men på vilket sätt är skolan ett problem?

Vi lärare har våra problem med skolan och

  • Skolledare har sina
  • Politikerna har sina
  • Föräldrarna sina
  • Skolbibliotekarierna sina
  • Eleverna har sina
  • Olika intressegrupper sina

Kanske är skolans största problem att alla har sina egna beskrivningar, och sina egna ”problem” som de ska lösa i skolan, eller med skolan? Och vem ska först få definiera problemet, vilket problem ska prioriteras när ”problemen ska lösas” samt varför?

Debatten om skolan, vad handlar den egentligen om?

Jag sitter och summerar tre dagar på Gotland och funderar mycket kring debatten kring skolan, vad handlar den egentligen om? Och vad borde den handla om?

Idag sitter jag och läser SvD och DN och deras artiklar om att de rödgröna gjort ett utspel om skolan och slås av förslaget till skolpolitik och det handlar om:

– En viktig del för mig är utvärderingen, kvaliteten och kunskapskraven i skolan. Lika viktigt är att vi säger nej till sorteringsskolan, säger Mona Sahlin på presskonferensen i Sankt Hans trädgård.

Peter Eriksson, MP:s språkrör, kallar uppgörelsen för en av de viktigaste som som de rödgröna har enats om.

– Fokus om, vi vinner valet i höst, kommer att vara på kvaliteten i skolan. Det alllra viktigaste instrumentet är de skriftliga omdömen från årskurs ett. Konkreta omdömen som talar om hur ditt barn klarar sig, säger han.

Från SvD Vill ha betyg från årskurs sju

S, V och Mp vill även öka lärartätheten i svenska skolor. Målet är minst 9 lärare per 100 elever, i ett försök att nå mindre klasser, säger Sahlin.

– Just nu har vi 8,2 lärare per 100 elever.

Reformen om antalet lärare kräver att ytterligare 6.000 lärare anställs.

Från DN Överens om betyg från sjuan

Härligt att de är överens om hur kvaliteten och kunskapskraven i skolan ska se ut, samt när lärare utvärdera elevers kunskaper, och när de ska dokumenteras. Det är skönt att höra att de tror att skolans framgång ligger i att ha lärare där med, och att kvalitet i skolan mäts genom omdömen. Jag tycker också att det är viktigt att vi, lärare, vet att vi ska följa upp eleverna och deras kunskaper, men jag undrar varför kan inte skoldebatten också handla om det som är ännu viktigare, nämligen vad barnen ska lära sig.

Vad anser politikerna, röda, gröna, blå, lila att våra barn, elever, kommande generationer ska kunna? Är det så okontroversiellt att det behöver man inte ens debattera, eller?

Sociala medier och skolan – ett demokratiskt ansvar

Det finns en fråga som inte lämnar mig. Under rubriken rättigheter och skyldigheter står det följande i Läroplanen lpo 94

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar.

En av skolan viktigaste uppgifter är att förmedla kunskap om de demokratiska värden, att skolan ska förbereda eleverna för att deltaga i samhällslivet. Vad innebär det idag? Om dagen politiker, en del av det demokratiska samtalet sker idag i sociala medier, politiska partier har Facebooks sidor, många politiker twittrar, hemsidor för politiska partier är vardagsmat, och politiska bloggar möter vi över allt.

Behöver jag säga mer? Behöver jag säga källkritik, informationssökning, kunskap om medier om hur sociala medier fungerar, samt hur vi förhåller sig medveten till den informations som vi möter i sociala medier, förmedlar skolan kunskap om det?  I synnerhet om Mathias Klangs påstående om att ”genom sociala medier vecklas sanningen ut och sprids”  som så snyggt formulerar det i inlägget Källkritik via sociala medier, där han gör en poäng av att det är så mycket enklare att via sociala medier jämföra olika källor.

Ännu en anledning till skolan ska anamma sociala medier. Skolan har en viktigt uppgift att ge alla samma förutsättningar att medverka och delta som demokratiska medborgare i vår samhälle och i vårt medielandskap. Allt annat är ett svek för de svagaste grupperna, de som inte har tekniken i hemmet, de som inte har föräldrar som är online, som anammat tekniken. Det är en demokratifråga, en fråga om att alla ska och bör få möjligheten att aktivt deltaga i samhällslivet.

Valet, skolan och sociala medier

Inser att jag och min bibliotekarie Hanna Johannson blev verkligen taggade av Brit Stakston i onsdags.  Jag skriver en bloggserie och hon sätter igång en grupp på Dela, om hur man kan arbeta med sociala medier och det politiska valet i höst. Det är grymt.

Inser att jag får massor med idéer kring vad man kan göra, och hur enkelt och tillgängligt det är. Eleverna skulle kunna lära sig så mycket om sociala medier genom att bara granska och iaktta hur politiker använder dessa medier.

  • En uppgift skulle kunna vara att jämföra traditionella nyhetsmedia med sociala medier.
  • De skulle kunna studera hur och varför Facebookgrupper bildas, vad de har för funktion.
  • Eller hur politiker som Gudrun Schyman använder twitter för att sedan jämföra det med en ”vanlig” twittrare som @macfeast

De skulle dessutom lätt kunna komma i kontakt med politiska företrädare via t.ex. twitter, kunna ställa frågor, kanske inte av typen hur ser folkpartiets skolpolitik ut, men frågor som kan besvaras på 140 tecken.

Sedan vill ju alltid jag att fokus ska ligga i att eleverna själv lär sig använda dessa medier som verktyg. Twitter är ett intressant verktyg för att alla ska kunna reflektera över till exempel en partiledardebatt, sedan blir det extra spännande om man tittar tillbaka över flödet och ser vad de reflekterar kring. Tänk vilka möjligheter, att dokumentera och analysera. Att kommunicera och synliggöra kommunikation.  Och tänk om politikerna skulle kunna få tillgång till dessa twittersamtal för att få en bild ger av hur unga väljare ser på dem, och politik, spännande…

Ja, det var några av de idéer som kom då här på direkten till mig…

Sociala medier ändrar maktstrukturerna

Jag var på regionbiblioteket i Stockholm och lyssnade på Brit Stakston som pratade om sociala medier och politiken. Hennes föredrag väckte enormt mycket tankar som jag valt att göra en bloggserie kring, det här är mitt andra inlägg, imorgon kommer ännu ett.

Brit Stakston menar att  Sociala medier i politiken skulle kunna innebär att politiken vitaliseras och får

  • fler medlemmar
  • fler som engageras
  • möjlighet att mobilisera
  • fler väljare

Tänk vad sociala medier skulle kunna innebära för skolan i

  • fler som engagerar sig
  • fler som deltar
  • fler som mobiliseras
  • bättre samarbetsmöjligheter

Varför anammar inte skolan och politiken dessa kommunikations möjligheter omedelbart?

Svaret som Stakston tar fram är att det handlar om makt. Det handlar om makt, och om att ändra maktstrukturen, gå från megafon-kommunikation till dialog, men det skulle innebära en demokratiseringsprocess, för politiken att synliggöra den, för skolan att möjliggöra den.

Så skolan och politiken anamma sociala medier…

Politiken och Stakston, tankar för skolan

Idag har jag varit på föredrag med Brit Stakson, som pratade om Sociala medier och politik, ett otroligt inspirerade föredrag, som väckte många tankar funderingar, som jag nu brottas med. För att göra det möjligt att delge er alla så kommer jag köra en liten bloggserie, Stakston-politiken-skolan, än är jag osäker på antalet inlägg, men det blir minst två och som mest sju (vi får se)

 Brit Stakston

I förhållande till politik och sociala medier lyft ofta Obama fram som ett exempel, som att det är en tid för förändringar, men vann han presidentvalet till följd av de sociala medierna? Nej, säger Stakston, men till följd av hans politiska program, och med hjälp av sociala medier lyckades han skapa ett ökat engagemang.

I Sverige används inte sociala medier av politiken för att skapa ett ökat engagemang utan för att få fler väljare, få fler röster på valdagen.

Utifrån mitt perspektiv skulle det räcka gott (till en början), eftersom skolan knappt är närvarande på i sociala medier. En ökad närvaro, och en ökad aktivitet hade kanske lett till fler elever, i synnerhet idag när elevunderlaget minskar pga minskande barnkullar. Det skulle kunna vara en början, att söka fler elever men jag tror att ett aktivt användande av sociala medier kan leda till mer, mycket mer… Mer lust, engagemang, intresse för skolarbetet. Och ett annat sätt att lära, möjligheter att samarbeta, kommunicera etc.

Om politiken befinner sig i en prövningarnas tid, pga av de utmaningar som de står inför med sociala medier, och väljarnas aktivitet i dessa. Så tror jag att det även gäller skolan, web 2.0 har ännu inte nått skolan annat än som små västanfläktar, iform av några eldsjälar som bloggar, twittrar eller använder Facebook för att engagera eleverna för deras skolarbete.

Än är nätet i skolan framför allt konsumtion av den information som finns att tillgå på nätet. Väldigt lite handlar om att kommunicera med de grupper som vill komma i kontakt med skolan. Tänk om skolan kunde få upp ögonen för insikten om vi som skola är tillgänglig online är vi också tillgängliga oberoende av tid och rum. Naturligtvis innebär inte det att vi i skolan måste vara tillgängliga ständigt, dygnet runt, det är inte SJ, men om jag vill nå dem kan jag skicka en tweet på söndagen och de svarar på måndag efter 9.00.

En skola som väljer att anamma sociala medier skulle snart inse att möjligheterna för samarbete mellan elever, skola och föräldrar skulle kunna vara oanade.