Eftersom jag ska vara med i Årets bästa lineup – Människor, maskiner, medier och megastjärnor på fredag sitter jag och funderar kring just Creative Commons, vad vill jag förmedla? Varför och vilken är punch-linen?
Det stora med Creative Commons i mina ögon är att det bygger på insikten om att skapande föds i mötet med andras skapande. Att kultur skapas i en kreativ gemenskap där vi lånar friskt från varandra. Den andra delen som verkligen tilltalar mig är att vår samtids verk blir tillgängliga att sprida, använda, bearbeta, lära av om de är licensierade under Creative Commons.
Men, men hur ska man kunna leva på sitt skapande om man ger bort det gratis? Om man låter människor fritt sprida kopiera och bruka en verk? Bra fråga? Jag tycker bitvis att den är felställd, den ger en bild av att de flesta med tidigare teknik och med upphovsrätten som stöd kunde leva på sitt skapande, det är jag osäker på. Det är nog bara ytterst få megastjärnor, som levt gott på sitt originella skapande. Många har nog haft sitt skapande ungefär som jag, som en rekreation, ett sätt för återhämtning, lärande, lek och kreativitet.
Tekniken – mediet – skapar CC? Är CC möjligt utan internet? Är Creative Commons möjligt utan internet? Utan möjligheten för oss alla att vara vår egen distributör av det vi skapar. Jag tror att det som internet skapar är en möjligheterna för fler att få dela, få vara med på arenan. Internet förskjuter maktförhållanden och det skrämmer och skapar vissa motsättningar.
Men, men vilka är avigsidorna?
Men i ett medium där alla fritt kan sprida sitt skapande, vad krävs där för att stå ut? Creative Commons? Hanna Sköld Nasty Old People gjorde det, men när blir det slentrian? Något vi vet att alla gör… Vad gör stor kultur? Vad gör megastjärnor? Det är inte min sak att fundera kring jag lämnar det till Isabella Löwengrip att fundera kring.
