Etikettarkiv: reflektioner

Avslutat min första MOOC – en kort reflektion #blogg100

Du har säkert hur talas om de öppna, kurserna som finns på nätet som kallas för MOOC, vilket står för massive, open, online, courses.

storskalig öppen nätkurs, är en avgiftsfri distanskurs som kan läsas av tusentals kursdeltagare till liten lärarinsats. Förutom en omfattande mängd traditionellt kursmaterial för e-lärande såsom inspelade videolektioner, baseras moocar på interaktiva uppgifter som kursdeltagaren löser enskilt eller i grupp, och snabbt erhåller återkoppling på av varandra eller genom automaträttning.                                 (wikipedia)

Jag har just avslutat min första MOOC, i fotografi, arrangerad av ett australieniskt universitet. Kursen pågick under fyra veckor och kan ses som en introduktion till digitalt fotografi.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta upplevelsen. Att läsa på distans, via nätet kräver disciplin och att man tydligt ger sig själv uppgift att genomföra och ta sig tid att verkligen ta sig igenom föreläsningarna. Jag hamnade ganska snabbt på efterkälken och om jag inte haft en kurskollega tror jag inte att jag tagit mig igenom kursen. Lite pepp och stöd gjorde att jag tog igen det som jag låg efter och fick mig att känna mig trygg i att jag skulle klara språkbarriären. För även om jag dagligen läser engelska så finns det ett visst motstånd i att ta sig igenom en kurs som bara består av engelska quiz, föreläsningar och bredvidmaterial som var på engelska.

Kursen var en introduktionskurs, och med det kommer också att det var ganska mycket som jag redan kände till eller var bekant med, vilket gjorde innehållet bitvis kändes o-utmanande. Jag har insett att jag ska gå kurser som ligger i nivå med mina kunskaper 😉 Men även i en introduktionskurs får man ord för saker som man inte riktigt tänkt på och det är det roliga med att läsa, förkovra sig och växa med kunskap.

Min bild av MOOC:s är att den jag gick var fokuserad på mycket quiz och jag önskar att de uppgifter vi hade som handlade om fotografi, och att fotografera hade ingått i kursen, det gjorde de inte nu. Och jag önskar att mer av det fotografiska inspirationsmaterialet som kursen hänvisade till hade varit möjligt att visa i samband med föreläsningarna, eftersom det hade gjort det enklare, men upphovsrätten tillåter väl inte det. Och här ser jag en av de stora svagheterna med kurser som handlar om fotografi, konst eller andra konstnärliga uttryck där det finns immateriella rättigheter för det är så svårt att visa och prata om materialet när de skyddas av upphovsrätten.

Skulle jag rekommendera denna MOOC? Om du vill ha en enkel introduktion till fotografi, ja varför inte? OM jag skulle rekommendera dig att läsa en MOOC, självklart, men se till att ha en studiekompis eller två så att ni kan hjälpas åt i perioder då ni känner svackor.

Kriterierna för att bestämma ett fotografis verkshöjd fungerar den även för text? #blogg100

Jag läser med spänning, som en bra roman, Stefan Högberg och Lennart Guldbrandssons kriterier för att avgöra om en bild är ett verk. Jag håller med om att det är svårt och komplicerat att fotografier har två skyddsformer, att lagstiftaren skiljer på bild och verk, och att det kanske komplicerar saker när det kommer till att tillgängliggöra kulturarvet. Men frågan jag ställer mig är om Lennarts och Stefans utredning gör det enklare.

Sedan undrar jag över vilket problem de vill komma åt och hitta lösningen på, att skilja på fotografiska bilder och fotografiska verk, eller om problemet egentligen är ett annat…

Stefan och Lennart listar tio kriterier som de anser att man bör titta på för att avgöra om en bild är ett verk, jag har inte tänkt att lista dem här.

Jag undrar om problemet är att fotografier inte ska ha samma skydd, liksom annat konstnärligt skapande, eller om problemet de vill komma åt är de långa skyddstiderna? Jag är inte säker. Sedan ställer jag mig frågan om samma kriterier hade fungerat för litterära texter? Om jag skulle överföra kriterierna på andra konstnärliga uttryck skulle de fungera även då? Skulle man kunna säga att en text som uppnår dessa tio kriterier saknar verkshöjd? Utgår vi från att en text/bild/ett musikstycke/drama etc i utgångsläget inte har verkshöjd?

Sedan vänder jag mig mot kriteriet om vardagsskildringar, och undrar kort: hur kom ni fram till det? Och så tänker jag på Sally Mann.

I förhållande till deras lista funderar jag mycket kring vad ett fotografi är och vad en fotograf tillför till bilden. Hur skapas en bild, och i vilken mån kan betraktaren avgöra en bilds ”verkshöjd” utifrån endast bilden? Jag är inte heller säker på att jag håller med dem fullt ut i deras definitioner kring vad som är ett verk och en bild. De har bara exempel på ”bilder”, några som jag utan tvekan skulle kunna se som verk 😉

Som sagt jag är osäker på vilket problem de vill angripa, om det är begreppet verkshöjd, eller fotografiet som konstform, eller lagstiftarens otydlighet när det kommer till bild och verk när det gäller fotografier i upphovsrättslagen, eller om det är oviljan att tillgängliggöra bilder från kulturarvssektorn…

Slutligen undrar jag kring följande formulering:

”Notera alltså att utgångspunkten är att fotografiet inte uppnår verkshöjd, och det faller på bilden att ”bevisa” sin status som fotografiskt verk.”

Hur kan det falla på ”bilden att bevisa sin status som fotografiskt verk”? Bildens status måste väl ändå bero på intentionernas hos den som skapat den, eller? Eller är fotografier bara resultatet av en viss teknik för att leka med ljus?

Att fotografera med fisheye – en kort reflektion

Jag älskar fisheyen. Den bjuder in till möjligheter, och samtidigt så utmanar den. Jag har under vintern valt andra objektiv. Av flera skäl mest för att jag vill kontrollera eller snarare avgränsa den del av verklighet som kameran fångar. Det blir så mycket verklighet när man fotograferar stilleben utomhus, och då är det det skönt att kunna styra vad som ska avbildas, i synnerhet när man arbetar ute på vintern, det blir fort kallt när man arbetar med små saker i snön.

Igår kom den fram fisheyen, som är ett extremt vid-vinkel-objektiv, och jag insåg vad jag saknat. Det är möjligheten att gå nära, så att allt förvrängs, förbättras, men samtidigt ger mig möjligheten att sätta in saker i en miljö. Men samtidigt, så betyder det att jag inte lika lätt kan styra vad som kommer med i bilden, vilket i sig kan vara frustrerande. Det är många bilder där fingrar, skor och annat som jag inte tänkt få med dessvärre kommer med, mest pga slarv.

Men med mitt små-pryl-fotografi är det underbart att fisheyen ger mig möjlighet att gå väldigt nära, men bara i motljus eftersom jag inte kan dölja min skugga. Det blir mycket motljus-fotograferande med fisheye. Men det kan man väl leva med i vårsolen