Etikettarkiv: samtal

Vem är fotografen?

Jag tjuvlyssnar mycket, eller heter det tjuvläsa på Internet?

Jag följer samtal kring andra saker trådar som inte berör mig men som jag vill ta del av. Men jag tjuvlyssnar också på samtalen som sker kring det jag gör i den mån de sker i ett offentligt rum. Igår fick jag reda på att ett bildcollage gjort av mina bilder delades på facebook, fast utan CC-koppling och utan erkännande.

Mina följare på flickr berättade det för mig, mina vänner på Facebook undrade, jag fick en ping på twitter och på Google +. Några undrade vem är fotografen, vem har skapat bilderna (om bilder skapas, eller fångas – det är en annan fråga som jag få ta i ett annat inlägg). En del googlade bilderna och hittade mig, några av mina vänner berättade att det var jag som är fotografen.

Personligen tycker jag att det är spännande när jag kan följa (tjuvlyssna på) samtalen kring bilderna, och fastnar ofta för de trådar som handlar om vem som är fotografen, många tror att jag är en man, varför då? För att jag leker med Star Wars leksaker, för att jag skildrar lego-soldater, för att star wars är intimt förknippat med män? Några kopplar ihop mig med Stéfan (gör mig stolt). Det är spännande, i alla fall ibland.

Vilket fall som helst så få det mig att le…

Bloggen kan användas för att utveckla informationskompetensen

Jag sitter och förbereder mig för en föreläsning om informationskompetens och källkritik i Uppsala. Informationkompetens är viktigare och viktigare i en digital vardag och det är en del av de färdigheter som lyft fram i LGY11 i formuleringar som:

Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

En tanke som slår mig är att det är viktigt det är att vägleda elever i deras sökande efter information, material på nätet i biblioteket på Google, och jag inser hur viktig skolbiblioteket är än en gång är som resurs. Men att vi behöver vara närvarande i de digitala rum som arbetet pågår för att kunna stötta, handleda och vägleda eleverna.

Bloggen ett handledningsverktyg

I de arbeten som där jag har använt bloggen varit plattformen för en fördjupning, eller som utgångspunkt för ett samtal kring en fördjupande frågeställning har jag upplevt det enklare att vägleda eleverna i deras informationssökande eftersom arbetet skett mer transparent. Mina elever har redovisat sina källor och hur de hittar dem kontinuerligt under arbetets gång. Det har gjort det lättare för mig att vara ett stöd och en närvarande handledare.

Och i och med att trettio elever arbetade med samma uppgift och samma frågeställning kunde vi också använda samma källor och fokus blev att hjälpa varandra att dela det källor som vi hittade och som vi kunde arbeta med gemensamt. I de olika grupperna kunde man sedan ta hjälp av varandras informationssökande och reflektioner i arbetet att analysera de frågeställningar som arbetet gick ut på.

Tips från en elev

Det blir också väldigt tydligt att mina elever inser att de vinner på att samarbeta som t.ex när en elev skriver så här i början av ett arbete:

Hej,

tänkte bara jag skulle tipsa om att gå in på Dagens Nyheters webbsida för att läsa om finanskrisen. Det är några särskilda sidor jag tänker på: dels finns det en ordlista, inte så lång, men med bra förklaringar, dels har de gjort en pdf-fil som är värd att ladda ner. Kolla in det!

Och en sak till, om man läser ordlistan så finns det, till höger, en spalt som innehåller ”relaterade artiklar”, där finns en artikelserie om finanskrisen; hur den uppstod, konsekvenser osv. Del 1 fick vi i papperskopia av Kristina för ett par veckor sen. /Camilla

Eleverna stödjer varandra och kunskapar tillsammans, när jag fick syn på det här inlägget kunde jag använda det för att äsch läs själv vad jag gör:

Ni är duktiga på att länka, men jag vill veta mer om vilka källor ni använder och då är det naturligt att ni lägger till referatmarkeringar. En referamarkering innebär att ni skriver ut artikelförfattarens namn eller artikelns namn som ni referar till. Jag ska ge några konkreta exempel på referatmarkeringar:

I era referatmarkeringar kan ni sedan lägga in länkarna direkt där de passar. Men att ha en blogg som källhänvisning känns otillfredställande, eller att säga att jag såg på SVT, är oklart och otydligt. Ni måste var mycket mer tydliga för er egen skull och för att visa att ni hanterar källor på ett korrekt sätt…

Jag kunde handleda i arbetet, och använda konkreta länkar och länk exempel och på sätt synliggöra för eleverna hur jag vill/normen ser ut när man arbetar med andras texter, material. Sedan är det lätt att genom en länk erkänna källan och den som delat informationen. Ett enkelt sätt att tala om för någon annan, klasskamrat eller artikel att jag tycker att det här är användbart, det här vill jag diskutera.

Tips från mig

Sedan kunde jag med lätthet komma med egna tips men som eleverna sedan kompletterade med egna källor bland annat kan ett tips från min sida se ut så här:

Om jag bloggar när ingen annan gör det så kanske jag kan vara först, nu börjar det närma sig slutet på den här uppgift två och vi går över till att se till konsekvenser och då ramlade jag över en trevlig artikel i DN om just följder av finanskrisen på språket.

Sverker Lenas tar i sin artikel Nu blommar det i bildspråket om Finanskrisen från DN den 23 april 2009 upp exempel från Obama om att han uttryckt att han tycker sig se ”gröna skott” i ekonomin. Han tar fram exempel som Borgs Vargavinter som genast får den litterärt bevandrade att tänka på Astrid Lindgren, och vargavintrarna i Småland. Sverker Lenas nöjer sig inte med att komma med bra exempel han gör också en analys av varför politikerna använder dessa metaforer. Samt vad de kan betyda… en konsekvens av finanskrisen som påverkar oss alla. Men det får oss också att ha anledning att vara extra kritiska mot det som politiker och andra förstå-sig-påare använder för uttryck…

Läs igenom artikel, njut av exemplen, som ”Zombibank” vilket Lenas förklarar  som

”en bank som fortfarande hålls i gång, men i praktiken är knäckt av sina spelskulder. En levande död som bara sprider mer död omkring sig.”

Artikeln är läsvärd och för er användbar i er nästa uppgift som jag kommer presentera i ett alldelens eget inlägg.

I ett arbete med informationssökning och källkritik tror jag att det är viktigt att arbetet är ganska transparent så att vi kan lära av varandra och tillsammans. Så att vi kan diskutera källor och källval. Men det är också mycket lättare att fånga upp eleverna där de är och i deras frågor. Genom att jag arbetade transparent och med hjälp av digitala verktyg/sociala medier som bloggen är, fick jag en möjlighet att vara en mer närvarande handledare. Jag kunde följa upp råda och stödja. Samtalet om källorna och valet av källor gjorde jag och mina elever tillsammans.

Vad är informationskompetens

Personligen tror jag att mina elever genom detta arbetssätt utvecklar färdigheter som en informationskompetent person kan nämligen:

  • Definiera omfattningen på den information som behövs
  • Effektivt få fram den information som behövs
  • Kritiskt värdera informationen och dess källor
  • Integrera utvald information i den egna kunskapsbasen
  • Använda information effektivt för att uppnå ett visst mål
  • Förstå de ekonomiska, juridiska och sociala aspekterna som sammanhänger med informationsanvändning samt söka och använda information på ett etiskt och lagligt sätt.

Hämtad ifrån hämtad från biblioteken.fi

Samtalet i sociala medier

Jag läser it-mammans inlägg Utan samtal dör utvecklingen och säger bara du är så SANN:

Ses vi inte öga mot öga kan vi se varandra i de sociala medierna. Verkligen se. Och lyssna. Men inte bara det, vi kan visa att vi lyssnar genom att ge något tillbaka. Utveckling sker om vi bygger något ihop, inte bara står bredvid och tittar på.

Sedan tänker jag på Anne-Maries underbara bild och tänker vi pratar med varandra idag, fast samtalet startade inte idag, det började då, när bilden, skolskylten publicerades eller så startade samtalet mycket tidigare kanske med Kringlans inlägg Now I’m happy som berättar om lyckan med sociala medier:

The envelope was dark green and there was some sort of thing in it. (This kind of personal letters are of course even nicer than the flat ones.) My address was prettily written with gold letters. At the back of the envelope was written “En IT-mamma kram” and in it was the prettiest fridge magnet. It read “We can do it!”.

Samtalet i sociala medier pågår, som i lärarrummet vare sig jag är där eller inte. Vi griper tag i den som är där, lyssnar på de erfarenheter som han eller hon vill dela, sedan fortsätter samtalet när jag inte är där.

och en dag händer det, och man tror inte att det är sant samtalet pågår utanför begränsningar i tid för jag kan med lätthet gå i dialog med så väl Platon som med Malin Ströman som Stellan Löving, genom sändningen i ur, twitter och en underbar bild (kolla)

Det är möjligt med sociala medier. Och genom alla dessa samtal, alla de erfarenheter som jag kan ta del av som jag delar fortsätter jag mitt lärande och det är som Malin Ströman säger i inlägget Lärande är för stora människor

Det är lika roligt att se alla lära sig. Det ger en glädje att se stjärnorna i Let’s Dance bli bättre, imponera. En lärande människa är imponerande. En lärande människa går inte att döma eller ogilla. En lärande människa är alltid en intressant människa, som inte förblir likadan, utan som förändras, förbättras, förstoras. Varje litet lärande är stort.

Och en del av mitt lärande sker genom de samtal som jag för i sociala medier. Det är coolt!

Ännu ett skäl för skolan att diskutera sociala medier

Jag tror på att allt kan utvecklas genom dialog, genom möten, genom kommunikation. Jag tror på samtalet och att jag kan växa genom att jag får dina synpunkter, dina åsikter och tar dem till mig, i beaktan. Men för att det ska ske krävs att du är villig att stå för din åsikt, möta mig och att jag är lyhörd, lyssnar på dig.

Kommunikation är ett ömsesidigt ansvar som Brit Stakston säger. Du tar ansvar för det du tycker. Det du upplever. Det kan vara svårt och det kräver att vi har en relation och att vi får ett möte. Det bygger på tilltro och ömsesidighet. Jag tar ansvar för att lyssna dig och du tar ansvar för att prata mig.

Frågan om relationer elever och lärare på nätet följer mig sedan länge, men Marcin de Kaminski väckte fråga till liv med sin bloggpost Hur ska man förstå YouTubefilmer på lärare? Där han kort hänvisade till ett klipp där filmer på lärare på YouTube diskuterades.

I klippet tar Marcus Samulsson (forskare på LiU) upp de olika former av klipp som förekommer och han tar upp den positiva aspekten att filmerna ”kanske är ett resultat av ett nödrop” eller som han formulerar det i artikeln Lärare hängs ut på nätet:

Marcus Samuelsson hoppas att filmklipp från de ganska slutna klassrummen kan belysa problem och skapa öppnare diskussioner mellan lärare, elever och föräldrar.

Jag tror mycket på möjligheterna med internet, ett mediet som jag använder dagligen för att publicera texter och bilder. Men jag undrar hur filmer med kränkande innehåll på lärare som löper amok, hur tas de emot? Att filma lärare som beteer sig fel, som går över gränsen om och om igen. Det kan vara ett sätt att synliggöra ett problem, så lång håller jag med Marcus Samulsson, men Marcin skriver sedan något i inlägget ”När lärare hamnar på YouTube” på Cybernormer som griper tag i mig:

den dimension Sofia Jannati tillför. Hon menade att det inte är Internet man ska fokusera på, vilket hon menade på ett ickeförringande sätt. Det gäller istället att se vad Internet innebär för de ungdomar som publicerar den här typen av filmer. Det går i många fall inte att se Internet som begränsat till att vara en anslagstavla. Istället krävs det att man sätter på sig nätkulturglasögonen och noterar att ungdomar använder nätet som en social arena, i många fall kan man också anta att det till och med är en primär eller i varje fall mycket betydelsefull sådan. Att då se publiceringen som ett kommunikativt grepp i ett socialt sammanhang kan därför vara nyckeln till en ökad förståelse av fenomenet

Om dessa filmer visar på problem som finns på vissa skolor, i vissa klassrum så är det att det bland annat att det saknas kommunikation, mellan elever och lärare, men jag öppnar YouTube upp för ett samtal? för ett möte? Jag undrar vet dessa lärare, dessa skolor att eleverna kommunicerar med dem på YouTube? Vet dessa lärare att ett samtal pågår där?

Och om det är som Samulsson säger att dessa filmer är ett rop på hjälp, fungerar då ropet? kommunikationen? Skriker inte dessa elever endast ut i ett tomrum där ingen vuxen i skolan hör dem? Skolan befinner sig inte på nätet, skolan befinner inte i sociala medier, skolan befinner sig i skolan. Skolan är inte på YouTube, mer än någon enstaka språklektion, skolan behöver föra samtal om nätet om normerna och om kulturen om hur samt med vem barnen kommunicerar med där, för jag tvivlar på att det är med skolan som eleverna är sociala, eller kommunicerar med.

Ett positivt tonläget i bloggsamtalet

I min undervisning har bloggen, som pedagogiskt verktyg, blivit ett naturligt inslag. Bloggen är ett verktyg bland andra verktyg som vi använder för att redovisa kunskap, inget märkligt. Mina elever bloggar för att redovisa sina framsteg, lämna in sina uppsatser, redovisa lektionsuppgifter, för att publicera podcast. Jag bloggar i sin tur för att följa upp och ge tips och råd. Jag gillar verktyget för att det skapar dynamik, och ger mycket möjligheter.

Jag tycker dessutom om att arbeta i offentligheten. Jag tycker att det finns stora fördelar med att alla elever kan ta del av allas arbeten och alla mina kommentarer och råd. Allt för att alla ska kunna lära, ta del av goda exempel. Men det ställer också krav både på mig och mina elever.

Jag är mycket medveten om att det är att jag som är den som initierar samtalet så är mina kommentarer viktiga, min återkoppling är viktig. Det är jag som sätter tonen, tonläget, jag talar om vad som är tillåter och inte tillåtet. Men ytterst är jag ansvarig för vad som är tillåter och inte tillåtet, precis som i mitt analoga klassrum.

I mitt arbete med att kommentera, har jag valt att söka en positiv ingång, att ta fram det som är positivt. Jag lyfter det som andra kan lära av, jag arbetar aktivt för att ha en konstruktiv ton och ta fram det positiva, det som varje elevgrupp tillför till gemensamma arbetet. Min uppgift är att se det som tillför något hos alla elever i alla elever insatser. Det kräver en del, men framför allt kräver det aktivitet hos eleverna. Så här kan det till exempel se ut:

skriver också källkritik till min glädje, visst ironi tycks kunna skönjas bakom orden… kring Skatteverket

Bakom sidan står en myndighet vars vision är: ”ett samhälle där alla vill göra rätt för sig.”

Ännu en snygg källkritik från Louise och Sofia, ni följer verkligen regelboken och jämför med andra källor…

Småfnissar lite i inlägget om Kristina Alexanderson-Källkritik Och inser att ni har blivit lurade, och använder dessutom Mathias Klang i fel sammanhang. Han har skrivit en guide om Copyright/Copyleft och den har jag använt, men inga guider om wordpress eller om hur man skapar en webbplats. Hihihihi

Jag är grymt impad av ert arbete tjejer, men det gäller att kolla upp frökens källor, samt hur hon använder dem, och försöker ni ju göra …. härligt!

Tonläget, och samtal kring tonläget har varit något som jag och eleverna kom tillbaka till i många sammanhang, och det är ett arbete som vi gemensamt och tillsammans skapar. Vi pratar också om tonläge och ton i klassrummet, gemensamt, vi belyser frågor kring hur det är att arbeta på internet, att får taskiga kommentarer, vad man kan göra etc. Och jag tycker att vi vårt gemensamma arbete hitta ett tonläge där jag kunde puffa och knuffa och stödja, hjälpa och finnas närvarande. Men det är inte alltid enkelt.

Ett av de finaste inlägg jag någonsin fått, den finaste bekräftelsen på att mitt arbete verkligen hjälpte någon, fick en annan människa att ta ett steg framåt, är när Emelie skrev följande en kommentar som visar på hur stark IKEA-effekten är och blir för skolarbete när elever arbetar med sociala medier…

Jag vill tillägna det här inlägget till min blogg som fyller 100 inlägg idag och till min handledare Kristina .

Idag har jag skrivit mitt hundrande inlägg i min lilla blogg ! Och jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv. Inte för att jag har världens mest revolutionerande och coolaste blogg men för att jag faktiskt har skapat någonting. Jag tycker om min blogg, den är min och bara min, och så brukar jag inte känna med mycket. Kärleken till min blogg har sakta men säkert vuxit. Eftersom det är jag som skrivit alla texter, valt alla bilder osv känns bloggen som något viktigt. Jag har lagt ner så mycket tid och energi på den att jag vill skydda den mot allt ont. Den har blivit som min lilla bebis som jag måste ta hand om, och jag älskar det.

Jag är så himla glad att jag valde att just skapa en blogg som projektarbete. Processen har varit jobbig och trälig men riktigt rolig och lärorik. Jag har verkligen tyckt om att hålla på med bloggen och det lutar åt att jag kommer att fortsätta blogga trots att projektarbetet är över.

Det är en fin kommentar, den är underbar för när hörde du senast en elev prata om sitt skolarbete som ”bebis”, jag bara undrar. Samtidigt så ser jag den som en fin biljett på att vårt bloggsamtal har fungerat.

Bilder och samtal om nätet

I dagens inlägg på Kolla Källans idèlåda har jag skrivit om bilder på nätet och funderat kring hur man kan föra ett samtal kring bilder på nätet.

Hur kan vi föra ett samtal utan pekpinnar?

Jag funderar mycket kring hur vi kan föra ett sådant samtal med våra elever utan att skuldbelägga dem, utan att samtalet handlar om pekpinnar eller om att internet är farligt. Samtalet kan inte heller handla om att eleverna alltid ska tänka efter före, som om vi vuxna alltid gör det. Eller om att elever ska tänka på att bilderna, som de publicerar kommer att vara offentliga väldigt länge och att de inte har kontroll över hur bilderna kommer att tolkas eller användas.

Jag tror vi måste lyssna, mer än vi pratar, inte förmana och komma med pekpinnar. Läs inlägget Bilder på nätet är en fråga om ansvar och berätta hur du gör för att få till ett samtal, utan att det handlar om att det finns ett rätt och ett fel.

Lite mer om sociala medier via @doktorspinn

Vad är sociala medier var en av de frågor som Jerry Silfwer tog upp för oss på .SE-dagen. Är det bara en hype, en ny hippierörelse eller ?

Jag riktigt kände hur värmen spred sig i kroppen skulle jag vara del av en modern hippierörelse? Kanske? Jag gillar i vilket fall som helst liknelsen, att det handlar om kärlek, och samförstånd fred och ”make love not war”.

Jerry Silfwer använder bilden och pratar om begrepp som ”länkkärlek” och ”sharing is giving”. Att det handlar om att vara öppen, generös och snäll.  Inte om att söka konflikter och motsättningar. Det är nytt i medielandskapet: transparens och att lyssna.

Jerry pratade om kommentarer, och samtal om organisationer, som på nätet kan vara ganska råa. Och Jerry menar i sina råd att det hjälper att gå in i samtalet.  Inte lägga locket på, eller inte försöka ändra användarnas verklighets beskrivning, utan att vara lyhörd och säga jag är med och lyssnar på vad ni säger. Det ni tycker är viktigt för oss. Då kan samtalet bli mer konstruktivt.

Användarna har rätt att tycka vad de vill, vara negativa, men organisationer kan öppna för ett konstruktivt samtal genom att närvara, och lyssna i sociala medier. Motsatsen att inte delta alls leder bara till att samtalet förs ändå och i värsta fall slutar i en ren förtalskampanj.

Tänk va klokt… och värt att sprida ”sharing is giving”