Etikettarkiv: selfies

Gör dagens Rembrandt ”selfies”? #blogg100

Jag tror precis som självporträtten blev självklara under 1600-talet pga billigare speglar kommer dagens Rembrandt att avbilda sig själv med hjälp av mobiltelefonen. Teknikutveckling gör att genrer populariseras och används av fler, det är selfieskulturen ett bevis för idag. Skälen till att vilja avbilda sig själv är också desamma, både personliga och professionella…

Igår hade Godmorgon världen ett reportage kring ”selfien” och jag blev intervjuad och fick uttala mig om selfies syfte och funktion. Om du inte hörde programmet så finns avsnittet på selfies på nätet, såklart. Jag känner mig lite extra stolt över att få vara del av ett av mina favoritprogram. Ett program som gör analyser om politik och samtidens skeenden och tänk i det fick jag var med i.

 

Bilden av ”vanliga människor” i allmänhet och selfies i synnerhet #ggm14 #blogg100

Vilka bilder av ”okända” människor fick före internet spridning?

Jag fascineras av sociala medier och teknikutvecklingen, och de känslor och uttryck som ”vanliga” människors användande av sociala medier väcker… Bygger inte det vi delar i sociala medier på den enklas sanningen att vi vill berätta om oss själva, det vi tycker om, det vi vill vara och det vi hoppas att vi är. Jag undrar mycket vad dessa uttryck och åsikter om ”vanliga människors” medieanvädning bygger på, varför väcker det så mycket känslor? Och när går det över?

Jag tänker att i och med att Facebook har varit öppet för alla sedan 2006 och Internet är en självklarhet, smarta-telefoner är var mans egendom, då borde inte ”okända” människors agerande i sociala medier uppröra så mycket som det gör. Men jag möter med jämna mellanrum röster som pratar ner uttrycken, förringar dem som något som bara görs för att vi kan, varför då? Vad är det som har blivit så mycket sämre? Är det att vanliga människor kan ge en bild av sig själva?

När jag växte upp spreds två typer av bilder generellt av vanliga människor i medier eller i offentligheten: Vid brott var det: den självklara bilden passbilden. Jag tänker på bilder som den av Christer Pettersson. Den andra typen var bilder av människor som gjort något bra eller föredömligt till dem skickades det ut en reporter som fick skildra vardagen, den vanliga människan.

Idag kan vi själva berätta med hjälp av medier, sociala medier berätta om bilder, genom att själva ta bilden, dokumentera stunden, maten och då väcker det känslor, ett tydligt tecken på  självupptaget, men är det inte så att media och de som förekommer i media bara känner en konkurrens från vardagens hjältar och kändisar och en rädsla för att vi när vi själva kan skapa våra egna ”kändisar” och dela dem med varandra och inte längre är intresserade av kändisar och traditionella medier?

Imorgon på GeekGirlMeetup kommer jag att prata om selfies i synnerhet och bilder av oss ”okända” i synnerhet 🙂

Är det så att vi gillar att ogilla ”selfies”? Varför då? #blogg100

Jag läser bloggpost efter bloggpost om laddningen i ”selfien” som företeelse, och undrar är det verkligen så? Är selfies laddade som begrepp och företeelse?

Om så varför? Är det för att bilden är tagen av den som bilden föreställer? Är det för att man vill ge en bild av sig själv? Eller är det för att uttrycket har vuxit fram bland unga människor, unga män och unga kvinnor, och de ska inte kunna ge en bild av sig själva? Är inte den bild som de vill ge av sig själva representativ?

Om du tittar på selfies, kan inte du känna igen dig i ungdomen, i leken, i möjligheterna och kaxigheten. Föreställningen om att jag kan styra hur ni ser mig, och jag är ändå den som vet bäst. Fast när vi tittar på bilderna är det inte det vi ser, vi ser nog snarare en bild som bygger på att unga män och kvinnor inte förstå, inte ser att den bild som de ger av sig själva är ett resultat av vårt samhälle och de av medierna skapade  könsrollerna…

Jag tror att en del av laddningen i selfie-kulturen ligger i att de som göra selfies unga/såväl som äldre kan, vill och vågar, och det är något som vi andra också skulle vilja göra….

Behöver jag försvara min lust att fotografera mig själv? #blogg100

Jag läste blogginlägget ”Why people say they take selfies” och inser att de flesta som skriver om varför de tar självporträtt eller selfies gör det för att rättfärdiga sin vilja att fotografera sig själva. Att ta självporträtt eller selfies är en handling som många ser ner på. Men varför är det så? Vad beror det på att vi ser ner på en aktivitet som innebär att jag använder en telefon för att fotografera mig själva. Är det fult att vilja visa bilden av sig själv? Eller beror det på rädslan att den som ser sig själv allt för många gånger likt Narsissos ska bli förälskad i sin egen bild? Eller beror det på att många kvinnor gör det? Eller beror det på Jante – du ska inte tro att du är någon.

Men vi är alla någon, och jag kan inte annat än fascineras av de bilder som andra tar av sig själva, och den självbild som de väljer att dela genom bilderna som de väljer att visa, dela, sprida. Frågan vi kanske ska ställa oss är varför tas det så mycket ”selfies”? Jag tror att ett av svaren är för att vi kan, för att tekniken finns och den är lätt att hantera och använda just för att skapa en bild av mig, just nu och här. I blogginlägget Why people take selfies raddas det upp flera förklaringar. Följande fastnar jag för:

-att acceptera sig själv och sitt utseende
-Upptäcka sig själv och hur man ser ut
-för att vi har tråkigt
-för att minnas stunden/ögonblicket

Sedan tycker jag om slutsatsen att alla dessa selfies ger oss en möjlighet att se en variation av ansikten, äldre, yngre, vackra, mindre vackra, människor av olika etniskt ursprung etc.