Etikettarkiv: SETT2014

Vad kräver ett så kallat ”tyst möte” av mig som föreläsare? #sett2014 #blogg100

Det är en märklig upplevelse att föreläsa inför en publik som alla sitter med hörlurar på och alla lyssnar på en utan distraktion av andra i salen eller ljud som kommer in från omgivningen. De som lyssnar är fokuserade bara på ljudet av din röst och inte mycket mer, och det är väldigt annorlunda jämfört med att föreläsa ”som vanligt”.

Jag gjorde ett försök igår, och kände att jag hade svårt att få feedback, och kände att jag gick ifrån föreläsningen med många frågor som handlade om hur upplevde deltagarna det? Förstod de, eller förstod de inte? Nådde jag fram eller inte. Idag var det dags för försök två, mitt i lunchen. Men det är alltid svårt oavsett format för att förmedla föreläsningen eller inte… Vis av erfarenheten så gjorde jag några förändringar, som jag tror att många föreläsare vid sk tysta möten kan behöva känna till och som jag önskar att jag vetat innan jag gjorde en ”stor” föreläsning inför en tyst publik. Tipsen är följande:

-sätt på dig ett par hörlurar, så att du kan höra samma sak som alla andra i salen
-ställ frågor som göra att publiken kan delta genom att räcka upp händer eller ställa sig upp
-ha slides som kräver aktivitet, jag valde qr-koder som gjorde att publiken kunde använda sina telefoner eller paddor för att ladda ner materialet, annat du kan använda är att göra ”polls” men gå in för att aktivera publiken
-var yvigare än vanligt så att publiken känner ditt engagemang så smittar det på publiken

Sedan är det lite som vanligt, men ändå inte… Men jag kan säga att bara att jag aktivt ställde krav på publiken att de skulle vara aktiva, gjorde det lättare för mig att föreläsa, så tack alla som kom på min föreläsning på SETT.

 

 

Vad sker det för möten när det är tyst? Om sk. tysta möten #blogg100 #SETT2014

Jag har haft lyckan att får återigen prata på Sett-dagarna. Det var fullt med skolmänniskor, pedagoger, bibliotekarier, skolledare och andra skolintressenter. Nytt i år är att Settdagarna har sk. tysta möten i vissa salar. Ett tyst möte innebär att de som lyssnar på föreläsningen får ett par hörlurar på sig och kan ställa in så att de kan lyssna på föreläsningen som pågår i den sal som man sitter.

På Facebook motiveras inlaget med tysta möten på följande sätt:

provar ny teknik för att höja er upplevelse på plats! /…/ använda tysta möten”

Och jag förstår syftet, eftersom jag föreläst i dessa salar tidigare och jag vet att publiken störs av ljud från den andra föreläsningen, eftersom det inte finns några väggar utan salarna skärmas av tyg som hängs upp i taket.

Men vilka möten kan ske i tystnad? Det är ett hån att kalla detta för möten, kalla det för vad det är ”broadcasting”. Att kalla det tysta möten, är en vacker skönskrivning, för det sker inget möte, i alla fall inte under föreläsningen. Publiken kan inte ställa några frågor, de kan inte höra de andra i salen, de kan inte få bekräftelse på om deras upplevelser är bara deras eller om andra upplever samma sak. Som föreläsare är innebär denna teknik att jag pratar med publiken  genom en ”radio”. Jag frågar mig lyssnar de på mig? Förstår de vad jag säger? Varför skrattar de inte?

En föreläsning är en gemensam upplevelse, den sker tillsammans med de som är i rummet, och det möte som sker är mellan föreläsaren och publiken, men det sker också ett möte mellan de som igår i publiken. Ett tyst möte är inget möte, det är endast en broadcast av min presentation till var och en av alla de som sitter i salen.

Du tänker men mötet kan ju ske digitalt, ja men inte i realtid, det blir ett asynkront möte, där jag som föreläsare inte ingå i realtid, eftersom jag föreläser. I bästa fall kan vi mötas efteråt på webben och bryta oklarheter, och andra frågor som min föreläsning väckt. Men i föreläsningssalen är jag bara en sändare som broadcastar, osäker på om mitt budskap, min tanke når fram , eller förstås av mottagaren.

Ett tyst möte är inget möte!

Imorgon ska jag utmana tekniken och göra ett möte som bjuder in till aktivitet…