Etikettarkiv: Sharing is caring

Äntligen söndag, Sharing is caring

Veckans utmaning var Sharing is Caring, och jag har arbetat hela veckan med temat. Jag är extra stolt över att Cecilia Bengtson valde att delta med en bild som hon tog på bokmässan av mina kloner, min WikiPedia T-shirt och min iphone på. Kolla in hennes blogg. Bilden av Cecilia kommer från Mathias Klangs bilder är tagen på Wikipedia academy. I min ögon en metabild en bild av sharing is caring.

meta wikipedia imageMeta Wikipedia image av Mathias Klang CC (by, nc)

Temat har i vilket fall som helst följt mig i alla mina bilder på ett eller annat sätt. Två exempel:

Sharing Dinner? sharing or maybe not?

Idag när jag skulle fota så blev det så solklart att jag skulle koppla min bild till den fråga som alltid följer med samtalen kring mina bilder, skulle man kunna ta en bild av Walt Disneys figurer och lägga ut dem på nätet, eller är det ett upphovsrättsligt intrång?

Mitt svar är och förblir att det kan inte vara möjligt, men låt oss pröva saken. Det som är spännande med Walt Disney är utifrån vad de skapade sin framgång, ja, ni vet genom att använda de klassiska folksagorna och sedan använda ett nytt medium för att berätta samma berättelse. Till min lycka hittade jag en passande Disney figur och bilden blev följande Teaching Walt the Web thing #cc. Tolkningen får ni stå för själva.

Sedan hade jag tidigt i veckan bestämt för att skapa en berättelse om Clonerna och Stormtroopern samt deras delande. Mina största fans i familjen tyckte att idéen var underbar. De vek sig i skratt när jag visade dem idéen. Så kolla igenom min bildserie för den gick inte att få ihop på en bild 🙂

Creative Commons Sveriges blogg kommer vi att följa upp temat under veckan, ikväll har Jens Rydén publicerat sin bildserie om temat Sharing is Caring på bloggen. Spana in hans bilder de är så läckera. Alla bilder som publicerades på temat kommer jag att publicera även på CC-bloggen imorgon.

Att dela, fritt få kopiera och sprida det är en del av CC

Jag kommer hem öppnar datorn och till min lycka har inlägget som jag skrev har kopierats och klippts ner lite för att sedan åter bli publicerat på Mathias blogg Techrisk, precis enligt idéen bakom CC. Lyckan är min, din eller vår 🙂 och nu gör jag detsamma fast jag klipper från hans klipp och återpublicerar det på min blogg 🙂

Nu på söndag är Creative Commons utgångspunkten för temat “Sharing is Caring” på Fotosöndag. Klippt från Creative Commons Sverige bloggen och lite nerbantat från Techrisks Sharing is Caring.

Så här presenteras valet av tema:

”Sharing is caring”. Jag arbetar just nu med ett projekt kring Creative Commons på Riksantikvarieämbetet och för någon vecka sedan träffade jag Kristina Alexanderson. Det mötet och tankarna bakom Creative Commons har inspirerat mig så mycket – så jag inte kan låta bli att peta in det som tema här på Fotosöndag.

Vi tolkar och fotar alltså utifrån begreppet ”Sharing is caring” och taggar #sharingcaring.

Alla är välkomna att delta i fotosöndag och fotografera på temat. Fotosöndag är ett nätverk, eller en grupp på Flickr för de som vill fotografera på ett gemensamt tema tillsammans.

Vem skapar informationen på nätet?

Har du ställt frågan: Vem skapar information på nätet? Vem är det som skriver bloggar, vilka är det som twittrar, vilka är det som skriver innehållet på webbplatserna? Vem skapar den information som vi tar del av på nätet? Vem skriver artiklarna på Wikipedia?

Svaret är förkrossande enkelt:

Det är vi, internetanvändarna.

Utan oss som använder internet så skulle det inget innehåll vara. Vi som använder internet skapar innehållet. Genom att vi gemensamt skapar så har vi också ett gemensamt ansvar för innehållet, och vi gemensamt har ett ansvar för att hjälpa varandra att hålla koll på det, se till att det är fritt, men också uppmärksamma varandra på vad som är bra, mindre bra, intressant och givande. Fast det är väl just det som ”Sharing is Caring” handlar om.

Internet och information på internet handlar helt enkelt om Dig och Mig!

Jag får en liten kommentar, som får mig att fundera på inlägget än en gång. En vän skriver:

Det är inte vem som helst av användarna som skapar innehåll/…/. De flesta är passiva åskådare, precis som med tidningar, radio och TV.

Fast, även om de flesta är konsumenter passiva eller aktiva, de deltar väl också i skapandet fast på ett annat sätt än jag, eller den som skapar en egen webbplats, en egen artikel på Wikipedia. De skapar väl mening av mitt innehåll, min text, den information som jag delar är väl inget utan ett möte med en mottagare? Eller?

Sharing is caring -varför är det inte en sanning överallt?

Jag funderar mycket kring hela situationen. Jag har insett att i sociala medier befinner jag mig i ett väldigt speciell verklighet, den är generös, som bygger på att vi som är en del av den världen delar, hjälper och stöttar varandra. Den delen av världen saknas till stora delar i min värld offline, och jag undrar varför? Kulturen i sociala medier är som Evan Ratliff beskriver i sitt inlägg Self-Service: The Delicate Dance of Online Bragging

Immodesty thrives on Facebook and Twitter because they enable what social scientists call self-enhancement — the human tendency to oversell ourselves. But they also nurture a sense of mutual admiration that the offline world often does not. Social networking tends to create self-reinforcing spirals of reciprocal kindness. You like my cat pictures, so I celebrate your job promotion. The incentives tend to be stacked against negativity, and in some cases implicitly discourage it. In the Facebook world, we can Like or Hide things, but there’s no Dislike button — even when you need one.

In fact, James Fowler, a political scientist at UC San Diego who studies social networks both online and off, has shown that positive networks built on cooperation and altruism tend to thrive, while negative ones tend to dissolve. “Apparently, evolution favors behaviors that cause us to disconnect from mean people,” he says.

And why not? In a modern world that bombards us with reasons to feel bad about ourselves, maybe there’s room for a little extra public celebration when things go well. Online, we’re safe to note our achievements, our loves, our tiny daily triumphs in a bid for a little positive feedback. So go ahead and, as the marketing gurus say, tend the Brand of You. Just don’t be me-first. Roll as many logs to others as you do back to yourself. Promote those deserving friends too humble to promote themselves and you’ll be tending the entire social-network ecosystem.

När jag läser detta citat frågar jag mig är det bara ett andrum, ett undantag från den verklighet som gör att vi ständigt känner oss mindre lyckade, kan det inte vara mer?

Kulturen i sociala medier bygger på att vara ödmjuk, lyhörd och tillåtande. Min bild är att i sociala medier finns en kultur, en tanke som bygger på att ”min kunskap växer i mötet med din och tillsammans kan vi skapa något större och i bästa fall något bättre”. Det är en verklighet som finns i sociala medier, på twitter, på flickr, etc. men också i de fysiska möten som jag har med de som befinner sig i sociala medier, hos de som är aktiva, de som delar. Jag har skrivit om flera sådana möten som det med Björn Falkevik.

Igår var jag tillsammans med min familj hemma hos Stellan och Christina Löfving och vi kom naturligtvis att prata omkring just detta, viljan att dela, och generositeten som finns i sociala medier, att vi aldrig hade möts utan sociala medier, aldrig blivit vänner. Christina och jag pratade en del om att det ibland inte förstås av de utanför sociala medier, och bland annat det reflekterar hon kring det i sitt inlägg Närhet, avstånd, djup och ytlighet. Där hon skriver:

Att skriva på nätet är att bjuda på sig själv, på sina tankar, erfarenheter och kunskaper. Det kan sticka i ögonen på folk att man gör det, men det är smällar man får ta. Jag vill inte vara utan dem som inspirerar mig och får mig att fundera vidare. Aldrig någonsin.

Jag inser att jag via just sociala medier har skapat flera sådana relationer, som bygger på att vi delar, bjuder på oss själva, men jag tänker inte outa dem här. Men samtidigt undrar jag om alla förstår att det finns så mycket mer än bara vänner att vinna på att dela, att vara generös. Det belyser Peter Ellwes i följande tweet:

skolor som håller hårt i det ”egna” materialet och inte delar med sig – tänk om! Lärare utvecklas snabbare via feedback från omvärlden.

Och jag tror inte bara att det gäller skolor och lärare, utan alla människor, vi behöver feedback, återkoppling, bli sedda och positivt bekräftade av vår omvärld för att växa och utvecklas. Sedan tror ju jag att vi i skolan kan uppnå enorma vinster av att dela, både för alla för att vi får mer insikter, kunskaper, erfarenheter tillsammans än var och en själv.

Hjalmar Söderberg säger det så tydligt i Doktor Glas 1095:

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Men jag tror att mest näring får vi, som människor får mest näring och växer bäst genom positiva nätverk. Jag tror att det är den bästa myllan för att skapa och leva och dela. Vi har alla ett ansvar för att skapa goda spiraler, och skapa fler rum, platser där det är tillåtet att säga att jag är bra, eller få berätta att jag tycker det är roligt att du är bra, sociala medier är för mig ett andrum där det kan ske, jag hoppas och drivs av en vilja att det ska kunna bli så fler delar av mitt liv både on- och offline…

Sharing is caring ett första intryck från Almedalen @bjornfalkevik

Idag har jag återigen mött den där bländande generositeten som finns hos de människor som jag möter på nätet eller snarare i sociala medier, viljan att dela, viljan och glädjen att få andra att brinna för sin passion, tro på sin förmåga, dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Tro på att om vi delar kommer vi ännu mycket längre, och fler kan få möjlighet att ägna sig åt det som de brinner för.

Idag var det jag som tjuvlyssnade på Björn Falkevik, som är webbsändingarnas guru nummero uno, när han för andra gången på mindre än en kvart förklarade ingående, med djup passion och glöd samt väldigt pedagogiskt hur man ska tänka, hur han förbereder en webbsändning, en livesändning. Vad som behövs, vad kameramannen kan göra, vad flcikvännen kan tillföra etc. Jag tillstår att jag tjuvlyssnade och att Björn kom på mig.

När Björn kom på mig och frågade ”tjuvlyssnar du?” så tillstod jag, visst gör jag det, men med mycket beundran och då fick jag svaret som vi alla borde ha inpräntat på bröstet: ”Sharing is caring”

Jag har mött Björn Falkevik, flera gånger och i mina kretsar på nätet går han runt med epitet: ”han är bäst på webbsändningar” och jag beundrar hans kunskaper och goda vilja, men mest hans ambition att uppmuntra och få andra att tro på möjligheterna att själva gör det han gör, att dela med sig av sin kunskap för att andra ska kunna växa, och tro på sin förmåga. En djup generositet, tilltro och en enorm passion för det som han gör. Sånt beundrar jag, och en tilltro på att det blir bättre om jag delar…

Frågan jag ställer mig är: hur lär man ut det?